Självstimulering på natten

[AnnaXXX]

Hej igen, hade en tråd om natt-trots men har en ny fråga och byter därför tråd.. Vår flicka (3 år i juni) har i perioder vaknat (?) på natten och är vaken långa stunder (1-2 h om man inte bryter på något sätt) då hon sitter/ligger och ljudar entonigt samtidigt som hon gungar eller "rycker" i sängen.. Vi har oftast låtit det vara, inte velat göra någon stor sak av det utan försökt somna om själva bara.. Men i perioder blir detta värre. Hon gråter/skriker inte och vill inte att vi ska komma och "störa" (blir superarg då!). Själv har jag inte hört talats om andra barn som gör så men på BVC säger de att det förekommer, att det är en form av självstimulering som inte betyder att barnet mår dåligt eller något och att det inte är mycket att göra.. Ibland sker detta i sömnen, har gått in och kollat några gånger. Kan hända att det alltid börjar i sömnen och att hon vaknar först efter en stund (vem skulle inte göra det). Någon gång har hon vaknat när jag gått in och också då blivit urförbannad.. Erfarenheter och tips, någon? Jättetacksam för det!

Hälsningar Anna

[TorsMamma]

Hej Anna,

jag har tyvärr inga erfarenheter av just detta "uttryck" men en del erfarenhet av nattskräck och huvuddunkningar, vilket också är annat man kan syssla med.

Det jag har funnit ha mest gemensamt är att dessa saker ökar ju tröttare barnet är. Så det absolut viktigaste är att de får mycket sömn. Kanske mer än man tror.

Enl. AW så har en 3 åring sömnbehov av ca. 12,5 tim/dygn.
Det betyder att sover barnet mindre än 12 timmars natt behöver de fortfarande en middagslur på allt mellan 20-1,5 tim.

Hur mycket sover ditt barn?

Det andra är ju just som du erfarar, ju mer man vill "överarbeta" dessa tillstånd desto sämre resultat får man. så, skadar hon inte sig själv skulle jag inte ingripa.

med just nattskräck så har man funnit att om man går in och typ "väcker" dem efter att de sovit ett par timmar så sjunker antalet "attacker" de då får. Så kanske förlängd natt, väcka lite så man märker att de kommer ur djupsömnen och måste då påbörja en ny sömncykel, kan vara till hjälp.

Vad tror du om dessa tankar?

[AnnaXXX]

Tack snälla för svar! Vi har just kommit hem från 2 veckor i Spanien vilket fungerade excellent; barnet sov som en stock hela nätterna och långa dagslurar.. (i princip lika långa sovpass som hemma men med ett par timmars förskjutning). Så efter ett par nätter hemma är allt som det var innan igen.. Somnade 19.30 igår, vaknade 24 och började mässa och gunga i sängen, trött och oförberedd mamma blev arg och sa till på skarpen vilket resulterade i totalt vredesutbrott. Ville sedan ha välling vilket hon fick efter att hon sansat sig.. Sov igen vid 02..

Tidigare, när hon fortfarande sov i spjälsäng, sysselsatte hon sig med huvuddunkningar mot spjälorna, varför vi bytte till en liten barnsäng vilket direkt gjorde att sömnen blev mycket bättre en period.

Hennes sovtider är 19.30-07 samt 12-13.30 (= 13 h), men med tanke på de nattliga aktiviteterna är det sällan hon får 13 h sömn. Märker dock ytterst sällan av vanligt "tröttbeteende" som pip och gnäll, det finns bara två lägen; jätteglad eller jättearg. Somnar oftast bra med undantag från perioder när något förändras, t.ex. när hon ville börja med potta på natten istället för blöja (blev jättearg när jag ställde in pottan vid sängen, skulle sedan kissa i den flera gånger innan hon kunde somna etc.) samt går oftast inte ur sängen innan klockan ringer på morgonen, skulle hon vakna tidigt kan hon lätt underhålla sig själv i sängen 1-2 h med allehanda sång.

Har läst om "nattskräck" och väckning innan attackerna börjar för att sedan somna om men ser absolut inget tidsmönster i när hennes "självstimulering" börjar på nätterna så det känns inte aktuellt.

Börjar bli jobbigt för oss alla.. Har kämpat sjukt hårt för att hon ska få den sömn hon behöver, för det mesta lyckats på ett eller annat sätt men det har tagit mycket energi från oss föräldrar. Hon är extremt viljestark och mycket välutvecklad vad gäller begåvning och tal, både hennes mormor och farmor säger att de inte sett hennes like.. Och dagmamman säger att hon under sina 25 år aldrig träffat ett så temperamentsfullt barn.. Vi försöker dock se dessa egenskaper som positiva och är i övrigt inte oroliga på något sätt, tvärtom. Tänker ofta att det kanske är dessa saker som spökar, att hon är så ojämn (känslomässigt är hon ju ändå bara (snart) 3 år och motoriskt har hon varit både "sent" utvecklad och ganska klumpig) och att det är det som ställer till det, att ojämnheten är svår att hantera och att "självstimuleringen" blir en ventil. Vid några tillfällen har vi såklart försökt sova i hennes rum eller att hon ska sova i vår säng (utanför hennes rum), men det slutar alltid med att hon säger till att hon vill gå till sin säng eller att vi ska gå ut ur hennes rum. Det känns så annorlunda, annars brukar ju problemet för många vara att barnen VILL sova ihop med föräldrarna etc. Har heller aldrig gått att lugna henne när hon är arg, hon blir helt bindgalen om man försöker hålla henne, det måste få ebba ut först..

Jag har läst Barnaboken hundra gånger och det mesta överensstämmer helt med hur jag själv ser på barnens roll i familjen, attityd, bemötande och uppfostran. Efter en massa års behandlingsarbete med barn och ungdomar med funktionsnedsättning utifrån beteendeanalytiska utgångspunkt är jag också jättevan vid konsekvent bemötande etc. Men visst, känslorna styr ibland över intellektet när det gäller det egna barnet..

I enlighet med det svar jag fick av dig, TorsMamma (och även BVC), kan jag inte komma fram till något annat än att fortsätta (än mer konsekvent) att inte lägga mig i "självstimuleringen" natteid (men när det börjar handla om en-två timmar är det ursvårt..). Tips på förlängning av natten? Måste ju lägga tidigare då eftersom vi måste gå upp 07. Förändra dagsluren på något sätt? Igen, jättetacksam över råd om detta!

[TorsMamma]

Hej,

Ja du, det är inte lätt det här. MEN, jag hade nog lagt 30 min tidigare på kvällen en tid och sen uvärderat efter typ 2 veckor.

Om det inte hjälper så hade jag gjort tvärt om, kortat ner dagsluren lite så hon blir tröttare på natten och inte "orkar" hålla på så länge.

Det beror ju på "varför" hon gör det hon gör tänker jag. Nattskräck är oftast ett tecken på för lite sömn. Medans medveten huvuddunkning kan vara ett tecken på för mycket sömn.

Så först 2-3 veckor med "mer sömn" sen utvärdera. Sen 2-3 veckor med "mindre sömn" och sen utvärdera är mina tankar.

Vad tror du om dessa?

[AnnaXXX]

Stort tack för tips! Ska absolut testa och återkommer om hur det går..

Anna