Kära, rara Elle
Vad ska jag säga... Det är så stort:
Elle skrev: O funderade en stund och sade sedan: "Mamma visst är det Vuxen-Anna (han kallar dig det) som lärt er allt om bebisar?" Ja, svarade vi och då sade O: "Hon måste vara bra på att lyssna på bebisar".
Längtar efter er alla :-({|= Lilla Sally är ju jämnårig med O, jag har hand om henne två dagar i veckan för att hon ska slippa så långa dagar i "skolan", och hon är ljuvlig, som O. Jag har så klara minnen av hur de båda små - faktiskt - förstod sig på varandra så lätt och rätt i Bleckan. Kloka, lugna, glada, nyfikna, kärleksfulla \:D/
Elle skrev: Du har en stor plats i vårt liv och nu när sonen blivit 6 år så är Barnaboken verkligen en vän att hålla i handen!
Tack, du kära. Men ger du mig sådan ära, ska du nog fördela åtminstone 90% till dig själv
Du är en underbar mamma. Era barn är avundsvärda barn.
Cyan skrev:Ska Marina ha "cred" för sin del av hatlobbyn, så ska väl Paula ha sin...
Härligt att höra ifrån dig! Och TACK - så sant
Det är märkligt tyst från Marina Einarsson. När hon lyckats omintetgöra mitt samarbete med ProfylaxGruppen, trodde jag hon skulle jubla, eller fira om man säger, på Familjeliv.se. Men jag tittade efter, och där är det märkligt tyst. Varför
Är inte Marina Einarsson stolt?
Man kan tycka att jag för femtioelfte gången borde vända andra kinden till. Men det här var lite för mycket - jag gladde mig så åt samarbetet med ProfylaxGruppen, och det gjorde de också. Tills några av deras kursledare hotade med att lämna det p g a Anna Wahlgren sjunkande skeppet... (och gjorde det. Vet inte om de kommit tillbaka.)
Och jag går inte i försvar, jag slåss inte, jag är inte ute efter att bråka och gapa och debattera - det är slut med det. Men näthatet diskuteras ju nu lite varstans. Tidningarna försöker komma tillrätta med de fruktansvärda kommentarer som härjar vilt till varenda artikel, varenda blogg, vartenda ord som skrivs
där näthataren i kraft av sin anonymitet kan låna sig åt precis vad som helst. Och gör det. Oemotsagt och synnerligen oredigerat. Det kan inte fortsätta så. Internet har tagit oss på sängen.
Marina Einarsson är intressant därför att hon - förmodligen utan att själv veta om det - agerar som en klassisk retoriker. Hat har alltid funnits, illvilja och ondska likaså. Personligen har jag bevars ambitionen att försöka FÖRSTÅ allting ("Intet mänskligt må vara mig främmande"). Det är det som gör mig - hm - duktig i samröret med små barn; min vilja och förmåga att förstå dem. Jag raljerar över saken i Mommo: "Lägg en massmördare i mitt knä och jag förstår precis." Så jag grubblar över Marina Einarssons envetna engagemang i min person och livsgärning, som hon vill krossa, med kraften hos droppen som urholkar stenen - och försöker förstå.
Varför
Det är ju inte bara så att Marina Einarsson kräks i största allmänhet över den vidriga Anna Wahlgren, när hon har vägarna förbi, så att säga. Hon lägger ner en enorm energi, massor med tid, tonvis med kraft på att verkligen sabotera, och hon gör det år ut och år in. Och hon lyckas. Som en sann retoriker, modell Cato, som avslutade alla sina tal (i andra ämnen) med orden: "För övrigt anser jag att Kartago ska förstöras." Snart ansåg varenda människa det. Och poff
Kartago förstördes.
Så här, exempelvis, uttryckte sig Marina Einarsson till ProfylaxGruppen:
*Historien om pojken som dunkade huvudet är inte samma sak som det du skrev om en förälder som slog sitt barn i vanmakt. Tråden finns bevarad, även om den inte finns på AWs forum, under 26 dagar stod Anna VID SIDAN OM och lät föräldrarna FORTSÄTTA slå sitt barn utan att ingripa, det hoppas jag verkligen att inte du gjorde. Vi har inte ryckt saker ur sitt sammanhang, det finns dokumenterat om och om och om igen.*
"Tråden finns bevarad, även om den inte finns på AWs forum." Det låter alltså som om jag / vi tagit bort den, därför att jag / vi inte står för den, därför att jag / vi fått så mycket "kritik" för den.
Jag vet inte om den finns kvar eller inte, för jag kan inte ens söka bland hundratusentals inlägg. Men Marina Einarsson, som dyker ner varhelst mitt namn dyker upp, länkade denna tråd till UnderbaraClara som hade sagt något snällt om mig på sin blogg (efter att ha kurat och fått korn på Barnaboken), något en kär forumist uppmärksammade mig på. Det var så jag fick hela tråden, per länk, genom Marina Einarsson själv. (Och vips försvann "debatten" från UnderbaraClara, som nu bytt bloggadress.)
Och den tråden, om pojken som på sitt spänningslösande vis dunkade huvudet i väggen i sin våldsamma trötthet, redogör jag alltså för i krönikan utifrån dokumenterade fakta, alltså själva tråden. Jag kunde konstatera, med viss häpnad - herre milde, man vet ju aldrig efter flera år vad man faktiskt kan ha vräkt ur sig - att det inte fanns ett uns av fog för Marina Einarssons vildsinta anklagelser. Gossen hade börjat dunka huvudet i väggen "ett par månader" INNAN hans ömma föräldrar kom till forumet och bad om hjälp (det var bland annat därför de gjorde det). Det var banne mig inte mitt fel. Det var inte SHN-kuren som fick honom att börja dunka huvudet i väggen. Det var inte min hjärtlösa barnmisshandel som låg bakom hans självskadebeteende. Så snart han fick sin goda sömn - började få - försvann ju också dunkandet. Och jag la mig i i högsta grad, från start: "FÖRHINDRA DUNKANDET rakt av, bara." Och talade om hur.
Detta dunkade har valsat runt i Marina Einarssons version till Gud vet hur många instanser. Hon har polisanmält mig x antal gånger. Hon har uppvaktat tidningar, barnläkare, Barnombudsman, BRIS, TV-produktionsbolag, andra tilltänkta föreläsningsarrangörer och nu senast ProfylaxGruppen. Huvuddunkandet står högt på hennes förtalsrepertoar.
Retoriskt är det lysande. Vem orkar kolla? Särskilt som tråden är "borttagen"...
--- "under 26 dagar stod Anna VID SIDAN OM"--- Här är jag plötsligt Anna, inte Anna Wahlgren eller AW. Vi låter därmed som gamla kompisar, eller åtminstone bekanta. Man förstår - eller tror - att Marina Einarsson sitter inne med inside information, eftersom hon yttrar sig så personligt. Hon var nog med, rentav! Hon var säkert med vid spjälsängen och såg på, i egen hög person, hur "Anna" stod vid sidan om samma säng utan att ingripa ("under 26 dagar"
) medan barnet dunkade huvudet i väggen. Hon är ögonvittnet! Hon vet vad hon talar om! Det står i tråden!
--- "och lät föräldrarna FORTSÄTTA slå sitt barn." Genom att betona FORTSÄTTA planterar Marina Einarsson retoriskt en sanning, ett faktum som bygger på en lögn, en lögn som liksom bara glider in - i skuggan av detta FORTSÄTTA: lögnen att föräldrarna slog sitt barn. De 26 dagar hon refererar till ger en ton av vederhäftighet. Det var därför barnet dunkade huvudet i väggen: föräldrarna slog barnet och fortsatte slå, och jag stod bredvid och tittade på, vilket ju i princip är lika illa som om jag slagit barnet själv. I 26 dagar
Och där har vi den enda fjädern i det som blev en grotesk mastodonthöna: kuren, den lyckosamma kuren, tog 26 dagar. Allt utom det är lögn och rena fabrikationer. Men det framgår inte, om man säger, för den som inte orkar bedriva undersökande journalistik.
Och vem gör det? Inte journalisterna [-X
* * *
Jag fortsätter i morgon. Nu är jag så förbannad
att jag måste stilla mig. Annars kan det hända att jag äntligen och till sist polisanmäler Marina Einarsson (tack, Helen
för upplysningen om att det tillkommit en lag mot personförföljelse) =D>
Missa inte den rafflande fortsättningen, Marina Einarsson
O:)
