Hjälp! Vad har gått fel?!

[Mamsen x 3]

Min dotter på 23 mån har blivit så arg varje gång jag lägger henne för sin middagslur. Alltså arg är en underdrift! Hon är mer vansinnig typ, skriker som hon aldrig gjort innan och vägrar somna. Detta kan pågå i en halvtimme!! Hon har alltid reagerat lite vid läggning på dagen men bara med lite smågruff i ca 3 min och sedan somnat av sig själv. Kvällarna går som vanligt jättebra utan några som helst problem.

Jag har en misstanke om att hon anser sängen vara en "time-out"-zon under dagen, alltså när hon har bråkat ordentligt med tex syskon eller oss föräldrar så stjälper jag ner henne i sängen och ger oss båda en time-out på max 2 min, vilket hon INTE gillar. När jag efter 2 min frågar om hon tänker sluta skrika/bråka nu så är allt frid och fröjd och hon är gullego som bara hon kan vara

Kan det vara så att istället för att slappna av och somna på dagen som hon brukar göra ser det hela som att hon utvisas i time-out? Vad tror ni? Och hur skall jag ändra detta tillbaka till den sköna sovplats som hon faktiskt tycker att det är på kvällen/natten?

Svara gärna ni kloka!

Vänligen,
Gunilla

[annawahlgren]

Din misstanke har säkert sitt fog. Misstankar ska man alltid ta fasta på

Var tydligare med skrattet-till-go'nattet (även på dagen). Lägg märke till, och odla, skillnaden mellan sängstjälpandet och läggandet. När du förvisar är du förmodligen småarg eller i varje fall beklagande, och definitivt avvisande (på temat "detta beteende är icke acceptabelt"). När du lägger ska hon föräras en förmån i stor stil ("å, så underbart skönt att få sooooova liten stund!"). Notera och förstärk skillnaderna

Utmana inte ödet, tycker jag, genom att ställa som villkor att hon slutar skrika och bråka för att få komma. Det är att diktera känslovillkor, dvs hon får inte känna vad som helst - skrik och bråk är uttryck för mindre ädla känslor - men det kan man inte förbjuda ett barn (eller dig eller mig ). Både skulden och förvirringen lurar då i busken.

Kör i stället med det magiska "färdig". Med vad det än är, så fort hon är färdig, så får hon komma Detta färdig refererar då till beteendet, inte känslorna.

Och när man är färdig, gör man annat.

På samma sätt: när hon lagts, och gnölat och protesterat och surat eller vad hon nu haft för sig, ska hon somna och sova så gott, när hon är "färdig", vad hon än tyckt och tänkt om saken.

Det hon INTE ska tycka och tänka är att läggningen är någon sorts förvisning, så gör den kolossalt trevlig och "belönande" I - ja, du vet: Attityden av självklarhet.

Medan sängstjälpandet ju rimligen föregås av tämligen molniga nyllen

[Mamsen x 3]

Ja, nu när jag ser ditt svar så är det ju så självklart Jag har nog inte varit super-glad nog så att säga utan lagt ner henne som vanligt. Och det är klart att om vi använder sängen som time-out så måste jag ju vara övertydlig när det gäller läggningen. Och så skall jag använda mig av frågan om hon är färdig precis som du sa. Förstår nu att det har blivit helt fel innan med att hon tolkar det som att hon inte får känna det hon känner och det vill jag ju inte

Tack för kloka ord och jag skall ta till mig detta.

Vänligen,
Gunilla

[annawahlgren]