Ur novemberkrönikan 2009:
*Bland andra Peter Fleming, professor i barnhälsovård och utvecklingspsykologi i Bristol, England, har torgfört de nya rönen för dagen. Han känner sig vantolkad av media. "Som jag ser det är det positiva med den här studien att budskapet till i synnerhet ammande mödrar är: drick inte, använd inga droger och rök inte! Vi såg ingen ökad risk med samsovning. Vårt budskap är ett helt annat än det media tagit fasta på." (The Guardian, 16 oktober 2009.)
Han värjer sig vidare: "Visst kan man säga att hälften av dödsfallen skedde medan barnen sov med sina föräldrar. Men man kan också säga att hälften av dödsfallen inträffade medan barnen sov i egen säng. Aldrig att jag har hört någon säga: 'Lägg inte barnet i spjälsängen!'"
Han fortsätter sitt lätt förskräckta resonemang (där han glömde nämna hur barnen låg - förvisso på rygg - och att de lika förvisso saknade andningslarm): "Om vi avråder från samsovning kan det medföra att trötta föräldrar lägger sig och somnar med barnet på soffan i stället, vilket innebär en mycket större risk. Två av de familjer som förlorat sitt barn i PSD berättade att de blivit avrådda från att ha barnet i sängen men inte hade insett riskerna med att somna på soffan."
Vad är då det farliga med att somna i soffan? Exakt vilken risk löper det lilla barnet som ligger där vid mammas bröst eller pappas flaska? Riskerar barnet att dö i PSD för att vakthavande förälder somnat? Eller består risken i att föräldrarna kan ligga ihjäl sitt barn, omtöcknade som de är av ena eller andra orsaken (varav sömnbrist är en)? Skulle någon av dessa faktorer orsaka PSD?
Nej. Då handlar det om död genom kvävning.
Vid obduktionsprotokollet går inte kvävningsdöden att skilja från PSD. Det betyder inte att död genom kvävning är detsamma som plötslig spädbarnsdöd. Man kan säga att kvävningsdöden beror av en utifrån kommande faktor, medan PSD beror av en inre. Plötslig spädbarnsdöd orsakas av ingenting annat än bristen på andningsautomatik. Ett av alla dessa frekventa andningsuppehåll som alla små barn gör under djup sömn kan bli ett för mycket och för långt.
Det var inte uttröttade mammas fel, lummig eller ej, att barnet aldrig återtog andhämtningen. Det var inte svimfärdiga pappas fel heller, drogad eller ej. Det var den fallerande andningsreflexens "fel".
Fleming och hans forskarkolleger världen över har redan fått det hett om öronen. Mer lär det bli. Människors beskyddarinstinkt är inte att leka med. Inga aldrig så välmeriterade experter kan i längden lyckosamt skrämma föräldrar till att gå emot sina instinkter. Överlevnadsdriften är den starkaste vi har - och den stannar inte vid den egna personen, vid egot. I så fall hade vi knappast gått kvar här på jorden, än mindre lagt den under oss. Vi överlevde inte genom att överge varandra, och särskilt inte dessa våra minsta, de som skulle föra släktet vidare. Att ge mat åt hjälplösa små barn, att hålla dem varma, att efter bästa förmåga skydda dem mot vilda djur och alla andra livshotande faror, är påbud som sedan årmiljoner ligger nedärvda i själva mänsklighetens natur. När då herrar forskare försöker förbjuda nyblivna mödrar från att ta barnen till sig, amma dem och värma dem och somna med dem där de ligger, i sängen eller på soffan eller på bastmattan på jordgolvet eller var det nu är kvinnorna har sin sovplats, utmanar de inte bara beskyddarinstinkten utan också överlevnadsdriften, den som omfattar människosläktet som art. Och det gör de inte ostraffat. Den här gången har de gått för långt.
Barn dör likafullt och har alltid gjort. Mozart fick sju barn varav bara två överlevde till vuxen ålder. I gamla svenska folkbokföringsböcker från 1700- och 1800-talen förekommer anteckningar om späda barns död, där "ihjällegad" ofta anges som dödsorsak. PSD eller inte? Omöjligt att veta. Barn dog och dör också av svält, köld, livshotande sjukdomar - som inte alltid är livshotande längre (här).
Ett är säkert: plötslig spädbarnsdöd utrotas inte genom allmän sömndeprivation.*
Hur låg de späda barn som avled i plötslig spädbarnsdöd - och alltjämt avlider; 20-30 per år i Sverige - på mage eller på rygg 
- någonstans i världen, där det lilla barnet, som aldrig vaknade mer, hade stått under övervakning av ett aktivt andningslarm.
(som ju i så fall skulle avläsa den vuxnas andningsverksamhet, medan barnet kunde ligga intill och dö helt obemärkt). 
