Irmans tråd!

[Irmasmamma]

Hej alla kloka!

Lillan har nu blivit fem långa månader gammal och mycket mer rörlig och initiativrik sen någon månad.
Jag känner att nya situationer att hantera dyker upp hela tiden och startar därför en tråd här.

I den sociala delaktigheten kan hon inte längre ligga på t.ex. köksbänken (trots säkerhetsanordningar runtomkring). Jag har förflyttat de av mina sysslor jag kan ner till golvet och det i sig är ju inget problem. Det jag undrar över är hur man skiljer på forskning och arbete....
En vanlig situation är att jag sitter på golvet och lagar barnmat. Irman kommer ålandes och vill hjälpa till såklart. Hon liksom anfaller bunken och dregglar ner i den. Suger på samtliga redskap. Jag vet ju att det är så här folk i den här åldern gör när de arbetar, och jag vill absolut inte hindra henne, men maten blir ju förstörd om det kommer en massa dreggel i den.
Vad göra? Ska jag visa henne att så här utförs inte arbetet, och ta bort hennes ansikte från skålen och hjälpa henne röra med sleven istället? Då vill hon ju stoppa sleven i munnen istället och det blir ett evigt hindrande som inte känns så bra.
Tips?

[TorsMamma]

Erbjud något annat istället. Ge henne lite EGNA grejer att utforksa, slevar, burkar och annat köksmässigt.

Skall maten kokas tycker inte jag det är så farligt med lite slem. Om bara familjen skall äta. Ge henne en hel morot att urforska osv.... Deltaga, erbjud alternativ. Säg HÄR; titta!!! Mmm..... Den kan du kolla!

[Alma]

Ja det tror jag med. Du har ju redan gjort det första nödvändiga steget - flyttat ned arbetsplatsen till en bra nivå. Fortsätt med att dela upp arbetet - hon får skål, du får skål. Blir det intressantare med din så ge henne en klick eller bit av det du håller på med, eller ta ur allt i den tråkiga skålen och ge henne din.

Min inställning är att det inte är skillnad på forskning och arbete, och absolut inte för barn... Vuxen struktur på matlagningen lär hon sig genom att ni samarbetar. Avsmakning är en central del och så länge hon är pigg på det kan du ju ge henne alla möjliga intressanta smaker.

Jag lagade mat på golvet med pall bredvid under en tid innan sonen stod minns jag. Sonen bankande, avsmakande och som du skriver genom att anfalla ingredienser och verktyg. På pallen hade jag vassa verktyg och mat som inte lämpade sig. På golvet hans skål, mina och en rad andra verktyg som vi kunde dela.

[Irmasmamma]

Tack snälla ni! Här ska lagas mat tillsammans!

[Alma]

Kul! Berätta gärna hur det går.

Jag har inte varit en matlagningsentusiast innan jag fick barn. Men sedan sonen kom är det en av de saker jag tycker är allra roligast att göra ihop.

Bara blicken man kan utbyta med en liten när den avsmakar något nytt. Förvåningen över vad som händer när man plaskar ned med en slev i något och det stänker. Hur roligt det är att göra en deg ihop och se den lilla handen klämma och känna och sedan åka pladask mot munnen. Och hur reaktionen blir över att degen fastnar i handen!

Helskoj. Och sedan utvecklas det.

Nu är sonen fem år och går upp tidigt om morgnarna ibland... Pallen åker fram och tillbaka och sopskyffel används för att nå högt uppe i skafferiet.

I morse gjorde han saft i ugn. En delikatess, tyckte han själv. Socker och liiite liiite vätska, sa han (vad vätskan var förblev hemligt). I små metallformar, de där man använder för ischoklad på julen. Stod i ugnen så de skulle smälta ihop och "bli så där riktigt saftigt".

Skratt.

[Irmasmamma]

I morse gjorde han saft i ugn. En delikatess, tyckte han själv. Socker och liiite liiite vätska, sa han (vad vätskan var förblev hemligt). I små metallformar, de där man använder för ischoklad på julen. Stod i ugnen så de skulle smälta ihop och "bli så där riktigt saftigt".

Skratt.

Gulle!!

[Alma]

Gäller att börja tidigt, som du gjort. Då får man saftig ugnsbakad saft i chokladformar på morgnarna om några år!

Lite trådstöld, detta. Men matlagning med barn är också en träning för oss vuxna. Thinking outside the box... Börjar i din flickas ålder när man undrar om man kan tillåta dreggel i maten, och hur mycket klet och smet det ska få bli, och vad som är viktigt med resultatet egentligen...

Det är mycket viktigt för min son att hitta på egna recept nu. Han väljer de ingredienser han tycker mest om. Nu provar han de läckerheter som kan åstadkommas om man BARA har roliga ingredienser.

I påskas blev det socker i muffinsformar som han hällde fet grädde på. In i ugnen. Ojdå, flöt visst bara ut.

Sedan att bara ha kakao, liiiite mjöl (som är gott) och socker. Inga andra tristare ingredienser. Ojdå, blev visst bara bränt.

Bit för bit testar han och lär själv vad som behövs egentligen för att mat ska hålla ihop, jäsa och bli gott.

Ofta med mjöl som hälls ut och tappas i golvet, kakaopaketen som går åt som smör i solsken och ibland honngsburken som det blandas i tänker jag att jaja. Hellre det som leksak än något annat, som också kostar...

[Irmasmamma]

Tack igen Alma. Mycket kloka och tänkvärda ord.
För det är klart man vill ha ugnsbakad saft om några år!! Hjärtat svämmar nästan över när jag tänker på det!

[Alma]

Jobbar man på med sin eget invanda sätt att se på mat och matlagning och accepterar ingredienser som dreggel och lite mer så kan man också få en mycket spännande gröt tillagad till sig en morgon.

"Jo det är först musli, sen grädde, sen lingonsylt och så liiiite honung" sa sonen som faktiskt också hällt i lite vatten. Puttrade så fint.

Men aningen konstig smak, och lite brun färg.
"Vad är det här spännande bruna som du lagt i?"
"Kattmat, mamma."

[Irmasmamma]

"Vad är det här spännande bruna som du lagt i?"
"Kattmat, mamma."

Mums!!

[Irmasmamma]

Hej igen!

Den sociala delaktigheten funkar bättre nu när vi kör varianten "laga mat med hennes grejer och mina grejer". Ofta vill hon ju såklart ha mina grejer helst, och då får hon det och jag får ta fram nya till mig och då vill hon ha dem och så håller vi på Lite meckigt men jag ser det som en investering för framtiden. Särskilt för henne.

Min nästa fråga gäller Forskaren.
Jag har läst och läst igen om krypbarnet i BB (Irma ålar med rätt bra fart nu, så jag räknar henne som krypbarn i den aspekten att hon tar sig fram "obehindrat" )
Att aldrig hindra tycker jag att jag börjar få kläm på nu (även om det är knepigt i vissa situationer när vi inte är hemma/är med andra människor....).
Men detta att hjälpa och vara förlängda armen tycker jag är svårare. Hur vet jag vad det är hon vill?

Här kommer lite olika scenarier:

Jag dammsuger och lillan ligger på golvet och tittar nyfiket på dammsugaren och följer med blicken hela tiden, men rör sig inte ur fläcken. Ska jag tolka det som att hon helst bara vill titta eller att hon vill bli upplyft och hjälpa till att hålla i dammsugaren? Är det Arbetaren eller Forskaren som är i farten?

Jag står och diskar och lillan ligger på golvet och tittar. Samma sak här: lyfta upp eller låta vara så länge hon är nöjd? Jag vill ju inte störa när hon ligger på golvet och är nöjd, men jag vill ju heller inte missa ett initiativ till arbete från hennes sida!

Lillan hasar runt och undersöker saker. Stannar framför en byrå och kollar in länge. Börjar gnöla lite. Ska jag tolka det som att hon vill ha hjälp att öppna en låda eller liknande? Hur vet jag det? Hon försöker inte dra i handtaget direkt....

Ibland (ganska ofta) gnölar hon rätt frejdigt när hon är på golvet, och jag har väldigt svårt att tolka det. Hon är inte ledsen, det märks, bara kanske lite frustrerad och uttråkad. Jag vill absolut inte rädda henne från golvet. Vi har jobbat oss upp i längre och längre nöjda stunder på golvet tack vare att jag låtit bli att rädda vid minsta missnöjesyttring.
Dock fastnade jag lite vid detaljen att i BB står det ju att man ska se till att barnet aldrig behöver bli besviket. Om hon ligger och gnölar mitt på golvet har jag ju ingen aning om vad det är hon behöver hjälp med! Om jag tar upp henne slutar hon gnöla, om jag slänger ut nåt intressant på golvet slutar hon också och undersöker det en stund, för att sedan börja gnöla igen. Det funkar också att jag ropar till henne och pratar med henne lite därifrån jag är, men det känns ju också som en typ av räddning. Eller är jag för hardcore?

Jag vet inte, men det känns som att vi har fastnat lite. Hon behöver en puff att bli mer självständig på golvet, men jag vet inte om jag ska låta henne vara med sitt gnöl eller hjälpa henne och vara förlängda armen (och hur ska jag isåfall veta vad det är hon vill ha hjälp med?) för att bäst komma ur denna onda cirkel.

Tips någon?

[Irmasmamma]

Puffar lite här! Puff, puff!

Är det kanske fel att ställa frågor om barna"fostran" om såna här pyttisar i den här kategorin?

Annars har jag en fråga till:
Bör jag använda "klappa fint" till allting som hon hanterar på "fel" sätt (dvs typ allt då, eftersom hon bara vill klämma hårt på allt och stoppa det i munnen....) eller bara de gånger när det handlar om något jag är rädd om? Som t.ex. boken i nedersta bokhyllan i exemplet från Krypbarnet i BB.

[chokladkaninen]

Hej!

Jag tror att du har en poäng där - det är en lite annan typ av fostran det handlar om när man har ett så litet barn. Trots det skulle jag förstås gärna hjälpa till, ifall jag kom ihåg vad en 5-månaders kan och inte.... Det är ju så läääänge sedan!

Och på så sätt ökar du kanske dina chanser att få konstruktiva svar av folk som har färska erfarenheter av såna småttingar om du frågar på SoS istället. 8) Men det BORDE ju finnas nån även här som har lite längre minne än jag.

Vi ropar på hjälp: Hjälp! Hjälp!

[Irmasmamma]

Tack för svar, chokladkaninen!

Ska kolla om jag kan få hjälp av kollegorna SoS, men där handlar ju det mesta om SM och liknande.....

Så jag instämmer i ropet här också, hjälp hjälp!!

[chokladkaninen]

Men du, jag har en lite generell idé ändå, kom jag på, som kanske kan funka som ett övergripande svar på dina frågor även om jag knappt kan skilja en 5-månaders från en 1-åring längre.

Hela grejen med att vara guide är ju att man visar hur saker ska hanteras på temat Så Här Gör Man. Så om det nu är en fin bok, som i BB, eller en blomma, ska man förstås visa Klappa Fint. Men om det är ett äpple ska man ju bita i det. Är det en låda så vill man nog öppna den och kolla vad som finns i (där inne kanske det finns nåt som man bör Klappa Fint?), är det dammsugaren så vill man ju förstås se hur den fungerar...

Kankse behöver man inte göra så stor skillnad på Forskaren och Arbetaren på det här stadiet - man kan ju liksom inte jobba så mycket innan man vet hur saker funkar, tänker jag.