Ska jag göra detta? Varning, mycket långt...

[Dexma]

Hej! Jag behöver råd och stöd känner jag. Blir kanske långt mail men jag vill förklara hur vi har det.
Jag fick tips om SHN i samband med att min son vid 6 mån ålder började vakna varje timme mellan 01 och 05 av olika småsaker (napp, hungrig, dröm) men somnade om direkt (vilket inte hans mamma gjorde). Han sover i sin spjälsäng bredvid vår säng. Detta höll på under 3 v och jag antog att det var en utvecklingsfas som brukar inträffa runt 6 mån. men var själv redo för psyk pga sömnbrist. Det var då SHN kom på tal.
Jag har både läst boken och tittat på filmen flera gånger. Men jag har ändå frågat mig om detta är för oss. Anledningen till detta är att vår son som nu är 7½ månader egentligen alltid varit en trygg liten kille som sovit gott och varit pigg och ffa matglad. Till saken hör också att vi utan att vetat om Annas bok och råd, alltid haft mycket rutiner med fasta tider för mat och sömn. Och en annan sak som gjorde mig glad var att min son alltid har varit så glad vid sänggåendet. Han skrattar ofta när jag lägger ned honom och tar fram flaskan. Ingen nattskräck där inte.

Från det han var 6 v började vi med kvällsbad vid kl 18 och nu får han en flaska välling kl 19 i sängen och vi går därifrån och han somnar själv. Sover sedan ca 6 timmar och har sen fått en flaska välling, somnat om, vaknat vid 05 (när pappan går upp o till jobbet), får lite mer välling och sovit till kl 07. Försöker minska nattmålen mer o mer o vissa nätter har han klarat sig på ett eller helt utan.

Under dagarna äter han som en häst. Gröt till frukost, en hel stor burk mat till lunch, banan till mellis, en hel stor burk mat till middag och så vällingen då. Det ända som är lite speciellt med honom är att han ALLTID sover exakt 30 minuter när han sover sina 3 pass under dagen. Man kan ställa klockan efter honom och därför känns det som att det är hans rytm helt enkelt. (Finns ett fåtal undantag då han sovit 1½ timme).

Så nu undrar ni säkert varför jag ens funderar över kuren när allt låter så bra. Och det är väl för att vissa nätter vaknar han trots allt av att han tappat nappen och ett par nätter nu nyligen har det tagit oss en timme att få honom att somna om och jag befarar att det är 8-månaders "fasen" som är på gång.

Hur som helst så bestämde jag mig för att köra kuren med start igår!
Han fick vällingen i soffan, sedan hade jag ställt in hans säng i hans rum, så jag lade ned honom där UTAN napp fast med snuttefilten och satte igång med tillrättaläggande, buffning och ramsning, eftersom att han började grina/fråga när han undrade vad jag höll på med för nytt konstigt. Jag kör på efter lathunden och detta tar max 10 min innan han sover o får med sig en bekräftelseramsa.
Han vaknar igen 20.30 och 21.25 och det tog max 5 min bägge gångerna. Kanon tänkte jag. Det här blir lätt... Eller hur.
Sen vaknade han 23.38, somnar till men vaknar 00.15. Sen håller jag på efter lathundens regler (gick in på muggen o läste emellanåt för att vara säker på att inte missa något). Kändes såå jobbigt när han var ledsen men hade jag hållit på så länge så ville jag inte ge mig. Han skulle somna in och det gjorde han, samtidigt som grannen ringde på dörren!!! Ingen fara vad det gällde sonens insomnande, men jag fick kalla kårar. Kände mig som en bov och barnmisshandlare, som hållt dem vakna med skrik och högt ramsande i två timmar. Jag vågade inte öppna.
Detta gjorde att när sonen vaknade 04.15 nästa gång, så la jag tillrätta och ramsade lite tyst och när han fortsatte gnälla åkte nappen in. Suck. Då sov han visserligen vidare till 07.15 när jag väckte med glada tillrop.
Idag känner jag mig ledsen och osäker på ett sätt jag aldrig gjort tidigare.
Han blev lika ledsen idag på fm-luren och det känns som att det handlar mycket om att han inte har sin napp. Vet heller inte om jag ska "göra om" hans 30-minuterslurar? Han har ju alltid sovit så.
Jag vet inte om det här passar honom och så känns det som att jag inte klarar av att störa grannarna flera nätter. Hans rum ligger dessutom vägg-i-vägg med deras sovrum. Är jag mesig? Vad tycker ni att jag ska göra?

Om ni har orkat läsa så här långt så är jag både tacksam och imponerad. Tack på förhand!!

[/LO]

Hej och välkommen hit!
Precis såhär var det med Vera, men om möjligt ännu mindre "krångel" innan kur. Hon sov som en stock och åt som en häst. Men JAG hade ingen koll. Vi hade inte rutiner. Det var det som tilltalade mig. med kuren. Så vi gjorde precis som du, flyttade till annat rum, tog bort napp och la på mage. Allt på en gång.

Nu ska jag erkänna något - jag klarade det inte. Jag satt i källaren framför TVn och grinade när hon ställde frågor om vad vi höll på med. Min man tog de två första kvällarna.
Men det tog bara två kvällar. Hon älskade ju att sova. Det var inget problem. VI gav henne lite nya förutsättningar som hon ifrågasatte, men när vi (läs min man) svarade betryggande och lät henne få lite tid på sig att ta till sig svaren så somnade hon. Gott!

Och det jag vet nu är att Attityden av självklarhet, tryggheten och stabiliteten måste komma från den som kurar. Det får inte finnas någon tvekan. Då blir förvirringen ännu större. Så antingen så börjar du om ikväll (glöm natten som var) och kör på.
Eller så läser du på lite till och genomför.

Det finns ju ett alternativ till och det är ju att inte göra något. Men om jag förstår det hela rätt, så funkar inte det för dig.

/LO

[Karin&Gustav]

Hej,
tänkte också inflika några rader. Vi hade inte heller det så jobbigt, kanske 1 el. 2 uppvaknande vissa nätter, som vi dock fick stiga upp vid och vagga sängen... Därför bestämde vi oss för att kura och det lönar sig verkligen!
Men precis som LO skriver klarade jag inte heller det riktigt i början, sambon fick ta huvudansvaret och jag hade ont i magen de första nätterna och dagarna. Men nu har dagslurarna gått från 40 min till 2 min frågor på fyra dagar och igår och idag har jag fixat det! Läser om och om igen och odlar attityden


Kram Karin

[Dexma]

Tack snälla Karin och LO för era fina och snabba svar! Det kändes väldigt skönt att höra om era liknande situationer och att jag inte är ensam i det jag känner. Trots att jag har haft ont i magen idag och hjärnan har gått på högvarv även fast jag knappt sovit något alls senaste dygnet, så vill jag göra det här. Jag tror att det här kommer att löna sig i längden för oss alla och det borde ju faktiskt gå ännu lättare som du sa Karin när man har ett barn som faktiskt gillar att sova.
Andra gången han skulle sova idag hade jag släpat upp vagnen 3 våningar (finns ingen hiss) för att köra vagning i stället, (letar en beg. extravagn nu för att slippa släpa) och då fick jag den positiva feed-back jag behövde
Först lyckades jag få honom att somna på mage i vagnen efter några "ryckningar" och ramsa. Och när han sedan vaknade efter sina vanliga 30 minuter, lyckades jag få honom att somna om i vagnen och sova de 1½ timme jag schemalagt! Seger!
Så nu kör jag i natt igen. Jag har varit och ringt på grannarna också och berättat om vad vi håller på med och just nu har han somnat efter tillrättaläggande och 2 ramsor. Hoppas så att natten blir lite bättre än den första. Håll tummarna!
Jag håller er upprättade och kommer säkert att ha flera frågor framöver.
Verkligen kanonforum med så många engagerade föräldrar som peppar och tipsar, och härligt att se att Anna själv tar sig tid att svara.
Ha en skön kväll. Det ska jag ha

[Dexma]

Jag är så glad! Andra natten gick superbra. Han vaknade visserligen halv 11, 11, 12, 01, 03, 04.15, 05.25 och 06.15 men somnade om vid första ramsningen ALLA gångerna! Helt underbart.
Men nu undrar jag, eftersom han svarar/tystnar efter första "Natti Dexter sov så gott", kan jag fortsätta de andra i bekräftelseton, eftersom han redan är tyst då. Eller måste jag bekräfta ytterligare en gång? Jag gjorde inte det i natt, jag bara tonade ner med bekräftande röst. Var det rätt?

Sen undrar jag angående morgonen. Han ska ju sova till 07, men vaknade 06.15 imorse och var jätteglad och låg o jollrade själv en kvart. Sen blev han riktigt gnällig och då ramsade jag och gick ut. Skulle jag ha gjort det tidigare? Jag fick honom inte att somna om och när han väl skulle gå upp var han jätteledsen och man ska väl inte ta upp när de är ledsna. Vad ska jag göra då? Bara lugna med solfjädern och när han är lugn, ta upp honom med glada tillrop, eller vad är bäst?

Vill även säga att något som gav mig större säkerhet igår inför natten var när jag läste vad din man hade skrivit Karin, om att ni hade använt verktygen fel, och gått in med dem lite för tidigt utan att faktiskt lyssna på om Gustav bad om hjälp. Det var suveränt att läsa, för jag höll mig lugn i natt på ett annat sätt än första natten. Inte för att jag behövde så många verktyg i natt men känslan var bra. Tror att jag gick in lite för tidigt flera gånger första natten och lyssnade mer till mitt mammahjärta. Men så är väl första natten lite kaotisk också.
Nu hoppas jag på en lyckad tredje natt och att jag snart förstår mig på kvartarna man kan tillämpa om det behövs. Ska läsa allt jag hittar.

[cissii]

Hej

Vad roligt att läsa, då har du ju verkligen fått ramsan att fungera
Och då kan man oxå dra ihop den med bek. precis som du gjorde. Bra jobbat!

På morgonen är det bäst att vara extra sparsam med trafik och verktyg. Just för att det är så nära morgonen. Och börjar man greja för mycket då så blir det svårt för barnet att förstå att det fortfarande ska vara natt.
Vaknar han och är glad så behöver du inte göra något alls. Gnällig kan man ju oxå få vara ifred. Blir han megaledsen så tycker jag du ska ramsa, och sen får han fundera på den ramsan ett bra tag. Försök att göra så lite som möjligt, och "väck" honom i ett tyst ögonblick.
Du kan använda dig av marginalkvarten här, och ta upp honom en kvart tidigare än utsatt tid.

Nu är det natt tre och då är det dags att ta ytterligare ett steg tillbaka och låta honom klara fler uppvak själv. Ännu mer sparsam med ramsan inatt, så är ni snart imål.

Lycka till!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Och så duktig. Pris och beröm :-({|= Lilla älsklingen kommer alldeles snart att få sin goda, sköna sömn, grannarna blir lyckliga (bra jobbat där ) och du får trygga, lugna nerver Äntligen och till slut.

Du har den gamla, första boken, förstår jag - eftersom du talar om filmen - och inte den som gäller, den mycket mer utarbetade (och översatta till engelska och tyska) "Internationella Sova hela natten". Jag tror den skulle besvara mammahjärtats ännu lite oroliga frågor väldigt lugnande

Bland krönikorna hittar du "S'äkerhet är trygghet", ett utdrag ur den.

Tack alla för vackra svar som jag tillfullo instämmer i och bejublar

O:)

[/LO]

Jättebra jobbat!

Jag undrar först vad du menar med att du ramsade och gick ut? Ramsar man så gör man det utanför rummet, går alltså aldrig in alls.

Sedan om uppvaket på morgonen. Det är så lätt att fastna vid att det snart är morgon. Men vad gjorde du kl 1 och 3? Eller om den hade varit 5? Vaknar han och är nöjd och glad (vilken tid det än är) så kan man ju välja mellan att ge en snabb upplysningsramsa eller att låta honom vara och ramsa när (om) han blir ledsen och ber om hjälp. Samma sak på morgonen, men precis som Cissii skriver, så är det viktigt att ha så lite aktivitet som möjligt.

:thumbsup:

/LO

[Dexma]

Tack för beröm och svar!
Ja Anna, jag måste ha den gamla boken, visste inte att det fanns en ny version. Får kanske skaffa den. Men det är min goda vän Ulrica och hennes dotter Isabelle som är med i filmen hemma hos dig så den var kul att se. Plus att jag alltid får vända mig till Ulrica för stöd och råd om jag vill trots att Isa nu har hunnit bli en vacker och tuff 6-åring
Och på din fråga LO så kan jag erkänna att jag har legat på madrass i samma rum som Dexter och därför har jag "ramsat mig ut". Vet att man inte ska göra så men jag tar de här 4 dygnen själv och visste att jag skulle vara "på plats" direkt när han vaknade, eftersom jag har de största sömnproblemen själv skulle jag tro. Svårt att sova och hög beredskap vilket gör att jag hör varenda suck från Dex om jag inte har mina öronproppar (vilka jag inte har dessa nätter). Men jag har fått lite vila vilket har varit tvunget för att klara det här. Vi skulle ha gjort det i mellandagarna när sambon var ledig men var inte tillräckligt förberedda då, och nu är han borta 13 timmar per dag igen i och med pendling o tidiga morgnar. Så jag får göra det bästa jag kan. 8)

Tredje natten fungerade ändå bättre. Jag avvaktade vissa gånger och han somnade om helt själv eller så somnade han om på en ramsning inkl bekräftelse. Vid ett drömde han något läskigt och skrek till, sen eskalerade det trots ramsa och då lägger jag på plats och solfjädrar. Han tystnar då och jag ramsar mig ut. Annars bra natt och morgon kl 07.10 utan problem.

Daglurarna har varit värre, har lagt in 1½ timme redan 9.15 för att vi har både babysim och babyrytmik framöver 13.30 torsdagar o söndagar och då fick jag inte till någon långlur på em. Men han hade svårt att somna och sov sedan 45 minuter och sen blev han riktigt ledsen när jag försökte få honom att sova igen. Vet inte om jag ska behålla den långa sen, men såg att någon annan fått rek att försöka i en vecka och om han fortfarande inte vill sova längre får man korta ned då i så fall.

Nu väntar 4e natten och jag har inga specifika frågor just nu känns det som men de dyker nog upp fortare än man tror.
Tack för att ni finns!

[/LO]

Bra jobbat
Då förstår jag. Jag var bara rädd att du rusade in till honom för att ramsa. Det skulle ju störa vem som helst, menar jag

/LO

[Dexma]

Nu har jag en fråga. Nätterna har gått riktigt bra hittills men imorse vaknade han vid 06 (ska sova till 07) och jag drog en ramsa för att markera och lät honom sedan vara. Han blir ledsen och gråter och jag går in efter en stund och solfjädrar men han blir bara mera ledsen och grinar högre. Detta brukar inte hända vid läggning eller på natten om jag någon gång måste lägga tillrätta eller solfjädra. Jag har läst den klistrade länken "Våra favoriter" om procedurer vid för tidiga morgnar, vilket verkar vara vanligt, och där står det också att man ska solfjädra tills de är lugna som om det är självklart och alltid funkar? För mig känns det inte okej att hålla ned honom med "solfjädern" när han faktiskt blir ännu mera ledsen. Imorse övergick jag till att sjunga de vaggvisor som jag alltid sjungit tidigare i hans liv och då blev han lugn.
Jag läste även om -Linda- som kommit ur fas och berättade om att hon solfjädrat sin lille både 40 och 50 minuter vid flera tillfällen trots att han varit hysterisk som hon skriver. Sen lovordar alla hennes övertygelse, vilket naturligtvis är viktigt, men då blir jag illa berörd. Kan inte ett barn som skriker "hysteriskt" ha ont eller vara sjuk eller faktiskt behöva bli tröstad eller få en Alvedon?!! Då känns det som att "verktygen" går före allt och man glömmer bort att lyssna till både sin lilla och sig själv. Eller har jag fel?

Hur länge ska man solfjädra menar ni vid de tillfällen där det inte lugnar på en gång utan mer trappar upp skriken/gråten?
Jag vill inte verka negativ men måste få fråga.

[Dexma]

Nu har jag läst "Förhållingssättet - det som avgör" också och där stod det jag ville höra egentligen. Jag måste jobba hårdare på förhållningssättet, självklarheten i det jag gör, men samtidigt måste jag få göra det på mitt eget vis. Ungefär så. Nu måste jag gå och sova , alla andra gör ju det här hemma just nu, så det är bäst att passa på, ha ha. Kram o god natt!

[cissii]

Hej

Kan inte ett barn som skriker "hysteriskt" ha ont eller vara sjuk eller faktiskt behöva bli tröstad eller få en Alvedon?!! Då känns det som att "verktygen" går före allt och man glömmer bort att lyssna till både sin lilla och sig själv. Eller har jag fel?

Jo, men det kan bara du avgöra där och då. Du får helt enkelt bestämma själv vad du tror och tycker.
När jag kurar skulle jag aldrig låta något gå före att lyssna till barnet för att kunna ge korrekta svar på barnets frågor. Och då måste jag lyssna till mig själv oxå.
Verktygen fungerar ofta sämre när man just missat att lyssna av ordentligt.
Men som sagt, det finns inga tidsangivelser att ge eller gå på. Man måste alltid avgöra själv om man tror att barnet behöver alvedon, vaggvisor eller liknande.

[Dexma]

Jag ska bara snabbt berätta att jag är sååå glad!!!
Dexter har sovit sin första 12-timmarsnatt! :-({|= (jag ramsade EN gång kl 22 igår kväll men det tänker jag inte ens räkna med Och nu har han strax sovit sin 1½ timmes fm-lur non-stop! Jag är mållös... Jag vet att det säkert kommer bakslag och nya frågor, men hallå, vilket dygn. Nu på fm har jag hunnit stå på crosstrainern 30 min, stretchat, duschat o scrubbat mig, gjort iordning mig och kollat internet, på hans sovstund.
Hoppas att det här håller i sig nu, känns som att jag fått ett nytt liv juh.

En fråga bara, OM han vaknar när det är en kvart kvar av hans sovtid på 1½-timmesluren när han vaknar, tar jag upp honom då och ser det som marginalkvarten eller ska jag försöka få honom att somna om igen?

Tack Anna W för att jag hittat dig :thumbsup: Och alla ni andra som så engagerat svarar på alla frågor såklart - TACK!

[Anna09]

Hej o GRATTIS!!!

Om han vaknar och är nöjd, låt honom ligga nöjd tills det är dags att "vakna". Det är inte skadligt att vara nöjd i sin säng ensam tills mamma kommer visst?

Blir det ett mönster eller att du märker att det påverkar honom kan du ju fundera över det. Annars ramsar man eller verktygar inte ett nöjt barn eller ett barn som gnölar lite i sin ensamhet, vem gör inte det lite till mans visst?