Ledsna tidiga morgnar

[Gäst]

Njae, jag känner mig inte sårad men
1) missförstådd (t ex: jag försöker beskriva förvirringen över att morgnarna ser så olika ut så att vi inte vet riktigt hur vi ska bete oss, hur vi ska kunna vara konsekventa, eller om vi faktiskt gör ”rätt”, och du bara hakar upp dig på att jag använder ordet ”kamp” om det jag tycker är svårt. Jag skulle kunna ge fler exempel, men det får räcka, vi ska inte älta!)
2) lätt idiotförklarad (”Ta en titt på Tips på vägen om tidiga morgnar” - som om vi hade gjort annat än läst och läst och läst igen för att komma tillrätta med problemen! Det är ofta folk får svaret "läs på!" Men: det skulle ju kunna vara så att man HAR läst men ändå inte riktigt förstår av en eller annan anledning, eller att man inte riktigt tycker att det man läst i boken eller på forumet stämmer in i just VÅR situation. Saknar f ö sökordsregister i SHN-boken!)

Men de senaste dagarna har vi närmat oss målet med stormsteg (eller kanske t o m nått det) med ett barn som antingen sover tills vi väcker henne (underbart!) eller vaknar själv och ligger och småpratar för sig själv (nästan ännu underbarare, så otroligt urgulligt!), så jag är beredd att förlåta vad som helst! För det är ju (trots allt ) till stor del din förtjänst!

Så… försoningskram så här i påsktid?

[P]

Hej igen, KarinÖ! Skönt att det har börjat vända. För oss fungerade det jättebra - tills vi åkte en vecka till fjällen och han blev förkyld. Stod genomsnorig och ropade vid 6-rycket. Svärföräldrar mfl i samma hus, många funderingar från andra varför han skrek, om man inte skulle ta upp och trösta, m m. Ville helst åka hem till våra invanda nätter hemma. Hur som helst, vi är tillbaka på ruta 1 v g tidiga morgnar. Runt 6 hörs det joller från grannrummet.... PANGRAMSA och avvaktan går sådär. Han surnar liksom till av ramsan eller om han hör att vi är uppe. Det håller i sig tills han "väcks" när det varit tyst 10sek runt 7. Naturligtvis är blöjan överfull med bajs med.
Kram till alla ni andra som kämpar och ni som peppar oss!

[Gäst]

Hej P!
Verkar jobbigt för honom att behöva bajsa varenda morgon, inte konstigt att man inte kan somna om då! Fast om han inte vaknade skulle han ju inte behöva bajsa, förstås. Tröttsamt med omgivningens attityd, du! Den hjälper ju inte upp ens egen, om man säger så.
Ja, våra morgnar har varit kanonbra i över en vecka nu, och vi njuter! Vad som fick det hela att vända kan ha varit:
Att vi började lägga henne en halvtimme tidigare på kvällen.
Att vi, när hon vaknade mer än 20 eller 30 minuter för tidigt gav en ramsa direkt, och om hon inte blev tyst i stort sett medsamma gick vi in (för att hon inte skulle hinna hetsa upp sig) och gav en LÅNG solfjäder, och så ut med ramsan. Då protesterade hon, men inte så mycket och blev inte ledsen. Hon somnade nog inte om, jo nån gång kanske. Det här kände hon igen från kvällsnattningen, tror jag, det var nog det som gjorde´t.
Ja, vad vet man? Jag har för lite erfarenhet. Kan tillägga att jag har en väldigt cool make 8) med en strålande attityd (till skillnad från mig, som lätt blir osäker... ) - kanske är det det som har grejat det hela.
Eller kanske en kombination av alltihop. Hoppas det fixar sig för er också!
Berätta gärna hur det går!
Kram Karin

[annawahlgren]

Kan svara mig själv.

Och därmed dig.

Problemet är överkoncentration.

Lär dig låta lilla barnet vara i fred

[Gäst]

Va
Lillan sover hela natten och vi väcker henne kl 7 - är det överkoncentration?
Vadå lämna barnet ifred? Ska jag kanske sova i garaget själv så jag inte stör henne med mina snarkningar?
Jag tänker att du nog inte har läst mina inlägg från 8 och 12 april. För så illa uttrycker jag mig väl inte att det inte framgår att vi tycker vi har nått målet?
Tack för hjälpen!

[annawahlgren]

Förlåt Svarade mig själv på mitt inlägg av den 6. Och därmed dig (igen), tyckte jag.

Förlåt, jag har alldeles uppenbarligen sårat dig och dessutom inte uppmärksammat tillräckligt hur bra det gått och går och hur duktig du varit och är Det vill jag verkligen göra nu Pris och beröm

Detvar inte snarkningarna jag menade. Utan en känslomässig överkoncentration, som lätt blir störande för barnet. Du förstår säkert nu

Återigen - jag ber om ursäkt för att jag lät dig känna dig missförstådd och begrälad

Vad gäller mitt tjat om LÄS PÅ - om jag nu ska ge dig den förklaring du inte bett om - så är det ju så att jag skrivit en hel bok om Sova hela natten-kuren. Jag har gjort en så detaljerad bruksanvisning som går - tycker ju jag, alltså. Och när jag då a) vill rekommendera något särskilt, b) tycker det framgår vederbörande som frågar inte är påläst ELLER inte har kunnat ta till sig det som står där och där - då kan jag ibland lite tröstlöst undra vad som är poängen med allt mitt arbete Här finns ju också omvittnat många gånger om, att även om man läser texterna både tio, tjugo och trettio gånger så är det nya polletter som trillar ner varje gång.

Jag gläds kolossalt med lilla barnet och med hela familjen och är så lycklig och stolt

[Gäst]

Kram på dig Anna!
Jo det är väl precis som du skriver, att det trillar ner nya poletter ibland.
Och jag kan tänka mig, att eftersom varje barn är unikt - och varje förälder och varje familj - så är det väl inte så lätt att skriva en "handbok" som förklarar precis allting...alla om-utifall-att och så... så att alla trögfattade ](*,) dumskallar fattar... Utan man lär sig allteftersom hur just vårt barn och just vi fungerar. Och så var det ju för oss: Vi försökte göra som det stod i boken, (tyckte vi i alla fall) och det blev alldeles fel. Men med lite tips härifrån så löste det sig ju, fast det tog lite längre tid än vi tänkt oss. (Fast rätt snabbt gick det nog ändå, kan vi se nu när vi har lite distans.) Och det känns så skönt att vi har gjort denna kur, och det är så skönt att veta att vi har allt det här att ta till om (OM - inte när! 8) ) det börjar krångla på ett eller annat sätt. Så tack igen!

[annawahlgren]

Bra, bra

Pussa lilla älsklingen på näsan från mig