Jag är ju många år efter med att svara här som synes, men vill ändå bara skriva ett par rader
En sak som aldrig upphör att förvåna mig är just när folk (inkl. BVC) uttalar sig som att SHN skulle vara "livsfarligt" "barnmisshandel" mm, mm, ja ni vet ju vad som brukar sägas... Dessa människor kan utan att blinka däremot ägna sig åt exempelvis 5-minutersmetoden eller ännu värre, ge barnen sömnmedicin. Det jag undrar lite över är hur de går till väga när de tar dessa beslut för sina barns räkning. Om de nu är så otroligt pålästa att de kan rättfärdiga inför sig själva det de gör, de borde de ju logiskt sett även läst på om SHN, innan de "dissar" den? Men då blir det ju lite konstigt, för vänta nu, SHN är ju mänskligare än 5-minutersmetoden, det är inte svårt att se om man ställer de båda "metoderna" mot varandra och jämför! Och jag skulle lätt satsa allt jag äger och har på att SHN inte orsaker samma läskiga effekter på ett växande barns hjärna som de mediciner som förskrivs. Så, även om SHN skulle vara farligt på något sätt (vad det nu skulle vara kan jag ej fantisera om, men för resonemangets skull) så hur i hela fridens namn kan man som läkare, sjuksköterska eller förälder tycka att SHN är
farligare än 5-mm eller sömnmedicin????
Vi var där. Punkten i vårt liv där vi var tvungna att ta beslutet om vår älskade lilla unge skulle få medicin mot sina sömnbesvär. Innan dess hade vi testat massor (dock ej 5-mm som vi anser vara förkastlig). En sak som BVC alltid drog upp varje gång vi var där var att det nog var pga amningen som vår dotter var så otillfredsställd (???!!!) Vi fattade ingenting, amningen funkade ju hur bra som helst och dotterns viktkurva var det inget fel på heller för den delen! Men det var väl en enkel sak för BVC att ta till.
Nåja, jag började naturligtvis kolla upp information om allt möjligt och vi bestämde oss för SHN-kuren. Vi är i slutet av uppföljningsveckan nu, så jag skriver inte så mycket än om hur det gått eftersom jag vill ha alla bitar på plats innan utvärdering. (men ja, just nu springer en fräsch och pigg liten 8-månaders runt i lägenheten och skrattar åt katten som bara smiter ifrån henne hela tiden
)
Jag kan berätta en liten bakgrundshistoria till att det ändå tog så pass lång tid innan vi bestämde oss för SHN.
Min mor, fyrtiotalist, har under hela min och mina syskons barndom pratat om hur dåligt det är med "Wahlgren-metoder". Hon har villigt erkänt att hon aldrig provat, men att nä, det låter inte bra det där alls, liksom. Så visst, Wahlgren var inte det första jag sökte på när vi ville hitta en lösning på problemet. Men en sak som är intressant i sammanhanget är hur jag och mina syskon växte upp. Vi hade inga som helst ramar överhuvudtaget. Jag överdriver inte. Vi behövde inte ens gå till skolan om vi inte ville. Sömn och mat var det hipp som happ med. Man tog sig nån macka här och försökte sova nån timma där, mitt i det kaos som rådde hemma. Jag har så länge jag kommer ihåg, mått mycket psykiskt dåligt till och från. Dagboksanteckningar från när jag var 8 år gammal vittnar om hur utstuderade mina tankar om att ta livet av mig själv var. Jag klarar inte av att läsa dem idag när jag själv fått barn. Jag ljög inför mina vänner om att jag också var tvungen att vara hemma en viss tid på kvällen och att vi åt middag och sånt.
Nåväl, nog om det. Kan bara säga att jag har sömnproblem än idag vid 31 års ålder, trots många år i terapi och testande av diverse sömnmediciner. Jag vet mycket väl hur det känns i skallen när man är proppad med artificiellt inducerad sömn. Det är inte ett alternativ för min dotter. Punkt slut!
Det blev långt det här och om någon orkat läsa hela vägen så bravo
Slutsatsen av mitt svamlande är i alla fall att det är mycket underligt att SHN får den kritik den får medan andra metoder som jag personligen avskyr bara slukas hela med hull och hår av godtrogna (trötta och lättpåverkade) föräldrar.
En vän som använt sig av 5-mm metoden på sina barn sa "Men det fungerar ju!" Ja, det kan även fungera att tortera krigsfångar för att få fram information, med det betyder inte att det är rätt. Kan ju tillägga att denna väns barn sover skitdåligt idag utan att veta hur man själv kommer till ro och somnar om.
Vänliga hälsningar från mig som undrar över vuxna människors snabbhet att döma ut saker de faktiskt inte känner till
PS: amningen fungerar fortfarande finfint och är inget jag planerar att dra ner på än på ett tag