Nu har vi varit på en härlig skidsemester. Jag älskar mannagrynsgröt, det är inte nyttigt, den är mjölkbaserad och inte nog med det, det är ju faktiskt gluten i högsta grad. Det förträngde jag två gånger under vår semester. Han kan ju för en gångs skull äta mannagryn med oss i stället för hirsgröt tänkte jag.
En gång är ingen gång men att jag lyckades två gånger.
Första gången gick spårlöst förbi. Andra gången klagade sonen över ont i magen och då kom jag ju på vad jag gjort.
Han fick tre gånger homeopati den dagen+ eft(eft är en slags energiakupunktur men med fingarna i stället för nålar över kroppen.).
Sedan gick han på toaletten och systemet har fungerat som vanligt.
Annars har vi haft härligt, sovit mycket rört oss flera timmar om dagen. En sund och bra semester med andra ord.
Den andra tabben är inte mindre allvarlig. Jag har tyckt att det varit otroligt jobbigt att vår homeopat har slutat helt och hållet(därför har jag tagit bort pulsastilla homeopati under mina länkar). Vi har träffat den nya homeopaten som är rekommenderad av vår gamla. Vid första mötet kände jag hur en rad negativa känslor tog överhanden. Han är inte vår gamla homeopat. Han ser inte tillräckligt manlig ut. Han har inte tillräcklig vana med barn och så vidare.
Efter mycket självrannsakan har jag kommit fram till att jag dömt honom efter fördomar jag har(som att min mamma sa lita aldrig på män med små fötter).
Min son lyste dock som en sol efter mötet med nye homeopaten.
- Det här var ju en trevlig prick mamma. Honom träffar jag gärna igen.
Nu pratar han om att visa nye homeopaten våra tågbiljetter.
Jag ska lära mig att inte döma människor så fort, att det alltid finns saker där under som man inte ser på en gång.
Och jag kan bjussa på att jag gör tabbar i bland.
Jag var 35 år när jag gjorde en av mitt livs största upptäckter, eller insikter:
Det gäller inte bara att inse sin förmåga, som är oändlig. Det gäller också att inse sin begränsning. 
