Trots att mormor haft hand om Emil en hel dag och inte följt (trots nogsamma anvisningar) sovtiderna så var det plätt-lätt att ställa allt till rätta. Jag råkade bli lite sjuk och fick uppsöka sjukhus (om ni vill läsa den historien så finns den på Kackelsidan) och lämnade däröver barnet i mormoderns öppna vård. Så fort Emil pep från sängen hade hon kastat sig in och hämtat upp honom. Inte kunde han behöva ligga där och gråta heller sa den ömma mormodern

Morr

sa jag
Nåja, när jag väl var hemma igen och la den lille killen så protesterade han högljutt. Han VILLE INTE SOVA och då behöver man inte det

Så det så

Det hade minsann mormor sagt

Ånej, lille man sa mamman mycket bestämt, här är det så att man sover när mamma säger att man ska sova. Ramsa, ramsa, ramsa, ramsa - och Emil mummlade något om att det är roligare när mormor är hemma (ja han kan ju inte prata än men jag tolkar hulkningarna och de sura tjuten på detta vis). Efter två minuter sov han

Snacka om att det är viktigt med den rätta, självsäkra, trygga ATTITYDEN
Efter den här incidenten eller om man ska kalla det förhandlingen eller diskussionen eller kanske bara ett klarläggande av vilka regler som gäller i vårt hus för sovtider för mycket små barn så har Emil skött sig exemplariskt.
Nu äter han broccoli-puré som jag (som aldrig lagar mat) lyckats koka och puréea till lunch. Det handlar fortfarande om smakportioner men nu slänger han sig mot skeden och äter "på riktigt". Ska gå över till morötter i morgon, får se om han gillar det lika mycket.
Hastig och lite olustigt fick han sluta äta bröstmjölk eftersom jag fick mediciner som han inte ska ha i sig. Så nu är det välling som gäller och det går bra men han vänder sig ofta mot mitt bröst och det skär i mitt hjärta när han inte får äta utan nöja sig med flaskan. Nu har han själv löst detta problem genom att sticka in en hand innanför min tröja och hålla på bröstet medan han äter ur flaskan

.Han är så härlig, det finns alltid bra lösningar på alla små problem
Nu ska jag strax väcka den lilla så ska vi släpa med oss några hundar upp till stallet där vi ska ta hand om hästarna och så träffa mormor förstås.
Kram Susan