Trots med stora bokstäver!

[Rockmamma]

Hej!

Hoppas på lite råd.

Våran treåring är väldigt klok och underbar. Våran 6 månaders likaså. Jag har sedan trotsen började visa sig läst hur jag ska göra och fått aha-upplevelser, hur jag ska göra när han inte vill åka vagn, klä på sig kläderna m.m.

Efter ett tag blir det alltid för mycket, vi glömmer bort. Dagen då man hinner andas, landa och tänka rationellt kommer aldrig. Igår kväll kom jag att tänka på ”barn är till för att njutas” och insåg att det var väldigt länge sen jag njöt. Vi går på sparlåga just nu och mina dagar handlar om att överleva. Därför vänder jag mig till alla er som gått igenom detta.

Igår kväll slutade med att vi 2 föräldrar satt på köksgolvet och grät. Det var första gången jag såg min man gråta. Vi vet att vi gör fel men vi vet inte hur vi ska lyckas vända på det så som det är just nu.

Han är som sagt mycket klok, påhittig och har ett stort behov av uppmärksamhet. Vi ger han väldigt mycket beröm när han gör bra saker. Men som de senaste dagarna har uppmärksamheten bara kommit av dåliga saker eftersom inte en sak blivit rätt.

Vi blev tillsagda på en affär eftersom han vägrade lyssna på oss och klättrade på en motorcykel där tillträde var förbjudet.
Han är ständigt på sitt syskon med att ta saker, puttas, sätta fötterna i munnen, peta överallt, rulla på och över, köra över m.m. Jag har försökt få honom att hjälpa till med syskonet istället, men det är inte intressant?!
Maten slängs eller leks med, tackar och tar då bort maten och få får jag slag eller sparkar och han skriker.
Han kan klä på sig men vill inte och kan inte, ska vi hjälpas åt frågar jag? –NEEEEEJ.
Morgonen startade med –om du går och kissar så är din välling klar sen. ”JAG TÄNKER INTE KISSA” skrik och gråt, då hade vi varit vakna i 2 minuter.
-Jag ska klappa fint kan han säga, såhär gör man visar han. Två minuter senare håller han för lilla syskonets mun och näsa eller petar i ögonen eller petar in sina fötter i munnen.
Han slänger saker, skriker, slår sönder, kan inte, vill inte, hör inte. Till slut efter alla försök att leda, hjälpa så kommer de stora bokstäverna, men det hjälper ju inte heller, han skrattar bara, SKRATTAR!

Det måste vara lika jobbigt för honom. En bra dag kan han vara fantastisk, jisses vilka dialoger vi kan ha om allt möjligt, rita fantastiska teckningar, ha mysigt osv. Men de dagarna är få nu. När han är hos farmor, mormor ensam utan oss föräldrar så sköter han sig exemplariskt och är supersnäll. Då får han ju andas antar jag och även 100% uppmärksamhet. När lekkamrater beter sig dåligt genom att slåss så är han den första att berätta hur man ska göra.

Alla far illa av det här. Jag tänker på lilla syskonet som vid 6 månader får den behandlingen av honom och hör allt detta skrik både från honom och oss. SM från början och hon sover sämre nu. Jag har honom på dagis 15 timmar i veckan, jag vet att många är emot det. Men, det är räddningen, de är de stunderna som syskonet får lugn och ro, social delaktighet och uppmärksamhet. Annars är det lilla som ständigt får vänta på sin tur och verkligen vara nr2. Även han förtjänar inte att ha det så på vardagarna!!

Hur ska vi vända på detta? Jag vet hur jag ska göra vid vagnåkning m.m. Men i alla dessa situationer och generellt i vardagen. Detta med att de inte kan välja ett tredje alterntaiv. Här kommer så gott som alltid ett tredje alterntiv och skrik när man får välja mellan två ting. Visar jag honom ”gör såhär istället, mycket bra gjort” så skrattar han och blundar, vrider sig och fortsätter med det dåliga. Efter många försök blir det till slut sängdumpning och han vrålar. När han sen får komma upp pratar han om hur roligare och bättre det är att göra saker si och så och i samma veva springer han iväg och fortsätter på sitt icke braiga sätt.

Nu vill jag bli en bra mamma, som innan trotsen så att vi alla kan må bra och njuta!

[TorpSara]

Jag tror att man måste komplettera trotskapitlet med fostrankapitlet i Barnaboken. För det är nu man kan, och ska, börja fostra på allvar. Läs och så funderar du igenom det som hänt och tänker, med fostransbiten i bakhuvudet hur du kunde ha gjort istället. Så har jag gjort och det har hjälpt mycket.

[miniz]

Precis som TorpSara skriver behöver han fostras nu. Han behöver er vägledning och stöd. Ni ska visa honom hur det gàr till här var vi lever.

Vi blev tillsagda på en affär eftersom han vägrade lyssna på oss och klättrade på en motorcykel där tillträde var förbjudet.

Här t.ex borde ni fà honom att lyssna. När han ser den fina motorcykeln gà dit tilsammans med honom, sätt dig ner och titta och njut av synet tillsammans. Wooooow, vilken fin grej, en sàn vill jag ha osvosv. Om man inte kan bara se (och inte röra) den fina motorcykeln sà fàr man inte se. Bär ut honom och vänta ute medan den andra gör sig klar inne pà affären.

Om han slänger maten kan du som du redan gör, lyfta ner honom tacka för maten för honom och fortsätta äta. Om han dà skriker, sà kan du pàminna honom om var man fàr skrika (sök pà skrikrum fàr du tips) om han slàr tar du hans händer och säger att man slàr inte. Om han fortsätter slà fàr han inte vara med er. Om man inte kan vara med folk utan att slà, kan man inte vara med folk.

Nu vaknade min lillkille och vill äta, sà jag màste gà.
Läs gärna trotstràdarna och beteendefostrantràdarna här.
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=18665

Kram.