hej igen, behöver råd !(långt)

[ariparis mamma]

Vi är nu inne på fjärde veckan och saker och ting funkar inte riktigt.
( det funkade perfekt i början men har blivit sämre )

Dagsömnen första luren (45 min), han protesterar vilt och det tar låååång tid innan han somnar(15-30 min) , denna lur sover han inne i spjälsängen, mörklagt. Han reser sig konstant växelvis stående/sittande. Vi ramsar, men måste gå in och lägga tillrätta flera gånger. Buffar och "solfjädrar". Har provat att bara solfjädra, men något gör vi fel.......Han kommer inte till ro.
Misstänker att han vant sig vid att vi kommer in o lägger tillrätta hur kommer vi förbi det här?

Em-luren går bättre, denna sover han i vagn och somnar till ramsa. Ibland vaknar han mitt i passet, då ramsar vi igen o ev lite vagning till lugn och somnar till ramsa m bekräftelse.

Natten Det tar tid att somna, samma här , han reser sig o håller på samma som ovan, dock somnar han efter max 7 min. (fortfarande för lång tid).
Dessutom vaknar han flera gånger under kvällen med ett skrik , ibland somnar han om själv, men allt oftare måste vi ramsa .
Dessutom har han börjat vakna vid 23,30-01,00 och jobbar upp sig rejält. vi kör en "pangramsa", påminner, men allt oftare får vi även här gå in och lägga tillrätta, då han ställer/ sätter sig och inte lägger sig själv.
Nu i natt höll han på i ca 2 timmar, detta är inte bra för honom , vad ska vi göra?

Vi har varit borta över nyår i 1 vecka, han fick eget rum och vi höll på tiderna, det funkade över förväntan , dock var det en lång bilresa dit och hem, som ställde till det lite, vi eftersträvade att hålla tider etc. Dock fick hans sova lite mer än vanligt och han åt dåligt under resan.
Spelar denna resa in tror ni? ( vi har varit hemma i 4 dagar nu)

Hemma håller vi på och ordnar eget rum till honom, så lite förändringar har skett där han sover, dock har vi skynke för hans säng och han sover än så länge själv i vårt sovrum.

Det blev långt det här, hoppas att någon kan tipsa lite.

Mvh Lotta och Peter

[mammamy]

Lotta och Peter! Har ni redan gått och blivit bortskämda? "Nattningen tar sju minuter (för långt)." Jamen hallåå, folk i gemen lägger ju timmar varje kväll på att natta sina barn, sju minuter är ju strålande!!! (Även om vi AW-galningar siktar på smått utopiska 2 minnuter, funkar för oss obegripligt nog , men det hinner nog ändra sig framöver 9. hur ni kommer tillrätta med att han vant sig vid tillrättaläggandet: sluta lägga tillrätta! Han lägger sig själv till slut om han kan det och om han inte kan det så lär han sig fortare än kvickt när han blir trött - om inte annat sä hör ni när han ber om hjälp pga skriket av bottenlös sorg som sedan uppstår (här citerar jag AW själv). Låt honom stå hela luren om han vill, låt honom ha tråkigt så länge han inte bllir ledsen, då ramsar ni och meddelar att just den här stunden anser NI att han ska sova.
Jag tror ni ska backa backa och åter backa, mer förtroende för Aripari. Han vet vid det här lageet vad som gäller och störs antagligen mer av era insatser än hjälps. Det tror jag iallafall! Och jag tror inte era bilresor har någon betydelse för hur det är nu och what if so? ni ska ju ändå meddela vad som gäller och det gör ni bäst genom att ta för givet att han vet själv och lämna över mer åt honom att lösa på egen hand. Håll tiderna bara och spänn av! Jag tycker ni verkar ha gjort ett strålande jobb hittills men bara kommit av er i processen lite.
Peppa peppa

[ariparis mamma]

Vi ska backa! Behövde lite stöd! Tack för det!

Bör väl tillägga att han skriker "avgrundsvrålet" när det är sov dags, därav tillrättaläggandet. Enda pausen i skriken är när han hulkar och kippar efter andan, därav vår undran....
När han väl somnat vaknar han ofta med 5-15 min intervall med gallskri......Ramsa biter inte alltid längre efter att ha funkat bra.
Och vi är glada att det "bara" tar 7 min, men det är 7 jobbiga minuter för honom.
Men vi har funderat över om vi är där för mycket och nu tar vi nya tag och backar mer, helt i din linje och återigen tack för ditt stöd!

Mvh Lotta och Peter

[mammamy]

Eftersom han börjar om hela tiden så är bekräftelseramsan superviktig, hoppa aldrig över den förrän allt har fungerat bra en tid! Den skall vara en bombastisk orgie i smeksamt välljudande berömmande mjukhet (men inte ursäktande eller viskande på nåt sätt) så att han verkligen förstår hur rätt det är att vara tyst och ÄNTLIGEN få somna som är så UNDERBART!!!!!! Min lillskorv gnällde och skrek jämt när jag lade honom i början, dag som natt och jag bemötte det med obarmhärtig gladhet och käckhet, ju argare lille E desto äckelkäckare och gladhojtande mammamy och det funkade banne mig! Han har slutat gnöla nu, gör det endast sällan. Skönt, för det var verkligen plågsamt att veta att man har en stunds skrikande framför sig vid varje lur.
Dessutom, värt att tänka på: tror ni inte att vi föräldrar lider mycket mer av att de små skriker än de själva gör? De uttrycker jsig ju på det sättet, det är naturligt. SSom vuxna skriker vi ju alldeles för sällan, inte sant?
Lycka till, jag tror det löser sig när som helst.
Glömt inte skratt och glädje, det jagar bort det mesta!!!

[Gäst]

Härliga råd och tips Mammamy - lyssna på dem ariparis mamma!

Som sagt - BACKA! Se ramsan som en kristilldelning och övrigt ramsande ersätts med full aktivitet i huset utanför hans rum!

[ariparis mamma]

Hej på er!

Vi har backat med mycket bra resultat!! Dagluren böker lite fortfarande men den ger sig!

Natten vaknar han inte längre!
Känns bra!

Tack för tipsen och mammamy, tack för ditt stöd, tack vare dig backade vi undan

Ha det bra!

[mammamy]

JAMEN HURRA!