HAr tidigare skrivit i kurforumet, men tycker nu när han varit en säker sovare i flera månader kan förflytta mej därifrån...?!
Lillkillen blev igår 7 månader och sen ca. en vecka tillbaka har han blivit betydligt gnälligare och ropar högt varje gång jag lämnar rummet, som för att kolla att jag finns kvar. Han är inte alls lika nöjd med att leka själv på golvet längre heller. Jag har själv varit borta på möten två kvällar nu, varav igår kväll han var jäääätte gnällig med pappa, t.o.m grät...som han gör vääääldigt sällan annars!! Aptiten har oxå varit betydligt sämre än vanligt, han är annars ett riktigt matmonster! Ett par nätter sen vaknade han och grät ett par gånger (tystnade dock av ramsa och tillrättaläggning), vilket verkligen hör till ovanligheterna.... Men annars har nog sovandet fungerat!
Nu undrar jag vad ni tror det är som gör att han förändrats? Visserligen har han i samma veva börjat ta sig fram, både ålande å krypande på samma gång (om än bara några få steg än). Kan krypandet/ålandet ligga bakom? Eller tror ni att det är 8-9 månadersångesten, med tanke på "mammigheten"? Isåfall är han ju väldigt tidig att komma in i den...?! Eller kan det vara något annat som stör?
VIll oxå tillägga att förändringen inte är sååå stor, men dock en märkbar skillnad...från vääääldigt lättskött nöjd kille till en halvnöjd kille...
Erfarenheter?
Det viktiga då är att hålla rutiner och annat konstant så att världen som förändras inne i barnet åtminstone håller sig så vanlig som möjligt på utsidan. Jobba på med social delaktighet, mycket kryp-/ålträning och börja erbjuda plockmat - det är ju rätt trist i längden att bara bli matad! 
Storasyster f feb 07
) Har nog läst, men börjar bli en tid sedan, ska slå upp om ångesten redan ikväll!