Lite om orden först, läsorden...
Pröva dig fram, men orden ska inte visas för länge, det räcker att han kastar en blick på dom. Börja smått om du vil, fem ord, tre gånger dagligen. Du ser om han är redo för mer. Men håll läsomgången korta, korta. Tråk honom inte ut. Stanna innan HAN vill stanna.
Och hans utbrott... HAN tycker nog inte om att ha det som han har det. Han är stor nog till att se att det är något annorlunda med honom, och jag skulle gissa att han är frustrerad. Och kissingen gör det inte bättre. Kram om honom och försäkra honom att du vet att han har det jobbigt, att du VET att han inte VILL att det ska vara så här, och att du ska försöka hjälpa honom så gott det går. Prat med honom som om han fattar allt du sägar. Antakalig gör han det, och han behöver att någon förstår att han har jobbigt.
Hur går det, har du läst Domans bok? Den ger många pekpinnar på hur jobbigt det kan vara för barn, om sinnesintrycken är förvrängda, om de orden man plnerar säga inte kommer som dom ska, om reaktionstiden är förlängad, och så vidare...
Jag hänger mig på de som skrivit i denna tråd förut, jag tycker du är strong, och det spelar ingen roll hur mycket värre andra måste ha det, i din värld är dina problem och din änslan för hur det ska gå med din son JÄTTESTORA, och jag tycker fortfarande att du är i nån sort av kris. Stå på dig bara, det du gör nu är det viktigasate av de stegen du är på väg att ta för din son. Det börjar alltid med ett första steg, och du håller på att ta det just nu!
Du ska veta att jag tänker mycket på dig.
Kram från Hege, som bara då och då kommer till en dator nu i semestertiden...
Autism eller?
Det här med kisseriet...
Mina erfarenheter har visat på att det har varit värre om han känner press, eller att det hänt extra mycket. Men också om han gjort framsteg (
) på andra områden. Som när han började tala mer och mer. Mer och mer kiss. Det har varit som om man inte kan hålla koll på allt så att säga. När talet kom tog det energin....
När det gäller min son så ville han inte att det skulle pratas alls om kisseriet. Inte ens att det är ok, eller så. Utan det har hänt, kort och gott "det här tvättar vi och sätter nytt!".
När jag tänker efter så har han nog bara kissat ner sig 2ggr sedan han fyllde elva (12 i sept). Nu har vi enbart en plastad frotte runt madrassen, som nog får hänga med ett tag till för säkerhets skull
Mina erfarenheter har visat på att det har varit värre om han känner press, eller att det hänt extra mycket. Men också om han gjort framsteg (
) på andra områden. Som när han började tala mer och mer. Mer och mer kiss. Det har varit som om man inte kan hålla koll på allt så att säga. När talet kom tog det energin....När det gäller min son så ville han inte att det skulle pratas alls om kisseriet. Inte ens att det är ok, eller så. Utan det har hänt, kort och gott "det här tvättar vi och sätter nytt!".
När jag tänker efter så har han nog bara kissat ner sig 2ggr sedan han fyllde elva (12 i sept). Nu har vi enbart en plastad frotte runt madrassen, som nog får hänga med ett tag till för säkerhets skull
Hej!
Jo i kris är jag nog alltid...Igår sprang jag rakt in i väggen med full kraft!
Men men nya tag idag!
Jo maken läser i Doman boken, min engelska är inte så värst bra.
Och just det om att "informationen som går in kommer ut fel" var så huvudet på spiket klockrent!
Nattetid har E varit kissfri i ca ett år och det är så skönt. Men dagtid kommer det ibland upp till 4 ggr / dag.
Han ställer sig numera själv i duschen och tar sedan nya kläder - stort tycker jag!
Vad som utlöst hans kissande i så stor omfång nu vet jag inte...
Vi har nu fryst in hans peptidprov och ska skicka det fortst möjligast.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara det så jag sa bara att doktorn ska titta på provet för att se om han är allergisk..
Så nu väntar han spändt på sin leksak
Som man ju får när man varit på läkarbesök!
Hege - vilka ord ska jag börja med? Namn och det som syns i hemmet eller annat.?? :-k
Ang hans utbrott så försöker vi så långt det går undvika att det blir utbrott...om det är rätt eller fel vet vi ju inte men tills vi vet bättre så gör vi så.
Efter utbrotten ska vi dock göra som du säger Hege - säga att vi förstår att han har det jobbigt och att vi vill hjälpa honom.
Jag tror också att han förstår så mycket mer än vi trott.
Tex efter ett kalas här hemma frågade vi varför han inte ville vara med och leka med de andra barnen (och ärligt talat förväntade vi oss inget svar!)
Han svarade - "för att jag inte vet hur man pratar med dem"
Det högg djupt i våran hjärtan kan jag säga! Men vi blev ändå glada över att han kunde sätta ord på sina problem.
Tack än en gång för alla varma och peppande ord vi får!
Dem plockan man fram när åskmolnen hopar sig över oss!
Många kramar!
Jo i kris är jag nog alltid...Igår sprang jag rakt in i väggen med full kraft!
Men men nya tag idag!
Jo maken läser i Doman boken, min engelska är inte så värst bra.
Och just det om att "informationen som går in kommer ut fel" var så huvudet på spiket klockrent!
Nattetid har E varit kissfri i ca ett år och det är så skönt. Men dagtid kommer det ibland upp till 4 ggr / dag.
Han ställer sig numera själv i duschen och tar sedan nya kläder - stort tycker jag!
Vad som utlöst hans kissande i så stor omfång nu vet jag inte...
Vi har nu fryst in hans peptidprov och ska skicka det fortst möjligast.
Jag visste inte riktigt hur jag skulle förklara det så jag sa bara att doktorn ska titta på provet för att se om han är allergisk..
Så nu väntar han spändt på sin leksak
Som man ju får när man varit på läkarbesök! Hege - vilka ord ska jag börja med? Namn och det som syns i hemmet eller annat.?? :-k
Ang hans utbrott så försöker vi så långt det går undvika att det blir utbrott...om det är rätt eller fel vet vi ju inte men tills vi vet bättre så gör vi så.
Efter utbrotten ska vi dock göra som du säger Hege - säga att vi förstår att han har det jobbigt och att vi vill hjälpa honom.
Jag tror också att han förstår så mycket mer än vi trott.
Tex efter ett kalas här hemma frågade vi varför han inte ville vara med och leka med de andra barnen (och ärligt talat förväntade vi oss inget svar!)
Han svarade - "för att jag inte vet hur man pratar med dem"
Det högg djupt i våran hjärtan kan jag säga! Men vi blev ändå glada över att han kunde sätta ord på sina problem.
Tack än en gång för alla varma och peppande ord vi får!
Dem plockan man fram när åskmolnen hopar sig över oss!Många kramar!
Känner att jag bara måste få skriva lite mer, vad som passat oss kanske inte passar er. Men något jag fick lära mig, faktiskt på kursen när jag läste till undersköterska, och som jag gensat kände igen här hemma, är hur ett svar jag ger kan starta ett utbrott.
Ex.
"A ha glass"
Om jag svarar
"Nej inte nu, men efter maten"
Då blir (blev) det kaos.! han hörde bara nej...
Men om jag istället la om ordföljden, tog bort nej
"Ja, men efer maten"
No problem!
Många autister har problem att ta till sig det talade ordet, ännu värre blir det om man ger världens utlägg. Innan jag förstod det, kanske försökte mig på en lång och (tyckte jag ) pedagogisk förklaring så kunnde det utlösa ett utbrott. Han kunnde hålla för öronen, stampa i golvet och kanske skrika. Och jag förstod ingenting. Ibland slutade det med att man grinade själv. Jag försökte ju verkligen men det blev ändå bara fel.
Alltså jag menar inte, prata inte, men att välja orden och vara kortfattad (men inte telegrafiskt) och med positiv formulering
, uttrycker jag mig klumpigt 
Att försöka att alltid börja med det positiva i sammanhanget.
Nog glömmer jag bort mig ibland, man är ju inte mer än människa.
Ofta har och kan bara ett ord kunnat utlösa en utbrott, något han associerat med något, någon anknytning som jag kanske inte alls skulle kunna tänka ut. Det kan få honom att minnas något som han glömt vart det är, stress (!), vart är den? Är han inte hemma så blir ju stressen ännu större...
Ex (idag, med eget språk)
Det ringde på mobilen, vart hade jag lagt nyckeln till förrådet?
" Jag la den på frysboxen"
A står bredvid och säger
"Vart är min tidning"
Utlösande tanke var att han lagt den på frysboxen, och hörde ordet frysboxen. Förstår jag inte att han associerat, då blir det ju problem, vad sjutton har hans tidning med nyckeln till förrådet att göra???
Utan språk hade det ju direkt blivit panik, när man inte kan förmedla sin oro.
Det gäller att kunna känna igen sådanna situtioner, det underlättar. Men man är ju inte alltid på hugget själv och då kan det bli pannkaka
Vet inte om det ger något, men i allafall några tips...
(undrar om det här har börjat bli någon form av terapi för mig själv.... )
Ex.
"A ha glass"
Om jag svarar
"Nej inte nu, men efter maten"
Då blir (blev) det kaos.! han hörde bara nej...
Men om jag istället la om ordföljden, tog bort nej
"Ja, men efer maten"
No problem!
Många autister har problem att ta till sig det talade ordet, ännu värre blir det om man ger världens utlägg. Innan jag förstod det, kanske försökte mig på en lång och (tyckte jag ) pedagogisk förklaring så kunnde det utlösa ett utbrott. Han kunnde hålla för öronen, stampa i golvet och kanske skrika. Och jag förstod ingenting. Ibland slutade det med att man grinade själv. Jag försökte ju verkligen men det blev ändå bara fel.
Alltså jag menar inte, prata inte, men att välja orden och vara kortfattad (men inte telegrafiskt) och med positiv formulering
, uttrycker jag mig klumpigt Att försöka att alltid börja med det positiva i sammanhanget.
Nog glömmer jag bort mig ibland, man är ju inte mer än människa.
Ofta har och kan bara ett ord kunnat utlösa en utbrott, något han associerat med något, någon anknytning som jag kanske inte alls skulle kunna tänka ut. Det kan få honom att minnas något som han glömt vart det är, stress (!), vart är den? Är han inte hemma så blir ju stressen ännu större...
Ex (idag, med eget språk)
Det ringde på mobilen, vart hade jag lagt nyckeln till förrådet?
" Jag la den på frysboxen"
A står bredvid och säger
"Vart är min tidning"
Utlösande tanke var att han lagt den på frysboxen, och hörde ordet frysboxen. Förstår jag inte att han associerat, då blir det ju problem, vad sjutton har hans tidning med nyckeln till förrådet att göra???
Utan språk hade det ju direkt blivit panik, när man inte kan förmedla sin oro.
Det gäller att kunna känna igen sådanna situtioner, det underlättar. Men man är ju inte alltid på hugget själv och då kan det bli pannkaka
Vet inte om det ger något, men i allafall några tips...
(undrar om det här har börjat bli någon form av terapi för mig själv....
)Hej kärringen!
Sant sant! Ordet nej måste uteslutas till varje pris...
Och ja ibland orkar man bara inte utan slänger det ur sig i farten, har E en bra dag kan det gå bra annars blir det rena rama kaoset.
Gissa om varje kalas har varit ont i magen situationer...tills nu då jag faktiskt smugglar ner en liten present till honom. Sedan är han nöjd och harmonisk och kan sitta och pilla med saken hela kalaset igenom. (Bra eller dåligt vet jag inte men ett utbrott utlöser det andra och just kalas kan vara superjobbiga situationer för honom. och oss bör jag tillägga.)
Terapia du vidare du kärringen Det hjälper ju oss också!!!
Kramar i massor!
Sant sant! Ordet nej måste uteslutas till varje pris...
Och ja ibland orkar man bara inte utan slänger det ur sig i farten, har E en bra dag kan det gå bra annars blir det rena rama kaoset.
Gissa om varje kalas har varit ont i magen situationer...tills nu då jag faktiskt smugglar ner en liten present till honom. Sedan är han nöjd och harmonisk och kan sitta och pilla med saken hela kalaset igenom. (Bra eller dåligt vet jag inte men ett utbrott utlöser det andra och just kalas kan vara superjobbiga situationer för honom. och oss bör jag tillägga.)
Terapia du vidare du kärringen
Det hjälper ju oss också!!! Kramar i massor!