slåss och skriker

[ulrikaj]

hejsan
är ny här på forumet,men brukar gå in här och läsa.
hoppas på lite råd ang våran son på 4 år.han knuffar och puttar de andra barnen på dagis.hemma gör han sällan det när jag eller pappan är med.
det har gått så långt att psykologen blivit inblandad,vilket är jätte jobbigt
eftersom han är världens goaste kille hemma.psykologen har naturligtvis inte
kommit med några förslag på vad vi kan göra.hon verkar bara vilja ställa diagnos mm.nu ska vi dock säga till att vi inte vill ha med henne att göra mer.
hemma är han socialt delaktig.han har sina egna sysslor tex duka,duka av,
hänga tvätt,hämta post mm.han sover och äter bra.klarade 4-års kontrollen.
det enda han inte ville göra var att rita en gubbe.
ska väll tillägga att han var sjuk ett halvår när han var nästan 3år,då han fick
en form av blodförgiftning och var riktigt dålig så han kunde strukit med.
kunde inte gå på 2månader då dom opererat höften på honom.efter det har
han varit lite efter i utveckligen med pratet.nu i sommar har han blivit jätte
duktig på det oxå och pratar nästan helt rent.
hoppas någon vänlig själ vill och orkar svaravad vi ska göra.kram ulrika

[ulrikaj]

ska väll tillägga att detta mest gäller när det är en stor barngrupp.har även svårt stt sitta still tex på samlingen.det är då han blir bråkig och skrikig.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Att knuffas och puttas betyder att i handling säga BORT.

Han har gått igenom svåra, ja, livshotande saker, och skulle en vuxen varit nära att mista livet och dessutom opererats intill svårigheter att gå, tror jag nog att denne vuxne skulle varit sjukskriven ett bra tag och fått ägna sig åt rehabilitering i lugn och ro. Det är ju inte bara fråga om en fysisk rehabilitering utan också och i högsta grad en psykisk, mental.

Han "backade bandet" själv genom att bli lite efter i utvecklingen (tror jag det) och borde då ha fått behandlas som den lille pojke han var, med nöd och näppe räddad ur dödens käftar.

Om det finns en chans, vilket det ju alltid gör om man bedömer det som absolut nödvändigt - skulle jag föreslå att du/ni försöker låta honom vara hemma, slippa dagis kort sagt - tills han orkar med det.

Han gör det uppenbarligen inte nu.

Psykologen kunde ju ha ställt den "diagnosen", kan man tycka - om hon sett till barnets intressen och inte till arbetsmarknadens, Gud förlåte mig

[ulrikaj]

hej och tack för svar.grejen är att han tycker det är så roligt att vara där.
(mellen09-14 fyra dar i veckan)han är nu helt återställd med benet sen ca ett år och kan röra sig som andra barn.jag tror oxå att det måste vara något psykologiskt
inblandat eftersom han innan han blev sjuk var jätte blyg och nästan
tillbakadragen med andra barn.sen var det som att vända på en hand,helt
tvärtom.tog andras leksaker och började knuffas och skrika.men han frågar alltid efter barnen och vill leka,han verkar bara inte veta hur när det är mycket barn runt omkring.det har gått jätte bra i två veckor,men nu när barngruppen är full denna vecka så har han blivit stökig igen.han har en kompis hemma som han leker jätte bra med och det är sällan några större
problem.hoppas på svar igen.

[miar70]

Hej

Jag skulle följa med gossen några dagar på dagis, vara med och prata ordentligt med personalen, om hur ni ska hantera hans "utbrott".
På dagis råder djungelns lag, det lovar jag att du kommer att märka om du är med honom där några dagar Istället för att vara den som blir slagen, kanske han väljer att slåss...

Så ta dig den tiden, att vara med och se med dina egna ögon vad som händer

Lycka till
Mia

[ulrikaj]

tack för svar mia70.
grejen är den att både jag och min sambo har varit med en varsin dag
på dagis i våras.(han går på ett montessori dagis)
då så knuffades och slogs han inte mer än dom andra barnen.personalen säger att det är mest dom nya barnen eller yngre som han går på.
sen får jag tanken att han kanske fått en stämpel lite grann av dom andra oxå och känner av det.vi har frågat personalen vad vi kan göra.dom visste
inte,så det var därför psykologen blev inblandad från början,men hon har
inte kommit med en enda grej som vi kan göra.
kram ulrika

[miar70]

Hej igen
Ni kan ju inte göra så mycket alls hemma, det är personalens ansvar att ta hand om gossen när han är på dagis.

JAG tycker såklart att det ska vara nolltolerans ang. slagsmål - INGEN får slåss SÅ funkar det i världen, människor går ju inte och pucklar på varandra ute i samhället heller, och OM de gör det, så förvisas de

Ni måste helt enkelt prata med personalen, det kan inte vara första gången de har att göra med ett barn som slåss, och tillsammans med dem besluta hur ni (DE!) ska agera. SÅ jag vidhåller: följ med gossen, ingrip direkt när (om)något händer, visa honom hur han SKA göra (en väg ut!), man klappar varandra, hjälper varandra...

Det ÄR tufft att vara på dagis, kanske är det det han vill säga er... Prata med honom om det här, kanske kan han sätta ord på lite av det han känner

Kram Mia

[ulrikaj]

tack igen miar70(rätt stavat denna gång,såg inte utan mina glasögon)
det blir nog som du säger,att ta en runda till på dagis och vara med.kanske
till och med en vecka så man får se att det ordnar sig.
ska man förvisa honom då även på dagis??att han får vara själv någonstans
om han inte lyssnar på klappa istället för att slå.
kram ulrika

[miar70]

Hej igen

Det viktiga är att du och personalen, som faktiskt ska svara för ALLA barns väl och ve, även din gosses, diskuterar detta noga
Rimligtvis måste de ha en "plan" på hur de gör när barn slåss/bits, annars kanske du nu kan hjälpa dem med det. Bara för att din pojke är den som slår (?) betyder inte det att han är den starke...

Regel nummer ett är konsekvens, att ALDRIG någon får slå=nolltolerans
OM det händer, ska kramen komma efteråt, en försoning
OM det går så långt, att det behövs en förvisning, se till att den blir rätt DVS, gör klart för gossen vilka regler som gäller, fortsätter han ändå att fightas, så måste han tas åt sidan, vara ensam. Då ska någon passa utanför dörren, vänta en stund, och om han inte skriker, hämta pojken, ta med honom i leken igen.
Men det gäller att vara konsekvent, som alltid med barn, lugn och metodisk. Han måste lära sig hur det funkar i denna världen, och det är du som är läraren
Förklara för dagispersonalen hur viktigt du tycker det är att komma tillrätta med detta, och att det är därför du vill att ni kör samma race Jag tror de blir glad över ditt engagemang, annars kanske du ska överväga att byta dagis...
Tänk också på det Anna W skrev, att han har tid att hämta igen, sen han var sjuk. Låt honom få den tiden

Kram till er
Mia

[annawahlgren]

Finnns det verkligen ingen möjlighet för er att låta honom vara hemma ett halvår och landa och komma igen

Dagis är ingen naturnödvändighet, om man säger

[ulrikaj]

tack miar70.jag ska ta ett ordentligt snack med dagis och vara med några
dagar oxå.
till anna-det betyder hemskt mycket för mig att du har tagit dig tid att
svara,då både du och min mamma(som är väsldens bästa) är mina främsta
förebilder som förälder.har själv aldrig varit på dagis som liten utan växte
upp med mamma som alltid har varit hemma och funnits där.nu har ju vi
fördelen iallafall att jag jobbar 60% skiftgång och kan dra ner till två dar
i veckan med dagis.jag ska jobba två månader till har vi sagt sen kan jacob
vara hemma med mig.om allt går enligt planerna kommer det ju en lillasyster
i början på januari,så då ska han ju vara hemma med mig iallafall en tid.
men vad tror du om det?minska ner det till två dagar(tors och fre)då jag
oftast jobbar+helg oxå men då är ju han hemma med pappan.
vi får börja besöka öppna förskolan igen för här finns det inga barn hemma
förrän fem på eftermiddagarna och då käkar ju vi middag,sen är det dax för
att göra kväll(lägger sig efter bollibompa)det blir mest på helgerna som han
leker med sin kompis.

[ulrikaj]

nu är det jag igen!kom just hem ifrån synundersökningen på jacob.det var
tveksamt om han såg riktigt,så nu har vi fått remisst till sjukhuset för att göra
en riktig synundersökning där dom har riktiga instrument.det var bara en
tanke,men kan det ha något med saken att göra att han knuffas??
kram ulrika.

[Lindalou]

Hej.
Jag tycker att du svarar på frågan om varför inne i din beskrivning - det han har svårt med är att vara bland 1) många barn (stor barngrupp) och 2) nya barn. Sen kan man väl diagnosticera det eller kalla det för vad som helst, oavsett ärdet så det verkar vara för din grabb. Om det skulle vara min pojke skulle jag vare sig psykologisera eller försöka "fostra" bort det, eller uppmana personalen att göra det, utan att tillsammans med personalen försöka få till sådana omständigheter att han kan fungera optimalt eftersom han nu tycker det är roligt att gå på dagis. Han går ju inte så många timmar per dag eller hela veckan heller. Vissa ungar mer känsliga än andra för stimuli som rörelse, ljud, synintryck osv. Vad skall man göra åt det? Jag tror faktiskt bara man kan anpassa miljön. Sen är det klart att det är viktigt att ta reda på om det finns något underliggande som synnedsättning, vilket ju måste vara extremt påfrestande för honom. Det är kanske skälet till hans stimulikänslighet?

Mina tankar/Lindalou

[annawahlgren]

Tack, miar 70 Tack, lindalou

.grejen är att han tycker det är så roligt att vara där.
- - - tog andras leksaker och började knuffas och skrika.men han frågar alltid efter barnen och vill leka, han verkar bara inte veta hur

Tack för dina varma ord och förlåt att jag tjatar Men hur ska han kunna tala om för dig och er att detta är för MYCKET för honom, om inte just så som han gör Försöker göra

Vad är det som gör att du tycker dig veta att han "tycker det är så roligt att vara där" Vad är det som gör att du inte lyssnar till dig själv: "han verkar bara inte veta hur"

Jag vill bara vädja - snälla, var rädd om honom - var försiktig med honom - låt honom vila Det är inte för intet som jag talar om djungelns lag när det gäller dagis.

MÅSTE han verkligen utsättas för det Han orkar ju inte

[Annelie H]

Hej..
Jag hade försökt få till stånd en tid men ngn barnläkare som varit inblandad, förklarat situationen och hur pojken mår och hans behov av lugn och ro ett tag...bett om ett halvårs sjukskrivning för pojkens skull och kämpat som en tigrinna för det. Eller, bett om att få träffa läkaren på mvc och förklara även där och be om en sjukskrivning...på ngt sätt!

Sedan ta det lugnt och sansat, letat upp barn som han kanske känner och i lugn takt slussat in honom med lek ibland, en och en...

Och förberett honom..han får ju även ett syskon snart vilket i sig är en stor omställning...Jag tror att om man ärligt förklarar hur det ligger till så fixar det sig..
Eller nått...lycka till!