Mammut Maria skrev:
Jo, dramat i allt som händer! Att man noterar precis allt som barnet gör och allt som händer (kring barnet). Och om det inte fortlöper som det "ska" så är det hysteri och haveri. Det kallar jag att man skapar ett drama kring helt vanliga och vardagliga företeelser! Det gör att man per automatik får attityden av självklarhet att försvinna och man saknar tilltro till barnet, sej själv och hela förfarandet kring livet med barn.
Ah haaaaaa..... NU förstår jag vad du menar

! Jag vet, jag hetsar upp mig för mycket

.
Med risk att få mig en brasklapp

så beror mina starka reaktioner DELVIS på detta forum. Jag får intrycket av de diskussioner som förs här på forumet (och de svar många får av de mer erfarna) att kurade barn = "robotar", dvs föräldern bestämmer när, var, hur barnet skall äta och sova. Det är därför jag "bryter ihop" när jag inte får det att fungera ibland

(alla mina känslor).
Oj, oj, oj nu får jag nog ordföranden på mig

8-[ .
Nej, men i ärlighetens namn det är SÅ jag känner det ibland och därför blir jag så dramatisk

. Jag har aldrig haft barn förut och vet inte alltid hur jag skall hantera ev problem. Jag tackar, inte min Gud, utan Anna W för att hon finns med sina kloka tankar och åsikter för de stämmer ju överens med det mina

.
Det finns säker dem som anser att problemet ligger hos mig själv och kanske har de rätt, men det är ju svårt att inte bli påverkad av det man läser.... Forumet är starkt och det påverkar mig jättemycket. Jag är som sagt jätteglad att det finns, men borde kanske lyssna lite mer på mig själv.....
Så, då var det sagt

.
Kram
Kristin
Storebror f. aug-04
Lillebror f. aug-06