Att vagna till sömns...eller att jag försvår

[Gäst]

När min femtonmånaders var åtta veckor så började jag hjälpa honom att sova över nattmålen. Då hade jag en äldre utgåva av Barnaboken där det står att man ska vagna småfisarna till sömns. Och dessutom vara noga med att dom sover ordentligt innan man slutar dra vagnen. Detta följde jag utan att fastna och utan att sonen någonsin fick svårigheter att senare somna på egen hand- och sömnen satte sig på några nätter. Allting kändes väldigt okomplicerat. Senare har naturligtvis svackor uppstått men då har han ju varit större och det har känts självklart att bara lugna honom med verktygen så att han kunnat somna om.

Nu vagnar jag vår lille nye som är sju veckor. Naturligtvis ska man inte jämföra det ena barnet med det andra och det går framåt för oss nu också. Men vad jag undrar över är om det verkligen är nödvändigt att avvakta och lyssna av och nästan "kura" när det rör sig om sådana här pyttebarn? Nu känns det som om jag gjorde det mesta fel med storingen. Vi standardmodellade och han hade ganska fasta tider men har alltid fått sova klart och ibland sovit väldigt mycket. Allt har liksom oftast hämtat upp sig och gått ihop på slutet ändå. Fel eller åtminstone lite rätt? Just nu känns det som om jag kurar min minsting- istället för att bara skapa rutiner och rättvänt dygn med sammanhängande sömn. Hade jag tur som trots lite slapphet fick en sovande son med struktur på livet? Lite funderingar och frågor såhär i början av tvåbarnstillvaron; det känns så lätt att överarbeta livet med lillebror nu när jag är mer insatt i hur jag "borde" göra för att lyckas.

[annawahlgren]

Å, vad glad jag blir - klokt och insiktsfullt skrivet och sunda förnuftet bara sprakar

Klart du gjorde rätt. Helt rätt och allt blev ju toppen. Jag gjorde verkligen likadant med mina egna och det fungerade. Jag fastnade inte. De barnen hade aldrig några sömnproblem att tala om.

MEN alla barn är inte lika lättskötta - dvs jag anser att de är det, om man gör "rätt" från början - och KAN dra på sig problem, eller de ömma föräldrarna kan dra på dem problem, med att somna själva, somna om själva etc. Därför har jag arbetat ut och/eller förfinat vagnandet och alla de andra verktygen så att de ska kunna "bita" på barn med sömnproblem. Och förstås också kunna fungera förebyggande.

Det enda du behöver göra är att läsa vad du skrivit, berömma dig själv och ta det precis så lugnt och fint som du känner att du ska göra

Blir det bekymmer, kommer lilla barnet att tala om det för dig och då vet du vad du ska göra för att styra upp det hela så att du just INTE fastnar och verkligen kan försäkra lilla älsklingen om hans goda sömn, fredad från allt vad vargar heter.

[Gäst]

Tack Anna Vad skönt det var att läsa ditt svar.

Att det inte BEHÖVER vara svårare än så. Men att om det blir det så finns vassare verktygsversioner att tillgå. När jag nu började vagna även minstingen till sömns så satte sig det sista av nattoron- och samtidigt har han underligt nog blivit tryggare i att somna om av sig själv.

Att kura är ju en helt annan sak. Det märkte jag när jag hoppade in och avlöste min kusin när hennes lilla tjej skulle få slippa att vakna och äta sjuttielva gånger varje natt.

Barnaboken har verkligen betytt oerhört mycket för mitt ganska nya liv som mamma. Inte så att jag följer den som en manual. Men den får mig att våga tänka och vara på ett sätt som förvisso är mitt eget men som jag ändå inte hittat fram till utan den. Vad gäller sånt som sund tankeföring och tillförsikt och konflikthumor känner jag mig avsevärt mer lyckad som mamma än som människa än så länge. Och det är ju en bit på väg i alla fall 8)

[annawahlgren]

Bra, bra

Med alltmer styrka och självförtroende som mamma får du det som människa också. Även om det tar tid

All lycka