Jag har en liten tjej som blir 14 veckor nu till helgen. Hon heter Belle och hon är såklart livets finaste gåva men skriker gör hon, och det gör hon ofta. Det gör mig väldigt ledsen och jag i fråga sätter mig själv som mamma som inte kan trösta mitt eget barn. Vad jag än gör så gnäller hon, skriker eller tjuter. Hon är också super glad, ler hela tiden och pratar hej vilt men det går fort från noll till hundra. Visst kan jag trösta henne men rätt va det är så gråter hon igen. Allt känns så hopplöst och jag är nära att ramla ihop i en liten hög av förtvivlan. Vill bara att hon ska må bra och har från vänner hört att den här modellen eller metoden eller vad man nu bör kalla den verkligen fungerar så jag har läst barnaboken och sugit i mig så mycket information jag kunnat från hemsidan men vill gärna rådfråga er andra om ja..allt!
Har gjort ett schema som vi följt i 3 dagar + en uppföljningsvecka och nu är vi inne på ytterligare en vecka. Märker ingen skillnad på hennes humör men jag antar att det kan ta lite längre tid i och med att vi börjat så sent! Jag ger såklart inte upp men tar tacksamt emot pepp och råd
Det känns iaf som att hon liksom inte orkar. Att hon blir trött väldigt fort och då börjar gnälla som sen snabbt går över till skrik. Att försöka hålla henne vaken den tiden som hon ska känns taskigt för hon gäspar, blir röd i ögonen och gnäller. Att sen väcka henne när hennes nap är slut är heller inte roligt då hon för det första många gånger är svår att väcka och för det andra så blir hon sällan glad av att väckas utan börjar istället att gråta. Jag håller tiden med tidtagarur men tvivlar ju på att 5, 20, 45 minuter osv ska va lätta tider att väcka dom små för det är väldigt sällan som hon vaknar någorlunda glad. Även fast dom i olika åldrar ska vara vaken respektive sova en viss tid.. Kan det inte vara så att vissa behöver mer sömn? ..eller ska jag hålla mig till schemat och vänta tills hon blir äldre och orkar mer? När man väl börjat menar jag och man måste ju ändå ändra det igen sen..
Standardmodellen byggs ju på att man får i den lille så mycket mat som det bara går och sen lite till. Det faller då redan innan det byggs upp för oss då det inte går att truga dom summorna som rekommenderas. Det är inte så att hon inte äter och hon går upp som hon ska men när hon inte vill ha mer så rapar jag noggrant och erbjuder bröstet igen och ibland tar hon det men ofta så stretar hon emot och skriker sig blå tills jag slutar försöka. Då blir hon snabbt tyst. Ibland lyckas jag med andra bröstet efter skötning osv men ofta så skriker hon som sagt och vill verkligen inte ha. Provat järngreppet, ta pauser och gå omkring, rapa osv men det hjälps inte och det är inte så att jag inte tror att hon äter sig mätt, men att vagna bort nattmåltiderna känns inte aktuellt eftersom hon då borde äta betydligt mer under dagarna. Rätta mig om jag har fel!
Att tillägga är ju att hon samtidigt ”lär” sig att somna själv, samtidigt som nytt schema införts och nya rutiner. Så det är säkert kaos i hennes värld och jag förstår att det kommer att ta tid.. Det bara känns som att ingenting blir rätt.. På morgonen när vi väcker henne är hon en solstråle, men nästan alla andra väckningar så gråter hon. ”Skrattet till god nattet” funkar heller inte eftersom hon är så trött och ledsen, ja mest hela tiden :/ Jag försöker att lägga henne glad, men så fort jag lägger ner henne så tjuter hon och det är inte lite. Visst somnar hon, men hon somnar ju inte glad..kanske därför hon vaknar ledsen också.
Det tar allt ifrån 1-2 minuter till en kvart att vagna henne (och nej jag vagnar henne inte till sömns utan hon somnar själv) Många gånger får jag springa tillbaka men inte alltid. Så det fungerar ju helt klart men det känns som att hon gråter sig själv tills sömns varenda gång och dom gångerna det går fort att somna är det nog mer av ren utmattning än att hon finner ro och somnar in och det gör så ont i hjärtat. Hon har stängda ögon och ligger och skriker tills hon somnar in. Hon vaknar för övrigt nästan alltid efter halvtimmen och skriker. Ibland behövs det att jag får gå och dra i vagnen, ibland somnar hon om själv.
Schemat ser iaf ut såhär:
07.00-08.45 Vaken 1 timme och 45 minuter. Mys med mamma pappa, mat, byte, kläder, prat (mat igen om det går) sen försöker jag mig på ensamlek i sängen där jag gjort iordning massa roligheter att titta på. Går sådär.. på morgonen är hon som mest nöjd men i sängen själv är hon inte jätte nöjd så jätte länge.
08.45-09.30 Sover 45 minuter i vagnen. Så fort jag lägger ner henne så skriker hon. Vaknar oftast efter en halvtimme och jag får ibland får jag vagna av och till sista kvarten. När jag väcker henne är hon förstörd och verkar vilja sova vidare. Vill som inte öppna ögonen och börjar gråta istället för att vakna glad. Kanske för att hon inte sov sött hela tiden? Dom gångerna hon inte vaknat efter halvtimmen är hon ändå ledsen när jag väcker henne.
09.30-11.30 Vaken 2 timmar. Mat, byte, prat (mat igen om det går) Umgänge och även socialt umgänge då vi gör saker ihop, allt från hushålls arbete till olika sorts pyssel. Hon somnar till hela tiden när jag ammar henne för att jag får henne inte lugn efter att hon vaknat och även fast jag skulle vilja vänta lite med att ge mat så är det det enda som får henne att sluta gråta. Jag väcker henne hela tiden men det slutar ofta med att hon då skriker. De gånger då jag låter henne liksom äta halv sovandes så äter hon längre och då när hon vaknar till så är hon glad. Första timmen går oftast bra och hon är glad och pratig (förutom dom fem första minuterna då hon gråter av att bli väckt..längre om jag inte ger henne bröstet) Sen är inte den andra timmen så lätt. Sista stunden får hon många gånger sitta i sittern för det är typ det enda stället hon inte gråter. Jag försöker allt. Spela apa, gå runt och titta på grejer, leka och busa, lämna henne ”ifred” vara väldigt upptagen med nåt jag bara måste göra osv men inget fungerar särskilt länge. Kan distrahera henne men lika fort så gnäller hon igen.
11.30-13.30 Sover 2 timmar ute på promenad. Tar henne i famnen först och går omkring och tittar på världen sen lägger jag ner henne i vagnen och vagnar. Väntar tills hon somnat innan jag går. Skriker gör hon som en galning så fort jag lägger ner henne. Ibland ligger hon klubbad hela promenaden. Ibland vagnar jag av och till en av timmarna. Många gånger när jag väckt henne har hon varit glad! Har henne vaken i vagnen ett tag så att hon får se lite mer av världen innan vi går in. Försöker vara ute tre timmar totalt. En halvtimme innan promenaden och en halvtimme efter, ungefär. Beror såklart på vädret. Mer ute tid inför jag när vädret blir ännu bättre och när hon verkar lite mer intresserad av att titta och känna på saker.
13.30-15.30 Vaken 2 timmar. Mat osv samma som alltid umgänge etc. Försöker på ensamlek på golvet men lägger jag henne på mage så blir det rama skri. Låter henne hållas lite men hon skriker sig blå. Försöker allt men att vara på mage är aldrig roligt, funkar ibland en kort stund om hon får ligga på sängen och spana ut men att ha henne på golvet är ett recept för gallskrik. Jag vet och tycker såklart själv att bebisar ska va på mage så mycket som möjligt men det är inte lätt och verkligen inte kul.
15.30-16.15 Sover 45 minuter. Samma visa. Lägger ner henne och hon gråter och när jag väcker henne så börjar hon att gråta.
16.15-19.00 Vaken 2 timmar och 45 minuter, vilket egentligen känns helt galet då hon knappt orkar va vaken en timme (lägger ibland in en 5 minuters nap eller en 20, men den verkar förstöra mer än vad den gör nytta..hon behöver helt klart sömnen men just för att hon skriker så fort jag lägger henne i vagnen och skriker tills hon somnar) Mat osv samma som ovan men jag ger inte andra bröstet utan hon får en ”nattslurk” runt 18.30 istället. Hon somnar på en gång vid bröstet och försöker jag med att låtsas att hon behöver rapa etc så börjar hon skrika och vill inte ha mer, men låter jag henne somna till litegrann så äter hon länge i sömnen så då vet jag iaf att hon läggs med mat i magen, jag vet att man inte ska göra så enligt boken.. Innan jag lägger ner henne i vagnen har hon hunnit vakna till och gråter som vanligt tills hon somnar
Första timmen går oftast bra, gråter ju i början men sen är hon rätt nöjd. Vi badar henne varje kväll. Hon tycker inte att det är jätte kul, ibland går det an och hon pratar till och med och ett och ett annat leende kan man lura fram men många gånger gnäller hon. Att torka henne är hemskt. Hon skriker och skriker. Trodde först för att det va att hon blev för kall men att ta ut henne från det varma badrummet funkar lite bättre..men hon skriker ändå. När vi fått henne torr och på nåt sätt fått henne på bra (bättre) humör så försöker vi med alla medel att hålla henne glad (skrattet till god nattet) ..går inge vidare hur mycket vi kämpar. Hon är glad av och till men mest ledsen. En nap hjälper inte, kanske för att det är så jobbigt för henne att somna, vad vet jag. Utan napen så somnar hon ju då gärna vid nattslurken och det är svårt att hålla henne vaken.Men sen sover hon natt 12 timmar.
Nätterna klagar jag inte på! Ibland är det lite struligt 19-20 då hon vaknar upp av och till men annars sover hon som en stock hela natten! Underbart
..det är på dagarna det är svårt att hålla henne nöjd.. Vad gör jag för fel? Va snälla inte elaka om det är något ni tycker att jag gör fel, är redan väldigt ledsen och tycker att det är jätte jobbigt men tips och råd mottages gärna såklart! Hur länge ska jag ge det innan jag alternativt justerar schemat tex? Önskar att jag hade börjat tidigare men nu kan det inte hjälpas..
Vi bor väldigt, väldigt litet än så länge och jag känner mig fast i mitt eget hem för att tar jag ut henne bland folk så känner jag mig tyvärr mest i vägen för att hon skriker så mycket. Även fast tiden går fort så går dagarna så sakta när man sitter i sin lilla lägenhet med en liten älskling som bara skriker.. Varför gråter hon så mycket..?
Hon sover för övrigt på mage i vagnen med larm. Första dagarna hade jag henne på rygg för larmet jag beställt hade inte kommit och jag vågade inte chansa pga allt man hört.. Funkade lika bra på rygg att vagna henne faktiskt så på promenaderna ute så ligger hon på rygg i och med att det är kallt ute och med overall och sovsäck så blir det nog inte mycket till andrum! Det är kanske därför det är lättare att väcka henne glad för att hon inte sover lika djupt? Jag har hittills lyft över henne till min säng under natten och det har funkat jätte bra. Vill gärna att dagarna ska bli bra innan jag mixrar med nätterna och låter henne sova själv..
Blev en hel novell.. Hoppas att någon vänlig själ orkar läsa och har nån bra lösning till all gråt!
Tusen och åter tusen tack!
Vänligen,
Elina
även om man egentligen inte ska det. Kvällsluren har varit problematisk ända sen lillebror var nyfödd då han har varit en riktig skarvare och vaknat efter 45 minuter på sina lurar och på den här luren knappt inte gått att söva om ](*,) så ganska tidigt fick den bli 45 minuter bara och det var jätteskönt för mig att slippa känna ångesten när han vaknade i skarven och jag visste att det skulle bli en kamp för att få honom att somna om. Om din lilla är så trött så tror jag att den kan vara läge att justera schemat, många bebisar behöver mer sömn lite längre än det klassiska tremånadersschemat. Jag hade förlängt fm-luren så behöver inte kvällspasset bli så långt.
.
.
) men faktum är att barn tål ganska mycket innan de tappar förtroendet för sina nära och nu när du visar att du faktiskt har koll på tillvaron så kommer hon bara att bli tryggare och tryggare. Bravo! 
=P~ !! Därför började vi med smakisar vid 3,5 mån och det älskades verkligen av sonen. Han åt som en häst och gör fortfarande. Jag vet att det känns oroligt att gå emot BVC:s rekommendationer (som bygger på WHO:s och har att göra med bl a att det i u-länder inte finns rent vatten/bra mat och därför är bättre att helamma så länge som möjligt) men all min oro försvann när jag såg resultatet hos min son. Det är många andra här på forumet som har väldigt positiva erfarenheter av tidiga smakisar (typ från 3 mån) och så länge magen hänger med så är det inga problem. Så håll lite koll på dottern och om hon visar intresse för era tallrikar kan du ju passa på att hoppa på mattåget! Tips finns i tråden "Mer mat åt småfolket". (Och det är inte "en liten munsbit" som gäller när man väl börjar utan även här så mycket liten vill ha, såklart. Visst första portionen är väl smart att inte ge enormt mycket men var inte rädd för att öka portionerna snabbt, följ din lilla.)