Vi har fått lite trassel med dagsluren här det senaste. Trots, språk på gång, dagisrutiner som inte passar henne och en flytt har ställt till det lite för Maya, 2,5 år.
Hon sover 11,5-12 timmars natt, 20.00-07.30/08.00. Vi har medvetet valt en sen läggning för att hon är kvällspigg och inte så morgonpigg. Vi vill även att hon ska få kvalitetstid med pappa, som jobbar till 18.00. Dessutom lämnar pappa inte in henne på dagis förrän 09.15 så att hon inte ska få så lång dag där. (Mamma hämtar ca 16.30)
På dagis vill de att hon ska sova 12.15, alltså direkt efter lunch. Det vill inte Maya... Hon är fast i mönstret att somna vid 13.00. Hon stör de andra barnen då hon ligger och pratar och sjunger och somnar sent. Personalen vill därför att vi antingen väcker henne tidigare på morgonen eller att hon får sova luren ute ensam i vagn. Jag tror inte på vare sig det ena eller andra alternativet. Väcker vi henne tidigare får vi en morgongrinig tjej, att hon ska sova ute i minus 10 med enveten hosta vill vi inte heller! Så vad gör vi?! Har ni några smarta tips?
Hon har även börjat ifrågasätta luren här hemma. Idag somnade hon inte alls utan låg och pratade, sjöng och till slut var hon uppe och sprang runt i sitt rum. Trots två läggningar och tillsägningar med sträng ramsa så somnade hon inte. Hon var helt enkelt inte trött! Då hade hon ändå vaknat vid 07.20 i morse och varit ute en lång stund på förmiddagen. Hur hanterar man detta?! Gillar läget och accepterar att hon helt enkelt inte sover vissa dagar?! Eller kör man den hårda stilen och "tjatar" henne till sömns?!
Tacksam för råd!
Förresten, hur länge behövs luren på dagen?