Tack så mycket för hjälp och tips!
Kräkningarna har blivit bättre och det var ett bra tips där med örngottet särskilt (jag förstår inte att jag inte tänkt på det tidigare).
MEN nu är the big problem att somna själv, när kräkningarna störde kändes det som att det var problemet men nu när det verkar vara okej så inser vi att somna själv ändå inte går.
Vi lyckas inte skapa lugn vid sovstund, oavsett dag eller natt. Han kan ligga i sin säng o skratta, snurras till mage o leka lite till utan problem. Men sen är det dags för att sova, han läggs tillrätta och då kommer det, gnyende som sedan bara byggs och byggs tills det är panikskrik och tårar, det tar max 3min från 0 till 100, men oftast går det snabbare än så. Han har ingen bra plats i vagnen då liggdelen är relativt smal (superviking, Emmaljunga 2016) och Vincent är stor. Dessutom har vi ingen plats på ovanvåningen för att vagna på nätterna. Så vi behöver köra spjälsängen och därav; buffning.
Jag orkar nästan inte att lägga honom vissa gånger på dagarna, då det känns som att starta ett nytt krig varje gång! Det tar ca 20min att få honom sovandes vid dem bästa tillfällena, men det känns mest som att han somnar av att vara helt slut och inte att vi hjälpt honom! Det blir sämre och svårare desto senare på dagen det är. Kvällen kan ta 1-2h vissa dagar!!! Då blir ju allt ännu sämre för han hinner både bajsa och arbeta upp en aptit!
Dessutom känns det tillslut som att man misshandlar barnet av buffningen eftersom hela processen tar sååååån tid. Buffar absolut inte hela den tiden, tillrätta lägger, ger honom möjlighet att lugna sig etc. men ändå!
När man väl fått honom att somna så är det bara att räkna ner 40min! Sen kommer skarven och gråten, senaste två dagarna har jag, på dagtid, inte lyckats få honom att somna om ens. Känns då som att buffningen bara gör allt värre.
Vi vet inte hur vi ska göra! Det viktigaste känns som att man är 100% säker på hur och vad man ska göra o sen får det ta tid och man får jobba med det!
Var jag än läser så hittar jag bara info för kurare 4mån+. Vince är ju bara 2mån och har ingen ramsa. Hur ska vi göra!?
Så här brukar det se ut:
1. Skratt o bus i sängen innan sömn.
2. Rullgardin dras ned men mycket ljus kommer ifrån hallen utanför (dagtid) & på med en app av ljud med hussysslor utanför dörren.
3. Vince läggs tillrätta och jag backar undan.
4. Han gnyr och grejar och börjar bli lite små sur/skrikig och lyfter upp huvudet allt vad han kan och försöker "rulla" åt höger så han hamnar jättetokigt på sin högra arm! Sen blir han arg att han inte kommer därifrån istället. And we are off!
5. Nu går jag in o lägger tillrätta + tryck över rygg. Backar = skik/tårar!
6. Tillbaka och lägger tillrätta och starta buffning för att lugna... sen görs detta om o om igen tills han tillslut deckar!
Vad ska vi göra? Lägga tillrätta startar panikskriken, låta vara hjälper inte ett dugg då hans frustration på att "sitta fast" byggs upp istället.
Vi vill inte gå in för tidigt utan vi vill ge honom en chans att lyckas själv med somnandet men att gå in när han skrikit upp sig måste vara minst lika dåligt!
Det känns som vi hamnat i någon ond cirkel som behöver brytas men ingen vet hur. Vi ska guida Vince men vi behöver först veta själva vad vi ska göra. Våra tvivel gör allt bara sämre!
Snälla hjälp! tankar, ideer??
) fortfarande! Fundera och återkom så bollar vi gärna schema med dig! 
- så är det samma sak med sparsam buffning som gäller om han ber om hjälp.
