Vår solskenshistoria!

[Vickis]

Vill dela med mig av våra hittils fantastiska upplevelse av SHN! Började kura vår lilla Olivia, 10 mån, för en vecka sedan. Innan dess vaknade hon ofta flera gånger fram till ca 2-3 på natten, somnade om med napp, vaknade igen osv. Ammades slutligen och sov ett par timmar, vaknade igen, togs in till vår säng, ammades igen.. Vissa nätter var bättre och fördelen har varit att hon sen ca 4 månaders ålder sovit i egen säng och eget rum från 7 mån, Olivia har också varit lätt att lägga. Vi hörde talas om metoden och blev nyfikna. Kände att det passade vårt eller ialla fall mitt (mamma) förhållningssätt

Första natten: Olivia blir arg av buffandet vid läggning men somnar ändå rätt fort. När hon sen vaknar runt 23.30 buffar och ramsar jag i 1 1/2 timme innan hon slutligen ger efter och somnar. Sover sen till kl 6 då jag ej står ut mer utan tar upp henne (skulle eg. sova till 7.30) och ammar. Hon verkar faktiskt inte så hungrig som jag väntat mig.

Andra natten: Olivia sover 10 timmar i sträck utan så mycket som ett knyst Vi är mållösa, hur är detta möjligt?

Tredje o fjärde natten: Olivia vaknar en, två eller tre ggr, men somnar direkt om efter en eller två omgångar ramsor.

Femte natten: Hon sover hon sina 12 timmar utan att vakna och blir väckt med marginalkvarten pålagd Kan ni förstå? Inte vi, det är som trolleri. Alla vi berättar för häpnar och undrar varför detta inte är en allmänt vedertagen metod som alla föräldrar får ta del av genom BVC. Kan bara ställa samma fråga.

Har just haft en god natts sömn sådär en 7 timmars ostörd vila och även om denna morgon bjöd på lite motstånd mellan kl 6-7 innan sötnosen förstod att det inte var läge att gå upp än, har jag ju mängder med förnyad kraft och positiva erfarenheter.

Lycka till alla mammor och pappor!

[Nero]

Ja visst blir man förundrad över att med hjälp av verktygen och attityden kan vända skutan på rätt köl på mindre än en vecka! Dock är det många i min bekantskapskrets som säger att vi haft "tur" med vår dotter som sover hela natten och inget annat

[Gäst]

Så himla bra och skönt för er alla!

[Snark]

Å vad härligt att höra Vickis!

Min dotter är också 10 månader och har sovit dåligt sen ungefär 5-6 månaders ålder, innan dess sov hon som en stock. För ca en månad sedan blev det bättre men sen kom ju förstås förkylning, tredagarsfeber och maginfluensa som ett brev på posten och alla goda sovvanor försvann.

I förrgår vaknade hon till och skrek ca en gång i halvtimmen från kl 21 till kl 02 På morgonen bestämde jag mig för att nu får det vara nog, något måste göras!

Hon vaknar aldrig riktigt till utan skriker bara och tystnar blixtsnabbt när vi stoppar in nappen. Jag inser att vi vant henne vid att bli hjälpt över sömntrösklarna med nappistoppning, omstoppning, eller lite vaggning av sängen. Hon kollar väl helt enkelt att vi "är med".

Så igår åkte nappen åt fanders och nu ska här kuras! Vid dagsluren skrek hon 40 min och undrade var nappen var, på kvällen 30 min och idag 10 min.

I natt är första kurnatten och jag behöver hjälp och peppning av ni erfarna och kloka damer som det gått så bra för. Tänk om det kan fungera bara hälften så bra som för Vickis...

[annawahlgren]

Rapport, till att börja med

Och påläst måste man vara

[Snark]

God morgon!

Ägnade kvällen igår till att läsa igenom lathunden och inpränta det som står där samt letade så många pepp- och solskenshistorier jag kunde hitta här på forumet. 8)

Sen var det dags att lägga unga fröken. Jag tror tyvärr att jag satte igång aningen för sent, hon somnade nämligen i min famn när jag gav henne välling. Men hon vaknade så klart till när jag la henne i sängen... och satte igång att skrika av ilska, det var väldigt uppenbart. Började buffa (eller rättare sagt "rulla" med min hand på magen eller armen) hon somnar alltid på rygg eller sida) och så fort hon tystnade somnade hon så jag hann aldrig ramsa mig ut ur rummet!

Sen sov hon förstås bättre än hon gjort på länge och hörde inte av sig förrän kl 04.00. Typiskt Tilläggas kan att vi nu är på landet, där hon brukar sova mycket bättre än hemma. Buffade tills hon tystnat och ramsade därefter tills hon somnade, tog ca 10 min.

Nästa gång gol hon kl 05.45. Då buffade jag tills hon tystnade, ca 2-3 min och sen låg hon och pratade tills hon somnade (första gången!) Men tyvärr vaknade hon efter 10 min. Då blev det ledsamt och hon skrek som en stucken gris ca 20-30 medan jag buffade. Tystnade, somnade med ramsan, men vaknade efter 5 min. På't igen! Efter ca 20-30 min somnade hon till ramsan ca 6.55. Sen sov hon och jag som stockar till 8.40 när hon kvittrande väckte mig.

Vi bor i en tvåa och hennes säng står i vårat rum så på nätterna måste ramsandet ske inifrån sovrummet.

Jag är glatt överraskad att det har gått så bra, det har ju bara varit napplöst två nätter, och den fungerade verkligen som en betingad reflex, det var som att trycka på en knapp att stoppa i den.

Ska bli spännande att se hur det går inatt, tacksam för råd och tips!

Kram

[annawahlgren]

Se där, bra, bra

Du gör det ju inte riktigt lätt för dig med 1. barnet på rygg eller sida, 2. sova i samma rum - men nappen är borta, och det är ett STORT steg framåt.

Sikta nu in dig envist på tiderna och Attityden, så får vi höra den rafflande fortsättningen

[Snark]

Natt två - raffel med Lyllo och Majken

Efter skrattet till gonattet ramsade jag mig ut. Det skulle jag inte ha gjort om Majken fått bestämma, hon gav upp ett gallskrik direkt och så ställer hon sig upp och hänger med huvudet över fotändan och gråter. Och igår var hon inte arg utan riktigt riktigt ledsen... In och buffa tills hon tystnade, och det tog lååång tid, ut på ramsan = gallskrik. In och buffa tills hon tystnade, och det tog lååång tid, ut på ramsan = gallskrik. Så höll vi på i 35 min, ända tills hon somnade prick efter buffningen, det är lite svårt att veta eftersom jag inte ser henne i mörkret. Det fanns liksom ingen sekund när hon var vaken på väg in i sömnen där jag kunde ramsa mig ut, så jag tror inte att hon tagit ramsan.

Sen hörde hon bara av sig tre gånger under natten: Ett kort uuuääähhh, ser att hon sitter upp, lägger henne ned och säger ramsan en gång och sen sover hon. Det tar max 10 sek. Återigen tror jag hon somnar när huvudet träffar kudden och att hon inte hinner ta ramsan.

• Just nu känner jag att jag är för trött för att vänta på att hon ska lista ut att hon ska lägga sig ned själv, är det dumt att vänta med den delen eller kan jag ta det när läggningen och ramsan fungerar bättre?

Eftermiddagsluren körde vi inne idag. Tog tjuren vid hornen och la henne på mage, lika bra att göra så mycket som möjligt i enlighet med lathunden. Arg som ett bi var Majken! Likadant här, jag fick buffa 10-15 min för att få henne att tystna, och så fort jag tog bort handen från ryggen satt hon upp, jag hann inte ens räta på ryggen. Jag ramsade mig ut men innan jag hann utanför dörren stod hon upp vid fotändan och illgrät. Det fanns ingen ramsa i världen som kunde nå fram till henne - jag både avvaktade och ramsade högljutt - så in igen och buffa 10-15 min. Så höll vi på tills hon var så trött att hon somnade 1-2 sek efter buffningen avslutats. Jag ramsade mig ut, men kanske sov hon redan.?

Jag förstår att det är lätt att fastna i buffningsfällan, men det kommer nog att ta ett tag att få henne att ta ramsan, just nu känns det som om det inte finns något mellanläge, antingen buffar jag (nästan) till sömns eller så står hon upp och är snudd på hysterisk.

Skönt att veta att det finns stöd och hjälp att luta sig mot. Nu till natt nr 3!

[Snark]

Natt tre – åter till ordningen…

Tillbaka hemma från landet visade Majken upp ett paradexempel på hur våra nätter sett ut de senaste fyra månaderna. Buffade henne på mage i 20 minuter, hon illgrät hela tiden. Hon tystnade och jag ramsade mig ut

21.20 – somnar
22 – tjuter – sover vidare
23 – tjuter – sover vidare
24 – tjuter – sover vidare
01 – tjuter – sätter sig upp – läggs ned – en ramsa - sover vidare
02 – tjuter – sätter sig upp – läggs ned – en ramsa - sover vidare
03 – tjuter – sätter sig upp – läggs ned – tjuter – buff ett par sek - en ramsa - sover vidare
04 – tjuter – en ramsa - sover vidare
06 – tjuter – sover vidare
06.40 – vaknar och kvittrar – jag gör morgon…

5-6 veckor gammal började hon sova över nattmålen och 7 v gammal sov hon 8 timmar i sträck. Från ca 2 till 5 månaders ålder sov hon hela nätterna utan att säga ett pip, till slut hade hon 12-timmarsnatt. Vid 5 månaders ålder bröts amningarna av nyfikenhet och okoncentration samtidigt som hon började vakna på natten. Då återupptog jag nattammandet eftersom jag trodde hon var hungrig pga att hon inte hann äta tillräckligt på dagarna. Såhär i efterhand kanske inte det klokaste beslutet…

Mellan 5 och 7 månader blev uppvaknandena tätare och tätare, till slut ca en gång i timmen. Jag ammade två ibland tre gånger per natt plus att hon vaknade och tjöt på alla fyra eller sittandes. Sen bytte vi amningen mot välling en gång per natt och på 8-månadersdagen tog vi bort vällingen på två nätter.

Jag tror att de stökiga nätterna berott på hennes tidiga och snabba motoriska utveckling. Hon satt 5 månader gammal, kröp vid drygt 6, och springer idag runt utan problem. Detta har märkts på nätterna då hon snurrar, sätter sig upp, bökar, står på alla fyra, försöker krypa etc…

Usch, jag vet att det är en process och att jag bara har börjat men hur fasen ska jag lyckas bryta det här mönstret? Det verkar inte spela någon roll vad jag gör, hon har alltid sovit i egen säng, jag har slutat amma, tagit bort nappen, lagt på magen. Jag kommer lugnt fortsätta med kuren men just nu känns det faktiskt ganska hopplöst…

Hjääälp!

[annawahlgren]

Inte bryta samman nu Du är så duktig, ju

(Förresten har jag en dotter som heter Maja. Och kallas Majken. Och Melker. Och Melkipelk. Eller bara Melk... Hon började förresten skolan i tron att mjölk hette mölk. Vid 38 års ålder kan hon fortfarande ta sig ett glas mölk )

Helt rätt att det inte var någon bra idé att återuppta nattammandet. Man hamnar väldigt fort i en ond cirkel. Lilla barnet lär sig äta på nätterna i stället för på dagarna. Och så är det kört För att hyfsa upp det hela börjar man på kvällen med att införa hel natt och får sedan vänta i typ tre dygn, innan lilla ungen fattar att det kan vara en bra idé att äta på dagarna. (Och då fattar brösten det också.)

Se inte bakåt Vad som var då, var då. Lilla barnet växer så det knakar och saker händer hela tiden. Leta inte en massa mer eller mindre märkvärdiga förklaringar. Ta tag i dagen Nu. Du vet ju vad du kan och måste göra. Med målet för ögonen och en lugn attityd av självklarhet följer du henne, och leder henne, till en enkel och bra tillvaro, där hon inte behöver ifrågasätta någonting.

Och inte du heller

Att känna sig hopplös gör ingen människa glad. Det vet du ju. Läs på Lathunden t ex och peppa dig. Det här är inga konstiga saker. Alla människor, små som stora, vill sova så gott på natten och behöver det. Hjälp henne och hjälp dig själv Du kan. Det vet jag

[Snark]

Tack för pepp

Nu har vi kört fyra nätter till. Läggningen går snabbare och snabbare, lite ilskegråt och skrik i ca 10 min. (Kvällsnattningen har aldrig varit ett problem, det har bara tagit tid att vänja henne av med napp och vid ryggsovande.)Dock har vi fortfarande svårt att ta bort handen utan att det eskalerar till stående vrål. Nu kör jag något slags mellanstation med att vagga sängen med vyssanlullfötterna och sen ramsa ut.

Men tyvärr har inte Majkens sömnmönster påverkats ännu, hon vaknar och tjuter till och sätter sig upp lika ofta som förut. Ofta räcker det med en ramsa eller om hon skriker upp sig direkt, lägga ned henne + buffa lite + ramsa, men det känns inte som det är så stor skillnad mot förut när vi stoppade i nappen. Hon hör av sig ca en gång i timmen och vi grejjar... ](*,)

Kram

[Snark]

Så här såg natten till idag ut:

22.30 tjuter/sätter sig upp – läggs ned – en ramsa - sover vidare
23.30 tjuter/sätter sig upp – läggs ned – en ramsa - sover vidare
01.30 tjuter/sätter sig upp – läggs ned – en ramsa - sover vidare
03.30 tjuter - ramsa - sover vidare

Natten innan var det förutom de vanliga tidiga tjuten hallabalo från ca 04.45 till 06.00. Det finns verkligen inget mönster, ibland är det innan midnatt som är kämpigast och ibland är det klassikern vargtimmen. Knepigt

[Vickis]

Oj vad du har varit duktig Jag har inte haft tillgång till nätet på ett par veckor och har därför ej kunnat kommentera dina inlägg. Tur att Anna varit närvarande Hur går det nu? För oss går det faktiskt fortfarande riktigt bra. Hon sover hela nätterna fram till mellan 6.30-7.30. Vi är inte så strikta med morgontimmen längre. Försöker alltid få henne att somna om en gång om hon vaknar före 7, men håller inte på och ramsar till 7.30. Jag känner att hon är utsövd om hon inte lungnar sig efter en ramsa. Olivia blir snart 1 år och jag tänkte kolla lite när det är dags att ändra sovtiden på dagen. Måste kanske ändra schemat lite snart. Hej så länge.

[annawahlgren]

Tack, Vickis Bra jobbat Håll dig bara inom marginalkvarten - inte mer; annars är det risk att morgnarna blir tidigare och tidigare

Snark - du misströstar inte och det är kanon MEN så här riskerar det att fortsätta om du inte backar, dvs å det allra snaraste upphör med trafiken För att lilla älsklingen ska kunna (fortsätta) göra framsteg, krävs att du/ni gör "baksteg" - först och kontinuerligt.

Det är alltså ramsan som ska ta över - skulle ha tagit över - för längesedan.

Det blir en tröskel att komma över, men du/ni får inte ge er förrän den tar, och det gör den när hon inser att ingen vidare underhållning (läggande, läggande, läggande) kommer att ske. När DEN polletten trillat ner - PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING - får ni era lugna, goda, sammanhängande nätter

När hon sovit i tio minuter (inte tjugo) kan du/nu smita in och kolla hur landet - eller lilla barnet - ligger och t o m lyfta henne rätt, om det skulle behövas, utan att hon märker det.

[Snark]

Hej Vickis och Anna!

Vickis, kul att höra att det går så bra för er, det är alltid stärkande att ta del av positiva erfarenheter.

Vi har varit på semester i solen en vecka (tre mammor och tre bebisar) och Majken sov bättre än aldrig förr! Hon vaknade sällan till och när hon gjorde det tog ramsan.

Anna, men sen kom vi hem och hon fick återigen maginfluensa och förkylning med hosta och vi har nu fallit in i det dåliga mönstret igen. Hon sov bra de första nätterna hemma men sen plötsligt satte det gamla mönstret igång igen, och det med råge, hon vaknade oftare än en gång i timmen HELA natten. Fast pappan och jag benhårt försökt med att bara köra ramsan sätter hon sig ideligen upp och skriker upp sig - och vi har lagt henne ned.

Vi är dock medvetna om att vi måste stoppa trafiken och läggandet, men nu ska vi åka på semester med familjen om ett par dagar... Och då kommer det bli olika rum nästan varje kväll i två veckor och vi kommer nog få henne att somna om med hjälp av buffning för att inte störa... helt åt pipsvängen, jag vet, men i dagsläget känns det som om vi måste 'rädda' semestern eftersom vi inte kommer hinna vända skeppet innan vi sticker.

Nu börjar vi gnaga på våra sista krafter och jag drömmer mardrömmar om att det aldrig kommer ändra sig, börjar misströsta när familj och vänner hurtigt utrop att det 'kommer ändra sig' - 'växa bort' etc.

När vi kommer hem blir det andra bullar - tvärstopp på trafik och läggning! Jag återkommer med rapport, frågor och bön om peppning!

Kram Lyllo och Majken