Åttamånadersångest, fortsätta kuren s

[Dimwath]

Vi började kura vår son för sex nätter sedan (sjunde inatt). Det har gått bra (men en hel del frågor förstås). Sen inatt var det som om han fick ett återfall och var mycket arg och ledsen och vaknade hela tiden. Och ikväll vid läggningen var han också jätteledsen och arg. Försökte ramsa på, men fick gå in och lägga tillrätta och buffa lite ett par gånger vid kris. Grejen är att han verkar vara påväg in i en åttamånaderskris, gnällig, klängig etc. Ska man ändå bara fortsätta med kuren, eller är det nya regler som gäller då?
Känns hemskt att låta honom gråta sådär när han ska lägga sig...
Han har börjat bajsa på natten också och vaknar av det, och då brukar jag gå in och byta (i sängen). Det måste väl ändå vara tillåtet att gå in då?

Hoppas på svar!

[Dimwath]

Läste just inlägget med uppmuntran från dem som gjort kuren, och nu känns det redan lite bättre... Men undrar fortfarande.

[Lottanen]

Det här är alltså vår femte natt i natt, första på uppfäljningsveckan.

Innan jag började kuren har jag nästan aldrig haft problem med att natta min son på 8-månader. Han har "bara" haft problem att han vaknar typ hundraelva gånger per natt och har gjort det sen födseln. För ca 3 veckor sen började han bli jättegnällig, klängig och ledsen så fort jag lämnade rummet. Och nattningen började strula. Det i samband med hans alla uppvak fick mig att bestämma mig för att nu är det dags för kuren.

Det är väl kanske inte det enklaste att börja just när ens barn har sin 8-månaders ångest, men Anna Wahlgren säger ju att det är nu barnet verkligen behöver sin sömn, så vi kör på.

Just i denna stund ligger killen och skriker och gnäller på sitt rum. Gör ont i hjärtat, men det gjorde han ju andra sidan när han fick ligga bredvid mig också när han skulle somna (innan kuren).

*Vänta, går och påminner!*

Så där. Fick påminna honom lite argt att nu är det natt. Fick ett minst lika argt svar tillbaka, men han tystnade efter en minut. Ville verkligen inte "störa" igen med bekräftelsen, men bekräftade ändå 1x2 vid dörren och förväntade mig vilda protester. Trötta klagomål blev det, men nu har han tystnat. Allt som allt (om han nu har somnat) tog kvällens nattning 32 minuter... Och "var tvungen" att gå in och lugna honom med tillrättalägging 2 ggr. Jobbigt, i modershjärtat!

Försök att tänka att han skulle vara gnällig och klängig ändå, eftersom det antagligen är hans 8-månaders kris (det kan jag intyga). Och som AW säger, det är nu han behöver sin sömn!

Lycka till!

Lotta

[Dimwath]

Puh, ja man går igenom alla möjliga känslor... Pendlar mellan att känna sig uppgiven/elak och hoppfull och stark. Men vi SKA klara det. De nätter som det har funkat bättre har ju visat nästa dag att han så väl behöver sin sömn. Han har varit på mycket bättre humör på morgonen tex.
Blir bara orolig att han ska förknippa sängen med ångest om han är ledsen när han lagts i den (trots godnattskrattet innan). Men ikväll protesterade han inte när jag la honom, utan la sig tillrätta... Och var tyst tills jag började ramsa. Då blev han skitsur Man får hålla i sig så man tar bekräftelsen fast man vet att han kan bli arg när han hör den.
Lilla Mio- skrutt. Måste säga att han är väldigt väldigt duktig. Inte konstigt att han undrar när vi gått in till honom varje gång han knystat innan och gett napp och stoppat om. Nu är nappen borta (åh så skönt) och ingen kommer... Men ingen varg kommer heller!

[Dimwath]

Och lycka till själv förstås! Och tack för svaret!

[Lottanen]

Hur går det för er?

Nätterna?

Har läggningen blivit bättre?

För oss går nätterna mycket bättre, men läggningen är fortfarande mycket jobbig. Jag har fått rådet att bara gå in och lägga honom och sen gå till "mitt", men det är SÅ svårt eftersom han gråter så hjärtskärande typ "mamma, lämna mig inte. Kommer jag nånsin att få se dig igen"... Drama på högsta nivå (från min sida säkert mest), men det känns ändå jobbigt eftersom han inte varit så klängig förut. Hoppas det är övergående, så att man inte ger sitt stackars barn men för livet i form av rädsla för att bli övergiven! Det är väl mammanerverna som spökar igen, men det är så det känns.

Nä, nu har det blivit dags för nattningen. Håll tummarna!

Jag håller tummarna för dig!

Lotta