Jag är förtvivlad! Ellen 7 månader har aldrig sovit sämre än nu, snart två veckor efter att vi började kura, och snart en vecka efter att vi fattade att verkligen ta bort nappen också. Innan kuren sov hon i de flesta fall till 6.30, med vissa undantag 5.45 (därför började jag kura) och dagspassen fungerade som en klocka. Lugna sköna 1,5 timmars sovpass på förmiddagen rådde. OCH nu, vaknar redan 5.25 och alla dagspass krånglar. Hon får ingen ro och verkar bara ha blivit helt förvirrad av allting. Ska jag fortsätta och göra henne än mer förvirrad eller TROR ni att jag får ordning på detta??
Gör bara ännu djupare bakslag
Gör bara ännu djupare bakslag
Hjälp!
Jag är förtvivlad! Ellen 7 månader har aldrig sovit sämre än nu, snart två veckor efter att vi började kura, och snart en vecka efter att vi fattade att verkligen ta bort nappen också. Innan kuren sov hon i de flesta fall till 6.30, med vissa undantag 5.45 (därför började jag kura) och dagspassen fungerade som en klocka. Lugna sköna 1,5 timmars sovpass på förmiddagen rådde. OCH nu, vaknar redan 5.25 och alla dagspass krånglar. Hon får ingen ro och verkar bara ha blivit helt förvirrad av allting. Ska jag fortsätta och göra henne än mer förvirrad eller TROR ni att jag får ordning på detta??
Måste vara världens sämsta ramsare för den tar inte som den ska, allra minst i vargtimmen.Varför blir det så mycket SÄMRE? Känner mig värdelös! Och ändå har jag läst på så att ögonen svider!
Jag är förtvivlad! Ellen 7 månader har aldrig sovit sämre än nu, snart två veckor efter att vi började kura, och snart en vecka efter att vi fattade att verkligen ta bort nappen också. Innan kuren sov hon i de flesta fall till 6.30, med vissa undantag 5.45 (därför började jag kura) och dagspassen fungerade som en klocka. Lugna sköna 1,5 timmars sovpass på förmiddagen rådde. OCH nu, vaknar redan 5.25 och alla dagspass krånglar. Hon får ingen ro och verkar bara ha blivit helt förvirrad av allting. Ska jag fortsätta och göra henne än mer förvirrad eller TROR ni att jag får ordning på detta??
-
Kantarella
Hej Jemma.
Inte behöver du vara förtvivlad. Och värdelös är du inte heller
Det låter i din beskrivning som om du måste backa lite mer bara. När du tar ett steg tillbaka kan Ellen ta ett steg framåt.
Vargtimmen spökar för de allra flesta och det kan ta tid innan det går över. När barnet vaknar för tidigt på natten - för det är ju fortfarande natt eller hur? - gäller det att ha en handlingsplan och hålla sig till den. Bestäm dig för hur du ska hantera morgnarna och gör ALLTID likadant. Det är så lätt att hamna i ett evigt testande av olika saker och då förvirrar man tösen.
Ett förslag:
1) Pangramsa vid första pip, innan hon ens kommit på tanken att vakna till ordentligt. Mota Olle i grind så att säga. Detta gäller enbart vartimmen, då man under natten istället väntar och låter barnet försöka reda ut det hela själv först. Med pangramsa menas en HÖG, tydlig, bestämd och punktsättande ramsa som inte ger nåt utrymme för frågor kring om det är morgon eller inte. Avvakta sedan å avvakta lite till. Tålamod
2) Vid ABSOLUT kris kan man gå in och lägga tillrätta - snabbt och distinkt - och gå ut med ramsan.
3) Fastnar hon i vad som tycks vara en evig klagan på tillvaron så sätt på hög klassisk musik eller gör andra ljud i huset. Städa toaletten eller diska undan kvällens disk.
4) När morgonen sen kommer ha en väckalrklocka som alltid ringer på samma tid.
Det gäller att få till ett omsomnande, som du kanske redan vet. Somnar hon om kommer hon snart att överbrygga det tidiga morgonuppvaket och sova natten ut.
Schasa ut vargarna och odla attityden. Din oro kring om du förvirrat/förvirrar henne eller ej är hon inte betjänt av alls. Nu är det snarare superviktigt att hålla dig till det nya du lärt henne för att hon ska kunna känna sig trygg. Bakslag kommer och går, kuren är en process. Det fina i kråksången är att du VET hur du ska hantera dem när de kommer, eller hur!
Så glutta inte över axeln över det som var utan se framåt och håll målet för ögonen - nämligen god sömn för tösen och resten av familjen.
Lycka till och hojta om du undrar över nåt!
/Åsa
Inte behöver du vara förtvivlad. Och värdelös är du inte heller
Vargtimmen spökar för de allra flesta och det kan ta tid innan det går över. När barnet vaknar för tidigt på natten - för det är ju fortfarande natt eller hur? - gäller det att ha en handlingsplan och hålla sig till den. Bestäm dig för hur du ska hantera morgnarna och gör ALLTID likadant. Det är så lätt att hamna i ett evigt testande av olika saker och då förvirrar man tösen.
Ett förslag:
1) Pangramsa vid första pip, innan hon ens kommit på tanken att vakna till ordentligt. Mota Olle i grind så att säga. Detta gäller enbart vartimmen, då man under natten istället väntar och låter barnet försöka reda ut det hela själv först. Med pangramsa menas en HÖG, tydlig, bestämd och punktsättande ramsa som inte ger nåt utrymme för frågor kring om det är morgon eller inte. Avvakta sedan å avvakta lite till. Tålamod
2) Vid ABSOLUT kris kan man gå in och lägga tillrätta - snabbt och distinkt - och gå ut med ramsan.
3) Fastnar hon i vad som tycks vara en evig klagan på tillvaron så sätt på hög klassisk musik eller gör andra ljud i huset. Städa toaletten eller diska undan kvällens disk.
4) När morgonen sen kommer ha en väckalrklocka som alltid ringer på samma tid.
Det gäller att få till ett omsomnande, som du kanske redan vet. Somnar hon om kommer hon snart att överbrygga det tidiga morgonuppvaket och sova natten ut.
Schasa ut vargarna och odla attityden. Din oro kring om du förvirrat/förvirrar henne eller ej är hon inte betjänt av alls. Nu är det snarare superviktigt att hålla dig till det nya du lärt henne för att hon ska kunna känna sig trygg. Bakslag kommer och går, kuren är en process. Det fina i kråksången är att du VET hur du ska hantera dem när de kommer, eller hur!
Lycka till och hojta om du undrar över nåt!
/Åsa
Tack snälla Åsa för din tröst
, det betyder så oerhört mycket!
Den kom lägligt för jag har varit så ledsen hela förmiddagen. Det fortsätter att strula då hon vid 1,5 h sovpasset nu vaknade redan efter 30 minuter och grät så fort jag ramsade och bara reste sig i spjälsängen och skrek förvtivlat. Jag KAN bara inte se henne så hela tiden, för hon har alltid varit en glad och trygg lite tös som nästan aldrig gnällt eller gråtit. Bara när hon är riktigt arg, då gråter/skriker hon så det inte går att få hejd på henne, sådan har hon alltid varit. Och det har hänt vid ett par tillfällen i månaden, men nu under kurens andra vecka flera ggr per dag! Vid vargtimmen och sovpass 1 och 3.
Så du har helt säkert rätt i vad du säger, jag måste backa mer, men jag vet inte riktigt hur i praktiken, om än i teorin? Då ramsan inte biter, och hon är helt hysteriskt ledsen och otrygg. Om jag då inte kan gå in till henne och vara hos henne liten stund, är det inte då otryggare än t.om. 5 minuters metoden för henne? Det känns inte bra. Önskar så att ramsan hade en lugnande effekt, men hon verkar nu efter strulet förknippa den med något negativt. Efter 6 då det är morgon kan jag gärna för oljud hemma och det tror jag kan funka, men innan dess är det som jag inte nu kan lösa. Och att se henne sova mindre och mindre (och därmed äta mindre och vara mycket mer gnällig) på dagen är mycket svårt för mig, jag vet ju hur väl hon skulle behöva få sin sömn nu då hon är inne i en superaktiv fas och kryper runt i hela lägenheten, reser sig upp mot soffan och kämpar på hela dagen lång. MEN, jag vill inte ge mig, JAG måste lösa det här även om det känns jätte tungt just nu. Kram från Ellens lilla mamma
Den kom lägligt för jag har varit så ledsen hela förmiddagen. Det fortsätter att strula då hon vid 1,5 h sovpasset nu vaknade redan efter 30 minuter och grät så fort jag ramsade och bara reste sig i spjälsängen och skrek förvtivlat. Jag KAN bara inte se henne så hela tiden, för hon har alltid varit en glad och trygg lite tös som nästan aldrig gnällt eller gråtit. Bara när hon är riktigt arg, då gråter/skriker hon så det inte går att få hejd på henne, sådan har hon alltid varit. Och det har hänt vid ett par tillfällen i månaden, men nu under kurens andra vecka flera ggr per dag! Vid vargtimmen och sovpass 1 och 3.
Så du har helt säkert rätt i vad du säger, jag måste backa mer, men jag vet inte riktigt hur i praktiken, om än i teorin? Då ramsan inte biter, och hon är helt hysteriskt ledsen och otrygg. Om jag då inte kan gå in till henne och vara hos henne liten stund, är det inte då otryggare än t.om. 5 minuters metoden för henne? Det känns inte bra. Önskar så att ramsan hade en lugnande effekt, men hon verkar nu efter strulet förknippa den med något negativt. Efter 6 då det är morgon kan jag gärna för oljud hemma och det tror jag kan funka, men innan dess är det som jag inte nu kan lösa. Och att se henne sova mindre och mindre (och därmed äta mindre och vara mycket mer gnällig) på dagen är mycket svårt för mig, jag vet ju hur väl hon skulle behöva få sin sömn nu då hon är inne i en superaktiv fas och kryper runt i hela lägenheten, reser sig upp mot soffan och kämpar på hela dagen lång. MEN, jag vill inte ge mig, JAG måste lösa det här även om det känns jätte tungt just nu. Kram från Ellens lilla mamma
-
Kantarella
Hej Ellens lilla mamma
Nu tar vi en sak i taget.
För det första......
Det är INTE fel att få reagera. Möjligtvis har du innan kuren varit där så fort hon andades protest med napp, din famn, klappar eller vad det nu varit. Nappen har en förmåga att bli en ljuddämpare och tänk noga efter och rannsaka dina njurar (som AW brukar säga). Är det så man vill svara på/hantera sitt barns känslouttryck!? För de kan inte förmedla sig på något annat sätt - de har bara sitt "skrik". Men lyssnar man och iakttar riktigt noga, förslagsvis på dagtid, så lär man sig snart att tolka dessa "skrik". Man börjar höra skillnad på ledsna, arga och ilskna, frustrerade, glada, självömkande läten.....osv. osv. Svaret skall ges därefter - med ramsan.
Arg och förbannad - ingen åtgärd. Ilskna barn är inte mottagliga och ser vi till oss själva så vill vi inte att nån ska komma och hyssja oss när vi är irriterade. DET vill vi få ur oss.
Självömkande gråt och gnäll - en riktigt hurtig och glad ramsa som säger att allt är HELT ok
Ledsen unge besvaras med en vänlig men bestämd, betryggande ramsa.
Du skriver att hon blir mer ledsen när du ramsar. Det är ett tecken på att du stör
Hon vet vad som gäller och ber dig hålla kä**en helt enkelt. "Ja ja, jag VET men kan inte genast". Ibland måste man lämna de små liven ifred och låta dem lösa små livskriser själv. De är fullt kapabla till det.
Du skriver också att hon är hysterisk och otrygg. Hysteriska barn, kräks eller svimmar av, så det begreppet ska man inte gödsla med. Trygghet säkrar du genom att ramsa just betryggande. Det är så lätt att tro att vi måste vara där med vår fysiska närvaro jämt och ständigt, men små barn måste också få lämnas ifred, precis som du och jag behöver en stund för oss själva ibland. Det är inte alltid vi vill ha någon hängandes över axeln när vi är ledsna och förbannade. Trygghet är inte likamed mammas fysiska närvaro - hur gärna vi än vill det.
Tänk dig att dörren till hennes rum är låst och nyckeln borttappad. Innanför ligger en ledsen Ellen och du MÅSTE lugna henne med din röst. Det kan hjälpa. Krisverktygen får du ta till när det är kris men bara då. Är du det minsta osäker på om du ska gå in eller inte - GÅ INTE IN! Du hör och känner - jag lovar dig - när det är kris. Det känns som en kall il genom hela kroppen. Att backa innebär också att man drar sig tillbaka en aning med ramsan. Ni är förbi uppföljningsveckan nu så hon vet definitivt vad som gäller. Ramsa inte i tid och otid - det stör mer än det gör nytta och det är det hon talar om för dig genom att reagera med ännu ilsknare skrik så fort du öppnat munnen.
Jag vill också be dig att läsa kapitlet om 8-9 månadersångest som finns i Barnaboken. Finns också en hel del om detta här på forumet. Dottern närmar sig med stormsteg , om hon inte redan är där, och då ÄR tillvaron svajjig. Inuti de små liven råder kaos, varför vi måste hålla den yttre tillvaron så lugn, stabil och oföränderlig som helst. Så stå fast vid det du lärt henne och börja inte vackla nu, för hennes skull.
Du har ett helt koppel av vargar släpandes efter dig, allra helst otrygghetsvargar. Ha målet för ögonen. Det du gör för ditt barn är någonting bra. Ett barn som känner sig otryggt skulle inte tordas somna alls. Ta ledningen nu och visa henne hur hon överlever här i världen. Hon förlitar sig på dig att trygga hennes överlevnad. Ha tålamod och framförallt mer tillit till ditt barn. Attityden är A och O - det går inte nog att understyka vikten av den!!
Så kommer jag då äntligen till..........
För det andra.
Finns det möjlighet att få kika lite på schemat som råder?
Så summan av kardemumman av detta något röriga inlägg torde bli:
putsa upp attityden och skjut vargflocken
backa mer och mer
ramsa med övertygelse om att det lugnar
läs på om 8månadersångesten så kommer du att förstå Ellen bättre
Du grejjar det här
Så det så.....
Kram Åsa
Nu tar vi en sak i taget.
För det första......
Det är INTE fel att få reagera. Möjligtvis har du innan kuren varit där så fort hon andades protest med napp, din famn, klappar eller vad det nu varit. Nappen har en förmåga att bli en ljuddämpare och tänk noga efter och rannsaka dina njurar (som AW brukar säga). Är det så man vill svara på/hantera sitt barns känslouttryck!? För de kan inte förmedla sig på något annat sätt - de har bara sitt "skrik". Men lyssnar man och iakttar riktigt noga, förslagsvis på dagtid, så lär man sig snart att tolka dessa "skrik". Man börjar höra skillnad på ledsna, arga och ilskna, frustrerade, glada, självömkande läten.....osv. osv. Svaret skall ges därefter - med ramsan.
Du skriver att hon blir mer ledsen när du ramsar. Det är ett tecken på att du stör
Du skriver också att hon är hysterisk och otrygg. Hysteriska barn, kräks eller svimmar av, så det begreppet ska man inte gödsla med. Trygghet säkrar du genom att ramsa just betryggande. Det är så lätt att tro att vi måste vara där med vår fysiska närvaro jämt och ständigt, men små barn måste också få lämnas ifred, precis som du och jag behöver en stund för oss själva ibland. Det är inte alltid vi vill ha någon hängandes över axeln när vi är ledsna och förbannade. Trygghet är inte likamed mammas fysiska närvaro - hur gärna vi än vill det.
Tänk dig att dörren till hennes rum är låst och nyckeln borttappad. Innanför ligger en ledsen Ellen och du MÅSTE lugna henne med din röst. Det kan hjälpa. Krisverktygen får du ta till när det är kris men bara då. Är du det minsta osäker på om du ska gå in eller inte - GÅ INTE IN! Du hör och känner - jag lovar dig - när det är kris. Det känns som en kall il genom hela kroppen. Att backa innebär också att man drar sig tillbaka en aning med ramsan. Ni är förbi uppföljningsveckan nu så hon vet definitivt vad som gäller. Ramsa inte i tid och otid - det stör mer än det gör nytta och det är det hon talar om för dig genom att reagera med ännu ilsknare skrik så fort du öppnat munnen.
Jag vill också be dig att läsa kapitlet om 8-9 månadersångest som finns i Barnaboken. Finns också en hel del om detta här på forumet. Dottern närmar sig med stormsteg , om hon inte redan är där, och då ÄR tillvaron svajjig. Inuti de små liven råder kaos, varför vi måste hålla den yttre tillvaron så lugn, stabil och oföränderlig som helst. Så stå fast vid det du lärt henne och börja inte vackla nu, för hennes skull.
Du har ett helt koppel av vargar släpandes efter dig, allra helst otrygghetsvargar. Ha målet för ögonen. Det du gör för ditt barn är någonting bra. Ett barn som känner sig otryggt skulle inte tordas somna alls. Ta ledningen nu och visa henne hur hon överlever här i världen. Hon förlitar sig på dig att trygga hennes överlevnad. Ha tålamod och framförallt mer tillit till ditt barn. Attityden är A och O - det går inte nog att understyka vikten av den!!
Så kommer jag då äntligen till..........
För det andra.
Finns det möjlighet att få kika lite på schemat som råder?
Så summan av kardemumman av detta något röriga inlägg torde bli:
Du grejjar det här
Kram Åsa
Hej igen Åsa
och åter igen stort tack för att du tar dig tid att puscha mig framåt och få mig att gå vidare i processen och inte ge upp. Som säkert så många andra kurare har jag råkat i en egen liten kris
där jag betvivlar mitt tuffa sätt mot min lilla dotter och hamnat i ett träsk där jag för över min egen osäkerhet på mitt barn och skapar en ond cirkel som det krävs stort mod och stort tålamod att ta sig ur. MEN, missförstå mig inte, jag vill och tänker INTE ge upp. Jag tror för starkt på att nå målet och jag tycker Annas teori bygger på mycket stort sunt förnuft i grunden. Att man sen måste vara jätte tuff i alla lägen och inte ge efter, det är det svåraste. För Ellen är en liten dam som alltid varit jätte glad och trygg och lätt att ha att göra med, på något sätt har hon alltid svarat på mina initiativ med direkt positivt gensvar. Hon sov fint på dagen från början, sov även många hela nätter i tidig ålder, tog napp och flaska utan protester osv, men nu denna gång är det inte lätt att införa detta nya. Hon har tagit emot kuren med mycket större protester än jag hade väntat mig, och det är mitt fel för jag har inte fått till det helt korrekt. Jag började ju kura med napp tex, vilket jag ångrar djupt och beskriver i en annan tråd längre ned där jag berättar om vår bakgrund. Efter en knapp vecka togs nappen bort och det nolställde det mesta med besked och gjorde lilla Ellen mycket förvirrad. Efter det har jag gjort alla bakslag. Första veckan fungerade ju kuren rätt så bra, varje kväll halverades nattningstiden och dag 5 somnade hon helt själv efter 2 min. Men eftersom jag vid vargtimmen använde nappen då, så tog sig aldrig ramsan riktigt som enda verktyg utan buffning och solfjäder. Så då förstår man att det tagit så lång tid att komma någon vart för oss. MEN, att dagspassen skulle börja krångla 4 dagar EFTER att nappen togs bort och hon redan var van vid kuren, det FATTAR jag inte och det kom som en chock. Hela hennes allmäntillstånd är liksom försämrat, hon är ledsen, trött och pirrig och äter sämre. Plus att vi häromnatten (kl 4) och imorse kl 5.25 hade en helt "hysterisk" (okej, förlåt uttrycket men hon var det) dotter för att jag bara gav henne en pangramsa istället för att gå in och även lägga till rätta.
Vi har haft fasta rutiner för Ellen sedan hon var mycket liten, så hennes dagsschema har fungerat jätte bra fram till nu med undantag för sista power napen som ibland är lite svår:
07.00 God Morgon (ammar mycket kort, enda gången jag ammar numera))
07.30 Frukost, stor portion gröt som hon älskar
08.30-10 Sovpass 1,5 h
11.00 Lunch
13-14 Sovpass 1 h, ska egentligen vara 45 min, men hon vill ha just exakt en timme!
14.30 Mellanmål
ca 17.15 Power nap på 20 min (lyckas inte alltid, och bara ute i vagn)
18.00 Middag
19.15 Kvällsgröt och därefter ett busigt skratt till gonatt med båda föräldrarna
19.30 Godnatt
Största problemtid: 5.30 snåret så hon blir orolig och helst vill gå upp. Sover oftast lugnt och fint fram till 4.
Vad tror du om schemat??
Ha en skön helg
Kram Ellens mamma som är lite gladare nu än i morse då det var kris...
Vi har haft fasta rutiner för Ellen sedan hon var mycket liten, så hennes dagsschema har fungerat jätte bra fram till nu med undantag för sista power napen som ibland är lite svår:
07.00 God Morgon (ammar mycket kort, enda gången jag ammar numera))
07.30 Frukost, stor portion gröt som hon älskar
08.30-10 Sovpass 1,5 h
11.00 Lunch
13-14 Sovpass 1 h, ska egentligen vara 45 min, men hon vill ha just exakt en timme!
14.30 Mellanmål
ca 17.15 Power nap på 20 min (lyckas inte alltid, och bara ute i vagn)
18.00 Middag
19.15 Kvällsgröt och därefter ett busigt skratt till gonatt med båda föräldrarna
19.30 Godnatt
Största problemtid: 5.30 snåret så hon blir orolig och helst vill gå upp. Sover oftast lugnt och fint fram till 4.
Vad tror du om schemat??
Ha en skön helg
Hej igen Åsa,
Ännu en morgon.... med gråt och skrik. Första timmen efter det är man ju förtvivlad och nere och orolig för att man gör den lilla illa, men efter ett tag då man fått lite distans igen och läst ännu lite mer här på forumet, så är man återigen fast besluten att fortsätta och få det att fungera. Jag har nu hittat flera exakt likadana fall som vårt, och det känns bra att se att det inte är något konstigt och att det verkar gå över, om än efter en rätt så lång process. Jag är ledsen för att Ellen har varit så mycket ledsen den senaste veckan, men jag är inte i kris nu längre. Min man tog ut henne för att sova dagspass 1 i vagn och hon somnade bums meddelade han nyss, och det gjorde mig så glad. Hon har mörka ringar under ögonen efter dessa tuffa dagar så hon behöver all sömn hon kan få nu.
Hon skrek sig helt slut mellan 6 och 6.45 imorse då jag inte stod ut mera utan tog upp henne med marginalkvart. Hon var först ledsen, men blev sedan ILSKEN ILSKEN ILSKEN
och nu när jag fått fundera lite i lugn och ro så är jag övertygad om att hon var riktigt arg och inte så ynkligt ledsen. Det kanske är ett första steg mot att få det att fungera?
Jag gick dock in och lade henne till rätta ett par ggr, annars hade jag inte stått ut, men jag försökte verkligen hålla mig undan och föra så mycket väsen som möjligt och ibland ramsa hurtigt men bestämt utanför dörren. Jag har lästa dina råd om och om igen och tror på det du skriver och ska försöka följa det så gott jag kan. Bara du och ni övriga kan FÖRSÄKRA
mig om att hon inte blir "personlighetsförändrad" under processens gång, att all ilska gör henne till ett argt och frustrerat litet barn, för det är inte Ellens rätta jag. Hon har aldrig visat sådana tendenser förut så jag är ju lite rädd och bekymrad för det. OM jag bara vet att detta inte på något sätt kan "skada" henne, så är jag beredd att fortsätta hur länge och tålmodigt som helst. Ha en bra dag kram Ellens lilla mor som kämpar vidare.
Ännu en morgon.... med gråt och skrik. Första timmen efter det är man ju förtvivlad och nere och orolig för att man gör den lilla illa, men efter ett tag då man fått lite distans igen och läst ännu lite mer här på forumet, så är man återigen fast besluten att fortsätta och få det att fungera. Jag har nu hittat flera exakt likadana fall som vårt, och det känns bra att se att det inte är något konstigt och att det verkar gå över, om än efter en rätt så lång process. Jag är ledsen för att Ellen har varit så mycket ledsen den senaste veckan, men jag är inte i kris nu längre. Min man tog ut henne för att sova dagspass 1 i vagn och hon somnade bums meddelade han nyss, och det gjorde mig så glad. Hon har mörka ringar under ögonen efter dessa tuffa dagar så hon behöver all sömn hon kan få nu.
Hon skrek sig helt slut mellan 6 och 6.45 imorse då jag inte stod ut mera utan tog upp henne med marginalkvart. Hon var först ledsen, men blev sedan ILSKEN ILSKEN ILSKEN
Hej Jemma,
Ellen tar inte skada, det kan jag lova dig men det känns som om din attityd och ditt självförtroende har fått sig en knäck och då är det inte lätt att rakryggad och med fullt förtroende leda ett litet frågande barn in på nya vägar. Så vad tycker du att vi ska göra åt detta
Vad behöver du
Vad kan du göra för att förändra din attityd
Hur kan du förbättra ditt självförtroende
Många frågor som jag inte har svaren på men jag misstänker att du har det om du funderar ordentligt.
Kram Susan
Ellen tar inte skada, det kan jag lova dig men det känns som om din attityd och ditt självförtroende har fått sig en knäck och då är det inte lätt att rakryggad och med fullt förtroende leda ett litet frågande barn in på nya vägar. Så vad tycker du att vi ska göra åt detta
Kram Susan
Emil född 19 okt-05 och klok som en bok!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Sigge född 16 okt-07 och tuff som en Tigger!
Mika född 28 maj-09 och snabb som en raket!
Linus född 15 dec-10 och cool som en isbjörn!
Dipl. SHN-kurare!
Att backa ger resultat!!!
Hej alla vänner på forumet!
Det är med gläjde jag skriver idag.
Efter alla goda råd och fina svar jag fått, så har jag börjat tro mer på mig själv och mitt arbete med detta och fått en ny kick att jobba bättre och säkrare, OCH FRAMFÖRALLT, jag har backat och avvaktat så mycket jag nånsin har kunnat (typ kedjat fast mig utanför rummet)!
OCH så igårkväll och i natt kom ett underbart framsteg.
Ellen LYSSNADE, LITADE på oss och SOMNADE om själv utan att vi gick in alls!! Och jag stod där 4 på morgonen i mörkret och log för mig själv och fick äntligen fullt ut uppleva den där häftiga känslan då barnet lyssnar & börjar kommunicera: protesterar lite surt och buttert först, övergår till att smågnälla och jämra sig för att sedan bli allt lugnare och plötsligt helt tyst.
Och detta t.o.m i vargtimmen, vilket aldrig lyckats förut. Alla vargmorgnar hittlills har hon blivit helvild och gapat i 45 min- 1h och vi har alla varit ledsna och trötta då morgonen kommit. Idag ljuvliga söndag morgon somnade hon alltså om efter vårt "snack" i vargtimmen och sov till 6.40, varefter hon efter en hurtig ramsa från sin yrvakna mor fortsätter att jollra helt tyst för sig själv till det är dags för ett härligt GOD MORGON. Och efter detta dygn, då vi igår fick till alla dagspassen bra plus denna sköna natt, så är hon mer sig själv igen, äter glupskt av sin gröt, skrattar, busar och utforskar hemmet igen med ny energi.
Nu har jag en annan grund att stå på för att jobba vidare och hitta rätt attityd och nyans i alla lägen, jag vet att det kan bli tufft igen redan imorgon bitti, MEN, hon har bevisat för mig att jag KAN lugna henne med bara ramsan, och hon har börjat kommunicera tillbaka utan att gapa ilsket i blindo. Det stödet behöver även jag få från henne, för att vara en ännu bättre och allt tryggare vägvisare mot MÅLET. kram och igen stort tack för all hjälp på vägen!
Det är med gläjde jag skriver idag.
Efter alla goda råd och fina svar jag fått, så har jag börjat tro mer på mig själv och mitt arbete med detta och fått en ny kick att jobba bättre och säkrare, OCH FRAMFÖRALLT, jag har backat och avvaktat så mycket jag nånsin har kunnat (typ kedjat fast mig utanför rummet)!
Nu har jag en annan grund att stå på för att jobba vidare och hitta rätt attityd och nyans i alla lägen, jag vet att det kan bli tufft igen redan imorgon bitti, MEN, hon har bevisat för mig att jag KAN lugna henne med bara ramsan, och hon har börjat kommunicera tillbaka utan att gapa ilsket i blindo. Det stödet behöver även jag få från henne, för att vara en ännu bättre och allt tryggare vägvisare mot MÅLET. kram och igen stort tack för all hjälp på vägen!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Pris och beröm alla
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
-
Kantarella
Ellens lilla mamma
Jag får gåshud på i hela kroppen när jag läser det du skrivit!
Memorera nu den här känslan riktigt ordentligt och plocka fram den i stunder då den kan behövas.
Stora applåder till dig men också till Ellen - vilket smart barn eller hur!!
Precis så här går det till. Ett steg bakåt å tre framåt. De små barnen reder faktiskt ut en del själva om man bara har tålamod att ge dem en chans. Nu har du tillskansat dig den alldeles förträffligt nyttiga erfarenheten av att backa, så att Ellen kan gå framåt. Det kallas tillit och den finns mellan er. Hon vet att du vet, vad du gör. Och du vet att hon vet det! Visst är det häftigt när kommunikationen kommer till stånd!?
Många kramar
/Åsa
Jag får gåshud på i hela kroppen när jag läser det du skrivit!
Stora applåder till dig men också till Ellen - vilket smart barn eller hur!!
Precis så här går det till. Ett steg bakåt å tre framåt. De små barnen reder faktiskt ut en del själva om man bara har tålamod att ge dem en chans. Nu har du tillskansat dig den alldeles förträffligt nyttiga erfarenheten av att backa, så att Ellen kan gå framåt. Det kallas tillit och den finns mellan er. Hon vet att du vet, vad du gör. Och du vet att hon vet det! Visst är det häftigt när kommunikationen kommer till stånd!?
Många kramar
/Åsa
Hej Åsa!
jag har så goda nyheter. För fjärde morgonen i rad har det fungerat fint nu. Hon sover hela natten utan att vakna enda gång
Imorse sov hon till 6.15 då jag ramsade och hon genast somnade om till 6.30 då jag ramsade om igen och hon jollrade lugnt till 6.45 då hon fick komma upp. Igår morse pep hon till vid 5 varefter hon sov till 7. Varje morgon har jag varit beredd på bakslag, men vågar nu börja hoppas på att det håller på att stabilisera sig. Att ta bort nappen var det bästa jag gjort, hon sover så tyst och djupt nu, så jag ibland vaknar och undrar om allt står rätt till. Min man och jag har flyttat ut i vardagsrummet
, och det har också hjälpt. Jag tyckte det var för svårt att kura och sova i samma rum. Och vet du Åsa, du och flera andra här har hjälpt mig så otroligt mycket, utan er skulle jag inte ha orkat! Jag har skrivit ut de bästa svaren och haft dem till hands varje kväll innan jag gått och lagt mig, läst igenom era goda råd, peppat mig själv, odlat ATTITYD och det har fått vår familj på bana. Det har varit tufft att kura och få till detta, så jag hoppas så att vi bara går framåt mot målet nu. Vi måste nämligen få dagspassen att fungera igen, hon började ju krångla med dem förra veckan. Hon sover fint då hon väl somnat (om inget oväntat ljud väcker henne då vi är ute i vagn, det är ju aldrig tyst i den här stan
), men är inte så glad då jag lägger henne. Speciellt sista passet har varit svårt. Hinner du kolla på mitt schema ifall du tycker jag borde ändra något? Har gjort några små justeringar.
7.00 God Morgon
7.30 Frukost
9-10.30 Sovpass 1
11.00 Lunch
13.15-14 Sovpass 2
14.30 Mellis
17.15 Sova 20 minuter
18.00 Middag
19.15 Kvällsgröt
19.30 God Natt
Vi hörs snart igen kram Ellens glada men trötta mamma
Trött för att nu då Ellen sover ligger jag istället vaken och undrar när hon ska vakna. Har fått jätte svårt att somna om i vargtimmen själv...
jag har så goda nyheter. För fjärde morgonen i rad har det fungerat fint nu. Hon sover hela natten utan att vakna enda gång
7.00 God Morgon
7.30 Frukost
9-10.30 Sovpass 1
11.00 Lunch
13.15-14 Sovpass 2
14.30 Mellis
17.15 Sova 20 minuter
18.00 Middag
19.15 Kvällsgröt
19.30 God Natt
Vi hörs snart igen kram Ellens glada men trötta mamma
-
Kantarella
Åh vad glad jag blir för de fina orden.
Å över ert fina jobb ni åstadkommit
Vilken tur att Ellen har er till föräldrar, som vågade ta ledningen. Stora applåder
=D>
=D>
Jämförde de båda schemana och tycker att det nya ser jättebra ut. Min första tanke med förra schemat var just den "korta" vakentiden innan första luren. Visserligen är det vanligt att de små liven är förmiddagströtta men just eftersom ni haft lite strul med det sovpasset så var det bra att du flyttade fram luren en liten stund.
Med tanke på att du nu har ändrat lite så ge det tid att sätta sig och för att kunna göra en rättvis utvärdering. Sen är det ju också så att hon inte behöver sova "all tid hon ska" men att hon åtminstone ges förrutsättningarna att få sova. Krånglar sista luren och hon inte somnar alls kan man alltid lägga en halvtimme tidigare på kvällen utan att det påverkar schemat. Men det är ju bara en tillfällig nödlösning det.
Men det känns inte som att det här blir någon följetong eller hur?
Ni fixar det här "in no time". \:D/
Kram Åsa
Å över ert fina jobb ni åstadkommit
Vilken tur att Ellen har er till föräldrar, som vågade ta ledningen. Stora applåder
Jämförde de båda schemana och tycker att det nya ser jättebra ut. Min första tanke med förra schemat var just den "korta" vakentiden innan första luren. Visserligen är det vanligt att de små liven är förmiddagströtta men just eftersom ni haft lite strul med det sovpasset så var det bra att du flyttade fram luren en liten stund.
Med tanke på att du nu har ändrat lite så ge det tid att sätta sig och för att kunna göra en rättvis utvärdering. Sen är det ju också så att hon inte behöver sova "all tid hon ska" men att hon åtminstone ges förrutsättningarna att få sova. Krånglar sista luren och hon inte somnar alls kan man alltid lägga en halvtimme tidigare på kvällen utan att det påverkar schemat. Men det är ju bara en tillfällig nödlösning det.
Men det känns inte som att det här blir någon följetong eller hur?
Kram Åsa
Det går bra nu!
Hej Åsa!
Vad glad jag blir över att du bryr dig om mig!
Jag har fortsättningsvis goda nyheter att ge dig!
Lite bakgrund till er andra: Vi började kura Ellen 7,5 månader den 28 augusti (efter att hon under en tid börjat vakna vid 5.30 snåret), men första veckan räknar jag bort eftersom hon då hade napp och det INTE är att kura på riktigt!! (det bara inte GÅR att backa i ordets sanna bemärkelse och lära barnet sova HELT SJÄLV om man har napp, tips till andra som eventuellt funderar på att behålla nappen, gör det EJ!). Så söndagen den 3 september togs nappen bort och efter en kämpig vecka började det falla på plats och nu den 19 september har vi sedan en vecka tillbaka lyckats skrämma iväg den sista vargen och Ellen sover nu de flesta morgnar till 6.30. Då hon piper till ramsar jag varefter hon lugnt leker/jollrar/vilar till 6.45-7 snåret då det är dags för God Morgon och pappa stormar in med den roliga "nyheten" till henne. Ungefär varannan morgon har hon även somnat om i 10 minuter, så hon är på gång att lösa även den sista halvtimmen och sova morgonen ut. Imorse pep hon till redan vid 5.45 men somnade genast om efter ramsa och vaknade glatt 6.46. Toppen tycker jag!
Men även vi har haft våra ups and downs under denna månad må jag säga. Under några riktigt kämpiga dagar då dagslurarna som fungerade fint innan kuren (obs gör er inte illa och jämför med tidigare, ha det nya MÅLET för ögonen, för att nå det NYA målet måste man igenom mindre små kriser) strejkade helt, och flickan bara blev tröttare och grinigare, då var jag tvungen att jobba hårt med mig själv, mitt tvivel, min attityd och mitt samvete. Men med hjälp av mina vänner här på forumet gav jag inte upp och nu är vi nästan framme. Detta FUNKAR, glöm inte det, så är det lättare att driva vidare! Det finns många bevis på det här inne. Läs dem och fortsätt jobba, annars hade inte jag heller fixat det.
Men nästa barn tänker jag kura lite tidigare innan det kommer in i denna superaktiva och händelserika fas som 7-8 månaders åldern innebär, jag tror det hade varit enklare innan.
Hör gärna av er om ni har frågor, kram från Ellens glada och utsövda mamma

Vad glad jag blir över att du bryr dig om mig!
Jag har fortsättningsvis goda nyheter att ge dig!
Lite bakgrund till er andra: Vi började kura Ellen 7,5 månader den 28 augusti (efter att hon under en tid börjat vakna vid 5.30 snåret), men första veckan räknar jag bort eftersom hon då hade napp och det INTE är att kura på riktigt!! (det bara inte GÅR att backa i ordets sanna bemärkelse och lära barnet sova HELT SJÄLV om man har napp, tips till andra som eventuellt funderar på att behålla nappen, gör det EJ!). Så söndagen den 3 september togs nappen bort och efter en kämpig vecka började det falla på plats och nu den 19 september har vi sedan en vecka tillbaka lyckats skrämma iväg den sista vargen och Ellen sover nu de flesta morgnar till 6.30. Då hon piper till ramsar jag varefter hon lugnt leker/jollrar/vilar till 6.45-7 snåret då det är dags för God Morgon och pappa stormar in med den roliga "nyheten" till henne. Ungefär varannan morgon har hon även somnat om i 10 minuter, så hon är på gång att lösa även den sista halvtimmen och sova morgonen ut. Imorse pep hon till redan vid 5.45 men somnade genast om efter ramsa och vaknade glatt 6.46. Toppen tycker jag!
Men även vi har haft våra ups and downs under denna månad må jag säga. Under några riktigt kämpiga dagar då dagslurarna som fungerade fint innan kuren (obs gör er inte illa och jämför med tidigare, ha det nya MÅLET för ögonen, för att nå det NYA målet måste man igenom mindre små kriser) strejkade helt, och flickan bara blev tröttare och grinigare, då var jag tvungen att jobba hårt med mig själv, mitt tvivel, min attityd och mitt samvete. Men med hjälp av mina vänner här på forumet gav jag inte upp och nu är vi nästan framme. Detta FUNKAR, glöm inte det, så är det lättare att driva vidare! Det finns många bevis på det här inne. Läs dem och fortsätt jobba, annars hade inte jag heller fixat det.
Men nästa barn tänker jag kura lite tidigare innan det kommer in i denna superaktiva och händelserika fas som 7-8 månaders åldern innebär, jag tror det hade varit enklare innan.
Hör gärna av er om ni har frågor, kram från Ellens glada och utsövda mamma