Önskar snabb hjälp - Hur hjälpa min vän

[CHELLO]

Hallå!

Min allra käraste vän har för någon dag sedan fått besked från dagis att hennes femårige son har intelektuell mognad såsom en tvååring (ungefär).
Man har från dagis håll bland annat frågat hur hemförhållandena är samt pratat varmt för att han bör få ett eget rum så att han kan få vara ifred ibland och framförallt ifred ifrån sina småsyskon (tvillingar på två år). Idag delar femåringen rum med den ena tvillingen.

Vännen i fråga känner sig helt odugligförklarad som förälder och har bett mig om hjälp. Och jag vänder mig till Er. Någon som har erfarenhet av detta?

Det som slår mig initialt är framförallt detta; 1, Varför skulle intellektet må bra av att man delar på syskonen? 2, Om jag skall ge henne råd från tex barnaboken (som är mitt uppslagsverk i nöd - och annars också föralldel ), skall jag då titta på den delen som handlar om tvååringen eller skall jag gå in på femåringen.

Jag har ingen erfarenhet av sådant här (magkänslan säger mig dock ett och annat). Jag har två söner själv, en på fyra år och en på 6 månader. De har delat rum sen dag 1 och har mått fantastiskt av det.... men vad är rätt egentligen? Och hur stöttar jag min vän allra bäst ?

Hoppas att någon kan ge mig tips allra snarast.
Hälsningar CHELLO

[Gäst]

Det verkar jättekonstigt! Vilket slag! Men vad menar dom, att han skulle ha nån form av hjärnskada, eller att han hade tagit skada av att dela rum?

Jag tolkar det som dagis säger att killen behöver mer intellektuell stimulans. Det har ju inget som helst att göra med att han delar rum med ett mindre syskon! Får man uppfattningen att han är lite försenad tycker du, och föräldrarna, eller är det bara nåt som dagis tycker??

Jag kan inte alls uttala mig om nåt medicinskt, om det nu skulle vara en fråga om det, men min första reaktion är ändå att om han lever ett bra liv med sin familj, är delaktig och dessutom har syskon, så har han ju allt han behöver. Då kanske man får titta mer på orsaken till varför han nu bedöms som försenad, kanske med BVC:s hjälp. Är han det verkligen, eller är det kanske dagis som inte fungerar som de ska?? Det verkar onödigt att ge råd om hur barnen ska bo i hemmet, när det måste vara helt andra saker man bör titta på i första hand. Tänker jag... Vad bra att hon har dig som ett stöd!!

Åsa

[CHELLO]

Hej och tack!

Till att börja så har han killen genomgått en fyraårs-kontroll och tydligen klarat den med bravur. Men den kontrollen är mest motorisk om jag förstår det hela rätt.

Det som dagiset har gjort är en utvecklingsbedömning. En bedömning de tydligen måste göra emellanåt. Där har man konstaterat att killen har svårt att förstå olika saker, svårt att själv göra sig förstådd, kraftigt underutvecklat språk, dålig koncentration osv osv. Det är tydligen så att han fungerar tillsammans med de barn på dagis som är två-tre år. Medans han inte alls fungerar tillsammans med barn i hans egen ålder (5år).

Det jag tycker är motsägelsefullt är det att de säger att han är på en tvåårings nivå - men åtgärden de vill tillämpa är inte (i mina ögon) alls är på en tvåårings nivå. Jag känner i alla fall ingen tvååring som vill stänga in sig själv i ett rum (ja, förutom då de kanske vill vis att de KAN göra det, men inte annars ?? )

CHELLO

[Annelie H]

Jag blir bra förbannad när jag läser detta! Dagis och dagispersonalen är inte kompetenta nog att bedömma det dom just bedömt...och agerar hur oproffsigt som helt. BVC har gjort en kontroll, säkert av en erfaren sjuksköterska...OM det hade varit något så BORDE bvc reagerat. Din vän bör få en förklaring och om inte personalen ger henne det så bör hon gå vidare uppåt. Man behandlar inte människor på detta sätt, AMEN! Som så ofta är jag övertygad om att det är dagispersonalen som inte förstår killen och inte tvärtom. Gå in och peta i killens hemförhållanden, har de rätt till det verkligen om det inte är något som visar på att killen blir illa behandlad eller skött...??
Fy bubblan, ju mer jag skriver desto argare blir jag. Mitt råd, innan jag går i taket här, är att hon banne mig skall kräva en förklaring, en ursäkt och ge dem en knäpp på näsan att inte lägga sig i om han delar rum eller inte med sina syskon.

[Tina-Stina]

Hej!
Låter inte sååå konstigt i mina öron egentligen ..pojken har ju syskon i tvåårsåldern hemma (om jag förstått rätt) som han är van vid och säkert leker med..kan det inte vara därför som han just nu fungerar bättre ihop med barn i den åldern?
Och hur gör dagis en sådan bedömning? Har de utbildning för sådant?
Och måste alla barn vara som stöpta i en form då? Jag tycker att det är bra att barn är olika och visar det!
Hmm..
Ja, man slutar aldrig att förvånas..
Han kanske inte trivs med de jämnåriga kompisarna på dagis..kemin stämmer väl inte alltid?
Hur är han i jämförelse med din kompis vänners barn i samma ålder?

[CHELLO]

Hej Alla och tack för era svar!

Skall sanningen fram är jag också rätt upprörd över deras uttalande.

Jag har pratat med en annan vännina som är lärare ( barn 1-3:e klass ). Hennes åsikt är att dagispersonalen antagligen har gjort en skolförberedande utvecklingsbedömning - helt enkelt för att se om han är mogen för att gå med sina jämnåriga upp till nollan/sexårsverksamheten nästa år. Då finns det vissa kriterier som skall vara uppfyllda och Ja, de skall tydligen ha kompetens nog att avgöra sådan saker.

De är ju ett faktum man inte kan bortse ifrån - det här att han fick sina tvilling syskon när han var två år och tre månader. Men skulle han helt ha stannat i utvecklingen då ?? Det kan väl inte bara vara möjligt....och alla vi andra då - vi förstår honom ju. Och han förstår oss....

Jag kan tycka att den här lilla killen inte har så rikt ordförråd men jag har alltid förstått vad han menar. Alla mina vänners barn är väldigt olika om man ser till utvecklingen men alla förstår man och barnen kan faktiskt vara i möblerade rum.

Jag blir bara så frustrerad över detta att de vill dela på syskonen. Jag kan för mitt liv inte begripa vad det skall vara bra för.

CHELLO

[Hege]

Min erfaring är att när dagispersonal först säger från, då ska man lyssna. Vad en sköterska kan se på BVC är den motoriska utvecklingen, något helt annat är att se samspelet med andra barn, över tid. Det kan inte sköterskan på BVC, men dagispersonelan ser det flera timmar om dagen. Varje dag.

Scheman och bedömning all ära, men i samspel med jämnåriga barn så är det ofta lätt att se vilka barn som har problem.

Går han bättre överens med yngre barn? Försenat utvecklat språk? Svårigheter med att förstå saker på ett gett sätt? Svårt att konsentrera sig?Svårigheter med att uttrycka sig? Önskan om att isolera sig (tillfälligt)?

Waste no time, sök profesjonell hjälp och få nån med riktig kompetens till att undersöka pojken. Det du beskriver höres ut som tydliga tecken på neurologiska problemer, och bara en utredning kan ge svar på om det är så.
I fall det är så som är tillfället, så måste denna pojk få hjälp!

Alternativt kan man förbanna dagispersonalen, titta en annan väg och hoppas med hela sitt hjärta att dom tog fel. Tills pojken kanske får riktiga problemer.

Mitt råd till dig blir att ditt råd till din vänninna måste bli att söka hjälp, redan på måndag. Hon har ingen skyld i att pojken har dessa problem, men det er hennes skyldighet som förälder att söka hjälp. Det är det allra bästa sätt att hjälpa sin son. Och visar utredningen inget, ja, då är ju lättnaden över det mycket bättre än ångesten över att det kanske skulle vara något.

Och visar utredningen at sonen behöver hjälp och stöd, så kan man då i tid innan skolstarten lägga tilrätta för det.

Lycka till, din vänninna har tur som har dig. Vet hon om hur mycket du bryr dig, och söker hjälp för henne?

Stor kram till er båda från en mamma till en autist

[Hege]

En linja föll ut från mitt svar, och det var det med att dela rum...

Barn med neurologiska problem kan ofta bli "slitna och utmattade" av socialt samspel, men de klarar inte alltid av att förmedla det till omvärlden. Och då behöver de att få vara ensamma, och det är inte bara ett önske dom har men en nödvändighet för dom på linje med mat. På samma sätt som vi friska längtar efter socialt umgänge, så längtar dessa barn efter att få vara ensamma och "i fred".

Dagispersonalen kanske har sett att det att få vara i fred är ett behov hos pojken, och föreslår eget rum av den grunn. Jag kan inte föreställa mig att de mener han har tatt skada av att dela rum med syskon, eller att han skulle bli mer intelligent av eget rum.

[CHELLO]

Hege,

jag har förstått att du kan sådan här saker som handlar om det neurologiska. Jag tackar dig för ditt svar och för att du tog dig tid. Alla reaktioner och framförallt dina svar skall jag ta med mig till min vän.

Jo, min vän vet att jag hjälper till - men skall sanningen fram så är det ju barnet jag vill hjälpa. Stöttning och support får min vän - från mig, men hjälpen den får ju barnet, från sin mor och far som jag i dessa dagar kommer att stötta allt vad jag orkar.

Alla som svarat; Fantastiska är ni som finns därute.

Kramar från CHELLO

[Annelie H]

Du är en underbar vän...världen behöver fler människor som du! Jag önskar lyckat till och OM du har en möjlighet att rapportera hur det går så skulle jag bli glad...

[K-ina]

Hoppar på tråden med att instämma med Hege!

Instinktivt känner jag att mamman bör ta till sig dagispersonalens påpekanden. Det är tufft för henne nu och kännas kanske som kritik men det är för pojkens skull som de reagerar. Snart ska han in i skolans värld och det blir troligtvis inte lättare för honom där! Försök att peppa henne till att söka stöd! NU!

Det är klart att förskolepersonalen är kompetent nog att se hur barn fungerar i grupp och vilka svårigheter de har att kommunicera med utomstående. Det vore väl ganska förskräckligt annars?! Visst bör man vara kritisk mot dagis och påpeka och ifrågasätta, men det får inte gå till överdrift tycker jag! Personalen där har utbildning OCH erfarenhet. De arbetar med den här pojken hela dagarna och känner honom och ser hans svårigheter. Då har man tillräckligt med kött på benen tycker jag och det är deras skyldighet att slå larm när de oroar sig.

[Katarina-Mamma duracell]

håller med övriga som uttalat sig i frågan. dagispersonalen gör knappast ett sådant uttalande om inte de har något att gå på.

Prata först i ett möte med personalen, fråga vad de grundar sina beslut på, kanske de har någon form av test, tex bornholm som de utvärderar med som de kan uppvisa resultaten av.
Begär sedan att en barnpsykologtex från bup gör en utredning så att ni får ett papper på vad barnet har för problem, detta underlättar även sedan vid framtida skolgång om barnet har sådana behov som tex en assistent för att ge punkthjälp. Finns ingen sk epikris om vad barnet behöver blir det oftast ingen assistent, då pengarna tyvärr styr

Lycka till