Nytt forum!

[Sagomamma]

Välkomna till nya gravidforumet!

Nästan så att man måste bli gravid nu ju

[/LO]

Jag väntar och väntar och väntar... Är det någon som kan berätta hur man gör

/LO

[Tina-Stina]

Oj va fint!!
synd att jag bara har någon vecka kvar!! Kanske..ska på ett vändningsförsök imorgon, då bebben lagt sig i tvärläge...typiskt. Var det tvunget i vecka 39?
Hoppas dock på det bästa, men är nåååågot skraj inför tanken på kejsarsnitt!!! 8-[
Mvh Tina-Stina

[Gäst]

Hej Tina-Stina!

Här var det misslyckat vändningsförsök i början av vecka 39 (nyupptäckt säte sista dagen v.38...) och snitt ett par dagar senare! Följande vill jag säga till dig i Dessa Dagar:

1) Vändningsförsöket skall du inte gå omkring och vara orolig för! Doktorn försöker ingen längre stund med tanke på hur sent det är i graviditeten. Du får dropp och sedan kommer läkaren in och förklarar ett och annat - ifall det blir snitt. Sedan kommer själva vändningsförsöket - men som sagt: det kan han inte hålla på med i några evigheter. Jag uppöevde det som obehagligt, och visst gjorde det ont, men inte på långa vägara så hemskt som jag hade föreställt mig!

2) Snitt: du får med dig en tvål som du skall tvätta dig med, och så ska du vara på fastande mage när du kommer in. Urinkateter får du - antagligen efter bedövningssalva. Det tar max fem sekunder att sätta på plats och känns ingenstans. Detta kommer från varldens shopigaste människa...
Sedan är det ryggbedövning. Ett myggstick. Om själva snittet vill jag tipsa om följande:
Jag "hann inte alls med" mentalt - för att det går ju på fem minuter! Så när Hugo skrek till första gången förstod jag inte vad det handlalde om? Hade de snittat ut två bebisar i samma rum, eller vad..? SÅ OM DU VILL VARA FÖRBEREDD NÄR BEBISEN KOMMER BE DEM TALA OM FÖR DIG ATT DET ÄR PÅ G NU! Annars ligger du plötsligen med en bebis på bröstkorgen och undrar vad som hände...

Vill du prata mer om sena besked och snitt och så maila mig gärna eller skriv på PM;et. 8) paivihyv@yahoo.se

Lycka till med vändningsförsöket!

[Tina-Stina]

Hej!
Kom precis hem från mvc, och gissa vad!? Bebben hade vänt sig själv rätt igen! Lättnad!
Dock är den inte fixerad, så jag ska på ultraljud måndag igen för att se så att bebben fortfarande ligger rätt..hoppas nu den ligger still!!

Tack Päivi för informationen ang, både vändningsförsök och kejsarsnitt! Man har ju ingen koll alls.
Har lite ångest över tanken på snitt, vet ej varför. Kanske för att de öppnar magen.. 8-[ och att man inte nar någon kontroll..
De flesta säjer att de känner sig snuvade på konfekten när de får göra snitt..kände du så med?
En del säjer också att de var jätterädda och att de inte fick något lugnande.. 8-[
Blir glad om jag får föda som vanligt, inte minst med tanke på all profylaxträning man gjort!!

Men samtidigt,blir det snitt och det är det enda man har att välja på så får det ju bli så, bara allt går bra!
Återkommer med info!!

[carin73]

Kunde inte ha kommit mer lägligt nu när frågorna hopar sig och diskussionsbehovet ökar denna andra gång. Eller gör de det?

Beräknad nedkomst i början av juli.

Hälsningar
Carin

[Gäst]

Lycka, Tina-Stina! Vi håller tummarna! Verkar vara en livsglad liten individ du har där inne... 8)

Ang. snitt: jo, jag blev först ledsen, då jag fick beskedet. Jag skulle inte få föda, och lära känna... min kropp, eller vad det nu är man lär känna när man föder - på en ny nivå.

Så insåg jag, att detta var inte mitt beslut. Jag kunde inget mer göra. Jag var också jätterädd för själva snittet - att ligga vaken medan någon öppnar din mage som en annan väska, kändes som en mycket obehaglig tanke.

Under själva snittet hann jag inte tänka så mycket. tryckte mannens händer sönder och samman, i ren nervositet. När bebisen kom, hördes ett argt skrik från andra sidan skynket, och nu efteråt kan jag lugnt säga att jag blev arg. "Vaddå bebis?! H*n kan inte redan vara här! Varför har ingen sagt något? Jag hann aldrig med!" Men så, kommer de med det lilla livet... och allt det där var över och tänkt/kännt på ett par sekunder...

Så OM det blir snitt för min del någon mera gång, så ska snittpersonalen få veta att: Jag vill gärna att de säger till ett (par) minuter innan, så att jag förstår att nu så kommer det strax en bebis här...

Har jag bestämt!

[Therese]

Vad kul med nytt forum. Det dyker ju alltid upp nya frågor hela tiden, trots att jag avverkat 6mån av min 4:e graviditet.
Jag adderar gärna lite till ang kejsarsnitt, det kanske är fler som undrar, och kanske ställs man inför ett akut snitt o har dåligt med "kött på benen".

Vårt första barn, Oliver, föddes vaginalt i säte aug-00 och det gick riktigt illa, han dog nämligen. Hans lilla hjärta slog o slog, men han kunde aldrig ta sitt första andetag själv. Från det att förlossningen startade med vattenavgång så tog det hela 2,5 dygn innan han kom ut, och då hade jag även värkstimulerande dropp.
Från det att jag fick reda på att han låg i säte v37 var jag enormt ledsen och kände mej mycket riktig snuvad på konfekten, eftersom jag då ville ha snitt. (Min lillebror höll på att stryka med när han föddes i säte -82)
Men efter långt övervägande och massor av samtal med läkare och barnmorskor så lyckades de "övertala" mej att föda vaginalt. Jag var ju förståss rädd, men glad på samma gång, att man kunde kringgå ett snitt o få föda på "riktigt". Äntligen! Ingenting säger att han skulle överlevt med ett snitt, och jag klandrar ingen. Men i efterhand så kan jag skämmas lite över min motvilja till snitt, det är ju för barnets bästa, inte bara för att jag ska få föda som jag vill.
Hur som helst, mars-02 var det dax igen. Vi kämpade på i 2dygn, jag var 10 öppen o ingenting kom ut. När barnmorskan för andra gången kom in o förklarade att det nog var dax för ett snitt så sa jag. -Ja bara skär, jag orkar inte mer nu! Så skar dom o ut kom vår första tjej, en stor sån som låg vidöppet, alltså med ansiktet mot min mage, hon hade aldrig kommit ut vaginalt i det läget. Jag var påläst om snitt och hade en helt annan inställning, för det viktigaste var ju att barnet skulle få komma ut o må bra.
Det var en toppenförlossning!
Nästa lilla dam kom oxå ut genom snitt, ett halvplanerat sådant. Med vattenavgång i 1,5 dygn o väldigt svaga värkar så började det mer o mer likna Olivers förlossning, så mitt psyke sattes i gungning o jag valde snitt.
Det gick lika bra den här gången.
Det har aldrig varit några problem med varken amning eller att till sej barnen.
Man måste ha barnets bästa för sina ögon, inte sin egen drömförlossning. Visst kan det kännas hårt, speciellt första gången tror jag, när man laddat för sin förlossning i månader o så blir den inte av som man trott.
Läs på lite, även om det inte känns aktuellt med snitt, att vara förberedd skadar aldrig. Och lyssna inte på andra "duktiga mammor" som aldrig behövt genomgå snitt, o som inte skulle kunna tänka sej det heller.
Så till alla som går o oroas över att bli snuvade på sin förlossing, snitt är oxå ett sätt att föda!

Ledsen att det blev så långt!
Mvh Therése

[Renee]

Tina-Stina!
Vilket bra förslag du kom med om detta nya forumämne! Tänkte bara säga att min andre lille buse också lade sig på tvären ca 10 dgr innan ankomst och jag reagerade precis som du - var inte alls pigg på snitt och ville så gärna få nytta av profylaxtekniken och föda vaginalt. Men även han kom till slut på bättre tankar och vände åt rätt håll och skötte sig sedan exemplariskt på alla sätt

Håller tummarna och önskar dig lycka till och väntar med spänning på att få höra hur det gick sedan! Kram!

[Tina-Stina]

Hej!
Till Theres'e vill jag bara säja hur ledsen jag blir att ni fått gå igenom en sådan hemsk upplevelse. Man undrar varför inte läkarna o co lyssnade på dig vad du kände. Fruktansvärt.

Ja, det blir ju lite lätt panik när man absolut inte tror att barnet ska vända sig så sent i graviditeten...trodde faktiskt inte att de hade plats till sådana gymnastiska övningar..
Som tur är ligger den rätt än så länge...Hoppas!!
Renee, hur gick det sedan med profylaxen? Fick du det att fungera under förlossningen?
Undrar om man kan "glöma" av allt när det väl sätter igång..
Tack för alla svar!
Mvh Tina-Stina

[Therese]

Hej Tina-stina!

Jag hoppas oxå att den lille krabaten lägger sej till rätta till slut. Det är ju det mest naturliga sättet att föda. Jag tycker bara det är så trist när man "kör fast" i sina egna tankar kring förlossningen, jag har själv varit där o vill inte dit igen.
Ja varför jag fick sånt starkt motstånd från sjukvården berodde väl mest på att de riktlinjer som fanns för sätesförlossningar då var att i mesta möjliga mån förlösa vaginalt. Det hade väl även ekonomiska aspekter kan jag tro, då ett snitt kostar mer. Hade det varit idag så hade det nog varit annorlunda, riktlinjerna är ändrade efter mera forskning, och idag förlöser man bara vaginalt om mamman har starkt motstånd till snitt samt ett tillräckligt bäckenmått.

Jag hoppas ni får en bra förlossning, och glöm inte det viktigaste av allt, att lita på dej själv. Utan det kan ingen träning i världen komma till nytta.

Må gott /Therese

[Tina-Stina]

Tack!

[annawahlgren]

Nu kan man kackla hej vilt om precis allt och hur personligt som helst på nystartade KACKELFORUM

Var inte det en bra idé

Välkomna så fort ni känner vänskapligheterna segla upp och "bara" vill prata

[Renee]

Tina-Stina!
Jo, det gick jättebra med profylaxen när det väl gällde! Trots att jag kanske inte övat så mkt som man borde gjort. Och att slappna av mellan värkarna var inte alls svårt, särskilt inte under de dryga två timmar jag låg i badet (TACK för att du föreslog det kära barnmorska!!) då jag också gick igenom tuffaste biten (passagen förbi spinaetaggarna) utan annat än andningen. Så jag kan varmt rekommendera varmt bad under förlossningen om du kan och får möjlighet till det! Helt suveränt!

Jag tror inte du kommer att glömma hur du ska göra med andning/avslappning under förlossningen, snarare tvärtom - det ger sig. Jag kände själv när det var dags att gå över från djupandning till mellanandning t.ex. Det som däremot var lite svårt för mig var att i god tid känna att värken var på gång. I badet hade jag ju ingen CTG att kolla på och maken tog inte tiden mellan värkarna. Ibland överrumplades jag av värkar då jag inte hann ta några djupa andetag innan, utan fick börja flämtandas direkt vilket väl inte var helt optimalt... (fick i efterhand tipset av profylaxinstruktören att maken kunde ha känt på min mage uppe under höger bröst när en värk var på väg)

Den här förlossningen var alltså en total kontrast till den förra. En kombination av flera lyckliga omständigheter antar jag:
• profylaxandningen
• andra barnet - brukar vara lättare än första
• inget strul - barnet roterade osv som han skulle, inget stopp på vägen eller ansiktsbjudningar eller annat trassel
• det varma badet som jag fick ligga och jäsa i så länge jag ville och som verkligen fungerade superbra för mig!

Som jag skrev på förra tråden ("Flämtandningen svår") så saknade jag väl bara en barnmorska som kunde guida mig i själva utdrivningsskedet. Där fick jag chansa och köra mitt eget race liksom, eftersom hon bara stod och väntade på att jag skulle göra nåt . Medan jag i min tur väntade på hennes instruktioner och kände att jag kunde flämta mig genom mååånga krystvärkar om det behövdes.

Stort lycka till nu!