Vilma visade var skruvarna skulle vara och så skruvade vi tillsammans. Kalle Kanin (hennes gosedjur) fick också vara med på ett hörn och skruva, handen om handen och "tack så mycket Kalle Kanin". När vi kommit halvägs så behövde "snickarna" (jag och Vilma) lite vätske påfyllning, så hon gick in till pappa i köket som idag fick laga mat själv för vi var så upptagna med hyllan, och bad om dricka. Vilket hon serverade både mig och sig själv på mattan. När vi sedan var nästan klara så insåg jag att jag hade satt två delar åt fel håll!!!!! Den här hyllan är i sektioner som byggs på varandra och felet var i början så det var bara att backa bandet och skruva baklänges
Jag bannade mig själv lite högt, inte argt, mer uppgivet, då det skulle ta en evinnerlig tid att backa och sen göra om. Vad gör då Vilma? Jo hon reser sig, går fram till mig och ger mig en jätte kram som varar i flera minuter, sen tittar hon på mig rakt i ögonen och ger mig en puss och går sen och sätter sig igen och fortsätter skruva.
Jag blev aldelles varm i hjärtat. De sista dagarna är det bara pappa som har gällt. Hon har testat mig på allt och jag har försökt vara den trygga klippan som visar hur det ska vara. Så detta blev extra känslosamt för mig. Sen var hyllan en hit i hennes rum, hon fixade med sina böcker, djur och bilar hela kvällen lång
