Väldigt krävande ljud för "Jag vill....&

[Tilia]

Hej!
Behöver råd och tips!
Vår son är 15 månader och har ett väldigt krävande, gnälligt läte så fort han vill ha någonting. Det gäller allt han vill ha. Vill han t ex ha vatten så pekar han mot muggen och låter aaaaaa som en hes sångsvan ungefär. Vill han ge någonting så sträcker han fram handen med saken i och låter samma ljud. Väldigt HÖGT och krävande. Måltiderna kan vara urjobbiga pga detta. Det är som att han tror att han inte får någon uppmärksamhet om han inte låter högt och irriterad det första han gör. Hans ljud låter som att han verkar rädd att bli ignorerad vilket han aldrig blir såklart. Jag gör så att jag svarar glatt och lågt ”Ja, du vill ha vatten” på hans läten men han är ju så liten, hur kan man lära honom att låta mindre högt och inte så krävande?

Det är inte bara mot mamma och pappa han har detta läte utan även åt andra föräldrar och barn t ex på öppna förskolan när han vill ge någonting eller få någonting.

För övrigt är han en glad grabb som entusiastiskt säger ”Titta, titta” till allt och aktivt utforskar världen.

[Gäst]

Ha! Jag satte mig just vi datorn för att skriva ett nästan identiskt inlägg! Min dotter är också 15 månader och sedan ett tag tillbaka har hon ett helt frukatansvärt ljud för att pocka på vår uppmärksamhet. Hon skriver aaaaa i falsett jag överdriver inte om jag säger att jag är rädd för hörselskador! Det skär i öronen och är man tillräckligt nära när det händer så tjuter det i öronen en lång stund efter. Precis som i ert fall är det måltiderna som är värst. Ser hon att jag tar fram en banan för att skära upp till henne så skriker hon tills det är avklarat. Får storebror en youghurt så vill hon genast också ha. Jag kan också säga att vi verkligen inte ignorerar henne utan faktiskt försöker tillgodose alla hennes behov, men vissa saker varken kan eller vill jag fixa för henne (hon måste t. ex. sitta i bilbarnstolen när vi åker bil och jag kan inte alltid lyfta upp henne när jag lagar mat och ibland vill jag skriva klart mitt mejl).

När storebror var 18 månader hade vi precis samma problem. Det löste vi på ett par dagar genom att ge honom ett tecken för "vill ha" - att klappa med handen på bröstet. Varje gång han skrek sa vi: jaha, du vill ha vattnet (eller vad det nu var) och slog oss själva för bröstet. Och så tjatade vi: hur gör du om du vill ha något? Och så visade vi tecknet. Efter ett par dagar så slutade vi helt lystra till skriket, men var jättesnabba på att tillgodose minsta vink när han pekade på något och sedan slog sig för bröstet. Efter ytterligare ett par dagar var skriken helt borta!

Vi jobbar i dagsläget på samma sätt med lillasyster, men hittills utan framgång - det skriks som aldrig förr... Kanske är hon ännu lite för liten för att förstå tecken?

Skall bli mycket spännande att se vad du får för svar på din fråga Tilia!

Kram Pea

[lillith]

Åh vilket bra tips, Pea! Vi ska prova det på en gång på David, 20 månader. Frustrationen är enorm just nu, han pratar inte ännu men VILL så mycket! Och just den där undertonen av hysteri och misstro över föräldrarnas välvilja/avsikter känner jag så väl igen...

David låter dock "eheheheh", jag börjar tro att varje barn har hittat precis det lätet som tar skruv på föräldrarna mest..!

lillith

[anna]

För att halka ifrån ämnet lite, men ändå inte...
Jag undrar vem som sitter och hittar på pipljuden för att man ska sätta på sig bältet i bilen.
Dom måste sitta och klura "-Nej, den kan vi inte ta, den är inte tillräckligt knäckande, något mer genom-märg-och-ben-ljud måste vi ha"
Och det satte dom i V70...

kram anna

[Tilia]

Ja, Subarun har inget kul bältesläte heller.... Men det går ju relativt lätt att undvika till skillnad från vår grabbs'.

Tack Pea för ditt tips med storebror! Ska pröva det från och med imorgon. Nån som har fler råd?

Kram Tilia

[annawahlgren]

Härlig lektyr!

Med tillräckligt stora barn (över året, drygt) kan man se förvånad ut, tafsa sig på örat, olyckligt, och säga: "Oj då - jag hör inte!" Som om det vore fel på örat, alltså. Örat fattar helt enkelt inte de här konstiga, genomträngande ljuden. Örat ballar ur. Man måste gnugga och "lyssna" på örat, men det hjälper ju inte. Örat har gått hem. Lagt av. Ballat ur

"Kan du prata vanligt, älskling " kan man sedan undra.

Efter deklarationen i handling om örats problem kan man sedan gemensamt dutta med örat och se vad som funkar. Visk Puss Dutt Vackra fina ljud Kanske örat lyssnar då

[Tilia]

Det låter som en kanonidé Roligt ska detta bli! Längtar tills imorgon för att se hur vår älskling reagerar Tack Anna W!

Pea, ditt tips har varit skoj att testa (första dagen idag)!. Lille Moltas har sett så paff ut och tystnat något vid "bröstslagen". Kanske kan leda till något...
Kram!

[Tilia]

Hej igen!

Nu har det gått en tid. Sonen har hunnit bli ett år och sju månader och låter mer än någonsin… Därför behöver jag putta upp detta ämne igen.
Vi har prövat tecken-tipset men får honom inte att förstå. Att gnugga örat förvånat och be honom prata vanligt så mamma förstår går inte heller . Det enda som hjälper är att fort som sjutton ge honom det han vill ha annars höjs ”EEEEHHHH” mer och mer. Det känns ohållbart och jag vet inte hur jag ska bete mig Ofta händer det när jag pratar med någon annan och då går det ju inte alltid att avbryta. Detta har utökats med att han skriker ”TITTA!” istället för att säga ”titta” som han gjorde förut när han undrar vad något är. Om han ser en myra t ex så skriker han TITTA! Svarar jag då på en gång: Ja, titta en myra så blir han nöjd. Är jag inomhus o han på altan så skriker han högre och högre TIIIITTA. Jag brukar svara (när jag kommer ut): Gubben kan du säga ”titta”? (med låg röst). Prövar detta både före efter jag har berättat vad han ser. Någon gång har han sänkt rösten men sen fortsätter skrikandet EHHHH eller TITTA snart igen. Det är ju så härligt att han är nyfiken och vill veta vad saker är men hur göra för att få mindre krävande önskan?

Direkt när vi väcker honom på morgonen o han ställt sig upp i spjälsängen så kommer höga EHHHH! o han pekar på något i bokhyllan som han vill ha. När han vill gå ut ställer han sig vid ytterdörren och EEEEHHH tills han får gå ut. Någon gång ibland går det att avleda men han står helst kvar med EEEHHH högt, högt . Det var bara några exempel.

Är det pga förtrotsen det är extra mycket nu? Han vet ju att han får uppmärksamhet när han är högljudd. Hur ska vi få honom förstå att han får det ändå Jag vill ju vara hans bästa vän.

Hoppas på svar igen
Kram!

[Mindy]

Känner väldigt väl igen mig
Kolla den här tråden:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/view ... highlight=

Vår son (20 mån) använder också EHHH! ÖHH! och OOOO! och just nu favoriten MÄH!
MÄH! (motsv. nejmen!..typ) kan han säga 30 gånger i rad när han hör något - bara för att. Nu reflekterar han över ALLT. Hör han ett flygplan så säger han ÖHH och pekar upp i luften och ger sig inte förrän man sagt "ja, hör du/ser du flygplanet!".
Han pekar också på bokhyllan på väg från sängen och jag brukar alltid bekräfta och säga "ja, titta fläkten" eller "ja, där är traktorn" eller vad det nu är. Igår gjorde inte min man det när han tog upp honom utan gick bara förbi (för att slippa få med sig 27 saker till vår säng där han äter välling, tänkte han...) och det blev KAOS. Han kände sig helt enkelt inte förstådd...han blev jätteledsen och frustrerad och det tog en kvart innan han samlade sig. Fick lov att stjälpa honom i säng igen och fråga om han var klar för han var så arg. Helt i onödan egentligen för jag TROR inte att det hade blivit 27 saker med till vår säng om pappa hade bekräftat vad han såg.

Just nu klär han på sig hela tiden. Stövlar och solhatt eller vad det nu kan vara. (Underbart tålamod med de där jäkla stövlarna) Kommer sedan och visar med EHH eller AHH och du ska inte tro att det räcker att säga "men har du tagit på dig mössan - vad bra". Nej då, även stövlarna ska kommenteras innan herrn pallrar iväg.

Förstår du Vi väljer att köra på bekräftelsen även om man har lätta skavsår i öronen. Tror att det handlar om att de är på väg mot ett språk och det är ju så mycket som ska övas in och avhandlas och funderas kring!
Däremot tror jag att din son behöver lära sig att vänta LITE - tålamod. Vi har övat i alla möjliga situationer, även då jag skulle kunna komma på en gång så förhalar jag det lite grann. "Mamma kommer strax", säger jag. "Snart" och "kommer sen", "vänta lite". Det funkar...men kan leda till ett mindre utbrott i början. Se bara till att verkligen hålla vad du lovar - att komma sen/strax!

Att gnugga öronen och verka oförstående över att de inte fungerar har funkat någorlunda för oss. Har ibland känt att vi balanserar på slak lina avseende att det ska bli rolig underhållning när VI gör så men upplever ändå att poletten trillar ned. Han fnissar ofta, men följt av sitt eget "schyande" så nog begriper han poängen.
"Kan du prata vanligt" föranleder också ungefär samma reaktion. Vi säger ofta det och väntar sedan (nonchalerar) till dess att han åtminstone muttrar något i acceptabel ton. Då frågar vi vad han ville ha t ex som om öronen börjat fungera igen.

Ja, kanske inte så mycket nya tips. Vill bara säga att ni inte är ensamma och att jag tror att det är svårt att komma undan "bekräftelsen".
Jag brukar fråga min man (som har lätt att stänga av öronen i ordets RÄTTA bemärkelse ) om han skulle uppträda lika nonchalant och "avstängt" om sonen verkligen PRATADE MED ORD (För det är ju vad de gör - pratar/kommunicerar!) Tror inte det...

[annawahlgren]

Tack, Mindy

Han vet ju att han får uppmärksamhet när han är högljudd.
!

Ja - och vem har lärt honom det

Små barn gör som vi lär dem. Ni måste rannsaka era egna njurar. Krävs det att han är högljudd för att ni ska lyssna så är han högljudd. Det blir ett mönster. Och HAN bryter det inte, för han tror det är så det är och ska vara. Ett sätt att kommunicera. Det han vet fungerar. Och det gör det ju

Så ge honom uppmärksamhet när han INTE är högljudd. Ta själva initiativet till trevligt, enkelt, självklart umgänge då. Ställ frågor, intressera er, ta homom i bruk, behöv honom Och tacka så mycket för hans insatser i kampen för tillvaron, den gemensamma.

Slutar ni "svara" på (bekräfta som rätt) hans gapande inser han snart - om ni ger honom konstruktiva alternativ - att det finns andra och bättre sätt att kommunivcera på.

Men bollen ligger hos er. Han är inte född "högljudd".