"Skrämmer" jag bara 4 månaders vid nattamning?

[Tierra]

Jag hoppar över till detta forum men har en tråd i forum för kurbarn mellan 4-12 månader med pågående tema.

Det har varit en otrolig kämpig period här hemma den senaste månaden. Det började ganska precis på 7-månadersdagen och har i princip fortsatt sedan dess. Jag har fått många bra tips och läst in mig på 8-månaders ångesten också.

Dagssovningarna har alltså varit rena rama mardrömmen. Det längsta passet mitt på dagen har blivit det kortaste. Där hon vanligen sov i 1,5 timme så sov hon 30 minuter och skrek resterande tid....ramsan har bara blivit en katalysator för skrik....I vagnen däremot vid "sista läggningen" har hon somnat med en suck innan vi ens hunnit utanför dörren.

Jag var så trött en dag att jag tänkte att om jag så ska gå HELA dagen så ska ungen sova. Och sova gjorde hon. Alla tre läggningar tiden ut......och där trampade jag runt tröttare än någonsin....Nu är jag fast i vagnträsket. En vecka har vi harvat runt i vagnen sambon och jag....och Sessan sover.....

Jag lägger henne ibland på magen i vagnen om jag märker att hon har svårt att somna vilket gör att jag inte kan ha henne fastspänd. Det gör att hon ibland vid skarvar reser sig upp och sticker ut huvudet. Är jag inte snabb där så är jag rädd för att hon ska ramlar ur vagnen. På de kortare sovningarna halvsitter hon och då kan jag ha henne fastspänd men jag skulle naturligtvis vilja ha henne liggandes på magen alla lurar.

Nu står jag där igen och vill börja lägga henne inne. Orkar inte vara ute och gå så länge på dagarna. Någonstans finns det naturligtvis en rädsla inom mig att det kommer att bli jobbigt igen och jag vet ju att det inte är till någon fördel för någon.
Jag behöver helt enkelt jobba upp mitt självförtroende igen och tro på det jag gör.

Ville bara bubbla av mig lite till er som vet hur det kan kännas och är duktig med det där att ge konstruktiva tips.

Hälsningar

T

[Tetz]

Hej

Ja, det kommer säkert att bli en ansträngning (för er båda) när ni ska återgå till att somna själv i stillastående vagn. Därför är det extra viktigt att du har tänkt igenom hur du vill ha det, dvs. vad som blir bäst i längden för er båda. Ha målet för ögonen!

Angående vagnsovningen så rekommenderar jag att du köper ett sele som möjliggör magläget. Jag har ett sånt här från Tullsa: http://www.syskonhuset.se/barnvagnstill ... ullsa.html

Man kan vända på det så spännet hamnar på ryggen istället, men då är det en god idé att sy ett par stygn så att inte hålet för armarna kan variera i storlek (svårt att förklara, det är nog lättare om du sett selet).

[Tierra]

Såg att jag inte hade svarat och tackat dig Tetz, sorry.

Dagarna har rullat på och blivit månader. Vi har fortsatt att lägga henne i vagn ute, rullandes och stillaståendes och det har fungerat bra fram till nu. Nu har jag kommit till en brytpunkt och jag måste få lite stöttning och hjälp. Hon sover inte när hon brukar och vaknar hela tiden alldeles för tidigt. Mattider fungerar bra och hon äter verkligen mycket nu. Jag försöker att vara utomhus när vädret tillåter och hitta på någon aktivitet (typ, öppna förskolan någon timma, bada, hälsa på någon) så att hon får lite andra input också under veckan.

Nu är jag så uppgiven, trött, less och sååå irriterad på hennes ständiga gnäll att jag går i taket. Jag känner mig så hemsk som mamma då jag VET att hennes gnäll handlar om frågor och kanske understimulans att hon är trött och allt där i mellan. Jag har ingen ORK att vara stark i mellan åt.

Hursomhelst. Det är dags för oss att lägga över schemat till två sovningar om dagen med start idag. Hon har de senaste dagarna gallskrikit i vagnen också så det känns som om vi är på väg neråt i spiralen och jag VILL inte hamna där.

Det är som om jag har glömt bort hur det var att lägga henne inomhus dagtid, ramsa och lägga över täcket efter 10 minuter när hon nöjt somnat in. Jag har blivit för bekväm och orkar inte ta striderna "inomhus" med 30 minuters skrik, sova, och så skrik igen så jag har bara fortsatt att lägga henne i vagnen. Men nu funkar inte det heller, uppenbarligen?

Vi går över till ett schema (07.00-19.00 fortfarande) med sömntider 12, 45 och 1,5 timmes är målsättning och tanke. Jag läser många inlägg och schemaförslag så jag försöker hitta det som passar oss alla i familjen.

Jag skriver för jag behöver VERKLIGEN stöd i detta. Jag måste bara tro att det här ska gå vägen så att vi kan börja lägga henne inne igen. Det skulle jag verkligen vilja.
Vi tänker att den första sovningen gott och väl kan vara i vagnen då det passar bra med en morgonpromenad med familjens hund också. På sikt skulle jag vilja lägga henne inne när JAG känner för det.

Kan någon bara skriva att en snart 9-månaders som jag tror är på väg ur 8-månaders ångesten (som pågått sedan hon var 7 månader) kan läggas inomhus somna, sova hela passet och sedan väckas. Jag måste bara få in den målbilden igen....

Och TACK och LOV så sover hon 12 timmar varje natt med få undantag så jag vet ju att DET fungerar.

Tacksam för stöttning och målbilder!

Hälsningar

T

[Tutan]

Hej Tierra!

Åttamånadersångesten ÄR jobbig för både barn och föräldrar. Du har kanske redan läst trådarna i ämnet här http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... 24&t=14070 och kapitlet i Barnaboken?

Jättebra att du fortsätter med fasta rutiner kring maten och att ni kommer ut och får frisk luft =D> .

Kan någon bara skriva att en snart 9-månaders som jag tror är på väg ur 8-månaders ångesten (som pågått sedan hon var 7 månader) kan läggas inomhus somna, sova hela passet och sedan väckas. Jag måste bara få in den målbilden igen....

Självklart kan jag skriva under på det! Men det kommer krävas rejält med Attityd hos dig och att du verkligen bestämt dig för att "så här ska det vara nu". Är det så att du är less och trött så får du spela att du har attityden tills du hittar den.
Använd verktygen för att lugna henne och se till att ramsan verkligen når fram till henne, så att hon hör den, OM hon nu skriker när du lägger henne inne.

Med min mellanpojk så strulade nätterna mest, och inte dagarna när det var åttamånadersångest på tapeten. Inom en eller två månader är vi där med yngsta dottern... Vi får väl se hur hennes ångest tar sig uttryck. Det är olika för olika barn.

Och TACK och LOV så sover hon 12 timmar varje natt med få undantag så jag vet ju att DET fungerar.

Vad underbart!

Så....pepp, pepp och mera pepp! Det här fixar ni!

[Tierra]

Tack Tutan för ditt svar!

Du har helt rätt i att attityden måste infinna sig. Likväl som jag vet att vi har kämpat för att nätterna ska fungera så behöver vi tänka långsiktigt och styra upp dagarna också. Det är som om jag bara vill ha en "snabb" lösning så vagnen har blivit ett bra medel för det men bara kortsiktigt och så har dagarna rullat på. Dessutom vaknar hon alldeles för tidigt i vagnen och skriker så det blir ju att jag "räddar" henne 3 ggr om dagen för vargen. Inte så konstigt att hon blir otrygg med vagnen också.

Jag har dock en fundering som jag undrar om jag kan få hjälp att svara på. Hon är fortfarande så att hon GALL-skriker, sitter och "kraxar" av panik då jag lämnar rummet dagtid. När det då gäller läggningarna har jag svårt att skärma av henne där jag tänkt att hon ska ligga på dagarna.

Vi har nämligen ett tvåvåningshus och jag tog ner henne till vardagsrummet nere när 8-månadersångesten drog igång så att jag slapp springa upp och ner för trappan så mycket. På övervåningen finns bättre möjligheter att skärma av och dra ner för fönstren och så än "här nere".

Eftersom hon nu står upp och kan kika ut från resesängen så "ser hon mig" om jag skulle gå förbi på nedervånignen. Gör det någonting? Eller ska jag hellre lägga henne på övervåningen så hon inte får så mycket synintryck men komma "längre ifrån" där vi är mest på dagarna? Eller är vi tillbaka till attitydfrågan åter igen....?

Tack för hjälp!

Hälsningar

T

[Tierra]

Jag fortsätter på mitt tidigare inlägg och har tagit tjuren vid hornen idag. En förmiddag med full aktivitet utomhus mycket mat följt av läggning inomhus. Jag la henne på övervåningen då jag tyckte det kändes bättre helt enkelt.

Det tog 20 minuter innan hon somnade med mycket frågor och sedan sov hon i 40 minuter innan hon drog igång. Hon har nu skrikit i 40 minuter. Tänkte försöka få henne att lugna ner sig själv innan jag går upp. Har inte varit inne hos henne ännu utan bara ramsat. Det är tufft men jag måste tro att det här ska gå vägen för jag vill inte ha det som det är nu heller. Ja, det är hjärtskärande men det gäller att stå pall och vara en förebild. Det känns så tråkigt bara då vi nu också har bestämt oss för två sovningar (då finns det ju inte "en chans till" innan kvällen.

Tack för stöd.

Hälsningar

T

[Sarisparis]

Hej Tierra

Vad bra att du fick till en sâ fin förmiddag idag, helt rätt recept! :thumbsup:

Däremot lâter ju läggningen och uppvaket inte sâ roligt. Jag skulle nog râda dig att gâ in och lugna henne i sängen (hos oss har solfjädern varit en favorit, men din lilla kanske bättre gillar buffning?). Om det gâtt ett mönster i dessa läggningar/uppvak kan du se det som en minikur dâ du backar bandet och lugnar pâ plats (men gâr med ramsan, den ska ju ha sista ordet). Sâ att ni inte fastnar i detta skrikiga och jobbiga för er bâda.

Om eftermiddagen blir fööör lâng sâ kan du alltid ta till en liten femminutare och dessutom lägga tidigare till kvällen.

Lycka till!

[Tierra]

Hej Sarisparis!

Tack för stöttning och påminnelse om vad det är vi håller på med. Ja, det visade sig att hon hade kräkts och HELA sängen var en enda bananröra.... Det har aldrig hänt förut så det var väl typiskt. Men det redde vi ut också.

Igår och idag har hon somnat inom 10 minuter men tyvärr vaknat ganska precis efter en timma (hon har inte sovit färdigt och är SÅÅ grinig efteråt, ibland upp till över en timma). Tyvärr så har jag aldrig fått till det där med solfjädern (eller buffning) och sedan ramsat ut. Ibland har hon hunnit ställa sig upp i sängen när jag kommer in i rummet varvid jag har lagt ner henne igen och solfjädrat och det är som om hon blir ännu mer "rädd" när jag kommer in och vill (naturligtvis) ännu mindre vara kvar i sängen. Så fort jag har släppt har hon jagat upp sig. Därför har jag försökt använda ramsan vid skarvar men även det har varit svårt att få henne att sova vidare. Jag förmodar att jag får vara konsekvent och stå fast vid det.

LIte osäker är jag också på det nya schemat i förhållande till långsovningen. Hon äter lunch 11.30 och sedan en banan 13.00 för att sedan sova 13.30. Har lagt henne 13.15 nu när vi kör in nytt schema. Hon har fått en timma ute i trädgården idag på fm och mycket mat hela dagen men vaknade efter 40 minuter....hmmmmm.

Det finns så många fantastiska trådar här på forumet där jag får mycket inspiration. Vi jobbar vidare med det nya schemat och försäkringen om att vi jobbar på sikt och för en tryggare och roligare vardag för oss alla.


Tack igen!

Hälsningar

T

[Tutan]

Hej T!

Jag förmodar att jag får vara konsekvent och stå fast vid det.

Ja, att vara konsekvent är det bästa, så hon vet vad som gäller. :thumbsup:

Vad glad jag blir när jag läser att ni är ute mycket och har en härlig attityd om att det här kommer att fixa sig på sikt för allas bästa. Bra jobbat! Fortsätt så!

[Tierra]

Tack för er stöttning! Jag har inte skrivit på några dagar för vi är inne i en nedåtgående spiral som inte tycks vilja vända.

Att införa två sovningar samtidigt som vintertidsomställningen är en erfarenhet jag inte kommer att göra om, men nu är det gjort och vi kämpar vidare.

Lillan sover inte längre än 30 minuter dagtid och sen är det skrik och grin. Jag är så uppgiven och ledsen att jag inte vet vilken ände jag ska börja i. Eller jo, det vet jag ju egentligen men när hon vaknar gång på gång och är SUPER grinig där i mellan så bara brister det inom mig. Jag gör verkligen ALLT för henne. Är utomhus tänker mat mat mat. Stannar hemma för att hon ska få (bättre) förutsättningar att sova men hon vaknar och gallskriker. Försöker inte vara inne och störa henne så mycket men min ramsa biter bara inte och jag FÖRSÖKER föra en dialog med henne.

Att lägga henne inomhus resulterar bara i gråt och panikskrik. Att lägga henne i vagnen och gå en promenad är detsamma. Jag spelar med de kort jag har de jag lärt mig men det är som om korten bara glider mig ur händerna. Att dessutom veta att det är JAG som ansvarar för kortleken och ska hålla ihop när det stormar är så svårt. Igår kväll grät jag hela kvällen och idag när hon är PROPP-mätt och ska läggas med samma rutiner som vanligt så har hon skrikit nu i 45 minuter. Och så vet jag att det kommer att bli ännu en tuff dag.

Usch och fy. Jag har tappat allt vad njutning heter. Tyvärr åker vi bort över helgen och ska lägga henne på nya platser och det gör ju inte att mammatarmen tänker "JIPPI" precis.

Ja, det var ett buttert inlägg från T idag. Jag vet att jag jobbar i ett långsiktigt lopp och att målet finns där framme men idag har jag lust att skolka från jobbet..... Men jag kämpar på.

Ny rapport kommer.

Hälsningar

T

[Tetz]

Jag tycker att det är bra att du tänker långsiktigt och kämpar på. Man kan ju lugnt konstatera att det inte var en småbarnsförälder som kom på att ha tidsomställningen...


Försök att även fylla på din egen energi med sånt som du blir glad av. Ibland har jag stannat hemma och överkoncentrerat på schemat och då blir allt värre. Jag säger absolut inte att så är fallet för dig, utan vill bara uppmuntra till balans mellan schemastrikthet och roliga aktiviteter

Kram

[Tierra]

Hemma igen efter några dagar på annan ort. Tyvärr så har den onda spiralen fortsatt i nedåtgående riktning och nu är det riktigt tufft. Jag är så tacksam att det här forumet finns så att det finns en kanal att ventilera och få stöttning samtidigt som andra trådar ger inspiration och övertygelse om vad det vi gör.

Du har helt rätt Tetz att det är viktigt att komma iväg också. Jag ska försöka begränsa aktiviteterna så att vi sover hemma dock tills det nya schemat sätter sig.
Sessan har börjat vakna vid 06-tiden (igen) och då blir ju liksom hela dagen fel när mat och sovklockan hela tiden får olika signaler.

Jag ska erkänna att jag är fast i vagnträsket igen och går hellre med henne så att hon får sova tills vi sätter det här schemat.

Ska ge det en vecka till och har bokat in några aktiviteter bara för mig den här veckan.... En glad mamma är ju lättare att vara trygg med.....

Tack för era kommentarer!

T

[SusanD]

Hej, nu har jag bara skummat din tråd så jag har säkert missat en hel del fakta men svarar ändå.

Just nu verkar ni inte ha det så kul och har nog inte haft det på ett tag med tanke på läggningarna du beskriver.
På något sätt har ni kommit fel från början, ingenting har satt sig ordentligt och tösabiten är helt klart inte alls trygg med att du har koll när hon sover. Du skriver att du aldrig fått till varken buffning eller solfjädern och att ni inte alls kommer till någon kommunikation med ramsan.

Jag tycker att ni ska stryka ett streck över allt som varit och börja om. Nu vet jag inte var ni bor men kanske finns det en kurare i närheten som ni kan konsultera så att det verkligen blir rätt och ni kan njuta av varandra och livet. Tror inte att det skulle behövas så mycket hjälp men att du skulle ha ett otroligt stöd av att någon som kan kura kunde supporta på plats. Fundera på det.

Kram Susan

[Tierra]

Hej igen!

Drygt 3 veckor har gått sedan vi försökt vända skutan mot två sovningar och nya tider för mat under dagen. Schemat ser ut som följer nu.
12, 45, 1,5 (14 timmars sömn).

07.00 Väckning och välling
08.30 "Second breakfast"
09.15-10.00 Sova 45 min
10.30 Mellanmål
11.45 Lunch+efterrätt
12.30-14.00 Sova 1.5 tim
15.00 Mellanmål
17.00 Middag
17.30 Bad
18.20 Välling
18.50 God natt
19.00 Sova

Schemat börjar sätta sig, dvs. hon orkar vara vaken längre mellan varven och äter bra på middagsmålen. Men hon har sällan sovit fullt ut på lunchsovningen utan många gånger vaknat vid skarv efter 45 min. och har svårt att somna om och jag har ibland tagit upp ("räddat") henne från vagnen vilket har resulterat i en grinig eftermiddag.....Jag har då gett henne en vilostund mellan 15.40-16.00 så hon har haft chansen att sova men det har hon inte gjort. Jag har verkligen gett henne mat mat och mera mat innan dessa sovningar så jag kan inte annat än tänka mig att det är vargarna som är spökar.

Det finns många fördelar med att lägga henne i vagnen men min önskan är att lägga henne inomhus igen och jag har som sagt inte orkat/vågat kanske göra det ännu. Det har varit nog mycket i alla fall. Som sagt jag har haft svårt att nå fram med verktygen som jag beskrivit.

Min stora fråga som kanske är en petitess i sammanhanget är om jag ska lägga henne i vårt sovrum (där hon har legat inomhus sedan hon var liten) men det är ganska långt ifrån där jag befinner mig på nedervåningen. Dvs jag får ramsa nerifrån och husljuden blir mer avlägsen om hon ligger där. Fördelen är att det är ett relativt mörkt och svalt rum till skillnad mot nedervåningen. Alt är alltså att lägga henne "här nere" men då har jag svårt att skärma av henne och hon kommer att kunna "se" nästan hela nedervåningen när (om) hon ställer sig upp och det är betydligt ljusare här.

Jag visste inte att man kunde kontakta en kurare men jag har hittat listan som ligger här på forumet och ska göra det för att höra närmre vad det innebär. Jag tror inte heller att det är så mycket som "behövs" egentligen men jag tror vi har kört fast i gamla hjulspår och behöver någon som kan hjälpa oss att lyfta blicken igen. För självförtroendet fram för allt vad gäller "bortaläggningar" är verkligen nerkört i bott. Jag vill ju kunna lägga henne på fler ställen än hemma och vara trygg med det. Men då måste jag ju börja här hemma.

Jag tänker att desto större hon blir desto mer medveten kommer hon att bli och desto viktigare är det att ge henne trygghet även dagtid.


Hälsningar

T

[SusanD]

Hej igen, ett kvickt inhopp....

Jag visste inte att man kunde kontakta en kurare men jag har hittat listan som ligger här på forumet och ska göra det för att höra närmre vad det innebär. Jag tror inte heller att det är så mycket som "behövs" egentligen men jag tror vi har kört fast i gamla hjulspår och behöver någon som kan hjälpa oss att lyfta blicken igen. För självförtroendet fram för allt vad gäller "bortaläggningar" är verkligen nerkört i bott. Jag vill ju kunna lägga henne på fler ställen än hemma och vara trygg med det. Men då måste jag ju börja här hemma.

Precis! Jag tror precis som du att ni kört fast i för djupa och leriga hjulspår och att självförtroendet fått sig en törn. Kolla in listan på kurare och se om du kan få lite support, helst personlig på plats. Att du kommer upp på banan ingen tvivlar jag inte alls på men kanske behövs det en putt utifrån för att det inte ska bli för tungt för dig.

Kram Susan