Tack för ditt svar Tutan!
Lillasyster växer och frodas. Hon är en social liten tös som älskar att ligga och konversera

. Man kan riktigt se hur hon försöker härma munrörelserna och utstötta små söta ljud

. Sm går sådär. Mitt ena bröst har börjat sina och jag pumpar för att försöka få igång det. Tilltagen är en snabbätare och efter att ha sugit i 7-8 min på ena bröstet är hon nöjd och vill inte ha mer. Påfyllningen senare är inte heller speciellt intressant utan genererar mest skrik och viftande små händer. Hon tenderar även att bli övertrött ganska ofta och vi har svårt för att läsa henne. Hon är nöjd och glad ena minuten för att nästa minut börja skrika och spänna sig. Att försöka lägga henne då leder till lång kamp med vagning i flera omgångar. Enda gången läggningarna är lugna är då hon har somnat på axeln och vi kan lägga ner henne i vagnen sovande. Att somna själv klarar hon inte alls eftersom hon börjar skrika så fort vi lägger ner henne. Hur trött ska hon vara för att kunna somna själv? Jag klarar inte av att bara låta henne skrika för att se om hon kan lugna sig själv. De ggr vi låtit henne skrika ett par minuter har skriket bara blivit värre och värre...
Jag undrar därför: Ska vi läggagga henne när första irritationen kommer även om hon bara varit vaken i 50 minuter?
Ska jag göra påfyllning tidigare, typ redan efter 45 minuter?
Jag lade henne precis efter att ha varit vaken i en timme och nu ligger hon och gallskriker,trots att hon fått påfyllning och visade irritation. Är irritationen inte tecken på trötthet? Hon är inte nöjd med något när hon väl börjar gnälla. Vill inte bli buren, inte ligga under gymmet, inte ligga på mage ... nu ligger hon i min famn igen o suttar på nappen och blundar. Alltså är hon trött! Vad kunde jag gjort annorlunda?
När det gäller storebror är det både positivt och negativt. Positivt är att han tycker bättre om lillasyster nu och blir inte längre ledsen när jag ska amma. Igår pussade han henne dessutom flera gånger

. Hans mammighet har dock eskalerat till absurdum. Han skriker och gråter bara jag går två meter ifrån honom. När jag skulle duscha häromdagen skrek han utanför dörren till han klöktes. Till slut satte min man honom i spjälsängen och stängde dörren. Han fortsatte dock skrika i flera minuterna till min man gick in och höll om honom. Idag skrek han mamma minst tjugo ggr medan jag gick på toaletten. När jag skulle bre mackor i morse och sade " mamma ska bara äta frukost" (vi hade suttit på golvet och lekt en stund) skrek han förtvivlat och slet i mig. Jag satte mig på huk och höll om honom men utbrottet gick inte över förrän min man kom och tog honom. Jag försökte distrahera honom genom att be honom bära in en blomma på hans rum för att sätta i fönsterbrädan. Han tog blomman, gick tre steg och blev sedan ledsen igen och kom tillbaka.
Hur ska jag hantera utbrotten? Jag brukar hålla om honom och säga "mamma är här, jag ska ingenstans" men det hjälper inte alls. Han har ångest och jag vet inte hur jag ska hjälpa honom. Dessutom stressar det mig och ger mig magont vilket klart påverkar amningen negativt.
Allt gott!
Kram