Ur Aftonbladet den 19 maj 2013:Sara Danius om sin kända mamma, akademiestolen och sitt skånska alter ego Gittan
*Alla har vi stått och skalat morötter. Kanske har till och med telefonen ringt just då. Men få - eller ingen - fick samtalet som Sara Danius fick."Hej, det är Peter Englund som ringer från Svenska Akademien. Stör jag? Vi skulle gärna vilja att du blir ledamot. Vad säger du?"
Hon är uppvuxen med en av Sveriges mest omdebatterade och offentliga mammor, Anna Wahlgren. Men Sara Danius - litteraturforskare och professor i estetik - har valt ett mer anonymt liv bakom bokpärmar av Marcel Proust och Gustave Flaubert.
Fast sedan 7 mars kan man stryka ordet anonym. Och efter några timmars intervju på ett franskt kafé i Stockholm kan man i stället lägga till tre andra ord - integritet, elegans och humor.
Berätta om samtalet!
- Det var en torsdagskväll. Jag lagade mat när det ringde, men eftersom det stod "dolt nummer" trodde jag att det var en försäljare...
... och det var på ett sätt en försäljare?
- Ha, ha. I så fall var det ett erbjudande man inte kan tacka nej till. Jag övervägde att trycka bort samtalet, men sedan svarade jag med ett otrevligt "hallå". Peter Englund presenterade sig och jag blev överrumplad. Jag minns inte exakt hur orden föll, men han framförde inte sitt ärende i stil med att jag väl kunde tänka på saken och återkomma nästa vecka, utan mer som "Vad säger du?"
Erbjudandet gjorde dig "yr i huvudet", har du berättat. Hade du aldrig tänkt tanken?
- En god vän som lever på stort avstånd från den akademiska världen skojade med mig för något år sedan: "Skaffa dig en karl, Sara, snart kommer du in i Svenska Akademien och då kommer ingen att våga närma sig dig!" Jag såg det som att han ville ge mig en komplimang. Det där med Akademien avfärdade jag.
Hur stort är detta livstidsuppdrag?
- Det är den största hedersbetygelse man kan få om man som jag är litteraturforskare. För mig är det en glädje att få vara med i en intellektuell sammanslutning med både konstnärer och forskare.
Nu när du valts in blir ni sex kvinnor i Svenska Akademien. Förpliktigar det?
- Det är en hyfsad andel. Historiskt sett har det funnits totalt nio. Ser man det så, inser man att sex kvinnor i Akademien i dag är väldigt, väldigt bra. Så nej, det känns inte förpliktigande. Men jag har blivit äldre och säkrare, det är roligare för mig att vara kvinna i dag än för, säg, 15 år sedan.
Varför just du?
- Jag vet faktiskt inte, men en sak som kan spela in är att jag ägnar mig åt klassiska författarskap och skriver tillgängligt om komplicerade sammanhang.
Vad kommer du att bidra med?
- Humor, egensinne och bra sittfläsk?
Vad har du för humor?
- Åh, den sträcker sig från ironi till sarkasm till situationskomik och practical jokes. Gittan Jönsson, mitt alter ego, chef för Skånska forskningsrådet, henne tar jag fram flera gånger i veckan. Hon är en blond valkyria med stort, hårdsprayat hårsvall och rejäla skor, och har samma handväska som Margaret Thatcher. Jag kom på Gittan för två år sedan. Hon är ostoppbar och påfrestande, och väldigt intresserad av Öresundsbron... för den leder till Kontinenten! Gittan vurmar för allt kontinentalt.
Du gillar brokiga människor?
- De flesta jag känner är akademiker och intellektuella, men det finns också andra. "Vanligt folk" är en fånig beteckning, men folk som gör annat, jag har vänner i byggbranschen till exempel.
Du har kallats en knivskarp litteraturkritiker och observatör av förhållandet mellan litteratur och samhälle. Hur självkritisk är du?
- Ganska kritisk. I det mesta. Jag har långt till att känna mig nöjd med mitt arbete, men det är säkert också en drivkraft.
Vad är du helt nöjd med i livet?
- Att ha genomfört några drömmar, som att leva i andra länder. Jag tillbringade tio år i USA där jag doktorerade, först i södern där jag lärde känna USA från sidan, sedan i Los Angeles. Jag har också bott i England och Tyskland. Och så är jag glad åt att vara mamma och har en underbar son.
Googlar man dig hittar man rubriken "Man tjafsar inte med Sara Danius."
- Ha, ha, ha. Jag är väl en sträng lärare, sträng och engagerad. Jag inbillar mig att folk i regel uppskattar strängheten, den bygger på engagemang. Jag vill att mina studenter ska bli sina bästa intellektuella jag.
Det går rykten om ditt extrema kontrollbehov?
- Jag har inget sådant... utom när det gäller skrivande. Det där kommer nog från någon vars text jag petat i.
Din pappa var överstelöjtnant Lars Danius, din mamma är Anna Wahlgren, omstridd författare, och så har du en massa syskon. Vilket av detta har präglat dig mest?
- Alltihop, men särskilt att jag är äldst av åtta syskon. Första halvan av uppväxten tillbringade jag med mamma. När jag var elva gifte hon sig med en egyptisk man och vi flyttade till Egypten, till landsbygden. Problemet var att min syster Nina och jag inte kunde gå i skola där. Hon och jag fick flytta tillbaka och pappa tog emot oss med glädje. Sedan kom mamma tillbaka med de övriga syskonen - förutom min yngste bror, Aron, som dog i Egypten - och bosatte sig i närheten av oss tre. Min mamma och pappa var goda vänner.
Hur var din pappa?
- Sträng till det yttre, men i grunden snäll och omtänksam. Dessutom en gentleman. Under första delen av sitt liv var han yrkesmilitär, sedan lärare i svenska och historia. Han var ovanlig, på en gång militär och humanist - av den gamla stammen.
Vad har du med dig av din mamma?
- Mamma kämpade på som ensamstående och försörjde familjen. Hon arbetade hårt och är en ganska orädd person.
Hennes reaktion på din utmärkelse?
- Hon blev glad och stolt.
Hur ställer du dig till uppmärksamheten på din syster Felicia Feldts bok i vilken hon tar avstånd från er mor?
- Det är privata saker som jag inte vill utreda offentligt.
Du är själv ensamstående mamma till en pojke. Vad har du för mål med ditt föräldraskap?
- Jag gör så gott jag kan. Jag vill vara en bra mamma åt min son.
Ok, vi lämnar familjen. När blev du säker på litteraturbanan?
- Jag är fortfarande inte säker! Jag började studera som 20-åring, hade en vilja att förstå och tycker fortfarande att det är roligt att lära mig saker.
Du är också utbildad croupier... hur tänkte du då?
- Mellan gymnasiet och universitetet hade jag flera okvalificerade jobb. Jag fick jobb på ett casinoföretag och stod vid rouletten på Monte Carlo på Sveaväen. Det var ett riktigt hak, det kom aldrig in dagsljus och röken låg tät.
Finns det annat än böcker?
- Musik. Jag går på klassiska konserter och tar ofta med min son. Jag har uppmuntrat allt från Michael Jackson till Mozart och när sonen var tio var vi på en konsert där det skulle spelas Tjajkovskij, men först ett samtida verk. Efter två minuter frågade min son: "Mamma, stämmer orkestern fortfarande sina instrument?
I veckan kom din bok "Den blå tvålen", om tingens betydelse i den moderna romanen. Hur har realismens alla detaljer påverkat oss?
- Då, på 1800-talet, blev det viktigt att beskriva de vardagliga miljöer där människan verkade. Tidigare hade det varit sparsamt med konkret detalj. Det stora med realismen är synen på människan - att hon är nedsänkt i en historisk och samhällelig situation.
Har du några världsliga ting som du skulle ha svårt att skiljas från?
- Penna och papper, bra penna och bra papper.
Stämmer det att din pappa samlade på inträdestalen till Svenska Akademien?
- Ja, så var det. Jag ska förbereda mitt eget nu i sommar. Det som slagit mig i samtalen med Peter Englund är den stora friheten man har som ledamot, i allt från talet till arbetet. Man förväntas göra ett arbete, men kan välja själv vad och hur mycket.
Vad innebär utmärkelsen konkret?
- Man träffas en gång i veckan, varje torsdag, det blir en del av vardagen. Akademien har i uppdrag att vårda svenska språkets utveckling och främja litteraturen. Den allmänna bilden av Akademien är nog rätt präglad av formalitet och ceremoni, men jag har fått intryck av att det finns mycket humor och spiritualitet på mötena.
Kanske får Gittan följa med?
- Det hoppas jag verkligen. I lagom dos. Det är Gittans stora dröm. Tänk vad mycket brokonferenser hon kommer att få ordna.
Ska du lyda din väns råd att se dig om efter en man innan du formellt blir invald i december?
- Det finns redan en mycket kär person i mitt liv.*
Britt Peruzzi
O:) 