Aktivitetshysterin vs. Vardagsmirakel

[Louise]

Igår hade jag som föresats för en trevlig dag med fyraåringen: Att inte någon gång säga skynda eller avbryta en aktivitet förrän hon var klar.
Vi åkte skridskor LÄÄÄNGE och sedan tog vi bussen till svärföräldrarna och har en åttaminuters promenad från bussen till deras hus. Igår tog den 55 minuter! Oj vad nöjda och glada tösen och jag var.
Louise

[br]

vilken bra föresats! Jag brukar också försöka tänka så, vara ute i god tidför att slippa avbryta små avvikelsr under vägen osv. Men ibland så "tjatar" man i alla fall

[heartworn]

Tack för alla svar. Skönt att så många av er också märker av aktivitetshysterin. Självklart är aktiviteter ett bra tillfälle att träffa andra vuxna så att inte lappsjukan får en att duka under helt. Det är ju inte enbart barnets behov som ska tillgodoses. Vi vuxna är lika viktiga. Den ömsesidiga respekten som bör finnas inom alla familjer. Har precis kommit in från ett lerigt pass i sandlådan. I bostadsområdet där vi bor finns ett flertal dagis. På helgerna så smyger vi in där och använder deras sandlådor. Vår dotter berättade idag att "barna" var hemma och åt och läste. Så det så. Utevistelsen är också en välsignelse. I ur och skur.

[Isolde]

Jag som tillbringade mina första tre år som "dagbarn" i vardagen hos min mormor kliar mig alltid lika undrande i huvudet när jag hör om vilken press föräldrar verkar ha att aktivera barnet.

Mormor var inte bara leklysten utan tålmodig också, och hela eftermiddagar kunde ägnas åt att rulla en badboll mellan oss på golvet. Ja, nu vet jag ju inte om det verkligen var hela e.m., men det kändes så för mig. Annars satt jag med henne i köket medan hon bakade och lagade mat – därför är jag också den enda i familjen som vet exakt vilka ingredienser hon använde i köttbullsdegen 8) och hur hon egentligen gjorde för att snurra ihop bullarna. Jag blev aldrig "aktiverad" utan fick vara med på mina egna villkor, och jag känner fortfarande en längtan tillbaka till det där köket så fort jag är stressad eller har tråkigt.

Jag tycker synd om de mammor i vår föräldragrupp som redan nu – för tre månader gamla barn – känner att de inte är tillräckligt "aktiva" och roliga. De tycker att de måste leka med barnen under deras vakentid.

Vi har tänkt att gå på babysim med Frida, men några fler aktiviteter blir det inte. När hennes pappa tar över föräldraledigheten i april blir det lagom för dem att gå ut i parken och smutsa ner sig tillsammans.

[annawahlgren]

Så vackert att läsa, alltsammans

Jag tänker ofta på min lilla yngsta (Isadora och månen i Barnaboken) som var fem år när vi bodde på ett ställe som hade ett dagis på gården en trappa upp. Hon var ute i sina trasiga jeans och lirade med sin boll på gården (när hon nu inte "stulade" en) och levde ett fritt liv. Dagisbarnen stod med näsorna trycka mot fönsterrutorna i dagislängan och stirrade avundsjukt på henne. Isadora vinkade på dem och hojtade: "Kom! Kom ut och lek, allihopa!" Men det fick de ju inte. De var instängda. En gång om dagen vallades de i tjugo minuter på trist promenad. Bundna till varandra med ett långt band, så att ingen skulle komma bort eller springa ut i gatan. Jag grät när jag såg det, dag efter dag. Och Lillan fattade ingenting. "Varför får inte barnen leka, för?"

Leka är vad små barn ska få göra. I frihet. Duger inte "aktiviteterna" till det, är de ingenting värda. Anser jag. Till mitt sista andetag.

[Isobel]

TACK heartworn och alla som har svarat på hennes inlägg! Nu är jag inte ett dugg stressad över vår lugna tillvaro längre och tänker inte ha dåligt samvete för att jag inte aktiverar min dotter med babysim, babyöppet på familjecentrum, fikaträffar etc.
Alla dessa aktiviteter har alltid varit på tider som inte passat oss, så därför har vi inte kommit iväg. Vi leker massor här hemma och ibland träffar hon en jämngammal "kompis". Hon träffar sina kusiner ett par gånger i veckan också, så kontakt med andra barn saknas ju inte, även om det kanske inte är så viktigt än.
Kompisarna ränner runt på fikaträffar och visar upp sina barn för alla som vill se, men barnen har ju ingen ro!! De flesta brottas med sömnproblem och matkrångel tycker jag

Nä vi stannar hemmavid och mår gott istället, och går ut på promenader på tider som passar oss.