Möjligt att barnet helt enkelt inte går att kura?

[Bet Carlsson]

Hej,

Nu har vi kurat dottern i tre veckor. Hon har sedan hon föddes vaknat var tredje timme hela natten och så även under kuren. Hon har svarat på ramsa men sedan en dryg vecka tillbaka är hon helt förstörd vid läggning och svårare och svårare att få att gå tillbaka till sömn vid sina uppvak mitt i natten. Vill tillägga att hon är genuint superledsen he l a tiden.
Hon har en shn:ad bror på tre år som sovit sina 12 timmar varje natt sedan han var ca 7 månader så jag vet att shn verkligen kan fungera som smäck men med lillan verkar detta helt enkelt inte gå in.

Ikväll var hon jätteledsen i ca 15 min vid läggning men tillslut somnade hon. Sedan svarade hon på ramsa vid ett tillfälle och hon sov oroligt hela natten fram till 01.30 fast hon lyckades hela tiden som a själv. Sen var hon bara hysterisk och helt okontaktbar med ramsan. Då gick jag in till henne och tog upp henne. Jag gav upp!!!
Det ända jag vet är ett big NONO är ju att dom ska inte vara ledsna men det är hon, hela tiden. Sedan sov hon inte på i princip hela natten. Hon snyftade och snyftade och tillslu la jag henne i vagnen och vagnade, lääääng!
Vi skrattar länge till godnattet, hon äter bra och aktiveras fint på dagen. I övrigt är hon nörd på dagen och somnar i vagnen, nöjd och belåten vid sina tupplurar...
Alltså i tre veckor har jag visat henne vägen till sömn men det blir verkligen inte bättre. Läggningen och sömnskarven vid 3-snåret blev aldrig annat än ledsna tillfällen.
Tror jag gav upp helt inatt. Är det helt enkelt så att somliga barn har en sömnrubbningar som inte går att bryta?

// uppgiven

[annawahlgren]

Hej kära Bet Carlsson

Det är klart att Lillan går att kura. Att säga att det inte går vore att säga att hon inte behöver sova gott på nätterna, sammanhängande och ostört. Det gör hon. Det gör alla. Krånglade hon med maten skulle du knappast ge upp och säga att matande och ätande nog inte fungerade på vissa barn

Du kurade storebror med den äran =D> Och tänkte dig kanske att det bara var att upprepa bravaden, lätt som en plätt. Men små barn är olika. Det har du säkert märkt redan på alla möjliga vis. Lillan ställer annorlunda frågor än han gjorde och på annorlunda vis.

Jag föreslår att du "tänker bort" storebror som du kurade så lyckosamt och inriktar dig på den lilla med all lyssnande lyhördhet du förmår. Läs SHN-boken från början, och igen, och om igen, hela boken från början till slut! Vinnlägg dig om dialogen med barnet, i ord och handling. Stirra dig inte blind på Verktygslådan medan du förväntar dig att hon omedelbart ska uppföra sig enligt den, uran läs och lär och ta till dig de djupgående teorierna. Det är de som (förhoppningsvis) ger dig själva aha-upplevelserna och därmed den säkra Attityden av Självklarhet. Då kan du kura Lillan utan att fråga, dvs ge de rätta, betryggande svaren när HON frågar, och på så vis ge henne den goda, sköna, sammanhängande sömn hon har rätt till.

Lycka till Du KAN.

[Bet Carlsson]

Tack för svar!
Visst är det helt klart så att jag jämför med hur fint bror hennes sover... Urdumt, för jag tänker helt klart bort alla frågande nätter vi hade hed honom i början och tänker bara att han ju sover som ett proffs nu...

Åter igen
Nu blev lillan s å k l a r t dyngförkyld i förrgår men trots det tyckte jag mig märka att hon vaknade oftare och oftare redan innan. Visserligen behöver jag inte ramsa varje gång (långt ifrån) men hon kämpar och kämpar men kommer inte till ro. Kvällarna är nästan en timme långa till och från vid läggning och just nu sitter jag sen en timme tillbaka (05-06.15) och kommunicerar med henne men det känns nu nästan mer som femminuters metoden eftersom hon är otröstlig. Hon hör mig och svarar ömsom med tystnad ömsom med svordomar men hon är i grunden jätteledsen och det hörs... Var inne tillslut och solfjädrade henne sömntung men sen vaknade hon ändå och nu har hon snyftat i sömnen i ca 10 minuter

Råd? Bör jag avsluta kuren och börja om från början vid senare tillfälle? Eller ska jag fortsätta? Vet inte om det är förkylningen som spökar eller om kuren helt enkelt inte tog korrekt från början.... Som sagt, vi har hittills inte haft en enda lugn läggning där hon varit tillfreds.
Usch, hon kämpar och kämpar! Inte kul det här.

Hjälp?

[annawahlgren]

Visst är det helt klart så att jag jämför med hur fint bror hennes sover... Urdumt, för jag tänker helt klart bort alla frågande nätter vi hade med honom i början ...

Ja, man gör ju det - det är otroligt hur lätt man glömmer! Därför är det så viktigt och bra att göra sina anteckningar under kuren, med tider och schema och allt, som det är både roligt och användbart att ha kvar sedan

--- det känns nu nästan mer som femminuters metoden eftersom hon är otröstlig. Hon hör mig och svarar ömsom med tystnad ömsom med svordomar men hon är i grunden jätteledsen och det hörs...

Femminutersmetoden Vet du vad, så vill vi INTE ha det

Otröstlig, säger du - men det är ju din uppgift att lugna henne AKTIVT lugna henne (Femminutersmetoden är passiv.) Det blir lite rörigt för mig här: "Hon svarar ömsom med tystnad ömsom med svordomar" - är man otröstlig då? Jo, för hon är "i grunden jätteledsen och det hörs", menar du. Är det rörigt för mig, som inte riktigt får ihop det, så är det förmodligen rörigt så det förslår för dig också

Som också detta:

Var inne tillslut och solfjädrade henne sömntung men sen vaknade hon ändå och nu har hon snyftat i sömnen i ca 10 minuter

Snyftat i sömnen sedan hon vaknat "ändå"? Du gjorde väl helt rätt, du lugnade henne sömntung med solfjädern och hon somnade? Varför fortsatte du då inte arbetet lugnt och fint, om och när det nu behövdes?

Nej, just nu är tålamod inte din starka sida, och det går att begripa. Av olika skäl har du negativa förväntningar på kuren vad gäller den lilla, och dem överför du tyvärr grundligt till lilla barnet - det gör man, vare sig man vill eller inte #-o

Negativa förväntningar är lika självuppfyllande som positiva.

Bör jag avsluta kuren och börja om från början vid senare tillfälle? ... Som sagt, vi har hittills inte haft en enda lugn läggning där hon varit tillfreds.

Ja, jag tycker det. Det låter lugnast. (Sic!)

Så här lyder ett vidomsord ur "Konsten att tänka och handla" av den franske filosofen Jean Guitton:

"Börja, så är halva arbetet gjort. Börja en gång till, så är det färdigt."


O:)

[Bet Carlsson]

Tack igen,
Bra att få lite input från någon annan.
Gör om gör rätt alltså! Måste också gå tillbaka och analysera när det och vad som gick snett... Sen får vi helt enkelt läsa på igen och ladda om med ny motivation och nytt mod!

[annawahlgren]

Det låter bra!

Ha inte för bråttom, bara. Och analysera fel tycker jag låter förspilld möda. När tiden är mogen och du verkligen VILL, förutom att du kan boken på dina fem fingrar efter att ha läst den med helt andra ögon än förut, då kommer du också att göra RÄTT, tro mig

Och då väntar er ett alldeles underbart liv om hörnet. I all - just det - Självklarhet!


=D>

[Bet Carlsson]

Åh, jag tog ingen pause!

Det egentliga felet var ju min egen inställning och attityd!

Vår dotter går nämligen från 0-100 på ett ögonblick och når en decibel som är eh "ljudlig", milt uttryckt. Iom det insåg jag, när jag läste på lite mer, att jag hamnat i "ramsträsket". Lillan har inte fått en ärlig chans att klara sig själv. Väldigt ofta har hon väckt sig själv rätt snabbt av sina höga skrik, som förvisso inte till en början varit ledsna men som snabbt blivit det eftersom hon själv skräms av dem. Men ännu fler gånger har jag gått in med ramsan lite för snabbt för att förhindra just detta. En väldigt svår avvägning men det som hjälpte mest var att jag lät henne försöka mer själv, tidigt på kvällen samt vid sexsnåret, men att jag var på henne direkt vid kl 03.00 som är hennes vargtimmesuppvaknande. Det är det uppvaknandet som hela tiden varit absolut svårast att bearbeta. Men jag tror att vi har hittat ett fint samarbete nu och nu är klockan tex snart 06.00 utan att jag ramsat en ända gång sedan nattningen (som sambon med ledning från mig, äntligen fick förtroendet att sköta- han har inte läst boken).
Nattningen har dessutom gått smidigt och hon snyftar nu bara precis vid nedläggandet, för att lugna sig ganska direkt. Felet jag gjort här tidigare var att jag givit henne en rätt slapp solfjäder. Inget besked alls utan lillan som är väldigt stark har fått åma sig under händerna och tagit spjärn för att gång på gång slinka undan. Efter den natten då jag första gången skrev här i forumet så har solfjädern blivit med stadig och med självsäker hand och hon lugnas nu mycket snabbare av den.
Nu känns hon också gladare och piggare på kvällen så även skrattet-till-godnattet är enklare då hon faktiskt har energi att skratta och ha kul.

Nu när allt börjar hitta en form skulle jag egentligen inte drömma om att ändra nåt men jag undrar om du egentligen tycker att sovschemat ser ok ut? Tror att jag har eftermiddagsluren lite väl sent... Nu sover hon:

19.30-07.00
09.15-11.00
15.15-16.00

Hon är precis fyllda 10 månader... När och hur skulle du ändra ett sånt schema? När hon fyller 1?

Stort tack för att du gav mig den tillrättavisning jag behövde. Här har nu verkligen väckts nytt mod som gagnar oss alla

[annawahlgren]

Å, vilka trevliga nyheter \:D/ Vad glad jag blir! Tack för det

Du dammade av din gamla goda, positiva inställning, som ju faktiskt fanns där i gömmorna, rustade upp Attityden av Självklarhet - och voilà - genast blev du säker på handen. Vilken lättnad för den lilla snart ex-mistluren att få både mammas och nu också pappas säkra ledning och beskydd! Med mer förtroende för lilla barnet också, precis som det ska vara. Pris och beröm =D> =D> =D>

..."jag tror att vi har hittat ett fint samarbete nu"...

Det du, det är riktigt ljuv musik för mina öron :-({|=

Ett lite ovanligt schema har du - fm-luren är på en timme och trekvart. Nytt för mig, måste jag säga. På papperet, alltså. Funkar det Hur länge har du haft de här tiderna, är de inarbetade?

Alla sätt är bra utom de dåliga. Trivs lilla barnet och familjelivet och mamma, framför allt - som står vid rodret - med ett schema som detta, ser jag ingen anledning att ändra på det. Hon får sina 14 timmar/dygn, och det är huvudsaken.

Du KAN absolut stuva om de där två timmarna, som ska fördelas på två lurar under dagen, men jag skulle nog vänta - förutsatt att de fungerar åtminstone hyfsat som det är nu - tills nätterna satt klockrent.

Då skulle jag vända på steken och lägga tyngdpunkten på eftermiddagsluren, som nog fick infalla lite tidigare - men fortfarande bara om inte alla var nöjda och glada som det är nu. Så här:

45 min fm-lur, kanske 9-9.45
2 tim em-lur, kanske 13.30-15.30 eller 14-16

Med 11,5 tim natt skulle detta ge 14 tim 15 min sömn/dygn, men på långluren har vi ju marginalkvarten att spela på och kan förkorta om vi vill, i endera änden. (Precis som du har satt i system nu med din 1 tim 45 min em-lur.)

Till ettårsdagen skulle jag definitivt spika en tidigare middagslur. Och samtidigt slopa förmiddagsluren. Då skulle hon få sova klassiska 12-14 eller, eftersom hon läggs först 19.30, kanske 13-15. Då finge vi 13,5 tim sömn/dygn på schemat, vilket är lagom för hela nästa levnadsår (minst).

Härligt att få följa dig i detta ditt vackra arbete :thumbsup:


O:)

[Bet Carlsson]

Lyckan,
Inatt ramsade vi ingenting
Lilla hjärtat klarade sig helt på egen hand. Hon vaknade vid 5 (vilket är hennes nya vargtimme.) och kämpade och kämpade och jag bet min tunga och när jag nästan skulle hjälpa henne så somnade hon =D>

Dagslurarna har fallit sig såhär efter både hennes och mina önskemål. Innan vi kurade försökte jag ett tag styra henne mot en kort lur tidigt och en längre sedan men efter att ha lämnat storebror på förskolan vid 9 var jag ofta och flängde på stan på förmiddagen och då var det lägligt att inte väcka henne i tid utan att hon istället sov tills vi kom hem. Sedan hämtar vi storebror från förskolan vid 15 och då vaknade hon alltid ur eftermiddagsvilan av hans röst (fullkomligen avgudar honom). Så jag började ha henne vaken tills dom hälsat och sedan däckade hon alltid strax efter det.

Lägligt för oss båda med andra ord och hon tajmar det självmant som en klocka. Och så ger det mig och storebror ca 45 min att gå igenom hans dag och prata lite på tuman hand

Efter att hon sovit så fint på natten nu verkar det dock som att hon tror sig vara pigg på dagen så lite segare är hon vid insomnandet fast jag tror det ger sig rätt snart va?

Åter igen,STORT tack för vägledningen. Det var den sista motivationen vi behövde och nu ser vi alla snart världen i färg igen. Dina råd är helt ovärderliga

[annawahlgren]

Lyckan,
Inatt ramsade vi ingenting
Lilla hjärtat klarade sig helt på egen hand.

Underbart =D>

Lägligt för oss båda med andra ord och hon tajmar det självmant som en klocka. Och så ger det mig och storebror ca 45 min att gå igenom hans dag och prata lite på tu man hand

Här kan vi tala samarbete Ljuvligt, ljuvligt =D>

Efter att hon sovit så fint på natten nu verkar det dock som att hon tror sig vara pigg på dagen så lite segare är hon vid insomnandet fast jag tror det ger sig rätt snart va?

Det ger sig. Absoluemang Nu sprudlar krafterna, och då är det lätt att spela över, som vi vet Håll tiderna bara, och tänk att det viktiga inte är att hon sover varje minut hon "ska" utan att hon har förutsättningarna. Så tar hon sig dem i Simons tid (barnbarnsuttryck)

... nu ser vi alla snart världen i färg igen. Dina råd är helt ovärderliga

Å, TACK, sade hon rodnande Du är väl för rar!


O:)

[annawahlgren]

Dina råd är helt ovärderliga

PS - glömde säga:

Är det så att lilla hjärtat vill tacka inte bara dig och pappa, som nu är i färd med att ge henne den underbara gåva för livet som heter god och säker sömn, utan även mig, upphovskvinnan till Sova hela natten-kuren O:) genom att plundra sparbössan och ge ett bidrag på en femhundring eller så till Skrammelbössan (Pg 59 65 80 - 1), så kommer inte jag att hindra henne \:D/

Det är helt frivilligt, förstås :thumbsup:

[Bet Carlsson]

Hej igen,

Tur jag loggade in nu igen. Missade ju att du skrivit ett till inlägg

Nu har det gått nästan två månader sedan kursstart och vi går faktiskt inte riktig snurr på detta

Hon är inte glad vid läggning (innan ja men vid det faktiska nedläggandet, nej), det är nästan 15-20 minuters stök och ramsningen varje kväll... Och sedan har vi fortfarande två obligatoriska uppvaknanden. Ett nånstans mellan kl 3.30-4.30 och så ett kl 06.00. Ett tag funkade "ställa-klockan-å-ramsa" där kl 3.30 försvann det uppvaket men nu e det tillbaka och tidigare somnade hon själv om vid det sista morgonvaknandet (som fö. var senare men blir tidigare och tidigare) men nu är uppvaknandet längre kl 3 och ibland är hon vaken hela timmen till väckning kl 7 där vid sexsnåret. Efter 40 minuters jollrande där sista timmen bryter hon sedan ihop
Mitt sammantagna intryck är att hon får för lite sömn och är trött, lättstött och gnällig på dagarna.

Två månaders kämpande... Så länge ska det inte ta va? Vet att vargtimmen kan hålla i sig men det här är lite väl va?
Vet inte om det framgår att hon är nöjd och pratglad vid båda uppvaknsndena men dom blir längre å längre och jag vet faktisk inte hur jag ska hjälpa...

Nån Som Har Tips?

[TorsMamma]

Hej,

du berättar vad dottern gör men du berättar inte vad NI gör vid dessa uppvak. Vad gör du? Har du fastnat i något mönster hos dig själv?

Berätta vad ni gör så går vi vidare därifrån.

[Bet Carlsson]

Hej,

Och såklart har du rätt #-o Skrev inte min respons på uppvaknandena, som dom ser ut nu!

Vi började ju med att kliva in direkt och ramsa vid vargtimmen och det verkade gå bra ett tag för det regelrätta uppvaknandet försvann. Sedan verkade det istället som att det inte blev lika på-klockslaget, utan lite oregelbundna så jag började låta henne somna om själv. Vilket hon gjorde. Det tog lite tid men utan att vara ledsen =D>
Men så började jag se mönster i uppvaknandena igen. Dvs att det var två morgonuppvak som började bli längre och längre och att hon verkade få svårare och svårare att somna om själv... Det slutade med att jag fick kliva in och ramsa mot slutet på uppvaknandena eftersom hennes glada prat mot slutet efter ca 30 min började gå över i trött desperation och ledsna gråt...

Tips på hur jag ska göra nu? Ska jag fortsätta låta henne vara vaken sådär länge (eftersom hon ju e glad och sjunger och jollrar) och kliva in först när hon "behöver hjälp"!
Eller ska jag börja kliva in direkt igen?

... Detta känns inte övergående utan som en ny ovana som blir värre och värre... Samtidigt har jag ju överkoncentrerat tidigare. Gör jag henne beroende av mina ramsor när jag kliver in tidigt? Känns rätt långt ifrån att hon ska sova hela natten...

:santa: :santa:

[annawahlgren]

Undras vad som menas med "kliva in" Menar du ingripa i form av en ramsa utanför dörren? Eller menar du gå in genom dörren och ramsa inne i rummet (Det gör du väl ändå inte, påläst som du är?)

Men visst spökar överkoncentrationen. Igen. Och med den, Styra-och-ställa-sjukan. Varför lägger du dig i hela tiden Hon somnar inte omedelbart efter läggning utan ligger och "snurrar". Jaha Får hon inte lov det? Ska hon somna med en knnapptryckning? Gör du själv det varje kväll? Pang snark

Och inte får hon vara i fred när hon vaknar till på natten/morgonkulan heller, fast du VET mycket väl att hon inte "behöver" dig ett dugg. Se ditt inlägg av den 30 november. Då var du lycklig. Då hade du lyckats hålla fingrarna ifrån henne, bildlikt talat - låtit henne vara i fred för dig

Och var kom då detta strålande resultat ifrån (delresultat ska jag säga) Jo, från din förändrade Attityd. (Läs gärna om mitt svar av den 21 november.) Nu står du på huvudet igen i dina gamla trista negativiteter. Du har "kämpat" i två månader, skriver du. Har du

Negativa förväntningar är lika självuppfyllande som positiva!

Kämpat? Vad är det för kamp med det här? Med att göra gott för ett litet barn? Med att hjälpa henne få lugn och ro och Säkerhet, vilket senare - observera SENARE, SHN-kuren är en process - leder fram till Njutningen i de goda nätterna?

Ser du? Nu grälar jag (igen) och ber dig rannsaka dina njurar. Vad är det du vill, rättare sagt - vad är det negativitetsvargen vill bevisa för dig och mig och barnet och oss alla Att din trådrubrik är ett sanningens ord? Att vissa barn helt enkelt inte "går" att kura Är det det som ska bevisas, tycker Vargen

Då säger jag två saker, förutom frågan jag ställde först.
1. Om du nu skippar allt "kämpande" och bestämmer dig för att just din lilla flicka är ett omöjligt fall för SHN (vilket hon redan motbevisat), vad är då alternativet
2. Skrammelbössan drar sig genast tillbaka, en smula förskräckt