8åring utan matlust och två barn med väldigt mycket lust..

[Idake]

Jag har tre barn. Två tjejer på 8 respektive 7 år och en liten son som är 1.

8åringen har ätit lite sen 2års åldern och har alltid haft problem med sin tarmtömning. När hon var riktigt liten fick vi ge henne laktulos i vällingen och i småbarnsåldern fick vi använda lavemang för att få henne att tömma tarmen.
I många år så höll hon sig så pass att tarmen tillslut inte orkade hålla emot och det kom lite i byxorna. Det problemet har vi inte längre. Däremot så går hon inte på toaletten mer än 2-3ggr i veckan för att göra nummer 2..
Inom sjukvården hittade dom inget som kunde vara orsaken till hennes hårda mage. Utan hänvisade till att det är hon själv som styr detta och har satt det som mönster.
Hennes toalettvanor oroar mig väldigt mycket.

Och hennes matvanor oroar mig ännu mer. Det spelar snart ingen roll vad jag serverar henne. För hon hittar nya rätter att ogilla varje vecka. Hon petar i maten och disikerar den in i minsta detalj.
Kött får inte ha något "vitt" på sig, lök ger henne kräkkänslor, tomatskal lika så, kyckling har ådror i sig och det går då inte att äta alls, soppor är äckliga, fisk äts bara som fiskpinnar, pålägg finns det bara två som hon äter, men helst tuggar hon på en torr brödbit utan nått alls på, yoghurt finns det endast en sort som duger för alla andra är otäcka, spagetti sätter hon ständigt i halsen, äggröra som hon älskat avskyr hon osv. Jag skulle kunna fortsätta i dagar för hennes matvanor blir värre och värre.
Jag förstår verkligen inte hur en tjej som faktiskt åt och smakade på det mesta som liten kan sluta äta på det här sättet. Varje vecka, ibland varje dag är det nya saker hon inte "gillar" eller sätter i halsen. Hon äter mindre än min ettåring idag.

Jag var en slank liten tjej som liten och visst kan hon ha ärvt min kroppstyp. Men jag åt, massor.. Jag fyllde på för jag gjorde av med så mycket energi för jag höll igång hela dagarna med lek och annat..
Min 8åring gör likadant. Det är full rulle på henne. Hon går på gymnastik två ggr i veckan och jag ser henne knappt när hon kommer hem från skolan för hon är ute med kompisar och leker. Sparkar boll, hoppar hage, studsar studsmatta osv.. Mycket aktiv lek. Hur klarar hon av det utan "bränsle" i kroppen?

Min 7åring väger mer än sin syster. Det skiljer runt 10 kilo på dom och 5cm i längd. Hon älskar att vara med i köket och laga mat, hon är intresserad av råvarorna och frågar massor. Hon tycker om nya smaker och säger aldrig nej till att smaka något. Hon är kanske lite åt andra hållet och är istället lite överviktig. Men hon står under en utredning om förtidig pubertet då hon redn har väldigt mycket bröst. För vi äter inte onyttigt hemma hos oss, så förklaring till hennes övervikt har sjukvården inte funnit ännu och vi väntar på utredningens svar.

Min ettåring smakar med glatt humör på allt möjligt och äter väldigt mycket för att bara vara ett år. Han älskar fisk över allt annat i alla former. Han älskar att få äta själv och i vår familj får man gärna prova sig fram genom att kladda och använda både händer och bestick när man är så liten. Han är en väldigt aktiv ettåring som traskar runt här hemma, klättrar över allt och gör av med massor av energi så han är en rätt slank kille som gör av med all mat han äter.

Min oro ligger nu i hur sonen kommer bli och hur jag ska tackla min 8årings magproblem. Kommer han följa någon av sina systrars väg. Sluta äta och bli en liten tunnis som bara petar i maten. Eller ska han följa den andra systerns väg och fortsätta vara nyfiken på mat.
Hur får man en 8åring att förstå att mat är bränsle för kroppen, att hennes mörka ringar runt ögonen och rätt gråa hud inte är ett friskhetstecken?

Jag känner mig rätt hjälplös och förvirrad när man sitter här med en matvägrande så pass stor tjej. Och en lillasyster som istället är överviktig och inte riktigt förstår varför.
Hur kan en familj vara så sammansvettsad som vår är och verkligen full av kärlek, kramar och respekt men ändå ha familjemedlemmar som är så olika och som har så olika vanor?

Jag hoppas att någon där ute har något bra svar att ge mig.

[TorsMamma]

Hej och välkommen!

Det jag känner helt spontant. Överkänslighet mot exempelvis mjölk (kan vara väldigt stoppande) eller mot "spannmål" (kan vara både lösande och stoppande) Vitt mjöl är stoppande exemelvis.

Det kan vara värt att ta bort mjölkprodukter under säg 2-3 veckor och se hur tarmen reagerar. Har hon "svullen" mage också? Om det inte gör skillnad, ta bort spannmål i 1-2 mån för att se om magen mår bättre av det.

Min tanke är att om man bara tömmer tarmen 2-3 gg/vecka så är liksom inte hungern där heller ordentligt. Och Hunger är ju ändå den bästa kryddan.

Sen FET mat, krydda extra med typ olja, kokosfett (smör om hon tål mjölk efter uteslutning) Sen dryck, hon behöver dricka mycket, vatten är ju bäst, men man kan ju dricka druv juice och päron jucie. (helst inte äpple som är stoppande) Äta Kiwi är bra, får fart på tarmen. Gärna varje dag.

Sist BACILLER! Här behövs ordentligt med Lactiplus också. baciller för mage och tarm. lactiplus finns på hälsokosten. Ge HELA familjen, även 1 åringen kan få en kapsel om du känner dig generös. Annars ger man med fördel Sempers magdroppar till honom. det är bara det att de är så rackarns dyra. Så Lactiplus till hela familjen är lite billigare.

Sen kan vi ju liksom (precis som med sömnen) inte äta åt våra barn, bara ge förutsättningarna.

8-åringen behöver en mulitvitamin tablett också, för att hon inte skall få för mycket vitaminbrist.

MEN, skall tilläggas. Jag var låååångt under kurvan upp till 30 år och jag åt som en sparv, dock sket jag som en häst. Så tarmarna måste få komma igång tycker jag. Jag är dessutom uppväxt på makaroner och korv/fiskpinnar/fläsk samt yoghurt. Och visst överlevde jag det utan problem. Så det ser jag inte som en stor grej.

Vad tror du om mina tankar?