Avstannat värkarbete..suck!

[Tina-Stina]

Hej!
Blev såååå glad igår eftermiddag då jag kände första värken 11 dagar över tiden..Ganska rejäla saker och bestämde mig för att lägga mig ganska tidigt på kvällen så man fick sova lite ..5-10 minuter mellan värkarna var det natten igenom. Och på morgonen...som bortblåst! Värkarna kom med 20, 30, och 40 min mellanrum..Snacka om besviken!!
Jag är ju jätteladdad för detta, så denna dagen har varit långtråkig!
Dock funderar jag lite över andningen..igår testade jag lugn långsam andning i samband med avslappning..funkade ganska bra..gjorde ju ont ändå..men inte så farligt..och så testade jag flämtandningen bara för att se hur det funkade, men det blev nästan värre av den...hur kommer det sig?
Hoppas någon vet. Vill ju att den ska fungera när det verkligen gäller..
Mvh Tina-Stina

[anna]

Hej!
Å, vad spännande att det satt igång lite! Och å, vad jobbigt när det stannar av...

Öva inte flämtandningen NU! Spara den tills du behöver den!
Öva på med den djup-långsamma. Är det så långt mellan sammandragningarna, är det ju inte på gång än.

Det kommer att fungera! Du har övat duktigt, och det kommer gå nästan automatiskt när det verkligen gäller, så var det ju för mig.
Glöm inte bort den mellanliggande andningen, kort-långsam.

VARMT lycka till, imorgon kanske du har en bebbe på armen

kram anna

[anna]

Förresten!
Jag har datorn igång, behöver du coaching så gör ett inlägg, jag kollar mellan varven

kram anna

[anna]

hmmm...ingen respons...kan det vara så att färden till BB har gått?

kram anna

[annawahlgren]

Spänningen stiger

Vad rart av dig att finnas till hands, anna

Minns barn nummer tre. Fadern ute på de sju haven. Hans bror var snäll och höll mig sällskap inför BB-färden (han skulle skjutsa mig dit). Jag var så upprymd och glad. Sammandragningarna regelbundna, starka och fina. Året var 1967. Jag ville inte in för tidigt och sitta (ligga ) där och vänta, utan föredrog svågerns trevliga sällskap (som ju skulle ryka i samma stund vi kom till BB) och att fantisera högt om det kommande lilla barnet - när skulle hon/han födas Om två timmar Tre En, kanske bara

Under tiden groggade vi...

Ingen människa predikade ju på 1960-talet om vådan av alkolholintag för gravida kvinnor. Rökte gjorde vi också

Och det var väl i och för sig inte farligt att dricka gin och tonic, eller vad det nu var vi sörplade på, i detta sena skede av havandeskapet som precis stod inför sin final - det var bara det att alkohol, fick jag lära mig senare, sätts - eller sattes - in som förlossningshejdare För folk som riskerade föda för tidigt. De fick minsann sprit för att skjuta upp det hela.

Och nog sköts det hela upp för mig, alltid. Jag fick vänta tio dagar till... Och då blev förlossningen igångsatt

[Tina-Stina]

Hej!
Tack för assistans!
Jodå, nu har här blivit liten pojke! i söndags...andningen fungerade bra fram tills jag var öppen(tror jag) 7-8 cm, och de bestämmde sig för att ta vattnet för att sätta skalpelektrod då de inte fick kontakt med ctg,n....eftersom den enda hjälp jag hade då var en barnmorskestuderande..råkade hon trycka in huvudet när hon skulle ta hål...
Jag bara kände en svallvåg och vips åkte han in i magen igen.. ganska knäckande! Jag bara kände någon typ av sorg..all möda var som ogjord! Stackars liten som kämpat så!

Sedan började helvetet!

Jag fick med en gång krystvärkar och var bara öppen 6 cm enligt studenten som glömde kolla när hon ändå var där..läkaren kallades in och ett flertal bm, och säjer att nu ska bebisen ut för den mår jättedåligt! Ta i och krysta nu! Annars blir det snitt!
Men jag är inte öppen! säjer jag, jo, nästan helt säjer doktorn..sedan kopplar de värkstimulerande dropp och pressar upp mina ben..
Jag hade alltså ingen kraft själv att krysta.
Jag talade om att jag vill upp på knä..och får till svar..det är inte läge för det..Krysta nu som om du satt på toa..
Detta är sista försöket sedan blir det akutsnitt! Jag kände mig chockad och jätterädd! För att inte tala om kära sambon.
Sedan kastar sig en bm på magen samtidigt som de trycker upp mina ben.
Som tur var kom han ut på några minuter..
Efteråt spenderade studenten ca en timma med att sy ihop mig..tills hennes handledare tog över...hon kunde inte ens sy 4 styngn!

Ja, det var ju inte riktigt den förlossning jag hade önskat mig precis..All träning gick till spillo och jag känner mig enormt "bestulen" på min förlossning och jätteledsen.
När jag fick se förlossningsjournalen står det ingenting om insidenten...kontigt va? Sedvanlig förlossning.
Ja, vi lever och har hälsan i någorlunda behåll iallafall ,och lille sonen är helt underbar!
Men fler barn?
Tack ändå för all hjälp jag fått av er!
Kram!

[T.P]

GRATTIS igen kära tina-stina
har sett honom på webbisar... gud va fin han är

Skönt för dej att vara hemma ...ska bli så kul att höra hur Tovas möte med den lille var..men du ringer när du får tid ..puss å kram

[anna]

ÅÅÅÅÅ, vilken frustration! Och vilken tråkig upplevelse för dig
Det verkar inte klokt att det inte stod något om det i pappren!

Och dessa studenter...Ja visst, de måste ju lära sig någonstans för att få erfarenhet, men...

Huvudsaken är att ni mår bra, men det är en lam tröst i eländet

Stort GRATTIS ändå, till lilla sonen!

kram anna

[J och Å]

Grattis, grattis till den lille sonen

Skönt att ni är hemma, "there´s no place like home"

Blir så förbannad att läsa eran otrevliga upplevelse. Varför ska man behöva uppleva ngt sådant. Lider verkligen med er. Jag har endast vid ett tillfälle blivit tillfrågad om det är ok att en studerande är med, jag sa blankt nej. Vid de andra tillfällena har jag själv sagt till att jag inte vill ha ngn annan med. Det är ens rättighet. Det är väl en sak om de ex. ska undersöka om man har halsfluss, men detta, nej usch.

Hoppas ni kan slå bort detta, och bara njuta njuta.

kramar

[Sarika]

Stort grattis Tina-Stina

Men usch vilken jobbig förlossning det blev

Hoppas ni i alla fall mår bra och njuter av er lilla kille.

[Tina-Stina]

Hej och tack allihopa!
Jodå, nu har vi kommit i ordning och det går över förväntan med storasyster. Pussar, klappar och bekymrad när han gråter...jättesött!
Vad gäller förlossningen försöker jag glömma och gå vidare..är som sagt i nuläget bara glad att vi lever och mår bra.
Trots allt klarade jag 19 timmar värkarbete utan smärtlindring, med hjälp an andning och varma duschar. Sista 40 minuterna använde jag lustgas. Ganska nöjd med min prestaion är jag ändå
Kram på er alla!

[anna]

Hej igen!

Du tänker nog precis som jag gjorde direkt efter förlossningen!
Jag var så BESVIKEN på att inte barnmorskorna uppmärksammat att Ida låg i säte!
Och jag var så arg på mig själv för att jag (troligtvis?) krystade fel när jag fick panik när dom upptäckte sätesbjudningen.
Men hon kom ut. Och jag fick inte ett enda stygn! Så antagligen gjorde jag rätt ändå, av instinkt.
Och faktiskt hade jag ju klarat av förlossningen, trots säte, med bara profylax!

Så sträck på dig! Du har gjort en ENORM prestation!

kram anna

[Isobel]

På sätt och vis känns det skönt att läsa att fler haft hemska förlossningsupplevelser, trots att jag absolut inte unnar er det!

Själv hade jag två dygn av helveteskap på förlossningen innan min lilla Izabelle kom till världen genom akutsnitt.
Jag avverkade under den här tiden 7 barnmorskor och en läkare, och inte en enda av dem lyckades lista ut att Izabelle låg i vidöppet läge, och fastnat pga det, trots att jag hade alla tydliga symptom på det. (intensiva ryggsmärtor, långsamt öppningsskede samt svagt värkarbete)
Så helt i onödan förbrukade jag alla mina krafter, fick panikattacker av stressen av att ingen lyssnade på mig, fick en felsatt EDA samt på det stora hela fick uppleva ett stort trauma istället för den fina (men jobbiga) förlossning jag förväntat mig.
Det tog lång tid att bearbeta den men som tur var fick jag jättebra hjälp, för den sista barnmorskan var den som äntligen fattade vad som höll på att hända och körde mig direkt till operationssalen. Vi hade flera uppföljningssamtal efteråt och det var till stor hjälp. Vi skrev ut min journal och gick igenom den tillsammans och hon försökte förklara allt som hänt. Jag hade stora minnesluckor efteråt på stressen och i flera veckor satt jag och min man och gick igenom händelseförloppet om och om igen för att få klarhet i vad som egentligen hände.

Oj, sorry.. det var inte menat att bli en lång jämmerdal.. fast det blev det visst i alla fall..

Jag känner mig fortfarande snuvad på en riktig förlossning och skulle mer än något annat vilja få göra om det. Tiden får utvisa när

Var inte rädd för att prata om förlossningen efteråt, för det hjälper faktiskt! Och som ovanstående skriver, STRÄCK PÅ DIG! Du har utfört ett stordåd!! Vad härligt att de tar hand om er så fint hemma!
Lycka till!

[Tina-Stina]

Hej!
Vill bara meddela att jag pratat med min mvc sköterska idag, och hon tyckte att förlossnings personalen gjort väldigt fel och ska göra en avvikelserapport samt prata med förlossningschefen om det som hände.
Även jag skulle få komma till tals med chefen.
Det känns bra att det tas upp nu, för det ska ju inte gå till på det viset.
Det ska ju inte behöva bli så att man inte vill skaffa fler barn.

Kram på er! Tina-Stina