Åh, vad jag känner igen mig! När man inte själv tycker att vardagen är rolig är det svårt för barnen också att tycka det. Mitt råd är kanske att försöka ladda dina egna batterier lite grann så att du börjar tycka att det är skoj igen. Du VET ju precis hur du ska styra upp dagen så att den blir bra, men är man själv trött och håglös så blir det inte bättre av att man blir arg på sig själv för att man inte pallar att göra alla de där sakerna som man vet att situationen blir bättre av. ](*,) Jag har lärt mig att föräldrakriser oftast inte har så mycket med själva föräldraskapet att göra, för mig i alla fall, utan snarare med min egen inställning och mitt eget mående (läs stressnivå). Och barnen fungerar ofta som nån (tidvis lite håglös) barometer för detta.blivandemamma skrev: Känner väl kanske att jag har en liten "kris" själv i mitt föräldraskap där jag inte riktigt vet hur jag vill ha det här hemma. Det påverkar. Dagarna är inte så strukturerade som vi mår bra av. Det påverkar. Inspirationen tryter lite och jag tycker inte själv det är så roligt. DET påverkar.
Att se till att alla kommer ut (där det är OK att springa och föra mycket oväsen! ) är ju dock det närmaste en patentlösning man kan komma. Men att ta bort xboxen och bjuda på lite "tom tid" är nog inte heller fy skam. Vi har ingen xbox men kunde möjligen ta bort tv:n....jag fick en kalldusch när jag idag på dagis läste barnens intervjuer om sina familjer, och Storasyster hade sagt "Jag gillar inte så mycket att leka. Hemma tittar jag på TV." [-( Hon behöver kanske också lite tom tid...?