Hej!
Nu vet jag varken ut eller in. Det gäller kvällsklubb i barnkammaren. Jag vet att jag sett trådar i ämnet tidigare men jag hittar dem inte och sökfunktionen är inte till mycket hjälp.
Så det får bli en egen tråd!
Mina två ”stora” barn driver kvällsklubb i barnkammaren och jag har absolut ingen aning om vad jag ska göra åt det. Nu ligger de vakna minst en timma efter läggdags kväll efter kväll med resultat att de knappt går att väcka på morgonen. Lite bakgrund om deras sömnvanor nedan... (jag tror de är viktiga för att förstå kvällsklubbandet)
Någon som kan råda mig till vad jag ska göra?
Om stora tjejen: Som liten lyckades vi aldrig få bort skarvarna dagtid, så de få gånger hon inte vaknade efter 45 min fick hon sova vidare och schemat justerades därefter. Nätterna var aldrig problem. Totalt sov hon alltid ca 1 h mindre än rekommendationen. När hon vid ca 11 mån ålder övergick till en daglur tog det bara några veckor så sov hon för det mesta 1,5 h dagtid, förutsatt att hon låg i mörklagt rum i spjälsäng. 12 h natt som vanligt oerhört stabilt. Då hon var runt 1,5 började hon strula lite nattetid, vilket vi tolkade som förtrots. Det kom och gick, men blev bara värre och värre. Tillslut, när hon närmade sig två insåg jag att det kunde bero på för mycket sömn på schemat och bestämde mig för att börja väcka efter 45 min dagtid. Det hjälpte ett tag. Men snart var det cirkus vid läggning och uppvak på natten igen. Vid ca 2 år och 2 mån ålder kunde hon inte längre somna dagtid. Hon stod upp och hoppade i sängen i 45 min, tre dagar i sträck, hojtades att hon inte ville sova. DÅ blev nätterna bra. Inget strul vid läggning och inga uppvak. Jag skrotade då dagluren. Efter en vecka började hon se lite trött ut och tog sig en middagslur på en promenad. Sen började vi lägga henne tidigare så att natten blev 12,5 h lång i något halvår till eller så. Sen 12 h natt och därmed läggning samtidigt som lillebror. Inga problem med varken läggning eller nattliga äventyr på ett bra tag. Men läggningarna har de senaste månaderna blivit mer och mer besvärliga. Först tolkade vi det som ett uttryck av trots, men jag misstänker att det återigen är för mycket sömn på schemat. Mer om det strax, men först...
Om lillebror: Har alltid älskat att sova. Låååånga sovpass som nyfödd gjorde att jag började väcka honom dagtid redan vid 2 v ålder. På det följde en period med mycket skarvar dagtid, men allt lade sig vid 3 mån, då schemat 12+45+2+45 infördes. Knappast något strul sedan dess. Han har alltid somnat lätt, aldrig haft mer än sporadiska nattliga uppvak eller struliga läggningar och aldrig brytt sig om storasysterns förehavanden i barnkammaren. Sedan han började med en daglur vid ca 1 års ålder har han fått sova tills han vaknat. Eftersom hans nattsömn och läggningar varit problemfria har jag låtit honom sova. Ibland 1,5 h, ofta 2, någon gång upp till 3 h. Han han minsta störning i kroppen så ökar hans sömnbehov enormt. Vid sjukdom sover han hela dagarna och vaknar bara för att äta, detta utan att påverka natten. På senare tid har han dock slutat sova riktigt långa pass dagtid, det blir sällan mer än 1,5 h och ibland bara 45 min, detta utan att han verkar trött vid läggdags. Där är den andra förändringen. Han ligger vaken bra länge innan han somnar på kvällarna. Tidigare var det inget problem, men nu har det blivit till kvällsklubb.
Nu tillbaka till problemet. Lillebror är alltså inte längre så trött på kvällarna som tidigare, trots att han självmant minskat daglurarna. Storasyster är inte ett dugg trött hon eller och hon talar om det för oss. Sedan lillasyster föddes hade vi låtit väckningstiden glida lite framåt, så att barnen oftast togs upp ca 07.50 istället för 07.30 (trööötta föräldrar). Det trodde jag bidrog till för mycket sovtid på stora tjejens schema. När jag skärpte upp väckningstiden prövade vi samtidigt att lägga henne en halvtimma senare. Det hjälpte på ett sätt, för hon hade lättare att acceptera läggtiden utan tjafs. Men lillebror hade inte hunnit somna och blev därför lockad att ställa sig upp och börja umgås när storasyster kom in, även om hon var trött och ville sova. Därmed somnade han aldrig tidigare än syrran ändå. Vi märkte dock att stora tjejen blev tröttare dagtid och framför allt på morgonarna, då jag återinförde samma läggtid, men skillnaden att det nu alltid väcks 07.30. Det är där vi är nu och sedan några veckor blir kvällsklubbandet allt mer markant. Lillebror är i spjälsäng och storasyster har nyligen flyttat från sin spjälsäng till en stor säng (lillasyster ska ju snart ha den spjälsängen, så hon valde självmant att byta säng). Mörkläggningen är bra, men så här på sommaren går det inte att få den fullständig, i synnerhet inte som fönstret måste stå på glänt för att det inte ska bli för varmt. De kan se varandra från sina sängar. Jag har funderat på att sätta upp ett draperi runt stora tjejens säng, men jag misstänker att hon skulle riva ner det i vilket fall, så det har inte blivit av.
Sådär, en roman till... Någon som kan råda mig till vad jag ska göra?
Kvällsklubb i barnkammaren
Kvällsklubb i barnkammaren
Dotter 2007-01-29, son 2008-12-15 och dotter 2010-03-26
Du har ju två barn som ännu är väldigt små men det är nog ändå en idé att göra en deal med dem om hur ni skall få det lugnare på kvällarna ..... ex det skall vara tyst ett visst klockslag - fram till dess skall ni hinna med nattning, sagoläsning, sångstund, pratstund eller vad nu nu har för ritualer .... Efter klockslaget (då en äggklocka exv kan ringa) skall det vara tyst. Annars kanske de är för små att dela rum på egen hand? Vad tror de själva?
mamma, farmor, familjehemsmamma, familjhemsfarmor, familjehemsmormor, föräldrautbildare
Hej du 
Här kommer en länk i ämnet:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22142
Om den stora raringen är nu ca 3.5 så ska du nog inte lägga så mycket tankar om att det är för mycket sömn som skapar detta. Hon kommer behöva sina timmar i många år och i den åldern brukar eventuella skillnader i sömnbehov ha jämnat ut sig, tror jag. Det låter mer som de har just en "kvällsklubb" tycker jag, för att det är roligt och då behöver man verkligen inte se trött ut. 8)
Jag ser inte tiden när du lägger dem
Det kanske är läget att köpa en billig spjälsäng på blocket och återinföra den för stora raringen? Se över er kvällsprocedur med läggning och mys och sedan låta det sätta sig. Beroende på läggtid så kan man tänka sig att ni över sommaren lägger stora raringen en halvtimma senare än lillebror för att i höst sätta samma tider. Klart de ska dela rum - detta är bara att hantera och styra upp och så kommer de känna en fantastisk trygghet i varandra.
Jag tror inte alls på att förhandla eller förklara för en 1 och 3-åring utan det är er uppgift att styra upp detta och skapa förutsättningar.
Kram
Susanne
Här kommer en länk i ämnet:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=22142
Om den stora raringen är nu ca 3.5 så ska du nog inte lägga så mycket tankar om att det är för mycket sömn som skapar detta. Hon kommer behöva sina timmar i många år och i den åldern brukar eventuella skillnader i sömnbehov ha jämnat ut sig, tror jag. Det låter mer som de har just en "kvällsklubb" tycker jag, för att det är roligt och då behöver man verkligen inte se trött ut.
8) Jag ser inte tiden när du lägger dem
Det kanske är läget att köpa en billig spjälsäng på blocket och återinföra den för stora raringen? Se över er kvällsprocedur med läggning och mys och sedan låta det sätta sig. Beroende på läggtid så kan man tänka sig att ni över sommaren lägger stora raringen en halvtimma senare än lillebror för att i höst sätta samma tider. Klart de ska dela rum - detta är bara att hantera och styra upp och så kommer de känna en fantastisk trygghet i varandra.
Jag tror inte alls på att förhandla eller förklara för en 1 och 3-åring utan det är er uppgift att styra upp detta och skapa förutsättningar.
Kram
Susanne
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tack för svar och länk!
Jag har lusläst länken inklusive de länkar som ges, så totalt tre trådar i ämnet har jag därmed sett, inkl AW:s svar om vakten med tonen.
De sover 19.30 till 07.30. Att återinföra spjälsängen tror jag inte gör någon skillnad, för stortjejen klättrar ur den på ett kick. Att separera dem är inte ett alternativ, för jag vill verkligen att det ska dela rum. Alla tre när lillan är redo. Och jag tror inte heller på att resonera. Vi måste styra upp. Det är klart. Men hur?
I länkarna finns ett stort antal erfarenheter och idéer om vad man kan göra. Ändå har jag svårt att se hur vi borde göra. Styra upp läggningsrutinen? Jag jobbar hårt på min attityd, då jag länge haft problem med humöret. Vissa dagar har jag så kort stubin att jag lackar ur fullständigt om det krånglas det minsta. Men jag tror att humöret hör i hop med graviditetshormoner, så jag hoppas att det ska lägga sig framöver. Det är redan bättre. Hur som kan inte barnen få oss att dra ut på läggningen. Krånglas det så sätter vi hårt mot hårt, så att säga. Försöker i alla fall. Utan att bli arga för det mesta i alla fall.
Kvällsrutinen är enkel. Lillebror får ny blöja och pyjamas, samt tänderna borstade. Storasyster får tänderna borstade, får sitta på pottan, ta av sig kläder (och ta på pyjamas om hon vill ha) och ta på sig nattblöja. När båda är klara busar vi en stund med dem, drar ner persienner och rullgardin, ger dem varsin vattenflaska och stoppar om dem. Sen går vi med ramsan och släcker.
Det händer dock rätt ofta att man efter att de lagts i bingen får springa fram och tillbaka för att hitta lillens snuttefilt, hämta glömda vattenflaskor eller ställa in pottan. Vi är helt enkelt lite vimsiga av oss ibland. Det händer också ofta att stortjejen vägrar sätta sig på pottan, springer runt i huset och vill inte sätta på sin nattblöjan, etc etc. Men det brukar gå rätt bra att stävja det med tydliga alternativ och ultimatum. I säng brukar de vara i tid. Sen ropas den på saker (stävjas med "Vi tittar på det imorgon") eller som nu, busas med lillebror (som vi inte vet hur vi ska stävja).
Att styra upp läggningarna bättre vet jag verkligen inte hur det skulle gå till. Finns hjälp att få här??
Nu ska jag prata igenom det här med maken, så får vi se om han har några fina förslag utifrån vad jag lärt mig ikväll.
Men mer tankar och tips mottages tacksamt!
Jag har lusläst länken inklusive de länkar som ges, så totalt tre trådar i ämnet har jag därmed sett, inkl AW:s svar om vakten med tonen.
De sover 19.30 till 07.30. Att återinföra spjälsängen tror jag inte gör någon skillnad, för stortjejen klättrar ur den på ett kick. Att separera dem är inte ett alternativ, för jag vill verkligen att det ska dela rum. Alla tre när lillan är redo. Och jag tror inte heller på att resonera. Vi måste styra upp. Det är klart. Men hur?
I länkarna finns ett stort antal erfarenheter och idéer om vad man kan göra. Ändå har jag svårt att se hur vi borde göra. Styra upp läggningsrutinen? Jag jobbar hårt på min attityd, då jag länge haft problem med humöret. Vissa dagar har jag så kort stubin att jag lackar ur fullständigt om det krånglas det minsta. Men jag tror att humöret hör i hop med graviditetshormoner, så jag hoppas att det ska lägga sig framöver. Det är redan bättre. Hur som kan inte barnen få oss att dra ut på läggningen. Krånglas det så sätter vi hårt mot hårt, så att säga. Försöker i alla fall. Utan att bli arga för det mesta i alla fall.
Kvällsrutinen är enkel. Lillebror får ny blöja och pyjamas, samt tänderna borstade. Storasyster får tänderna borstade, får sitta på pottan, ta av sig kläder (och ta på pyjamas om hon vill ha) och ta på sig nattblöja. När båda är klara busar vi en stund med dem, drar ner persienner och rullgardin, ger dem varsin vattenflaska och stoppar om dem. Sen går vi med ramsan och släcker.
Det händer dock rätt ofta att man efter att de lagts i bingen får springa fram och tillbaka för att hitta lillens snuttefilt, hämta glömda vattenflaskor eller ställa in pottan. Vi är helt enkelt lite vimsiga av oss ibland. Det händer också ofta att stortjejen vägrar sätta sig på pottan, springer runt i huset och vill inte sätta på sin nattblöjan, etc etc. Men det brukar gå rätt bra att stävja det med tydliga alternativ och ultimatum. I säng brukar de vara i tid. Sen ropas den på saker (stävjas med "Vi tittar på det imorgon") eller som nu, busas med lillebror (som vi inte vet hur vi ska stävja).
Att styra upp läggningarna bättre vet jag verkligen inte hur det skulle gå till. Finns hjälp att få här??
Nu ska jag prata igenom det här med maken, så får vi se om han har några fina förslag utifrån vad jag lärt mig ikväll.
Men mer tankar och tips mottages tacksamt!
Dotter 2007-01-29, son 2008-12-15 och dotter 2010-03-26
Det är ett svårt projekt ni gett er in på! Men det är INGET fel på barnen (friska barn agerar alltid adekvat i situationen!) Problemet är dock att så små barn har ännu inte internaliserat föräldrarnas uppfostran så till den grad att de klarar att själva "hålla ordning på sig" ensamma i ett rum.
I perioder då vi haft många små barn sovandes i samma rum har vi under lång tid inte lämnat rummet förrän det varit lugnt och dessutom gått in igen om vi hört att oroshärdar blommat upp .... men sådant agerande strider ju mot forumets "somna själv i egen säng filosofi"
I perioder då vi haft många små barn sovandes i samma rum har vi under lång tid inte lämnat rummet förrän det varit lugnt och dessutom gått in igen om vi hört att oroshärdar blommat upp .... men sådant agerande strider ju mot forumets "somna själv i egen säng filosofi"
mamma, farmor, familjehemsmamma, familjhemsfarmor, familjehemsmormor, föräldrautbildare
Hej!
Våra godingar fick en plötslig svacka, det är många år sen nu, där man skulle dricka vatten, gå på toa, hämta gosedjur etc, etc i evighet. Plötsligt, från ingenstans. Vi stod mållösa. De brukade somna på ett kick.
Eftersom de var lite större än dina barn, så kollade vi ju av så att ingen låg och tänkte på nåt otrevligt, kände sig ledsen etc.
Men , nejdå, det fanns ingenting sånt.
Så kom jag på vad vi plöstligt lagt av med.
Skrattet till godnattet!
Vi hade helt enkelt börjat glömma bort det.
Kunde det vara anledningen?
Jag vet ju själv hur gott jag sover när jag fått skratta (t.ex varit på stand-up en kväll), det är en total avslappning, endorfiner i hela kroppen.
Så vi drog igång skrattandet redan kvällen efter.
Och sedär, godingarna somnade på ett litet kick, nöjda och glad. Ingen behövde dricka vatten eller gå på toa, eller hämta gosedjur!
Jag vill bara berätta det här, och undra om ni kör ett gott skratt (eller flera) innan läggdags (helst hela dagen såklart)?
Våra godingar fick en plötslig svacka, det är många år sen nu, där man skulle dricka vatten, gå på toa, hämta gosedjur etc, etc i evighet. Plötsligt, från ingenstans. Vi stod mållösa. De brukade somna på ett kick.
Eftersom de var lite större än dina barn, så kollade vi ju av så att ingen låg och tänkte på nåt otrevligt, kände sig ledsen etc.
Men , nejdå, det fanns ingenting sånt.
Så kom jag på vad vi plöstligt lagt av med.
Skrattet till godnattet!
Vi hade helt enkelt börjat glömma bort det.
Kunde det vara anledningen?
Jag vet ju själv hur gott jag sover när jag fått skratta (t.ex varit på stand-up en kväll), det är en total avslappning, endorfiner i hela kroppen.
Så vi drog igång skrattandet redan kvällen efter.
Och sedär, godingarna somnade på ett litet kick, nöjda och glad. Ingen behövde dricka vatten eller gå på toa, eller hämta gosedjur!
Jag vill bara berätta det här, och undra om ni kör ett gott skratt (eller flera) innan läggdags (helst hela dagen såklart)?
Tack blomman,
Även om vi har i vår rutin att busa så måste jag erkänna att det slarvas en del med det. Busandet försvinner ofta i diverse trotsutbrott och vimseri. De senaste dagarna har vi busat ordentligt, vi får se om det får effekt. Om inte annat har det blivit mindre tjafs med förberedelserna!
Hälsningar
Cyan
Även om vi har i vår rutin att busa så måste jag erkänna att det slarvas en del med det. Busandet försvinner ofta i diverse trotsutbrott och vimseri. De senaste dagarna har vi busat ordentligt, vi får se om det får effekt. Om inte annat har det blivit mindre tjafs med förberedelserna!
Hälsningar
Cyan
Dotter 2007-01-29, son 2008-12-15 och dotter 2010-03-26