förvirrad och bara såå trött...

[K?RinGa]

Jag har inte en aning om jag överhuvudtaget befinner mig i rätt forum/tråd, men jag skriver iaf.
Är bara så otroligt förvirrad, och vansinnigt trött. Försöker göra allt så rätt, jag VET hur jag ska göra, egentligen.. Men ändå blir allting så otroligt fel, hela tiden. Eller, nästan hela tiden..
Dagarna börjar bra, jag lyckas svara rätt på rätt ställen, barnen är nöjda och belåtna, vi kommer iväg till dagis utan krångel. (vilket innefattar en promenad på 1km och nga minuters bussfärd på det)
På eftermiddagen lyckas jag fortfarande med att bemöta både protester mot bussfärd och promenad (dumma pappas bil, gå sönder JUST nu!)

Sen kommer kvällen.. bolibompa slut, kvällsmat serveras. Nu brister jag. totalt.
Allt jag lyckats med under dagen, klarar jag helt enkelt inte av längre.Barnen leker att mackan är racerbil, istället för att äta ordentligt. jag upprepar sjuttioelva ggr att man inte leker med maten, utan äter den. Fullständigt meningslöst.
Treåringen behöver duscha innan ssängående, hon får i uppdrag att göra sig iordning. istället rusar hon runt och kastar storebrors tröja omkring sig..
Storebror har i uppgift att borsta tänderna, men flamsar och leker istället..

Jag fullständigt rasar. Blir helt crasy, gapar, ryter, och är tillslut tvungen att bege mig ut för att hämta andan. Efteråt ångrar jag mig. massor. och skäms.
Jag har ju klarat hela dagen galant... Varför brister det nu? Är jag knäpp, som inte klara av det här, jag är ju väl införstådd med barnabok och allting..
Fattar ingenting.

just nu ligger femåringen på soffan, treåringen envisas med att hoppa i hans säng när han ligger där, så dom kan inte lägga sig samtidigt.

Hjälp mig, snälla ni! Ge mig råd, massor, hur jag ska kunna behålla lugnet HELA dagen, och inte bara morgon och eftermiddag..

Jag vill ge mina barn en trygg och harmonisk hemmiljö, och det går inte med en mamma som fullkomligt tappar humör och självkontroll..
Så please, hjälp mig reda ut det här...

Tack för att ni tog er tid att läsa.. och tack för eventuella svar..

[mari]

Du behöver tänka att det är du som leder barnen.
Vad behöver du göra för att familjen ska vara harmonisk?
Tar du barnen i bruk? De kan ansvara för delar av middagen, skära grönsaker och så vidare under din ledning.
Ordentliga kvällsrutiner kan vara bra. Kvällsbad fungerade bra när mina var mindre.
Kanske är de också trötta och behöver tidigare sänggående. Får de nu i dagsläget sina 12 timmars sömn.
Schemalägg de stunder som inte fungerar. Sitt med papper o penna när du är utvilad.
Det är när man tappar initiativet i sitt eget liv som man också tappar orken, det är min erfarenhet.
Du är dina barns ledare. Det är du som ska visa så här gör man.
Ha det för ögonen.

[K?RinGa]

Tack för ditt svar!
Barnen är delaktiga hemma (dotter lagar mat, jag hjälper)(storebror dukar fram och dukar av), mer hinns inte med dom dagar vi har dagis.. Jag antar att dom oxo är trötta, men det är MIG och MIN reaktion jag inte kan hantera..
torsdag-söndag får dom var mer delaktiga, då vi tillbringar hela dagen hemma.. Då klarar jag iofs av att sköta mig (är ju jag som uppför mig fel, inte dom).. oftast.
Tar jag det här på för mycket allvar? känner mig så pressad av att göra allting helt rätt, hela tiden..
kram

[annawahlgren]

Kanske skulle du göra ett litet experiment med dig? Och leka att du inte hade ett enda ord i munnen? Du kunde helt enkelt inte öppna den Vad skulle du göra då?

Skriv tillbaka och berätta

[Jonna o Theas mamma]

Å stackars dig, jag vet precis hur det kan kännas! För det första vill jag säga att: ta det lugnt! Man behöver inte "leverera bästa supermamman" hela tiden, då blir det inte rätt för någon. Du gör slut på alla dina krafter, och får ingen tid till återhämtning. Jag har några praktiska tips, prova om du tycker nåt låter vettigt:

"Egna timmen": barnen får vara (SKA vara) i sine egna rum, eller åtminstone i åtskilda rum. Där får man leka lugnt ajälv, typ lyssna påsaga, måla, pyssla eller vad som passar. Det ger en lugn stund (för alla) och är skönt som nervarvning efter en lång dag fylld av aktiviteter och intryck.

"Hemligt kodord": När min dotter (4,5) konstrade och protesterade när vi skulle hem från aktiviteter, kompisar, o dyl, frågade jag helt enkelt henne om vi kunde lösa det tillsammans. Hon föreslog att vi skulle ha en "hemlig kod" som jag skulle viska till henne när det var dags att gå. Vi kom överens om några ord, jag testade, och det funkade! Och funkar fortfarande. Hon tycker att det är kul att vi har en hemlis tillsammans, och hon känner att det på nåt sätt blir en gemensam uppgift som ska lösas. Kanske kan det få dem att skärpa till sig och fokusera på det du försöker få dem att höra.

"Projektet" Kanske barnen, antingen tillsammans eller var för sig, kan ha ett projekt som de jobbar med just under den stunden? Kan vara nåt som ska skapas till födelsedagar, eller förberedas till stundande kalas, eller uppvaktningar, vad vet jag, men som man BARA pysslar med just då, som de kan vara motiverade till och se fram emot. Helst ska det förstås vara nåt de enkelt kan pyssla med SJÄLVA, så du inte måste göra det samtidigt som du lagar mat...

Alla 3 sakerna är tänkta att få dem att gå ner i varv, det låter som de är övertrötta och behöver tydlighet så man kan ta sig igenom nattning utan bråk, utan med mysiga lugna ungar istället.

Tack för att du tog dig tid att läsa ända hit, hoppas jag inte slösat bort din tid, utan att du kanske kan hitta nåt korn av inspiration.

Sköt om DIG också! Fixa en kväll i veckan när du gör nåt för dig, eller på annat sätt hinner reflektera över livet, få inspiration så du hinner njuta av livet med!

Stor kram!

[annawahlgren]

Jag hoppas du inte tog illa upp utan har en glimt kvar i ögonen. Förlåt om jag gjorde dig ledsen

Vad jag far efter är att du, om orden togs ifrån dig, skulle bli tvungen att handla - eller låta vara.

[/LO]

Försöker ge några konkreta tips på varje situation

Sen kommer kvällen.. bolibompa slut, kvällsmat serveras. Nu brister jag. totalt.
Allt jag lyckats med under dagen, klarar jag helt enkelt inte av längre.Barnen leker att mackan är racerbil, istället för att äta ordentligt. jag upprepar sjuttioelva ggr att man inte leker med maten, utan äter den. Fullständigt meningslöst.

Säg istället Wow, är mackan en racerbil, hur fort kan den åka in i munnen? Stunta helt enkelt i att allt inte är korrekt.

Treåringen behöver duscha innan ssängående, hon får i uppdrag att göra sig iordning. istället rusar hon runt och kastar storebrors tröja omkring sig..
Storebror har i uppgift att borsta tänderna, men flamsar och leker istället..

Be storebror om hjälp, Nu ska lillasyster duscha. Vi får hjälpa henne att komma i duschen. När hon är klar kan ju lillasyster hjälpa dig att borsta tänderna på storebror (hitta tandborste och lägga på tändkräm och säga att storebrror ska gapa.) Du måste ju givetvis borsta.

Jag fullständigt rasar. Blir helt crasy, gapar, ryter, och är tillslut tvungen att bege mig ut för att hämta andan. Efteråt ångrar jag mig. massor. och skäms.
Jag har ju klarat hela dagen galant... Varför brister det nu? Är jag knäpp, som inte klara av det här, jag är ju väl införstådd med barnabok och allting..
Fattar ingenting.

Här har jag en fråga.
Är pappan med i bilden på kvällen? Jag har funderat på det både i går kväll innan jag somnade och i morse när jag vaknade. För om han är det och ni inte är helt överens om hur ni ska hantera barnen så ser jag som om du har lite prestationsångest. Allt ska bli rätt och inget blir riktigt rätt.

En annan fråga; Vad gör du när det är bollibompa. Sätt dig ner och gör ingenting - vila. Med barnen framför TVn eller någon annan stans, men hämta lite kraft.

När åt du senast. Mitt tålamod tar slut om jag inte får mat regelbundet.

/LO

[K?RinGa]

Hej alla, och TACK snälla ni för alla tänkvärda svar!!

Egen tid, vad är det?

Har funderat, funderat o funderat, men vet faktiskt inte hur jag skulle agera utan röst..

Pappan finns, men som en ande någonstans i bakgrunden, känns det som.. Han griper oftast inte in förrens han märker att jag faktiskt är slutkörd och nära tårar.. Tyvärr har han metoder som jag inte gillar, han är inte insatt i barnaboken...

Jag försöker ta barna i bruk i allting, för jag behöver ärligt deras hjälp.. Sambon jobbar mycket, och har inte ork när han kommer hem.. Antingen somnar han på soffan, eller så sätter han sig framför datorn.

Varje dag har barnen en stund då dom ska vara på sitt rum, och leka, brukar vara en timme innan bolibompa. (efter middagen som äts runt halv fem)Dom städar upp efter sig, och ofta vi ser på barnprogrammet tillsammans.

Kvällsmaten blir rörig, och sänggåendet likaså.. Jag är trött (särskilt om det varit en dagisdag) och dom oxo..

Jag har en liten på 4,5månader att sköta oxo, men han är som tur är väldigt behaglig, och säger inte mycket..

Barnen hjälps åt att sköta honom, och avundsjukan som fanns i början är borta nu.

Jag ska läsa igenom era svar en ggn till, och fundera en stund..
Jag kan inte behärska mig, har jag öppnat munnen med en groda på tungan, fortsätter dom hoppa ut, i arga tonlägen..
Stackars barn.

Min store grabb säger ibland: "mamma, du får inte skrika sådär, vi får ont i öronen"

Så sant, det skulle jag oxo få.

[ramlösa]

Du behöver prata ordentligt med din sambo! Så här kan ni inte ha det! Han måste ta sin roll som pappa och partner på allvar. Att ha barn är ett gemensamt projekt och inte något man kan ägna sig åt när man har lust och ork. Du kommer att brista om det fortsätter så här. *kramar*
Ni behöver ändra ert liv så att ni båda är delaktiga fullt ut i barnen och så att ni har så gott som samma syn på hur barnen ska fostras/hanteras. Pratade ni inte om det innan barnen kom?
För sambons del får det vara slut med att sätta sig vid datorn när han kommer hem, du är väl också trött När min man gör så talar jag om att jag känner mig förbisedd, bortglömd och ignorerad. Och om Joel var större, skulle jag tycka att det var en förolämpning mot honom om pappa hellre satte sig vid datorn än tillbringade tid med sin son.
Sätt dig ner och prata med din sambo, berätta hur du känner och hur du vill ha det. Servera honom problemlösningar - "så här kan du hjälpa mig".
Ni kommer inte att klara av allt på en gång, ta en bit i taget, sluta innan ni blir arga och fortsätt diskussionen nästa dag. Efter en tid kommer ni vara mer samspelta och jämställda vilket gör att ni får det roligare och enklare.
Om ni inte klarar av att prata själva, sök hjälp! Ni kommer klara detta
Jag och maken fick bra hjälp av en kurator när jag fått MS och vi krisade för att maken inte förstod/ville förstå att jag inte längre orkade göra allt det jag gjort tidigare hemma. Bl.a. har jag stora problem med att dammsuga och plocka undan disken då jag är ganska fumlig.
Tack vare detta hade vi klarat av jämställdhetskrisen innan Joel föddes i höstas, annars hade jag nog varit i samma sits som du är i nu.
Jag hoppas innerligt att allt löser sig för dig och din familj. *kram*
Att vara en familj ska ju vara skojigt för det mesta för alla familjemedlemmar.

[K?RinGa]

go kväll
har fått några minuter över.. Mina aggressionsproblem blir bara värre och värre, nu är det inte bara kvällstid, utan allt som oftast jag brister.

Har i dag tagit steget, och ringt mödra- och barnpsykologen via bvc.
kanske kan vi tillsammans hitta punkten som gnager hål i mitt inre, och som antagit ohållbara propotioner.

önska mig lycka till

känner mig bara så otroligt värdelös som inte på egen hand hittat lössning på detta.

men men.. har iaf tagit ett steg till eventuell förbättring, inte minst för mina kära ungars skull...

många kramar och tack för alla goda råd!