3-åring med insomningsproblem

[Avocado14]

Hej!

Jag skulle gärna ta emot lite tips då det blivit lite struligt med vår nyss fyllda 3-åring.

Han har sedan han var lite mer än 2 fått komma in i vår säng om han vaknar på nätterna eller tidig morgon, och det var också då vi slutade vara "hårda" på SHN-reglerna, dvs att vi går in till honom om han ropar eller gråter. Vid läggningarna har detta gjort att det blivit lite mer utdraget (ofta går vi in ett par gånger varje kväll och det ska drickas vatten och småpratas lite men det har aldrig varit några problem att somna i sin egen säng, även om det tagit allt från 5 min till 45 min...). Vi tog bort middagsvilan för någon vecka sedan, och han har även börjat på ny storbarnsavdelning på förskolan i slutet på augusti. Senaste veckorna har det hänt betydligt oftare än förr att han vaknar mitt i natten och då får han komma in till oss (om han vill, inte alltid han har velat det heller). Men också andra nätter har han sovit hela natten i sin egen säng utan problem.
Förra helgen var jag bortrest och då hade min man låtit honom somna i vår säng en kväll, men kvällen efter var han konsekvent och höll fast vid att sonen måste somna i egen säng. Det hade varit jobbigt och mycket gråt men gick att vända på en kväll.
Nu denna helg är det jag som varit den inkonsekventa och låtit honom somna i vår säng två kvällar i rad, mest pga att han varit så himla ledsen vid läggning och jag inte riktigt visste hur jag skulle hantera dettas när han får ligga i vår säng somnar han på 2 sek utan ett pip. Så ikväll tänkte jag att jag skulle vara "konsekvent" och har ju läst lite trådar om att man ska bara lägga honom tillbaks i sängen och gå ut med ramsa, om och om igen, om det så är 1000ggr han springer upp. MEN jag känner inte att jag kan hantera den här väldiga ledsenheten, nästan hysterisk som han jobbar upp sig i! Jag känner ju igen hans beteende från dagtid, just nu är det mycket som han "vill" och "inte vill" och det är nära till gråt över lag. Men jag känner att jag vill kunna lugna honom i sängen och sen gå ut, men i nuläget gråter och skriker han hysteriskt när jag lägger honom och går ut. Det enda som lugnar honom är när jag berättar saga, men så fort jag slutar är det gråt igen.
"Jag VILL sova hos mamma och pappa, jag vill, jag vill"! Och allt detta gråtande och hulkande och snörande. jag får inte ens till att lägga honom ner i sängen för han klamrar sig fast och spjärnar emot. Ikväll blev "lösningen" att sitta bredvid honom tills han somnar, då blev han lugn.
Kan det vara en idé att imorgon pröva att sitta lite längre bort från sängen, och så kvällen efter typ utanför dörren, dvs att jag flyttar mig längre och längre bort? Har också läst i andra trådar om nattlampor, kan det vara en idé?
Är det vanligt i den här åldern med sömnstrul, mardrömmar och sånt? Tycker det är konstigt att han så plötsligt börjat vakna så mycket på nätterna också. Han har fortfarande blöja på natten, något jag gärna snart vill sluta med, men det får nog vänta tills det här lugnat ner sig...

Hälsningar mamman i mörkret (sitter i sonens rum) med mobiltelefon!

[Tin]

Hej,
kara du och varmt valkommen tillbaka.

Vet du, det som behovs ar att ni som foraldrar tar ledningen! Just nu ar det sonen som dikterar/"vill" en massa saker och ni bojer er ibland och ibland inte. Kvar ar en forvirrad liten gosse som plotsligt inte vet varket ut eller in, det ar ju laskigt nar ens foraldrar som ju skall vakta en fran vargen plotsligt inte verkar veta vad som galler.

Under hela barnen uppvaxt kommer det faser da de sma ifragasatter rutiner, sovdax, matdax, skoldax - you name it. Har pa forumet tolkar vi det som "fragor", det ar de smas jobb at da och da kolla att vi foraldrar verkligen vaktar och haller vargarna borta. Att vi foraldrar ar i kontroll. Vart jobb som foraldrar ar da att betryggande visa for de sma att japp, det spelar ingen roll hur mycket du fragar, jag har koll, mamma bestammer for "har vaktar jag". Du kan somna nu alskling, we got this.

Om foralderna inte uppfyller sin del av avtalet mao att skapa trygghet gor ju givetvis de sma oroliga varpa fler fragor dyker upp. Ett exempel: alla barn vaknar om natten flera ganger (precis som vi vuxna), men med tydliga och enkla regler "om natten sover man i sin sang" somnar barnen om i sitt rum, utan att behova ropa pa mamma eller komma ut ur rummet. De vet vad som galler, sova, tryggt och skont. Nu har din son borjar ifragasatta aven detta, "skall jag verkligen bara somna om?", sa manga andra rutiner ar ju upp och ner sa nu vet jag inte langre.......

Har ar mitt rad OM ni verkligen vill att liten skall sova sin 12 h natt i sin sang. Las om SHN boken, tva ganger. Kor en minikur, Var konsekvent med malet i sikte. Ta ledningen, ge liten de svar han vill ha. Ju "tydligare/konsekventa" (inte harda ) ni ar desta enklare kommer det vara for liten att klura ut vad det ar som galler. Men fundera forst pa om ni ar beredda att gora det jobb som det onskade resultatet kraver.

Vi finns har om det behovs pepp och rad pa vagen.
Och vet du, det ar enkalt att vanda, er attityd ar halva resan.......... ni fixar detta.

kram Tin

[Avocado14]

Stort tack för svaret Tin,
den här gången visade det sig faktiskt vara "mörkrädsla" som spökade. Vi har införskaffat en nattlampa och nu sover O hela natten i sin egen säng igen... Bara frustrerande när man inte alltid kan få svaret från huvudpersonen själv om vad som är problemet.
Skönt att det löste sig i alla fall!