vem vet vad som spökar och hur vi kommer tillrätta med det??
vi försöker vara strikta med ät och sovschemat, hade tom flyg och tåg som passade bra. resesängen var ett drama, jag kunde inte stoppa om honom så han vände sig stup i kvarten och ville inte sova utan leka i den istället...
de första 2 nätterna var stökiga men ändå ok, fast han fick komma upp kl. 5 istället för halv 7. vi ville inte väcka en annan bebis som sov i rummet bredvid, så emil fick göra morgon så pass tidigt.
sen bytte vi till vanlig spjälsäng och emil sov fint i 2 nätter till. även här tidiga morgnar i mammas säng ammandes...
men sedan 3 nätter är det helpanik på lillemil. han vaknar och KAN ABSOLUT inte somna om själv. (något som bara hänt 2 ggr sedan vi kurade pga förkyning)
det som är konstigt är dels att han inte ens försöker somna om själv och dels att han är helt onåbar när han vaknar. det har hänt kl 4, kl 1 och igår redan kl 10 på kvällen!! han gallskriker rakt ut och skriker som om han har ont eller är livrädd. alltså inget "jag är trött och vill somna om"-skrik. han brukar ju vakna till många gånger på natten men somnar alltid om själv efter lite bök och stök och ett eller två pip som ibland möts av pangramsa. men ramsar gör vi nästan bara när han ska lägga sig numera.
nu till problemet - jag har tagit upp honom efter 30 minuters gallskrik, efter att ha försökt buffa och ramsa. inget har funkat. han blir inte lugn av att få komma upp heller, bara lite mindre panikslagen. men fortfarande jätteorolig och svintrött givetvis. de 2 första nätterna fick han amma
för att han skulle kunna somna om.... inte bra...igår var jag ute på krogen, så emils pappa var hemma. emil vaknade kl 10 och skrek som en besatt i 2,5 timma - sen somnade pappa och emil helt utmattade och gråtandes på vår säng utan filt eller nåt. kl 5 var det morgon igen, men ammandes somnade vi alla om till halv 7.
jag tycker att aptiten gått ner lite grann, samt att han kräktes mycket efter första strulnatten. så jag trodde att han kanske är överkänslig mot någon mat som han får här, men nu är aptiten tillbaks och han är så himla glad och go och rolig på dagarna. han har varit ganska lätt att lägga och är inte rädd för någonting nytt här på semestern... f.ö märker jag att han är extra snuttig på dagen och söker bröstet, något som han inte gjort sedan vi började med riktig mat. han har knappt varit intresserad av eftermiddagsslurken på flera månader. (obs. han får inte snutta, men jag märker att han vill)
vem kan ge råd, snälla.....
jag har inte sovit bra på 5 nätter, något som jag trodde tillhördes svunna tider.. jag vet att jag inte borde tagit upp honom, men det är inte ok för resten av familjen att ligga vakna i flera timmar mitt i natten. och jag var orolig att han hade magont eller var rädd på riktigt. fel bekräftelse, men han är ju helt onåbar för buffning, ramsning och andra verktyg.
vad ska vi göra? är det 8 månaders ångest, som bara visar sig på natten?
jag tycker att det känns så svårt att låta honom ligga och skrika så högt och länge, det är mycket värre än kurnätterna då han skrek för att han var trött, men reagerade på ramsor, vagning och buff.
tack för svar
elin
Å, ska jag gräla på dig eller ska jag gräla 
Verktygen, som du har - ni har - till er disposition, som buffning/solfjäder och ramsa, är till för att lugna ett frågande och/eller olyckligt litet barn (dock inte ett glatt eller ilsket 
) och det kravet man får ställa på sig själv är faktiskt att man lär sig använda dem på rätt sätt så att de tjänar sina ändamål. 