![Sad :(](./images/smilies/icon/sad.gif)
tjugo i tolv var det dags igen och diskussionen slutade
1:50!!!!!!
I dag känner jag mig uppgiven. Det var längre än sist och jag trodde sååå
Det skulle vända eller hade vänt!
" Jaaaag vill sova mammas säng!!!" är hennes mantra och ramsan mitt.
Hon började 5:50 igen men tystnade själv och kl 6. Sen 6:30 började hon som vanligt.
Då rusade jag in med väckar klockan. Hon säger till mig
" jag ropade på mamma igen" jagbsa då åt henne att hon KAN inte hålla på så där
För man sover på nättena . Det är bättre och skönare .
Tankar som " tänk om det inte passerar och jag får sitta här ramsa natt efter natt..."
Förstår inte hur hon ORKAR!!
Jag behöver lite stärkande ord här! Könner mig uppgiven.
Jag kan nämligen heller inte somna om när hon varit vaken. Tar minst en timme innan jag Kommer till ro själv. Och dagarna blir lidande och sjuksskriva mig är inte ett alternativ.
Tröstar mig med att jag fick sista ordet i alla fall!!!
MIAN