Orkar inte mer?Fått nog av gnäll och skrik? Små betraktelser

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » mån 14 jun 2010, 19:53

Jag tänker så det knakar! :-k

Mamma till 2 · Inlägg av **Mamma till 2** » mån 14 jun 2010, 20:55

Min önskan:
En härlig poket full med korta kapitel (som du skriver nu) utan bilder (för dem har var och en egna av...).
Jag skulle ha med mig den pâ stranden, läsa högt för tjej-kompisarna (houps, vi är tanter nu) vi skulle skratta tillsammans och dela erfarenheter. Boken skulle följa med hem, hänga en stund i bokhyllan och sen tas fram för att begrunda allvaret. Tillslut skulle den landa bland favoritböckerna vid sängen för att ge styrka vid svâra stunder och förbereda för kommande duster.

Jag vet att det DU skriver HÄR är inte för oss utanför din egen skull, men vi andra delar dina tankar och erfarenheter. Skillnaden är att du mycket enkelt lyckas sätta ord pâ vâra (mina) erfarenheter. Men, för min egen del känns det lângt borta nu. Jag blev stark och vâgade lita pâ min instinkt. Allt brev bra och lugnet kom till familjen...

Lycka till Luvisen!
Mamma till 2

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » tis 22 jun 2010, 22:34

Tors. Annat barn. När jag var Barnlös kunde jag veta precis vad man skulle göra i olika situationer när det gällde barn. Barnlös talade om det också i två fall när Barnlös tyckte föräldrar hade börjat bli elaka mot sina barn. Föräldrar svarade med vrede. Som lejon. Barnlös fattade in i själen att andra barns uppfostran är en mycket öm tå. Den får man INTE kliva på. Tabu. Som Förälder hade jag en nyfunnen och stark sympati med andra föräldrar. Ville visa hänsyn på alla sätt och vis till alla föräldrar. Speciellt nyblivna. Barnafostran var absolut var mans ensak. STOR respekt. Läste BB. Inte så säker på att barn respekteras. Inte så säker på att Barnafostran är var mans ensak. Blir fundersam. Beklämd. När andra barn interagerar med mitt barn MÅSTE jag göra något. Men vad? Vill respektera ALLA barn. Väntar och ser vad som händer. Andra barn gör mitt barn illa. Jag känner mig dum. Dålig. Tänker. Jobbigast är andra föräldrar som jag känner. Bekanta vill jag inte såra eller mästra. Fortsätter hoppas på det bästa. Försöker försiktigt visa hur man gör. Hinner inget visa innan olycka är framme och annat barn rycks undan. Pankaka. Jag undviker andra barn. Plötslig träff uppstår med gammal vän. Hennes barn är mycket interaktivt. Gammal vän är väldigt old school. Klump i magen kommer tillbaka. Väns barn väcker Bebis. Väns barn skriiiiiker. Väns barn är aptrött. Det förstår inte min vän. Jag blir stressad. Svettas. Säger inget. Vet inte hur jag ska få Bebis att somna om med OVÄSEN. Bebis besviken på mig. Jag andas. Måste ta dagen som den kommer. Nytt förhållningssätt: Visa på! Det är inget ont i det! Känner mig genast bättre. Vädret är hett. Jag går till sval sandlåda. Sätter ner Bebis. Vän tycker det är meningslöst. Det finns INGA saker. Hennes barn vet inte vad man gör då. Sandlåda kan vara smutsig. Jag lyssnar inte. Bebis silar sand mellan tårna. Bebis häller sand på sig själv. Så söt! Vän smälter. Vän sätter ned sitt barn. Väns barn tittar på Bebis. Hon vill inte ha skor. Hon måste. Jag försöker inte tänka så mycket på det. Väns barn kan inte låta bli Bebis. Hon störtar mot Bebis. Jag är BEREDD. Haffar liten hand och klappar fint. Bebis nöjd. Forts med sitt. Väns barn glad. Vän paff. Vän lyfter bort sitt barn. Inga skrik. Ingen pankaka. Skööönt! Känner mig stolt att jag lyckades visa lite grann!

Present: Bebis väljer rätt program på diskmaskin och sätter igång den! Vilken hjälp! Tackar!

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » ons 23 jun 2010, 12:52

Må. Tiden. Nyförlöst upplevde stark stress. Stress över att jämt se till att Bebis inte tjöt. Stress över att se till att Bebis har allt. Stress över att klara vardagen. Stress över allt runt omkring. Hemmet. Livet. Nära upplösning lästes SHN och BB. Stress minskade avsevärt. Fann en massa förhållningssätt i olika situationer som gjorde att stressen HELT försvann. Men vad händer? Många planer. Massor görs. Vips känner jag mig otillfreds! Vad är det nu då!? Vi ska ut. Vi ska träffa människor. Vi ska…vi ska… vi ska… Stopp! Jag stannar till. Var kommer denna stress ifrån? Jag hade ju TID. Påminnelse: Det tar TID att fostra ett barn! Saktar ner. Sätter mig ned mittemot Bebis. Sätter på mig skor. Ger Bebis sko. Bebis tar sko och lägger ovanpå sin fot. Jag hajar till! Bebis har förstått ngt med skor! Jag tar sko långsamt och öppnar den. Bebis sträcker fram sin lilla fot. Bebis kan ju så mkt mer än jag sett!! Bebis hjälper till att knäppa sko! Wow! Jag behöver inga speciella program eller tips för att lära ut saker. Nytt förhållningssätt: Bebis KAN SJÄLV. Måste bara GE tid!! Bebis sätter på platta på spis. Tjuter av stolthet. Sååå koolt! Bebis kan sätta på sin jacka med minimal hjälp. Makalöst! Hur mkt kan inte Bebis som jag inte sett?

Present: Mitt hår har fallit ned i ansiktet. Bebis tar försiktigt bort det. Vilken omtanke…du söta.

helamig · Inlägg av **helamig** » ons 23 jun 2010, 21:28

Myspys med omtanke från bebis

MamMalin · Inlägg av **MamMalin** » ons 23 jun 2010, 21:39

Tänk vad Bebis kan

Stilla · Inlägg av **Stilla** » tor 24 jun 2010, 12:01

hej luvisen, du är bäst, jag vill också läsa din bok.

fast då får jag beväpna mig med en stooor näsduk...

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » tor 24 jun 2010, 22:44

Tis: Barnlös fick passa syskonbarn massor. Hämta och lämna. Syskonbarn gör massor. Hit och dit. Barnlös tyckte det var märkligt att syskonbarn var hemma så lite. När syskonbarn väl var hemma gjorde ingen någonting tillsammans. Alla hänger. Trött familj. Barnlös blev fundersam. Varför var det så? Varför var det inte myyyysigt? Brysk syster bara fnös. Inget svar. Barnlös tänkte att det går att göra annorlunda. Nyförlöst kastade ut alla drömmar och förhoppningar. Jättenöjd om man bara fick duscha. Nyförlöst tog bort allt från agendan och kastade massa saker. Enklare utan så mkt att städa. Mindre stress utan sociala engagemang. Läste BB. Började förstå att drömmar kunde återtas. Började förstå att livet var viktigt att behålla och visa för barn. Måste smyger sig på ändå. Måste gå ut. Men vart? Lekparker, lekparker. Där fanns alla barn. Jag gick till park. Satte Bebis i sandlåda. Bebis skeptisk. Jag tittar på föräldrar. Några är jätteentusiastiska. De visar i detalj hur barn ska leka. Jag ryser. Andra sitter och stirrar. De har tråkigt. Väntar på att barn ska bli klar. Pappor snackar i mobil. Upptagna. Barn får fixa själv. Jag förstår inte vad meningen är. Bebis sträcker armar mot mig. Gnäller. Vi provar gång på gång. Lekparken är ju för barn. Bebis vill inte. Gnäller. Hänger på mig. Jag tänker. Går till andra platser. Fina platser. Intressanta platser. Mår bra ett tag. Fantasi tar slut. Jag känner mig trött. Varför måste jag varje dag till ny plats? Varför måste jag gå så långt? Nytt förhållningssätt: Less is more. Jag låter Bebis bestämma allt. Öppnar ytterdörr. Väntar. Bebis går ut på gård. Känner på sand i sandlåda. Promenerar runt. Bebis sträcker sig mot kodlås. Bebis knappar 10 min. Granne blir förbryllad. Vad gör ni? Ska ni ut här? Nähä. Jaha. Ni bara…gör. Okej. Granne blir nervös. Hastar iväg. Bebis öppnar dörr. Bebis visar vart tvättstugan ligger. Annan mamma frågar om vi ska till parken, jag som är mamma ledig. Jag svarar att vi bara promenerar här. Annan mamma fattar inte vad jag menar. Bebis öppnar port och rusar fram. Bebis jagar glansigt papper, säger hej till dam med massa kassar, inspekterar pensionär, stirrar sönder en vacker tjej, skrattar åt en hund, kikar in på Seven Eleven och tittar på fotboll. Promenad slut. Vad glada människor blir när liten är på promenad! Så enkelt det kan vara!

Present: Bebis kryper iväg i rasande fart och åker rutschbana själv! Tjohoo!
Massa värme från forum- tack ni rara!

helamig · Inlägg av **helamig** » fre 25 jun 2010, 07:34

Jag känner igen det där,

så härligt med fri och nöjd bebis

Bluna · Inlägg av **Bluna** » fre 25 jun 2010, 21:05

De spontana promenaderna är de bästa! Då upptäcker man verkligen livet tillsammans.

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » fre 25 jun 2010, 21:54

Ja. Man upptäcker så mkt man aldrig sett!

Bara för man rusade förbi!

Också att det är ovanligt att se en mkt liten på egen promenad. Det slog mig- var är alla barn? Jo-just i parken då bara....i koncentrerade klickar om man säger...

/Luvisen

helamig · Inlägg av **helamig** » lör 26 jun 2010, 20:15

Ja eller som ensamma öar med egen spade och hink. Tillbaka till punkt A om dom försöker ge sig ut på äventyr eller möta en annan bebis

helamig · Inlägg av **helamig** » lör 26 jun 2010, 20:17

Fast det var kanske det du menade..?

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » sön 27 jun 2010, 20:14

Det också

/Luvisen

Luvisen · Inlägg av **Luvisen** » fre 02 jul 2010, 09:31

Ons: Tröst. Barnlös hade sett hundra miljoner gånger hur människor tröstar mkt små och inte så små. Hålla om. Allt blir bra. Gosi gos. Barn ville ofta gosa med Barnlös. Barnlös var så lugn. Kontakt med liten upprättades snabbt. Saboterande partner sa ofta: det är ngt med dig. Ngt speciellt. Du kan barn. Det ser man. Jag blev förlägen och i tystnad övertygad att jag skulle bli en bra mamma. Nyförlöst tröstar och tröstar. Håller nära, håller på mage, gungar mjukt, nynnar. Bebis skriker bara än högre. Röd i litet ansikte. Nyförlöst blir tröstlös. Nedstämd. Inte ngn bra mamma alls. Bebis blir bara arg. Bebis vill inte ha närhet. Bebis vill inte ha sin mamma. Bebis vill vara ifred. Nybliven mamma känner sig meningslös. Tror Bebis har det bättre utan mig. Läser SHN. Nya verktyg. Pigg Bebis blir sällan ledsen. Men det händer. Bebis vill inte bli hållen då. Jag känner mig taggig. Tycker det är jobbigt. Känner mig refuserad. Bebis är i sitt rum och leker. Helt plötslig blir Bebis jätteledsen. Förtvivlad. Jag förstår inte. Jag inspekterar Bebis. Ingen skada någonstans. Kan inte förstå. Tar upp Bebis. Bebis skriiiiker. Bebis puttar på mitt ansikte. Jag håller om Bebis i alla fall. Tänker på förhållningssätt från jobb: 3 H. Håll i, håll ut, håll käft. Bebis slutar slå. Bebis lugnar sig efter en lååååång stund. Bebis andas tungt. Bebis snyftar. Bebis lägger sitt huvud på mig axel. Bebis kramar mig. Vi förblir så länge. Vi möttes tills sist.

Present: Jag sätter på Bebis solhatt. Bebis sätter på mig solglasögon. Vilket samarbete!