vargar och alvedon

[Gäst]

Hmmm,

nu har jag orosvargar efter mig. Hanna har vaknat och varit ledsen två nätter i rad nu. Första natten visste jag att hon hade sår (!) i rumpan och två tänder på g. Kanske var det därför hon grät? Gick in och gav Alvedon, salva och ny blöja. Därefter somnade hon omgående. I morse vaknade hon halv fem. Gnölade först. Fick en ramsa, men gnölet fortsatte. Efter ytterligare en kvart gick jag in och lade rätt och konstaterade att hon sov (gnölandes). En timme senare (utan några fler åtgärder från min sida) hade gnölet stegrats till gråt och jag hade en hel hoper vargar efter mig. Hon kanske har skitont i munnen (dagen hade varit jättegnällig också)? Var jag kanske världens sämsta mamma som lät henne ligga? Jag gav upp och gick in och gav henne en Alvedon. Nio minuter senare var det knäpptyst! Verkar Alvedon så snabbt? Eller var det bara ett sammanträffande? Nu vet jag varken ut eller in! Hade hon ont eller inte? Vad gör jag inatt om det händer igen? In och ge Alvedon med en gång? Eller se hur det utvecklas?
En mer specifik fråga: Hanna gråter, jag ramsar, hon tystnar en stund för att sedan ta i igen. Hur länge avvaktar jag innan jag gör något igen? Vad gör jag? Skall man alltid ramsa igen när de "skriker upp" sig? Eller skall jag utgå från att hon är en stor tjej som vet vad som gäller? (Det var så länge sedan jag behövt tillämpa några verktyg alls - hon sover normalt som en ängel - så jag känner mig rätt ringrostig!)

Hoppas någon kan hjälpa!

Kram Pea

[annawahlgren]

Ut med vargarna De gör verkligen ingen människa glad, särskilt inte lilla barnet som behöver nattro. Inte nattrafik med Alvedon

Jag skulle aldrig ge en så liten unge någon som helst medicin, om inte livsfara hotade, men det är jag det. Det gödslas alldeles för friskt med Alvedon i dessa dagar, anser jag icke desto mindre. Man måste hålla i huvudet det enkla budskapet: PÅ NATTEN SOVER MAN, och att lilla barnet, alldeles speciellt när hon eller han är sjuk, behöver sova för att läka, bli bra igen, återhämta sig.

Gud har gett de små barnen skydd mot smärta. Har en liten älskling verkligen ont, hör man det på skriket och kan då trösta (med barnet i sängen), kanske smörja, kanske blåsa, kanske ge vatten, GÖRA något som lugnar. Men då är det verkligen panik i lägret och man bara känner att man måste ingripa. Då är det magkänslan som ögonblickligen talar - inte vargarna

Annars är det ramsan som gäller, lugnande och betryggande i ordets rätta bemärkelse.

Ett litet barn kan skrika av rädsla för det konstiga som händer och som hon eller han inte känner igen - som t ex att det gör ont i munnen, att något är konstigt med munnen - mer än av smärtan.

Meningen är inte att vi ömma ska oroa ytterligare. Vi ska försöka övertyga de små barnen om att allt kommer att bli bra (igen). Vilket inga små barn ju gärna kan veta, eftersom de inte har någonting att referera till.

Så lägg Alvedonet i lådan, tycker jag bestämt Och passa på att skjuta vargarna samtidigt

[annawahlgren]

PS:

Hanna gråter, jag ramsar, hon tystnar en stund för att sedan ta i igen. Hur länge avvaktar jag innan jag gör något igen? Vad gör jag? Skall man alltid ramsa igen när de "skriker upp" sig? Eller skall jag utgå från att hon är en stor tjej som vet vad som gäller?

Lyssna av medan du ramsar första gången (direkt). Du "hör" hur hon svarar (eller inte svarar). Du kan behöva ra ramsan x6 eller rentav x8, men det ska vara i ett svep utan inmsygande vargar och med glad, nästan hurtig röst, som om allting verkligen vore så toppenbra som det inte är

Sedan ska du passa dig noga för att störa mer. Sätt på lite musik i stället, gör andra betryggande ljud i huset, t'änk på de andra sjutton bebisarna. Meningen är "bara" att du ska övertyga henne om att allt är lugnt, och då kan du inte gödsla med ramsan heller. Läs också på i Tips på vägen om tidiga morgnar. Där har du reglerna för maxingripande - om det nu som sagt tidigare inte handlar om verklig PANIK, smärtskrik. Och då behöver du inte undra vad du ska göra. Då gör du det, eller gör NÅGOT.

Annars inte

Du ger svaret själv. Hon är en stor tjej som vet vad som gäller. Mer förtroende för lilla barnet, alltså

[Gäst]

Tack Anna för svar. Alvedonet ut, musiken in. I natt skjuter jag vargarna!!!!

Kram Pea

[annawahlgren]

Bra Och jag skrev ju fel, fattade fel. Fick för mig att hon hade ont i munnen - medan det var lilla rumpan som fått sår Förlåt! Någon kan förledas att tro att tandsprickning måste göra ont och skulle medicineras med Alvedon... Så är det alltså INTE