Hur ska jag få min dotter att krama och pussa mig (och prata

[annawahlgren]

Käre Pappafrågar Här måste jag tyvärr göra dig besviken - jag hinner inte, och tycker inte heller jag vill, diskutera det jag skriver i Barnaboken om t ex femtonåringen, och särskilt inte här, i din tråd om din egen lilla fyraåring.

Ju mer du växer in i pappalivet, desto mer kommer du att inse att samröret med små barn - eller inte så små barn - handlar väldigt, väldigt mycket om att LYSSNA, både till barnet och till sin egen inre övertygelses röst. Det handlar inte om knapptryckningar à la one model fits all.

Jag önskar du hade andra pappor att diskutera med Läste just "Coola pappor" av Martin Melin, och den kan jag rekommendera (även om jag inte köper allt, som ju alltid bör tilläggas, eller hur ).

Välkommen till Kackelforum att stöta och blöta ämnen som faller utanför denna din egen tråd :-({|=

Anna

[Pappafrågar]

Ok. Jag förstår. Tackar i alla fall för din respons Anna Wahlgren. Det har varit till mycket hjälp. Tack alla andra ochså förstås.

[Alma]

Intressanta dialoger. Titeln fick mig att tänka vidare. Vem minns inte vuxnas ibland blöta pussar och alla de kramar man manades att ge... Äckligt! Och samtidigt: Vad hade hänt om vuxenvärlden hade slutat att blötpussas och be om kramar? Kallt!

Med min son har jag en överenskommelse. När mitt krambehov blir så stort att jag vill avbryta allt han gör, så säger jag att det är dags för en "tvångskram". Kramas bör man, annars dör man. Minst en kram i timmen, oj hur ska vi hinna med allt idag när vi måste tvångskramas hela tiden. Så länge som sonen är road av detta funkar det utan att jag får känslan av att jag tvingar honom. (Han vill ha mycket fysisk närhet, men naturligtvis inte alltid när jag vill...)

Med en släkting som sonen är lite blyg med, har han en annan sorts överenskommelse. Släktingen föreslår björnkram, och visar hur det går till. Kramen blir en lek och sonen kommer över sin förlägenhet och fysiska distans, och går helhjärtat in i kramen.

Jag kan själv ibland ha svårt för formella kramar, dvs sådana som ska till när man kommer och när man går. Jag tar hellre i folks händer, fast med närstående kramar jag händerna och skakar inte som vanligt. Att man hittar och får behålla sitt eget fysiska språk är också viktigt.

Och så tror jag på humor och lek med det fysiska, det gäller att bygga på en kommunikation kring det fysiska. Man kanske inte är de som kramas när man ses på dagis? Man kanske är de som kramas under promenaden hem, eller på ett visst ställe på gatan, eller när man båda hittat skrattet i situationen.

Kramnödig är ett bra ord som många barn förstår något roligt i. Nu är pappa så kramnödig att han bara inte kan låta bliiiiiii!

[annawahlgren]

Tack, Alma Så vackert :-({|=

[Pappafrågar]

Tackar Alma för dina tips och inlägg i denna tråd. Kram.