Han har alltid haft perioder med nattkrångel
Första delen av trotsåldern har vi nu klarat av och gått in i en lite lugnare period, där han t.om kan säga älskar dig mamma istället för mantrar dumma dej!
Nu till bekymmret som jag inte riktigt kommit till grepp med, ska jag kapitulera ocxh ge upp efter 3 år av evigt försök, eller finns det hopp, lillkillen vägrar nämligen somna före 23 på kvällarna, stiger upp kl 7 på morgonen och vilar 30 minuter mitt på dagen. Dessutom vägrar han sova i sin säng som han sovit i de senaste åren, en växasäng med höga sidor, ett arv efter pappas morfar, så den funkar även som spjälsäng.
Enda gångerna han somrar tidigare på kvällen är om hela familjen lägger sig i stora dubblesängen och släcker alla lampor och gör natten tillsammans, men vi vill inte sova kl 19 bara för att vår son borde somna då, och dessutom inte ha honom i vår säng. vi vill ju att han ska må gott i sin säng, men nu är det spöken, monster, och allt möjligt som skrämmer, sen när inte det funkar tar han till att han är kissnödig, bajsnödig mm (har varit helt blöjfri sen juni) så där står vi, vad gör man? vi vill ju inte att han ska kissa ned sig, eller bajsa på sig när han sover, men samtidigt börjar vårt tålamod tryta för oss och vår lille "jag ska bara" Alfons Åberg kille.
Tilläggas kan att vår kille även är som en hysterisk virvelvind hela dagarna, han kan inte sitta still, leker inte med sina leksaker utan använder dem som tillhyggen, jagar hundarna och skriker, så man får ont i huvudet. Är han hos dagmamman så är det lite lugnare på kvälen, men är han enbart hemma med mig och lillasyster så går han bärsärka gång innan kvällen. Han hjälper ofta och gärna till med allt han kan, så han är nog en av få treåringar i sällskapet som kan steka plättar, plocka ur diskmaskinen sortera tvättt och mangla, i mammas sällskap förståss, men han gör inget som de andra treåringarna gör, han har inte ro att lägga pussel,leka med lego, rita eller titta i en bok själv. Själv tror jag att det beror på för lite söämn, han är helt enkelt stressad, men hur får jag ned stressen i honom så att han både kan sova på kvällarna och ta det lugnare på dagarna?
Inget att skämta om 
men allvarligt talat - det är som om du/ni vuxna skulle vara uppe till tre varje natt och tro att ni kunde jobba som folk varje dag med start halv sju. 
: han "vägrar nämligen somna före 23 på kvällarna", "dessutom vägrar han sova i sin säng som han sovit i de senaste åren", "vi vill inte sova kl 19 bara för att vår son borde somna då, och dessutom inte ha honom i vår säng", "ska jag kapitulera ocxh ge upp efter 3 år av evigt försök", "samtidigt börjar vårt tålamod tryta för oss"...
När det gäller vår son så var mitt inlägg inte tänkt som en klagosång om hur synd det är om oss föräldrar, utan snarare att det är synd om vår son. 