Jag har funderat. Och kommit på att jag inte riktigt förstår frågan...
![Wink :wink:](./images/smilies/icon/wink.gif)
Alltså, jag förstår att det är situationer som blir jobbiga och att du funderar över beteenden som din dotter har, men inte riktigt vad som är kärnan i frågan.
Jag fattar det som att
- hon har svårt att vänta på något (särskilt i familjesituationer och särskilt när storebror är med?)
- hon har svårt med turtagning (särskilt med brorsan?)
(- hon vill göra mycket mer, få fler uppgifter, hon vill försäkra sig om att få vara viktig bredvid duktiga brorsan och när hon inte blir tilldelad tar hon själv tag i uppgifterna?)
- hon tävlar (hennes strategi för att få uppgifter, bli sedd, bli prisad?)
- hon kräver millimeterrättvisa (större plats? särskilt i förhållande till brorsan?)
- hon blir mycket arg, kanske frustrerad när hon måste vänta, inte får, inte får komma först. Då skriker hon. (Ledset? Argt? med mängder av resonemang eller NEEEEEJ? Håller detta på länge, kan hon lyssna under utbrotten eller tar det tid innan det går att förhandla? Trappas ilskan upp lätt eller håller hon sig till det hon började med, att hon vill låsa upp mm?)
- brorsan vill ha fortsatt plats och trycker tillbaka, ibland fysiskt (vem vinner deras kamper? Hur är deras övriga relation, när samspelar de bra? Vad gör att det funkar då?)
- ni försöker förbereda fördelning av arbetsbördor innan något ska göras, men hon har svårt att följa planen (har den för många steg på en gång? Är den för avancerad? Har den för lite utmaning för henne, som du också hintar att det kan röra sig om?)
Är detta en syskonfråga eller är detta situationer som din dotter hamnar i med många andra människor? På dagis också?
Och sedan, när jag nu listat allt jag inte förstår...
Jag funderar ofta på detta med hur vi föräldrar agerar när våra barn blir arga. Jag tycker att jag själv och många andra begränsar våra barns uttryck för ilska alltför mycket. Samtidigt trappar vi vuxna mycket ofta UPP barnens frustrationer genom att jaga deras uttryck för islka och jaga bort från var det hela började.
Exempel: Dotter vill låsa upp dörr, vi svarar att hon inte ska skrika. Dotter skriker och spottas, vi orerar argt om spottet. Dotter än mer trängd, biter, vi för långa arga resonameng om bitningar... Vad började det med? Låsa upp ja...
![Smile :-)](./images/smilies/icon/smile.gif)
Det värsta är när vi superargt närapå skriker och stirrar LLLLUUUUGNA DIG!!!! Hrm. Vem blir lugnad av det...
![Smile :-)](./images/smilies/icon/smile.gif)
)
Detta samtidigt som vi ägnar för lite tid och möda på att förstå vad som gjort våra barn arga. Vi är för snabba att se deras krav/önskningar som "omöjliga" och för snabba att reagera för att "få dem att förstå vad som är rimligt".
Det är lätt att glömma att ett barn inte har femtusen strategier för att få det utrymme, den plats, den roll, den kärlek, uppskattning, de arbetsuppgifter, mm som de behöver. När man inte har strategier blir man arg, när man blir arg har man inte så nyanserade utlopp heller och får man inte ge utlopp för ilskan blir man ännu argare...
Och jag har en vargteori om detta...
I vargflockar skapas mycket tydliga signalsystem, som också har med rangordningen att göra. Men oavsett hierarkierna, så sker utloppen för irritation och ilska i tydliga steg och med lättolkade signaler.
Vargen Loke inkräktar på vargen Bjures domän. (Kan vara mat, att få först, att komma för nära eller vad som helst.)
Bjure morrar.
Loke fortsätter.
Bjure morrar och stirrar, sänker huvudet.
Loke fortsätter.
Bjure morrar, stirrar, reser ragg, sänker huvudet.
Loke fortsätter.
Bjure närmar sig, visar tänder, morrar argt.
Loke fortsätter.
Bjure anfaller, biter hårt i Lokes läpp.
Loke lägger sig på rygg.
Bjure släpper läppen, står stilla över Loke, stirrar.
Loke blottar halsen.
Bjure drar sig ifrån.
Motsvarande i människovärlden kan vara:
Mamma säger att Dotter får slå koden och brorsan öppna
Dottern VILL ÖPPNA OCKSÅ
Mamma säger "schhhh inte skrika"
Dotter VILL ÖPPNA HASPA NYCKLA
Mamma strängt SCCHHHH nu väntar vi tills du är lugn, stirrar
Dotter spottar mamma
Mamma stirrar, DU SPOTTAR INTE, sätter sig på huk nära
Dotter slår mamma, SKRIKER
Mamma stirrrar DU SLÅR INTE! Tar Dotters händer
Dotter biter mammas hand
Mamma sätter sig på baken, tar ett djupt andetag, "nu är du arg, jag ser"
Dotter slutar bita, argskrik blir gråtskrik
Mamma säger Dotter vill hjälpa till mycket, det är bra.
(lång tid går, kanske 15 min i en ekande trappuppgång, men åtminstone sker inte mer våld)
Dotter vill gråta hos mamma, som bär in och gör alltihop med kod, haspning mm.
Jo. Jag vet att man ska reagera när ens ungar biter och slåss. Men frågan är hur, och när de är mest mottagliga för vad. Jag tror inte de slåss för att de inte vet att man inte ska göra så. Jag tror de gör det för att de inte har andra alternativ just då.
Dessa alternativ bygger man inte upp just då. När man är arg är man som minst mottaglig för att resonera om hur man är arg.
När de väl börjat spotta, bita och slåss, då får man göra som vargen Loke. Lägga ned. Inte stressa, inte uppmärksamma ilskans utlopp, inte prata mångordigt, med avspänd kropp avvärja mer våld och helst backa fysiskt, gärna sätta sig ned i slapp position, andas lugnt och tala tyst, antingen avleda helt eller bekräfta där det hela började. "Dotter vill göra mycket, det är bra."