Erfaren kurare krisar

[rebekka4]

Hej,
Nu har vi verkligen en kris

Sen det blev vintertid har Rebekka vaknat VARJE morgon (minus max tre gånger) runt kvart över fem. Hon skriker med det samma och det är en kamp att få till ett omsomnande. Ibland går det och ibland går det inte. När det går vaknar hon ofta igen innan det är ”morgon”.

”En liten trist tröskel” kallade AW mitt vargtimmeproblem kort tid efter vintertidsstulet började. Det skulle kunna lösas rätt fort om jag bara följde ”morgon-kuren”. Men det GÖR jag och det hjälper inte Har också lagt henne en halvtimma tidigare. Men det gör inte att hon vaknar senare.

Och jag vet verkligen vad jag gör för jag har ju varit igenom detta innan! I somras kurade vi. Också då hade vi vartimmestrul, men vi fick till det Och i knappt två månader väckte vi Rebekka varje morgon klockan 6.30. Det var en underbar tid.

Ett par veckor innan vintertiden började hon strula lite – vaknade mellan 5.45 och 6.15. Men problemet nu är ju, att om hennes ”klocka” inte har ställt om sig, så vaknar hon ju faktiskt klockan 6.15 när hon vaknar 5.15... Och så är det kanske inte så konstigt att hon vill upp.

Hon är ledsen ena stunden och arg nästa stund. Men gråter det gör hon. Och det har känns så himla fel att börja varje dag på det här viset. Jag mår urkass på det och nu har hon också börjat sova oroligt på kvällarna – vaknar ibland ett par gånger och gråter vilket hon aldrig brukar göra. Jag känner att vi håller på att förstöra henne. Vi går rätt imot det hon ber om – att hämtas upp – och oavsett vad hon gör, så kommer vi inte. Det kan inte vara bra...

Vad skall vi göra

Ulrika

[Gäst]

Hennes klocka ställer om sig när ni ställt om er klocka och tillika tankesätt!

Spika tiderna och tuta på i gamla fotspår. Använd verktygen så som en erfaren kurare KAN och inta attityden igen! Antingen det eller så tar ni upp henne och ser vart det leder. Ibland behöver man följa sina lustar kring kortsiktiga lösningar för attt veta att det är de långsiktiga lösningar som gör bekymmer hanterbara 8) - jag vet ! Man behöver påminnas om sin egen förmåga och förträfflighet ibland och då genom att våga "göra fel". Då helt plötsligt kommer man ihåg och tar upp de kastade verktygen och får med sig attityden i ett huj ! Utveckling kräver motstånd - om inte av andra så av sig själv!

Lycka till!

[rebekka4]

Hej igen,
Tack MammutMaria - jag följer nu ditt råd för att känna på hur det känns. Här är status:

Faktisk gjorde jag ett jätteundantag i förrgår kväll när hon vaknade och grät och grät. Först gick jag in och buffade, men när hon kastade sig hysteriskt runt i sängen och VRÅLADE valde jag att lugna henne mens hon stod upp. Och sen tog jag upp henne och ammade henne Det har jag ju typ inte gjort vid den tiden sen hon var fyra månader. Och det var verkligen ett undantag. Men efteråt la hon sig igen utan protester och sov hela natten utan ett knyst - den senaste veckorna har hon vaknat till lite och gråtit vid tre, men somnat om igen utan hjälp - och hon vaknade först 5.50 i går morse. Och var på gott humör Det har inte hänt sen det blev vintertid. Hon pratade och skrattade tom. där inne i mörkret.

Både igår och i dag har jag tagit upp Rebekka innan hon blev riktigt ledsen. Och det känns jättebra. Vad som inte känns bra är att våran dag således börjar när hon vaknar vid ca. kvart över fem (vilket hon gjorde i dag och jag fick inte till en omsomning) - och kommer igång på allvar när jag tar upp henne runt 6.00.

Så vi har fortfarande samma problem. Men resultatet hittills är, att även om hon inte får möjlighet för att sova så länge som hon borde så är hon mycket gladare, ja faktiskt på jättegott humör. Och det är ju det bästa som finns.

Men det känns ju inte hållbart att hon vaknar så tidigt. Så jag behöver fortfarande råd och vägledning... HJÄLP

Finns det andra som har kämpat med vargtimman så länge - efter att det har funkat innan? Och vad har ni gjort? Det värsta är att jag känner det som att jag inte tar henne på alvar när verktygen inte tar och hon blir så förtvivlad. Och vad gör det med henne på sikt, ja jag vet inte

Jag funderar på att lägga henne senare och senare tills hon sover först vid åtta - för som jag skrivit innan, så vaknar hon ju 6.15 nu enligt sommartid och innan det blev vintertid, så vaknade hon redan klockan 5.45. Så även om jag lägger henne en timma senare nu, så vaknar hon mer riktigt om man förutsätter att det är för att hennes inre klocka inte har ställt om sig. Hänger ni med? Och vad tror ni om att lägga henne senare Problemet är ju bara att om hon vaknar samma tid som hon gör nu, så kommer hon ju vara jättetrött för att hon bara har sovit 9 timmar...

Tacksam för all hjälp

Ulrika

[annawahlgren]

"Jag känner att vi håller på att förstöra henne. Vi går rätt imot det hon ber om – att hämtas upp – och oavsett vad hon gör, så kommer vi inte. Det kan inte vara bra... " skriver du.

Och då ska du ju lyssna på det Det finns inte en chans att hon kan sova några långa, goda morgnar om du har bäddat ner vargarna i hennes säng Vilket är fullt förståeligt att du gör, men det hjälper henne ju inte att bli trygg i sig själv.

Så ta upp henne Om det är det du känner för och tror på, är det det enda raka. Kanske orkar du framöver städa ut vargflocken och kura om Men det här går inte.

Om och när du bestämmer dig för att åstadkomma lugna goda nätter för er alla, ber jag dig läsa Sova hela natten, från pärm till pärm. Och verkligen lära och förstå. Utifrån i dag, inte från igår

[Gäst]

8) Sommartiden sitter i din egen hjärna - ta bort den tanken!

Som du märker så famlar du runt nu och det kan också behövas. Du måste veta vad du vill. Därför ger jag inga mer råd förrän du verkligen vill ha dem 8) !

[Gäst]

Hej!
Jag ville bara säga att vi har en lite liknande situation här. Arvid 14 mån. somnar 19.00 efter att ha ammats, och han sover till 5.20 ibland, 5.45 ofta, 6.00 ibland och 6.15 sällan. Typ så. Men han är inte ledsen när han somnar. Då har vi precis myst och busat lite vid amningen, som han fått fortsätta med morgon och kväll eftersom han vägrar flaska. Du kanske kan amma henne också om hon gillar den avslutningen på dagen? På morgonen har han alltid legat kvar i sängen och kanske gnölat lite, men de senaste veckorna har han plötsligt blivit mycket mer bestämd och skriker vill upp med en gång. Det har hänt mycket med hans bestämdhet över huvudtaget, och vilja. Klockan 6 får han komma upp och amma, sen frukost med familjen klockan 7. Jag tycker inte det är ett så stort problem eftersom han inte är så ledsen (lite på morgonen), men han är glad för övrigt. Och han har alltid sen kuren sovit i underkant, dvs underkant på den rekommenderade sömntiden, fast han får möjlighet till all tid han behöver. 19-7 var ett mål från början, men efter många månader utan ett enda omsomnande efter 6, och (jag lovar) ingen trafik, endast en pangramsa, bra attityd osv...så TROR jag faktiskt att han är nöjd med sin sömntid.
Sen sover han 10-10.45 och 14-15.30 (men han vaknar oftast efter en timme och ligger kvar i vagnen).
Så vad göra? Enligt de högt respekterade Anna och Mammut går det att lösa och det tror jag nog också. För vår del tror jag vi väntar tills han lägger om sina dagslurar, till en. Då tror jag vi kan lägga honom något senare och göra en minikur på morgonen för att få till 6.30 typ.
Vad vill jag säga med det här? Om inte barnet eller man själv mår dåligt av konsekvenserna tycker jag det är OK att "välja mjuka linjen". Det behöver inte betyda att man är obeslutsam och dålig ledare för barnet.
Åsa

[Gäst]

Självklart Åsa! Har man inga bekymmer så har man inte och en 45 minuter hit eller dit tycker jag inte har så stor betydelse. Men inte mer - tycker jag. Då börjar det naggas på humör och annat efter ett kort tag. Annars brukar jämna ut sig i längden liksom!

För det ju just det vi pratar om här. Att HANTERA BEKYMMER. Och om man frågar får man svar. Utom just i denna tråden då . För man måste veta vad man vill och det finns en massa barn som sover gott och har pigga föräldrar som hanterar det på sitt alldeles egna sätt - vilket jag uppmuntrar i allra högsta grad ! Därför vill jag att man ska tänka till själv. Anna W och jag (eller någon annan) sitter inte inne med svaren eller den perfekta lösningen. Det gör varje förälder själv och jag hoppas kunna få folk att se det och att hjälpa till på vägen om det behövs!

[Gäst]

Hej igen MammutMaria,
det var bra sagt om att hantera bekymmer tycker jag. Och, visst, vi har inte så stora bekymmer men det SKULLE vara otroligt skönt att få sova ett tag till och det vore UNDERBART om inte Arvid vaknade av att storebror gick och kissade kl 5.43, och om storebror sen kunde somna om trots att Arvid skriker vov vov. Så jag vacklar lite (jag också). Och jag vacklar lite mellan "följa barnet" ideologin och SHN ideologin ibland, det är verkligen två olika sätt att tänka och handla kring barnen. Jag vet, som blev hänvisad till psykologer när hela familjen var i bitar...att "styra upp" barnets liv var fanns inte på världskartan där. Så jag tror min egen filosofi har blivit att de resoluta tagen är nödvändiga när allt är ett absolut helvete. Men nu, när det mest är irriterande, så kan jag inte förmå mig att ta fighten med Arvid att han ska sova 1 timme till. Han kanske skulle må ännu bättre då, vad vet jag. I det sammanhanget KAN det faktiskt bli lite stressande det där med Annas rekommendationer om sömntid tex, för man kan känna att man är dålig om det dag efter dag blir 12,75 istället för 13,5 timmar.
Åsa

[Gäst]

Och, visst, vi har inte så stora bekymmer men det SKULLE vara otroligt skönt att få sova ett tag till och det vore UNDERBART om inte Arvid vaknade av att storebror gick och kissade kl 5.43, och om storebror sen kunde somna om trots att Arvid skriker vov vov.

Det är just detta som jag tycker är ett bekymmer i sig. Att man har en massa osagda förväntningar på barnen men biter ihop "för barnens bästa". Tanken är ju fin men sen har vi det där med att våra outsagda önskemål ligger under ytan och genomsyrar livet i övrigt. En frustration, besvikelse, otillfredsställelse osv. Tyvärr så smittar det av sig och vår omgivning känner det. Och den där önskan kan ju vara så att naturen har sett till att vi ska känna. Därför att det gynnar våra barn. Det finns ju många bevis på det! Men - som sagt - man kan se detta på så många olika sätt. Detta är mitt!

8) I övrigt så kan jag säga dig att jag aldrig ens noterar om barnen sovit 45 minuter mindre en dag! Det tar de igen - utslaget på en månad - då de en annan dag sover 45 minuter mer en dag! Det där med minuter hit eller dit - det är viktigt i själva kurandet! Och på barn under året. Sedan kan man gott och väl ha 45-minutersmarginal på dagarna. Tycker lilla jag . Hoppas inte Anna läser detta... 8) Känns det bättre nu ?!

[Gäst]

Hej igen,
jag håller med dig MammutMaria om att oinfriade förväntningar kan skapa misstämning. Jag håller med om allt. Nu tror jag i o f s inte att barnen tycker att jag verkar besviken på morgnarna, men jag vet att jag INTE kunnat dölja besvikelse och t o m rädsla när inget funkade med lillkillen. Så det har resan med odugliga psykologer och härliga Anna Wahlgren hjälpt mig med, att ta ledningen och ibland bita ihop om sina tvivel och istället koncentrera sig på att visa barnet var skåpet ska stå.
Men kärnan i problemet är för mig nu: vi har genomfört en bra kurning. Vi mår bra. Vi försökte länge att förlänga morgnarna men har inte lyckats med det, se Henriks och Rebeckas känsla att man tycker att man gör allt rätt men ändå inte lyckas. Då väljer jag att nöja mig trots att DET KUNDE BLI PERFEKT. Och ibland känner jag irritation när jag står och kokar ägg 6.30.
Betyder faktumet att jag "gett upp" om omsomnandet att jag inte har rätt att känna denna frustration vid äggen?
Intressant att ventilera detta...
Åsa

[Gäst]

Vet du vad Åsa B - du bestämmer precis själv vad du ska göra och känna! Och ofta är det just det som är mest skrämmande - egenansvaret. Ta det - du kan! Hur du än väljer så ska du vara nöjd med dina val och de ska vara medvetna val. Medvetna val som kommer inifrån dig själv efter att ha sett/hört olika resonemang stötas och blötas. Man kan inte leva efter hur man tror att andra tycker att man borde göra. Eller - jo, man kan. Men det tär på krafterna. Så ta till dig råd, tips och filosofier. Filtrera det genom din personlighet och vips så har du din alldeles egna förmåga byggd på det DU tror på. Då blir det rätt!

Lycka till!

[Gäst]

Förlåt att jag är lite tjatig men jag undrar verkligen:
Frågan är:
Jag upplever inte att det som ni säger ska gå gå. Att få killen att sova 19-7 alltså, trots gott mod och beslutsamhet och finkalibrerade lyssningstekniker.
Jag lyssnar av diskussionerna och bildar mig en egen uppfattning, men just detta får jag inte ihop. Just därför att det som verkar så bergsäkert för andra inte går ihop med min erfarenhet...

Tack för svaren och en underbar kurfilosofi,
Åsa

[Gäst]

Ja - att de ska sova exakt 19-07 det tror jag inte funkar heller ! Men något åt det hållet i alla fall. Det är där marginalkvarter och annat kommer in i bilden. Och även att erbjuda dem 11 timmars natt! Som sagt - man får lyssna av. De som har bekymmer har ju inte problem med klockan utan att barnet inte tycks ha sovit klart och blir således trött på dagen. Man märker att de inte sovit klart. Det hörs på "frågan". Det är DÅ man ber om hjälp och ser till att HJÄLPA barnet att somna om och sova den där sista timmen också.