Bebisar 2016

[Ylvispylvis]

Jaaa!

Grattis Nat!!

Värst vad ni är på hugget allihop...

[Avocado14]

Åh vad kul att vi blir fler och fler!!

För en vecka sen höll jag på att gå in här och skriva desperat "hjälp hur i h-e ska jag klara detta!!!!" Har varit så obeskrivligt trött och illamående precis hela dagarna... Kände att jag knappt klarade att gå till jobbet, göra minst möjliga insats och så hem igen och slänga mig i soffan! Funderade på vad O tyckte om sin mamma som bara låg på golvet i en hög bredvid honom mens han lekte...

Men så var vi på ultraljud nr 2 och fick se en liten bebis som såg så fin, perfekt och livlig ut, rörde sig hit och dit i magen - allt såg så bra ut! Och efteråt gick jag och mannen och firade med en kopp varm choklad (klarar inte kaffe ännu) och han sa till mig när jag skrattade "jag har inte sett dig skratta på så länge!" Plötsligt var illamåendet som helt borta och energin tillbaks också. Tänk att jag tydligen har gått omkring och varit orolig och stressad över att nåt skulle vara fel med barnet... Tror det hade att göra med att min bästa kompis blev gravid samtidigt som jag denna gång men fick missfall i vecka 7. Och dessutom en kollega som miste barnet i magen i v 32... Jobbiga historier, och man hör så mycket om missfall, hur vanligt det är - mitt undermedvetna har nog tänkt "inte kan väl jag ha sån tur att jag ska få två graviditeter efter varandra där allt går bra?"

I alla fall kan jag plötsligt njuta av att vara gravid, nu börjar det kännas också att byxorna sitter tajt. Plus väldigt skönt att kunna BERÄTTA för folk, att få dela glädje och bekymmer med andra gör så mycket.

En lång harang blev det, tänk så mycket känslor hit och dit för en sån liten liten plutt i magen. Gläder mig till resten nu!

Kramar till er andra i väntans tider!

[Ylvispylvis]

[lgh140]

Vad skönt att allt såg fint ut och att du kan slappna av lite Avocado! Jag har känt lite som du - att det skulle vara nåt fel. Kanske kommer sig av att jag inte ville ha den här bebisen från början, men nu har jag fäst mig så vid det lilla knyttet och vill ju att allt ska gå bra. Känns så otroligt att jag skulle lyckas få fyra friska barn liksom. Men nu har vi iaf varit på rutinultraljudet och allt såg som tur är bra ut. Moderkakan låd i bakre väggen så det måste verkligen vara en lugn krabat eftersom jag fortfarande inte har känt nåt. Nu känns det iaf mer verkligt och vi visade bilderna för barnen och berättade att de ska få en liten syster. Underbart!

[lgh140]

Hej och hå och veckorna rullar på.. Härligt med vår ute! Hur mår ni? Själv är jag i v 23 nu och njuter av mer och mer fosterrörelser. Så mysigt! Och har äntligen blivit frisk från alla vinterförkylningar så nu har jag börjar träna så smått igen. Behövs verkligen då ryggen var på väg att braka där ett tag.

[Avocado14]

Absolut lgh140 - så himla skönt med vår! Här drabbades jag - lagom efter att illamåendet började ebba ut - av en sju helsikes influensa vars efterdyningar höll i sig i mer än en månad!!! Så himla tradigt - och dessutom har jag haft jättedålig aptit - något som för mig annars är väldigt främmande. Så konstigt att inte vara sugen på nån som helst mat - och inte har jag gått upp i vikt heller - fast jag är inte så orolig för bebisen i magen, tänker att den tar vad den behöver och jag får det som blir över. MEN sen någon vecka är jag frisk - också i v. 23 nu, och fått aptiten tillbaks så nu ska här käkas!

[Nat]

Nu är hon här, en lillasyster blev det. Storebröderna är så stolta. En snabb förlossning på typ 6 timmar utan komplikationer.

Kram på er

[Ylvispylvis]

Underbart!!! :-({|= \:D/

Grattis till lillasyster!!

Ser fram emot att följa hennes utveckling här på forumet så småningom!

Kram och njuuuut

Ylva

[lgh140]

Å vad härligt! Grattis till er allihop!!

[Nat]

Tack tjejer!!!

[Avocado14]

Jättestort grattis!

[Avocado14]

Nu har vår minsting kommit! Jättesnabb och superbra förlossning till skillnad från förra gångens maraton. Hann vara på BB i 2 1/2 timme!
Vår plutt var 3770g och 50cm och har redan gått upp till födelsesvikten igen, sover som en björn och äter som en häst. Hela familjen är mycket harmonisk och glada allihop. Även om jag anar att jag kommer få läsa på lite i BB om trots för storebrors skull. Igår höll vi på att riktigt tappa humöret bägge 2 (föräldrar) vid middagen då det kastades gafflar hit och dit och mjölk hälldes ut längs bordsbenen... Ja, det är nog en omställning för vår fina, kloka och snälla storebror som är van att stå i centrum.

[Tin]

Hej och super grattis,
vilken njutning med en liten skrutt att mysa med.

Och vilken omstallning for storasyskonet. Nar min tvaa kom var det viktigaste tricket for storasysten att fa vara oumbarlig och delaktig. Mamma kunde helt enkelt inte klara sig utan henne, jag bahovde hjalp att hamta blojor, att torka bebis rumpan, att hamta vatten under amning, ja allt du kan komma pa sa att brossan kanner sig som en i flocken. Sa involvera, mycket halla ocksa under sakra former.
Och sa klart att vara med att natta bebisen med ramsan som dom sma sakra sovarna ju sa val kanner till. (aven om det ar lite tidigt med en nyfodd sa var det viktigt for storasyster att fa ramsa, sa vi ramsade pa).
Vi hade ocksa manga och njutbara pratstunder om hur vi bast skulle ta hand om lillasyster tillsammans, och vad lillasyster menar nar hon ar ledsen.

kram Tin

[lgh140]

Åh, grattis!! Hur gick det med andning och avslappning då? Skönt att det gick bra!

[Avocado14]

Tack, det gick jättebra faktiskt. Men sanningen är väl också att det gick så fort att jag inte riktigt hann med att tänka så mycket på det hela. Vi var inte ens helt säkra på att förlossningen faktiskt var igång förrän runt 23.30 på kvällen och sen tog det ett tag att ringa farmor och få henne på plats - som sagt, 2 timmar inne på BB och då var värkarna väldigt tuffa så det viktigaste var mest att hitta rätt ställning att vara i... Kunde inte ligga på rygg t.ex. då gjorde de alltför ont - det var bara att stå upp och hänga mot något som gällde! Och innan vi åkte in så hade jag varit ganska duktig och andats mig igenom värkarna - som jag ändå var osäkra på om de verkligen var riktiga värkar (mest för att de var så orgelbundna). Men i det stora hela var jag mycket mer avslappnad den här gången - tror mycket av det grundade sig på att jag den här gången visste att jag kunde klara av det! Så mitt självförtroende var helt enkelt på topp. Det gör mycket - det är väl som grundinställningen under SHN tänker jag "attityden av självklarhet"!