Vår dotter blev kurad/raket-SMad vid 3 månaders ålder och har sedan dess, med några undantag sovit jättebra majoriteten av tiden!
Senaste tiden har det liksom blivit någon slags nedåtgående spiral. Hon har varit en del sjuk och då brukar sömnrutinerna rubbas lite i den här familjen för att sedan genast stramas upp när man tillfrisknat
men utöver det så har ett nytt beteende utvecklats, hon vaknar vid ca 1,2 på natten och gallskriker mamma och gråter och låter liksom rädd och ledsen. Jag gissar mardröm. När det satte igång så gick jag in och kollade att hon var ok, la på täcke, strök lite över pannan och ramsade ut. Det funkade fint. Sedan började trassel vid läggning. Mycket skratt till gonatt, ramsa ut, glatt stojande och sedan antingen somna för att vakna någon timma efter, alt börja gråta och skrika, kasta kudde, snutte och täcke på golvet. Då går vi in snabbt, lägger tillbaka allt i sängen och ramsar ut. Jag gissar att man inte "ska" göra så, men att hon skulle somna utan kudde, täcke och snutte ser jag liksom inte hända riktigt... 
Efter förra trasselperioden så såg jag att hon fått en rejäl kindtand och tänkte att det säkert varit därför hon vaknat och skrikit. Sedan var det lugnt någon vecka och så satte det igång igen. Jag tänker att andra tanden ska upp, men nu har det gått några veckor med upp och ner och tand eller ej så börjar det bli ohållbart. Sämre och sämre liksom.
I natt vaknade hon halv 1 och, som jag tycker, panikskrek. Då gick jag in och gjorde som vanligt, hon somnade och vaknade igen halv 2. Samma visa. Vid den här tidpunkten är det som om ramsan inte tar. Nu ska erkännas att jag slutat med det mitt i natten för att jag "vet" att det inte tar. Och för att det låter som om hon är rädd och att jag inte står ut med det. Och att vi har en 7-månaders lillebror som behövs ramsar en eller ett par gånger varje natt efter att ha kurats vid 5 månader och att all denna trafik på natten gör att jag är dödstrött.
En annan sak med dottern är att hon plötsligt får vredesutbrott och bara skriker nej och rusar runt och liksom inte vill någonting. Verkar som typisk trots, men är det inte lite tidigt? Och så har hon ju blivit storasyster. Hon verkar ha en frustrerad period generellt och jag gissar att det medför viss osäkerhet även för sömnen och att vi inte hjälper henne som vi gör nu? Men HUR ska vi göra? Hon är också extremt mammig. Om hon är ensam med pappa och lillebror går det hur bra som helst men om jag är hemma är hon som ett litet plåster. Hon äter sämre också. Tappar fokus, eller vill helt enkelt inte äta, eller börjar äta och allt är bra men så plötsligt så är det något som "går fel" och hon blir jättearg och kastar mat och vill inte mer. Hennes värld skakar??
Hon går på dagis några timmar i veckan och brukar ALLTID vara glad och nöjd där, men härom dagen sa fröken att hon bara ville sitta i knät och var gnällig. Hon kan ju vara på väg att bli sjuk och klart att man får känna sig hängig, men jag läser in rätt mycket i hennes nya beteende, som förutom att sömnen krånglar, verkar vara så otroligt påfrestande för henne. Hon blir ju helt slut av att bli så arg och så riktigt ser jag hur hon inte vet vad hon vill, bara skriker nej till allting. Vad ska jag göra??
Vill också säga att vi håller på hennes tider fortfarande så inget slarv där
Vi har tänkt att storasyster och lillebror ska dela rum, men har skjutit upp detta pga ovanstående. Känns synd, men jag ser en rejäl cirkus framför mig med alla dessa uppvak. Om 10 dagar åker vi till landet med mer familj och då måste barnen dela rum....
TIPS, kloka råd!!?? Hjälp...
Tack och Kram
K
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån 
men hur gör ni själva? Är jag mesig och inbillar mig att det är mardrömmar när det egentligen är så att hon bara blivit otrygg pga vår trafik? Jag tycker verkligen att det här är knepigt. Vi brukar annars vara väldigt strikta med hur vi hanterar uppvak, både med storasyster och lillebror... 