Hur får man 5 veckors bebis att somna i egen korg dagtid?

[Trisen]

Jag har en flicka, lilla Moa, alldeles strax fem veckor gammal som börjar bli krångligare för varje dag som går. Med barnaboken som förberedande läsning tänkte jag att den här gången ska bebisen minsann bli en bra sovare redan från början så vi slipper den jobbiga starten vi fick med vår äldsta flicka där det dröjde ett år tills vi hittade fram till Sova-hela-natten. I barnaboken står det att man efter två veckors ålder ska kunna lägga barnet att somna på egen hand. Jag undrar hur i all världen det ska gå till? Jag har på min höjd lyckats lägga en halvdåsande bebis med några mjuka buffar som avslutning, men ofta vaknar hon efter bara en stund med skrik. Jag har inte vågat prova låta henne skrika upp sig alltför mycket utan tar då upp henne, lugnar henne och gör om proceduren. Hur mycket skrik ska hon och jag uthärda? Det känns som att hon ganska snabbt skriker upp sig och blir nästan hysterisk. Vi har valt att inte låta Moa sova på mage, men jag tänker mig att hon ändå ska kunna somna på egen hand.

En annan undran jag har är hur man får ordning på övertröttheten, som jag uppfattar genomsyrar hela Moas dagar. Jag försöker använda mig utav standardmodellen, men allt som oftast hinner jag inte få i henne bröst nummer två innan hon börjar skrika och spänna sig som en båge bakåt och samtidigt gäspa - då har vi precis hunnit byta blöjan och varit sociala i 5 min och knappt totalt 45 min har passerat. Så den där nöjda bebisen som mätt och lagom trött somnar till upplever jag sällan. Den enda lösningen blir att trycka henne hårt intill bröstet för att lugna så att hon kan sova en liten stund innan nästa bröst erbjuds. Mellan vakentiden får vi till mellan 45 min till 2,5 h sömn beroende på om jag är ute med vagnen eller ej.

Jag vore väldigt tacksam för handfasta tips och kommentarer. Tack på förhand och tack för att det här forumet finns!

Amelies och Moas trötta mamma

[SaraMilana]

Stort grattis till lilla Moa!!

Jag förstår din känsla av att vilja göra rätt från början. Det låter ju löjligt enkelt det där med att lägga barnet för att sova. Jag har standardmodellerat två barn och visst gick det lättare andra gången, men man får inte glömma att de är egna individer och fungerar på olika sätt. För oss och många andra har tiden mellan smekmånaden och säg två-tre månader varit svajig.

Till att börja med tror jag att du behöver få bukt med övertröttheten. Mina barn har varit riktiga tröttisar och det tog lång tid innan de klarade uppåt 1,5-2 h vakentid. 45 min var ibland max och då fick det vara så. Ett jättebra sätt är att ge liten en femminuterslur precis som du gjort för att få till lite längre vakentid.

Ibland kan det vara jobbigt att äta där mot slutet när de börjar bli trötta. Det kan hjälpa att efterjaga lite med flaska för att få lilla magen helt mätt.

Nu i början får du hjälpa henne att komma till ro för att somna. Jag har tyckt att det är lättast att vagna så här små, men en del föredrar att buffa. Det handlar inte om att uthärda skrik, det handlar om att få till kommunikationen: http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 24&t=29159

Hon kan säkert lära sig att somna på rygg, men det är större chans att de sover längre stunder på mage. Oftast vaknar de till efter 5, 20 eller 45 min av "trädkramarreflexen" om de ligger på rygg, men det slipper man med magläget (därmed inte sagt att de inte vaknar alls i skarvarna, men det är mindre risk).

[Trisen]

Tack för snabbt och givande svar! De senaste två dagarna tycker jag att jag börjar få lite ordning på övertröttheten. Nu ger jag andra bröstet lite innan hon verkar bli trött och hon är aldrig vaken mer än 45 min åt gången. Däremellan har hon fått längre sömnperioder uppåt dryga 2h genom att jag varit ute och gått med vagnen.

Hittills har jag inte tagit tag i vagnandet, men det får bli nästa projekt. Tack för bra länk - det klargjorde en del om proceduren och attityden. Jag antar att man får avsätta minst en timme eller två första gången man ska få till det där? Kanske är det bäst att ta det på dagen då man inte själv vill gå och lägga sig samtidigt? Hittills har jag fått lägga henne sovandes eller i dåsigt tillstånd för att få det att funka.

Till slut har jag en fråga om stånkande. Moa stånkar sig igenom halva nätterna rätt ofta och då kan varken hon eller jag sova. Är det något någon har erfarenhet av? Det brukar till slut bli så att hon är så besvärad av det att hon blir ledsen och jag får ta upp henne en stund. Det känns som en företeelse som kan försvåra vagnandet/amningsfria nätter.

Moas o Amelies mamma

[SaraMilana]

Njae, räkna inte med att det tar superlång tid, det behöver det verkligen inte göra! I början skulle jag dock vagna till nästan sömntungmoch bara överlåta sista biten åt liten och sen backa undan och bara vagna till lugn.

En del små låter ju en hel del när de sover. Är du säker på att hon är vaken? Jag placerade min minsta i eget rum (precis intill, jag hörde ju direkt när det var matdags, men slapp höra sömnljud)) i princip från början, det passade oss alla bäst. Kanske kan det vara en rap som sitter på tvären? Kolla favoriterna för finfina raptips! Har ni provat magläge än, det kan nog hjälpa en del?

[Trisen]

Här behövs HJÄLP! Jag får ingenting att stämma och blir bara tröttare och tröttare och mer frustrerad för varje dag. I går kväll fick jag lillan att somna i vagnen vid åtta och allt var frid och fröjd. Jag bestämde att om hon vaknar före ett på natten ska jag vagna henne till sömns igen. Kl 23 började hon knorra och jag var där fört som ögat. Vagnandet funkade bra den först kvarten då jag faktiskt fick henne lugnare och lugnare och till sist somnade hon.....en liten stund för att att snart vakna igen...och så vagnade jag... och så slumrade hon...och så forsatte det sådär i över en timme och hon sög mer och mer intensivt på sina små händer. Efter en och en halv timme började klockan närma sig ett och jag var själv helt matt på det hela så efter att hon slumrat till en kort stund tog jag upp henne och hon tömde mitt bröst på rekordtid. Då det var dags för andra bröstet matvägrade hon och hetsade upp sig, spände sig som en båge bakåt och började skrika. (Så som det nästan alltid blir då det är dags för bröst nummer två). Hon somnade till sist och sov två timmar. sedan upprepades hela scenariot igen och resten av natten orkade jag sedan inte vagna mer.

På förmiddagen tänkte jag att nu jäklar ska jag få det att funka, men även denna gång höll jag på i en och en hal timme och hon sov som längst 15 min i följd. Nu är vi båda helt utmattade och jag börjar mer och mer tvivla på att det här kommer funka. Lillan sover på rygg eller sidan, men jag tycker att det ändå borde funka någon gång att hon kan vakna och somna om på egen hand eller är magläget helt avgörande?

Jag testade även att buffa och lät henne då ligga på mage, men inte heller det funkade så nu är självförtroendet verkligen i botten och all bebisglädje borta.

[lgh140]

Hej!

Jag känner verkligen igen det där.. Och när man har kurat ett äldre barn som äter riktig mat är man ju van vid stora resultat snabbt Jag skulle genast lägga lillan på mage med larm, min erfarenhet är att de små sover mycket bättre på mage (sen när de blir äldre brukar de hitta sin egen sovstil). Sedan är det nog bra om du bestämmer dig för en strategi och håller dig till den. Antingen vagna så som du gjorde nu eller lägga allt fokus på dagarna och mata vid uppvak nattetid. Det kan gå snabbt och det kan ta låååång tid. Själv vagnade jag på natten och det fick jag hålla på med i många veckor innan jag fick sova längre än 3-4 h medan andra lyckas finfint med en tredagarskur. Annars kan du ju som sagt försöka styra dagarna (med varsam hand) mot att få 3-4 h mellan målen. På dagarna kan det även vara lättare att använda husljud och avvakta mer med vagningen. Huvudsaken är att du hittar en väg som passar dig och barnen

[Trisen]

Tack för svar! Att lägga fokus på en del i taget låter som en bra idé och då tror jag att jag ger mig på att få ordning på dagarna till att börja med. Så länge hon sover hyfsat på natten och äter snabbt så får det duga. Förra natten sov hon faktiskt 5 timmar i sträck första perioden och sedan tvåtimmarsperioder. I natt var det 3,5 timmar första perioden och sedan 1,5 till 2-timmarsperioder. Hon orkar dock bara äta från ett bröst åt gången så då får det bli så. Trugande leder bara till frustration och skrik. Det glädjande är att hon blivit lättare att lägga nu när hon sover i vagnen och att jag slipper vakna av alla hennes ljud. Dessutom verkar hon kunna somna om på egen hand.

Det där med magläget hajar jag, men efter noga övervägande har vi ändå beslutat oss för att ha henne på rygg/sidan tills hon kan vända sig själv och den största risken för PSD är över. Alltså inser jag att det inte är någon vidare idé att försöka få mer sammanhängande nätter förrän vi nått dit. Men jag tycker ändå mig skönja positiva effekter av vagnandet så jag tänker köra på med det dagtid. Jag har dock en fråga kring det hela. Jag får stå och hålla på rätt länge med det där vagnande - uppåt timmen - och hon verkar inte nöja sig med att bli lugnad utan jagar upp sig igen med det samma jag slutar. Kan det vara ett tecken på att jag inte avslutar i tid? Jag försöker att sluta då hon sluter ögonen och slutar fäkta med armarna, men innan hon somnat. Jag griper in så fort hon höjer rösten, men innan hon egentligen skriker, vilket brukar komma några sekunder senare. Min känsla är att när hon väl tagit till orda kommer hon inte lugna sig på egen hand.

Tack igen för alla svar och för att det här forumet finns!

[Dumlekolan]

Helt rätt inställning, små små steg i taget! Och att faktiskt berömma sig själv, känna glädje över alla de saker som fungerar bra och ting man får till. Tids nog så släpper det än mer. Med en lugn och avslappnad stil så reder sig saker o ting. Och det är lättare att må gott med allt det övriga i tillvaron, som syskon, partnern, en kaffe i solen, god mat, promenader o bus o skratt


Att vagna så länge kanske inte är det optimala om man vill att liten ska anamma det här med att somna själv tids nog...men det är lätt att hamna där, att behöva vagna länge - liten tycker att det är skönt och när du slutar, undrar liten - vaffö då?! det var ju så skönt. Våga backa lite!
Jag själv tyckte att det var svårt att få till vagning så jag buffade istället. Det kunde jag göra med en bättre attityd o kunde därmed backa o gå ut ur rummet o ge henne chans o möjlighet till att somna in själv! Det finns trådar om vagningsträsk

Gotlandskramar
Linda

[Bobos mamma]

Hej
Jag känner igen mycket av det som du berättar. Det här med att inte vilja äta mer till exempel, utan spänna ut sig som en banan och vara ledsen i stället. Båda mina små kottar har dock haft ett kraftigt sugbehov. Vi har kört med napp med båda, när det varit dags att sova. Vår lille (som är lika gammal som din ) kan ibland somna utan napp, ibland vill han ha den. Ibland somnar han utan napp, men vaknar efter en stund och det enda han vill då är att suga på något. I början la jag honom till bröstet varje gång, men det blev ohållbart och nappen funkar bra tycker jag. Sen är målet att sluta med den om några månader.

Kan också nämna att vi körde ryggläge de första två, tre veckorna kanske. Sen har vi gått över till mage eller hur han nu vill sova, och jag tycker att han sover mycket bättre. Vi har ett andningslarm sedan tidigare och jag känner mig trygg med det. När vi är ute och går i vagnen ligger han dock på rygg, men står vagnen till (hemma tex), sover han på mage med larm på.

Kämpa på!!!

[Trisen]

Tack för era kommentarer och erfarenheter! Det där att vara nöjd över de små framsteg man faktiskt gör har jag försökt anamma och det har gjort mig mycket mer positiv till sinnes. Moa börjar kunna somna på egen hand då och då och sover för det mesta fem timmar i sträck under första sovpasset på natten. Vi är helt klart på väg på rätt håll känner jag. Hon börjar också kunna vara vaken lite längre stunder - uppåt 1,5 h i stället för 45 min och så har aptiten ökat.

Förmiddagsluren funkar oftast finfint, eftermiddagsluren lite sämre och på tidig kväll strular det som bara den, hon sover väldigt ytligt och vaknar gång på gång. Då funkar vagningen dåligt och det enda som skulle få henne att sova ordentligt var att ta en promenad med vagnen. Känner ni igen den problematiken? Jag antar att det har att göra med att hon är övertrött efter en hel dags intryck.

Det strular också fortfarande med ammandet ur bröst nummer två för att hon inte tycks vilja ha mer. Det är ett evigt lirkande för att få i henne mer och min nya krisstrategi är då stående amning så att man kan gunga henne lite skönt samtidigt. Det känns i och för sig inte hållbart i längden, men ibland blir man desperat.

Moa får ligga på sidan och verkar trivas bättre och bättre med det. Om hon rullar över på rygg vaknar hon oftast lättare. Magläget får som sagt vänta tills hon kan vända sig själv.

Angående vagnandet har jag en idé om att det vore bra med en liten filmsnutt som visade lite mer av själva processen - d.v.s. när man ska rycka in och när man ska sluta vagnandet. Jag tror det skulle klargöra en hel del och underlätta för att inte hamna i det där "vagningsträsket"

[SaraMilana]

Vad fint ni har det, bra jobbat!! Framförallt inställningen och attityden - och med dem kommer man långt!!

Angående stökiga kvällar tror jag att du har helt rätt. Jag skulle jobba förebyggande genom att lägga tidigare (15-30 min kanske), eller lägga in en 5- eller 20-minuterslur i sista vakenpasset, för att på så sätt undvika övertrötthet.