Dagens Bok!

[inger]

Vad tycker du om Lyckan kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Jag hörde av en vän att hon gråtit när hon läste den.
Hon tyckte den var fantastiskt bra.

[Stilla]

Vad tycker du om Lyckan kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert. Jag hörde av en vän att hon gråtit när hon läste den.
Hon tyckte den var fantastiskt bra.

Jag har läst första tredjedelen hittills. Ja, den är bra. Hon berättar ju väldigt ("amerikanskt" tänker jag) utlämnande om sig själv, men samtidigt humoristiskt. Den säger viktiga saker om vår tid, om självkänsla och ego-fixering... "satsa på dig själv", tja, en väldigt nutidstypisk skildring skulle jag nog vilja uttrycka det I första delen är hon ju i Italien och bara njuter (välförtjänt efter en massa tråkigheter), det ska bli intressant att se vad som händer i de andra två delarna, där hon vistas i Indien resp Indonesien. Orginaltiteln är ju Eat, Pray, Love. Tror den titeln säger mer än den svenska.

Jag rekommenderar den, alltså!

[inger]

Då ska jag läsa den så småningom, men det låter inte som en måste läsa genast bok även om den lät intressant.

[Sarisparis]

Âââh, en bokmalstrâd!!! Underbart!! Jag har alltid en (pâ sängbordet), oftast tvâ (en till i vardagsrummet) och ibland tre (den tredje brukar ligga i handväskan, men sen jag blev föräldraledig har denna läskategori drastiskt sjunkit) böcker pâ gâng.

Jag har bara snabbläst de tidigare inläggen (det var ju en del!), men jag tror inte att nâgon tipsat om följande :

Igelkottens elegans av Muriel Barbery En fransk roman som otroligt oväntat och kärleksfullt och roligt och fantastiskt berättar historien om en typisk portvakts liv i chica 7:e arrondissementet i Paris. Otroligt läsvärd, vann ett fint litteraturpris (minns inte vilket) i Frankrike när den kom ut. Den gör upp med fördomar och lägger ett fint ljus över ens dagar.

Glasfabriken av Maria Hamberg
Maria Hamberg är en före detta fabriksarbetare som jobbat pâ golvet ett antal âr. Hennes skildring av relationer chefer/arbetare, kvinnor/män är fängslande och gjorde mig stundtals riktigt förbannad. Hon har nu lämnat fabrikslivet och är författare. Hennes bok Greklandssommar är ocksâ mycket läsvärd. Den tar upp lite samma saker som Glasfabriken, men ger även en väldigt levande bild om hur det är att vara ensam heltidsarbetande mamma.

Jag kanske läste trâden lite för snabbt, men man kan alltid tipsa en extra gâng om Jostein Gaarder.
Sofies värld var underbar i tonâren, men nu känns den lite väl tillrättalagd. Gillar däremot hans övriga romaner skarpt och Cirkusdirektörens dotter tyckte jag var riktigt kul.

Gillar man dokumentärer sâ bör man absolut läsa Gitta Sereny. Hon har skrivit massor om nazismen och vet verkligen vad hon talar om. Hon intresserar sig även för barnpsykologi och hennes klassiker Ohörda rop ger en väldigt djup bild av Mary Bell fallet. (Mary Bell, elva âr gammal, dödade en liten pojke i England för ett antal decennier sedan)

och självklart Anna Wahlgren. Mommo förstâs, som ger ett sâdant djup till Barnaboken och som gör en alldeles matt. En bok man bär med sig länge, länge.
Och Burken! Mina föräldrar var här i helgen och min pappa är inte nâgon särskild bokälskare. Men han läste ut Burken alldeles själv, pâ tvâ kvällar! Satt och log och mös i soffan när de smâ hamnat i säng. Se där!
Var inte rädd... beskriver relationer pâ ett sätt som vid första anblicken nästan ter sig trivialt (se Tandborsten här pâ första sidan), men som verkligen sätter fingret pâ hur människor lever med och bredvid varandra. Särskilt dialogerna är lysande.

Ett sista tips. Även om man inte gillar seriealbum allmänt, sâ är Marjane Satrapis Persepolis en oerhörd upplevelse. Hon berättar sin egen historia, med en liten flicka som berättarjag. Revolution i Iran, flykt till Europa, tonârstid och familjerelationer. Med humor!!

Just nu hâller jag pâ att läsa Sâ dumt av Mia Törnblom. Hâller med oakarin i hennes recension. Jag har inte läst nâgot annat av Törnblom, men bläddrat lite i hennes självkänsleböcker utan att känna nâgot riktigt intresse. Men dâ jag gillar biografier/dokumentärer och hon verkar vara en intressant person sâ gav jag hennes egen historia en chans. Rent litterärt har jag läst mycket bättre böcker, men hon har verkligen en historia att berätta och det gör hon bra. Den ska jag nog läsa ut ikväll!

[Sarisparis]

äsch, Drömfabriken av Maria Hamberg ska det ju vara.

[inger]

Burken är ruggigt bra. Min son som helst läser Kalle Anka nu gick med på att jag läste högt. Han skrattade så att han kiknade på flera ställen.
Jag fick bilder i huvudet av den boken. Skulle gärna se den som barn teve.

Kan tipsa om Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder, tycker att den har ett annat djup än Sofies värld.

[Sarisparis]

ett boktips jag kom att tänka apropâ diagnoser och annat som diskuteras i andra trâdar.

Jag fastnade verkligen för Gunilla Gerlands 'En riktig människa'. Det är hennes egen historia. Hon fick sin diagnos (Aspergers) sent och beskriver otroligt detaljrikt och fascinerande hur hon upplevde sin barndom och tonâr. Mycket mycket läsvärd.

[inger]

Gunilla Gerlands bok har jag läst för länge sen. Det var mycket jag kände igen i den fårn min egen skoltid. Jag kände inte igen min fröken och kamraterna när de gick ut från klassrummet. Därför lekte jag inte med någon de första skolåren, och jag hittade inte heller från toaletten ut på skolgården in i klassrummet igen, därför gick jag inte på tolaetten under de första skolåren.
Så finns det mycket jag inte känner igen också. Jag har tex alltid förstått att andra har tankar och känslor.

Det var en period på 90-talet när flera självbiografer om autism kom ut.
En bok hette Ingen, ingenstans och var hudlös i sin beskrivning.
En annan hette något med Stjärnor och linser och var skriven av Susanne Schäfer.
På något sätt skulle man kanske lyfta dessa biografier i dessa nutida diskussioner om diagnoser.
För vilka kan beskriva sina tillstånd bäst om inte de som har dessa.

Och i skrivandets stund inser jag att jag som liten mycket väl kunnat få en diagnos. Om jag inte varit så osynlig snäll och tyst hela tiden.
Om det var bra eller dåligt vill jag inte värdera nu.
Saker och ting är som de är.

[Sarisparis]

Oj Inger, nu blev jag alldeles paff Sâna fördomar jag tydligen har! Om DU skulle ha nâgon diagnos (eller kunnat fâ nâgon gâng i tiden), dâ är ju diagnoser ingenting att bry sig om! Jag hoppas verkligen att jag inte utrycker mig klumpigt, men du verkar ju vara själva sinnebilden pâ hur en empatisk människa fungerar när det är som bäst! Jag har länge tänkt skriva nâgonstans (men det har inte blivit av ) att din pojke, med sina behov, verkligen visste vad han gjorde när han damp ner i er familj . Bättre stöd hade han inte kunnat fâ!

Stort tack för de andra tipsen, Gunilla Gerlands bok blev för mig en riktig tankeställare. Jag skulle gärna läsa mer i din genren.

än en gâng, jag hoppas att jag inte pâ nâgot vis sârar dig, jag är verkligen stum av beundran av ditt kunnande, ditt engagemang och den kärlek som genomsyrar genom dina inlägg.

[inger]

Tack för dina fina ord

Men det är naturligt att man funderar över sin barndom när man har barn och kanske alldeles speciellt när man har barn med särskilda behov.

Jag hade det hur som helst ganska svårt när jag var barn och vissa av svårigheterna påminner om de som barn med autsim kan ha.

Tack än en gång för dina fina ord.

[inger]

Vill tipsa om Anita Goldmans böcker som jag tycker berättar och ger inblick i kristendom ur ett kvinnligt perspektiv, tex Guds älskarinnor.

Jag ska också läsa en roman av Sigrid Combuchen som heter Spill.

[miar70]

Jag läste ut "Lyckan, kärleken och meningen med livet" igår, av Elisabeth Gilbert. En bok om hennes resa runt världen för att hitta sig själv. Passade mig perfekt just nu "mitt i livet" som jag är . Den har även filmatiserats med Julia Roberts i huvudrollen, men jag är tveksam till att se den - oftast blir jag så besviken av filmversionen... Men boken är helt klart läsvärd!